Befrielsens dag är här

Lördagen den 13 Mars 2010 är en viktig dag för alla sport och musikintresserade oavsett vilken sida man står på. Idag börjar ju äntligen Allsvenskan men tyvärr är det även nog så att majoriteten av Sveriges invånare ikväll mest ser fram emot den färglada fontänspyan Melodifestivalens finalkväll så imorgon kan man bara glömma löpsedlar om Blåvitts premiär.

Trots ett gediget ointresse för spektaklet från min sida så går musiktävlingen liksom gul snö ingen förbi. Vågar eller vill man förresten tro eller spekulera i sannolikheten att galgar ännu en gång kan komma till användning i Stockholm senare inatt i schlagerbossens svit?

Trots att jag inte var född vid tiden det begav sig så drömmer jag mig ibland tillbaka mitten av sjuttiotalet när det fanns en stor och stark musikalisk motkraft. I år är det faktiskt 35 år sedan Alternativfestivalen vilket leder oss vidare in på en av de absolut största kultlåtarna.
Det rör sig givetvis med anledning av kvällens musiktävling om självaste Sillstryparen och den odödliga "Doin The Omoralisk Schlagerfestival" med en text som är lika aktuell som någonsin förr.



För alla er som såhär den sista melodifestivalkvällen vill få sig en sista dos schlagerskvaller kan jag väl göra det kanske ointressanta avslöjandet om att undertecknad faktiskt var medlem av den Göteborgska juryn i finalen 2008 av smörjan. Mitt namn hade dykt upp då det behövdes en göteborgsk man under 30, med koll på musik men med ett opartiskt förhållande till alla tänkbara finalister. När SVT ringde några veckor innan deltävlingarna drog igång och frågade om jag var intresserad av att vara jurymedlem frågade jag fem gånger vem det var som ringde drev med mig.

Då uppdraget kändes helt bisarrt men samtidigt lockande som att ta sig in bakom fiendens linjer, samt även skulle inbringa en mindre lön, svarade jag ja men lade till att jag egentligen inte är opartiskt för jag avskyr spektaklet men gillar den delen av Bert Karlsson som håller på Blåvitt.

Jag piratladdade sedan ner melodifestivalplattan två dagar innan finalen, slängde alla spår utom finalisternas, och tog en promenad med mp3-spelaren på random och bestämde mig efter några lyssningar för att lägga min röst på Christer Sjögren. När vi finalkvällen satt samlade i studion och jag, som inte tittat på någon deltävling, för första gången i direktsändning fick se alla artisters framträdanden blev jag verkligen helt övertygad om att ge I Love Europe mina högsta poäng. Jag var helt ensam om detta omdöme i min annars väldigt seriösa jurygrupp skulle det visa sig men min lilla kupp gjorde att Göteborg blev den enda staden som gav Christer hans enda jurypoäng.