Walle till landslaget, tack!

KRÖNIKA Måste först bara säga att jag hatar att skriva och jag skriver som en kratta. Detta är väl det första och sista jag kommer att skriva, om jag inte blir förbannad på något mer. Så läs och va glada att ni slipper läsa en sådan smörja igen!

För några dagar sedan vart det premiär för Bank & Niva på Aftonblaskan. Äntligen får man ta del av deras karisma på TV också. Dom är bara för gulliga där i studion. Man får direkt en varm och skön fotbollskänsla när man slår på programmet. Programledaren, som är ganska oväsentlig, var ju programmets höjdpunkt. En jobbig jävel som gillar att träna ansiktsuttryck. Han är kärnan i hela denna gudomliga fotbollsenergi programmet utstrålar. Aldrig mer ska jag kolla på Bank & Niva. Samma blaska som tjötas om och om igen för att vi som läser/kollar vill ha det så. Nej, jag vill fan inte ha det så. Låt oss få ta del av lite mer vågade tankar.

Kanske kan man utse världens bästa fotbollsspelare till Zanetti istället för Kaka? Eller att allsvenskans bästa spelare är Tomas Olsson istället för Anders Svensson? Överraska! Man borde ju tycka att Niva skulle vara en höjdare på att använda fantasin. Han var ju med i Farmen på tv4 och ljög om sin identitet med sina två kryss på händerna. Fast inspirationen kom kanske från stryktipset!?

Men det jag hade mest problem med handlade om EM. Vilka ska med och vilka ska bort. "Prica till EM.” Huh? Ja, enligt dessa två herrar så är han en annorlunda fotbollstyp än dom andra anfallarna. Han är stark i kroppen och är bra på huvudet. Applåder. Så långt är vi alla med. Men då är frågan… är han den bästa nickspecialisten i Sverige? Är han den modigaste anfallaren i Sverige? Har han ens gjort en bra landskamp? Nope, nope och återigen nope. Men han ska med iaf. För det finns ju ingen annan tydligen. Marcus Berg konkurrerar med Rosenberg. Helt rätt. Allbäck, Elmander och Zlatan är givna. Så det finns bara en enda anfallare att konkurrera om den sista anfallsplatsen, som är både bra med huvudet och modig in i själen. Nu nöjer vi oss med det och börjar skriva om allsvenskan igen.

Tacka vet jag Jonas Wallerstedt. Han är faktiskt Sveriges bästa huvudspelare, han är ta mig fan den modigaste spelaren och han gör mål mot allt. Två mål (nästan tre) mot Kalmar i Supercupen. Ett med hövvet och ett med foten, snabbt upphittat på en retur. Lite bättre än både Prica och hans mormor, inte sant? Nästa match mot Malmö IFF IFF var han där igen med skallen. Tre mål på två matcher so far. I Örebromatchen fick vi ta del av en Walle i kämparträsket. Han jobbar grymt bra i defensiven och låter andra komma fram i offensiven. Är det bara jag som hittar en liten lampa ovanför mitt egna huvud här eller? Han må vara lite anonym på utsidan, men vilken hjässa han är på plan.

Walle till landslaget nu!