Det är hög tid att skapa ett vettigt blåvitt debattklimat

LEDARE Tommie Elgeståhl berättade i veckan att kostnaderna för trasiga stolar, reklamskyltar, stulet material och liknande skador från Ullevis guldfest den 28 Oktober uppgår till minst 700 000 kronor. Supporterklubben Änglarna startade strax efter detta en insamling för att betala dessa böter då man anser att Idrottsföreningen Kamraterna inte ska behöva stå för sådana "onödiga" utgifter.

Fair enough.

Initiativet är lovvärt och ingen som inte vill är tvungen att betala in något i böteskassan. Jag själv kommer dock göra det. Inte för att jag sparkat sönder någon reklamskylt, inte för att jag stulit något och inte för att jag hoppat sönder en stol. Nej något sådant har jag inte gjort. Istället betalar jag en slant till insamlingen för att jag resonerar som så att: hey, why not?

Eller på ren och skär svenska: Varför inte?

Slantarna stärker ju i slutändan IFK Göteborg, så jag legitimerar inte våldsverkarnas agerande genom att slänga in en slant, jag står istället för en bråkdel av en kostnad som IFK redan måste lägga ut. Nu måste Blåvitt betala kostnaden, så då kan man lika gärna bidra lite, att sitta och fördöma och gorma om vem som är riktig supporter och vem som inte är det stärker inte Blåvitt på något sätt. Det som hänt har hänt och man vinner inget på att älta detta i evighet. Man kan dock lära sig något av det hela för framtiden, men det är upp till var och en att ta åt sig av en sådan lärdom. Vad den än må vara.

Samtidigt har det på klubbens forum men främst på Alltid Blåvitts forum rasat en flera dagar lång (och stenhård) debatt kring planstormningen, kring kostnaderna, kring pyroteknik som tändes, kring påstådda Gaisare som ska ha vandaliserat saker, kring folk som stulit prylar ur läkarväxor och om hur olika grupper av blåvita avskyr varandra på grund av olika åsikter om det som hände under guldnatten.
En del människor hävdar att de gick vansinniga från Ullevi för att det har vandaliserats och andra att de gick vansinniga från Ullevi för att det tog så lång tid för en del av dem som var inne på plan att backa upp så att prisutdelningen kunde genomföras.

Själv var jag glad hela den kvällen, själv är jag glad än idag.

Torbjörn ska veta att jag själv är en person som ofta tar diskussion i blåvita led, speciellt på de olika internetsajterna som kläs i blå och vita färger. Men här har jag inte deltagit alls. Jag förstår nämligen inte hur man orkar och vill vara förbannad eller varför man ägnar sin tid åt negativa spiraldiskussioner när Blåvitt har tagit sitt första SM-guld på elva år. IFK Göteborg är faktiskt svenska mästare i fotboll, har ni glömt det?

För mig bottnar det här i en sliten klyscha:
"Ser du glaset halvt tomt eller ser du det halvt fullt?"

Hela den här diskussionen har dessutom en framtida nivå. Den kommer att visa sig i hur supportrar tröttnar på själva debattklimatet kring vår supporterkultur. Då kan man komma till beslutet att distansera sig från hela "läktarkulturen". Jag har en aning om, utifrån diskussioner med blåvita i olika grupper, åldrar och tankesätt, att vi vid flytten till den nya arenan kommer få se en stor grupp av 25-35 åringar (främst) som tar steget från ståplatssektioner till sittplatssektioner. Detta kommer ytterligare att utarma klacksektionen åldersmässigt och lämna kvar en klacksektion med yngre medelålder. En sådan situation bidrar till att en närmast oundviklig åsiktskonflikt mellan "traditionell sittplats" och "traditionell ståplats", en konflikt som jag tror kan gå främst två vägar:

Konfliktsvägen- Det usla tonläget i debattklimatet fortsätter och eskalerar. De som tycker att de är "hardcore" drar åt sitt håll, de som tycker att de är "traditionella supportrar" drar åt sitt (andra) håll. Grupperna polariseras. Diskussionen består allt mer av att stångas mot den andra gruppen vars åsikter och existens man anser vara lite mindre representabel för en vettig supporterkultur än sin egen är.

Pragmatiska vägen- Den grupp som står med ena benet i den radikalare ståplatskulturen och andra benet i den historiskt mer traditionella sittplatskulturen kan utvecklas till en bro mellan de polariserade åsikterna. Här kan man, om man vill och förmår, ta ansvaret att leda en vettig och sansad diskussion mellan olika åsiktsströmningar. Man kan för bägge existerande läger visa att den andra sidan faktiskt, från sina unika utgångspunkter, i slutändan vill IFK Göteborg väl.

Det går att bygga broar annat än i teorin, man kan faktiskt ta ansvar genom att prata med andra människor, att diskutera direkt med de människor man tycker bryter mot ens egna normer om supporterskap. Det går att vara supporter, sida vid sida, med andra grupper av människor än den man själv tillhör. Utan att behöva avsky eller ta avstånd från kamraten på läktaren bredvid eller kamraten precis bredvid en själv på samma läktare.

Vilken väg vill du gå?
Än viktigare: vilken väg gynnar IFK Göteborg?

Om man inte på någon nivå är intresserad att anamma den pragmatiska vägen och på något plan söka en diskussion med oliktänkande personer och grupper inom våra supporterled, så tycker i alla fall jag att man kan ifrågasätta om den individen i slutändan överhuvudtaget är intresserad av att se ett starkare IFK Göteborg.

Det är hög tid att minnas vem som är regerande mästare i svensk fotboll.
Det är hög tid att minnas hur vi alla är änglar och på olika vis vill Blåvitt väl.
Det är hög tid att skapa ett vettigt debattklimat oss änglar emellan.