Kungar av första halvlek.

DERBYKAVALKAD Först stog Gais på schemat. Två snabba mål i första av Kalle och Wernbloom följdes upp av en darrig andra halvlek där Gais kom tillbaka lite. Sedan kom lillebror utbrytaren från Lundby på besök och återigen fick vi se en blixtrande första halvlek av den gängen vi älskar över allt annat.

När Dennis knoppade in det mål han mer eller mindre utlovade i sin senaste intervju på Baraben hade vi bara fått se början av den fotbollspropaganda som Blåvitt i normala fall alltid klarar av på hemmaplan. Selakovic fick visa att han faktiskt kan göra mål genom en härlig aktion där både försvar och "Krickan" i motståndarmålet fick ta sig en korvköparpaus modell tyngre. Som lingonsylten på guldpytten gick Wernbloom sedan in och visade vem som bemästrar de offensiva luftrummen i allsvenskan genom att dunka dit trean som det vore det mest självklara i världen. Två fasta situationer, två nickmål, varsitt kryss. Halleluja.

Jag är bekant med ett Häckenfan. Den här personen (som faktiskt existerar, tro det eller ej...) tyckte att jag var värd ett "Grattis!" igårkväll. Men jag hann aldrig svara då så jag tar och svarar nu. Grattis? Vi ska inte ha något jävla grattis. Gratulera kan du göra dem som vinner på lotto och som fyller år. Eller någon som hittar en tusenlapp på gatan. Blåvitts seger över Häcken är ingen produkt av vare sig tur eller lyckosamhet. Det är en produkt av historia, träning, mentalitet och hunger. Det är när ett bättre lag läxar upp ett sämre i konsten att lira fotboll. Back to the basics lite grann.

Bäst på plan? Dennis Jonsson gör en enorm match, kanske en av hans bästa i karriären. Håller ihop försvaret på ett föredömligt sätt därbak och är mer eller mindre 100 procentig i sina ingripanden. Dennis smäller på stenhårt och går när läge ges framåt med. Underbart att skåda. "Ozzy" Wendt till vänster om "Cliff" gör även han en fenomenal match och blandar både defensiva brytningar med offensiva räder titt som tätt på ett sätt som får alla att glömma "ytterbackskrisen i Sverige". Kilhberg är en annan som stiger in efter Thomas Olssons tveksamma insats mot Gais och gör sitt arbete på mitten på ett föredömligt sätt. Jag som själv varit kritisk till hur han sett ganska tveksam och vek ut hittills blir glatt överraskad av hans handlingskraft, spänst och glöd på andrabollarna. Slutligen vill jag nämna den som nästan alltid bör nämnas i dessa sammanhang var en riktigt klippa även i gårdagens match. Jag talar naturligtvis om Niclas Alexandersson som för varje spelad match börjar närma sig kultstatus bland fansen. Samtidigt som änglakören på läktarna skanderar "Alex Alexandersson" snurrar han med försvar efter försvar på vår hemmabana. En spelare som med all sannolikhet inte bara kommer ingå i VM-truppen utan kommer även få mycket speltid mot de lag Sverige behöver extra försvarsstyrka mot.

Nu har vi ännu ett hett derby innan den Skånska insvasionen väntar lagom till nästa helg. Den här gången står Öis för motståndet och med risk för att börja låta sentimental så kan det här vara sista gången vi möter "Överklassens IS" med tanke på deras smått katastrofala ekonomi. Så om derbyt i höst inte blir av för att Öis inte längre klarar av att betala ut sina spelarlöner så minns onsdagens derby som det sista i en rad av härliga uppvisningar i Göteborgs derbypassion.

Blåvitt- det är dags att läxa upp Örgryte!

Bilder: IFK Göteborg