TORSDAGSKRÖNIKAN Kanske är det så, att för att verkligen uppleva segerns sötma så måste man ha varit på, eller nära, den absoluta botten. Kanske är det också så att man inte har upplevt äkta kärlek innan man varit vid gränsen till hat. Kan det till och med vara så att det går att kombinera hat och kärlek, eller är det möjligt att uppleva förlustens bitterljuva sötma?
Fotbollen har haft sina hjältar genom åren. De ståtliga riddarna som burit hela lag på sina axlar, de härförare som marscherat genom eld och vatten för att få sina namn inskrivna i historieböckerna. Det finns de som gått hela vägen och fått höja Coupe Jules Rimet, och de finns de vars karriärer slutat på en lerig grusplan på Ånäsfältet. Inte lika ihågkomna men ändå hjältar på sitt sätt, bland dem som såg och upplevde de djupa dalarna och de få höga topparna.
Han var aldrig den som lekande, leende kunde böja en läderkula som poeten vrider på orden. Inte heller var han den stora, starka kraften som bar de andra på sina axlar. Han slogs med sina veka armar när de armaste riddarna vackert fäktades med spjut. Han var aldrig den som andra killar ville vara, eller den som tjejen ville kyssa på balen. Han var Den Fula Ankungen.
Men så kom då dagen då den fula ankungen skulle få sin upprättelse. Det var dagen då ballerinorna och de vackra kompositörerna för länge sedan hade slutat producera vackra scener. Det var dagen då de starka hästarna hade slut på kraft. Det var dagen då han var den som stod sist kvar av alla. När de andra svek var det han som fick kliva fram och rädda världen. Och för en liten kort stund, så fick Den Fula Ankungen vara någon annan.
Patric ”Långås” Andersson.
Kommer aldrig att glömma alibilöpningarna, alibihöjdduellerna och de missade målchanserna. Hade det inte varit för målet mot bajen så...
SvaraRaderaledsen för alla dubbelpost
SvaraRaderaJag gillade faktiskt Långås. Han kämpade alltid iaf och det räcker långt i mina ögon. Sedan att han kanske inte är någon jättebra fotbollsspelare eller att han inte platsar i IFK är en annan sak. Men respekt ska han ha.
SvaraRaderaLångås är en riktig hjälte som kanske inte hade förmågan men alltid viljan.
SvaraRadera...Glömde volleymålet i derbyt. Ett av de snyggaste mål jag sett en blåvit göra
SvaraRaderaLångås är en blåvitt hjälte i mina ögon! Målet på söderstadion,derby kanonen och målet i 89:e minuten kommer jag nog alltid att minnas.
SvaraRaderaHellre en talanglös jävel som kämpar sig till åtta mål under en och samma säsong, än en talangfull spelare som för krig i medierna med klubben och aldrig ansträngt sig så mycket som han kunnat.
SvaraRaderaHan var inte den bästa fotbollspelaren denna jord skådat men han förtjänar respekt för att aldrig ha gnällt, snackar skit i media och hela tiden kämpat på!
SvaraRaderaJag gillade också Långås på den tiden han kom fram i Blåvitt. En av många spelare som varit en stor talang hos Blåvitt. Tycker inte det snackas om annat en hur många talanger vi har eller har haft i klubben. Men det är ju inte många som lyckas bli något sedan ändå? Med undantag på den drös av talangfulla backar vi skeppat ut till hyfsade lag i europa för en billig peng. Men alla mittfälts och forwards talanger då? När får en spelare som Vasques eller Berg chansen att komma till en hyfsad klubb i en bra liga? Jag hoppas verkligen att Rehn och Company kan vända på detta. Blåvitt har under åren haft mängder av unga spelare som det snackats mycket om inom och utanför klubben. Många spelare har varit med i ungdomslandslagen och ofta spåtts en lysande framtid. Men vad har hänt sen då?
SvaraRaderalångås är bra helt enkelt.
SvaraRaderabajen borta och derbymålet som toppar.
alltid en kämpe.
Inte så snällt att kalla honom den fula ankungen kanske? Jag tror knappast att Långås själv ser på sin karriär likadant som du. I somligas ögon kan det nästan betraktas som ett påhopp, även om jag självklart fattar att du bara menar väl.
SvaraRaderaLångås halvsolo mål i slutminuterna mot frölunda, och 1-0 målet mot Djurgårn på nya är sköna minnen också.
SvaraRaderaDessutom är han ju rödhårig!
Respekt!
Äntligen fick nåt honom att förstå att boll e inte hans grej, tregiskt att en endast en skada kunde få honom förstå det.
SvaraRaderaHan kommer inte vara saknad av mig.
Danne
Jag kan helt ärligt säga att Långås är en totalt sätt mkt bättre fotbollsspelare än Selakovic. Sella har talangen men har nog det sämsta psyket jag sett hos en spelare.
SvaraRaderavilken sentimental smörja...du skulle få jobb på GP med en gång...
SvaraRaderaJag minns hemmamatchen mot AIK 2004. Blåvitt hade dominerat i 90 minuter, men inte lyckats göra mål. Varken Mourad eller Ijeh var speciellt lyckade. På övertid slänger Mourad in en boll i straffområdet, och en nyss inbytt, vilt kämpande Långås löper för allt han är värd, fastän bollen med all säkerhet inte skulle kunna nås. AIK-försvaret blir stressade, Håkan Svensson boxar bollen på en egen försvarare och den rullar in i mål. Vilken jävla känsla det var.
SvaraRaderaOm bara hälften av våra spelare kunde visa den vilja Långås visade så är jag säker på att vårat lag hade varit betydligt bättre.
SvaraRaderaJag som är född 1990 kommer nog alltid hålla Långås som en favorit under mina första år. Tack för allt Patric. Respekt
Långås var helt ok i ett Blåvitt som höll undermålig klass och var en millimeter från superettan. Vi hade många Division 1-spelare i vår trupp de åren... (Jimmy, Sandklef, Långås, Lundén och många fler).
SvaraRaderaLåt oss höja ambitionen och snabbt snabbt glömma denna mörka tid i vår klubbs nutidshistoria.
... och alla glömmer att den röda ankan själv hjälpte till att försätta laget i den otäcka position han sedan råkade rätta till en aning.
SvaraRaderaDet var ett stort misstag att ha honom på planen i så herrans många matcher.
Håller med sista anonymous till fullo: Man får inte glömma vad han lät bli att göra i alla andra matcher. Forwards skall göra mål. Punkt. Och det kunde inte han och det kunde inte Sebastian Henriksson heller. De kämpade som djur men de gjorde aldrig mål. Ungefär som Johansson. Det gick troll i bollen varje gång han sköt. Och då gör man inte sitt jobb rätt. Visst är det bra att kämpa men jag ser hellre att vi har en loj fan på topp som stänker in 20 mål och vi vinner än en duktig grovjobbare som springer som fan och det blir 0-0.
SvaraRaderaNä du Langos. Du får inte min röst, men jag har hört att du är en trevlig kille så lycka till med vad än du tar dig för.
Det var länge sedan ngn blåvit anfallare gjorde lika många mål som Långås. Kan inte fatta hur så många har mage att klaga på den enda under den epoken som faktiskt producerade.
SvaraRaderaLycka till i framtiden Långås!
Visst, en anfallare ska självklart göra mål men gör han inte det så finns det en sak som gör att man trots inte kan klandra honom nämligen att kämpa! Så länge du har gjort allt du kunnat, sprungit så mycket du kan kan ingen klandra dig, sen att man inte ska vara nöjd eller att man inte är tillräckligt bra är en sak men Långås är och förblir en spelare som jag har stor respekt för då han hela tiden utifrån sin förmåga gett allt i alla situationer.
SvaraRaderaOm alla hade kämpat likt Långås, hade vi aldrig hamnat i den situationen 2002. Hösten 99 och 03 gjorde han dessutom en rad matchavgörande mål som räddade oss ur skiten upp till menlösa mittenplaceringar. Båda dessa höstar var minst lika bra som Mourads hittills bästa dvs 04. Långås går till historien som den som steg fram när alla andra svek. Det skall han ha stor heder av.
SvaraRaderaKämpat? Är det alla "alibilöpningarna"?
SvaraRaderaVet man inte vad en alibilöpning är, kanske man inte skall svänga sig med det uttrycket...
SvaraRaderaTycker vi skall passa på att hylla Sebastian Henriksson i samma veva. Han sprang också när andra mesade (exempelvis Runken, Torsken, Fjösen och Mesen). MEN gjorde han några mål (förutom mot Sturm Graz i en träningsturnering i Antalya)? Nja ...
SvaraRadera