Gästkrönika: Var är visionerna hos IFK Göteborg?

GÄSTKRÖNIKA Dagens gästkrönika på Baraben.com levereras av Mattias Göransson, chefredaktör för den svenska fotbollsbibeln Offside. Mattias reser för närvarande runt i världen för att förbereda vårens kommande VM- specialnummer av tidningen, med sig bär han ett äkta Blåvitthjärta och en passion för föreningens bästa.

”För min del började problemen med att Bengt Halse utnämndes till ordförande.
Personligen tycker jag, som de flesta andra som träffat Bengt, att han är en trevlig prick. På många sätt har han säkert också varit nyttig för IFK, om inte annat som en social balansspelare till den mindre smidige Mats Persson. Bortsett från det:

Ingen visste vad Bengt Halse stod för när han lanserades som ordförandekandidat. Han redovisade inget program. Det fanns ingen utmanare. När han väl hade valts förklarade han inte vad han avsåg att genomdriva i egenskap av ordförande, och han har inte återkommit i ärendet sedan dess.
När jag gjorde intervjuer för boken Blåvit gryning frågade jag Gunnar Larsson varför han – som valberedningens ordförande och i realiteten den som bestämmer om saken – föreslog Halse. Gunnar berättade att han hört mycket gott om Bengt, att det var ”en social kille” och att de båda stött ihop med varandra på olika flygplatser genom åren och att Bengt då ”alltid visade ett starkt engagemang för Blåvitt” genom att fråga hur det gick för laget och föreningen. Dessutom ansåg Gunnar – precis som de flesta andra förståsigpåare – att det kunde vara bra med någon från näringslivet den här gången.

På årsmötet röstade föreningens medlemmar sedan igenom Gunnars förslag – något annat fanns för övrigt inte att rösta på – och Bengt Halse charmade församlingen genom att prata en smula om sin son, och om sin kärlek till klubben.
Ungefär så brukar det gå till i svenska idrottsföreningar. Nomineringsprocessen är oftast sluten, den enda kandidaten lanserar sällan ett program, de passiva medlemmarna ställer aldrig frågor och bara i undantagsfall gör de annat än följer valberedningens linje. På ett sätt fanns det alltså inget att anmärka.

Samtidigt: Jämför man med hur det gör till i seriösa organisationer, och i fotbollsföreningar på kontinenten, var IFK:s senaste ordförandeval skrattretande. Sveriges mest segerrika fotbollsförening – då i sportsligt fritt fall, i organisatorisk limbo och i enormt behov av nystart och en tydlig färdriktningsangivelse – lade sin framtid i händerna på en person som saknade förkunskaper, utan att ens efterfråga någon form av programförklaring. Därmed delar alla föreningens medlemmar ansvaret för den organisatoriska röra IFK befinner sig i just nu, om inte för att de röstade på ett osynat kort, så för att de inte utnyttjade sin rätt att i alla fall kräva att korten synades.

Hafsighet har varit en röd tråd sedan dess: man har löst saker och ting spontant, på känn, i all hast, utan planering och uttalade mål. Det är meningslöst att leta syndabockar, dessutom har mycket som gjorts de senaste åren varit bra, och av det som gjorts dåligt har mycket kunnat förklaras med olyckliga omständigheter. Vad är då problemet?
Som jag ser det är det att inga av de krav man som IFK-supporter är van vid att kunna ställa på laget, har gällt för föreningen i övrigt.
Där laget alltid har kämpat, agerat professionellt och gjort sitt yttersta för att vinna – även då truppen varit tunn och man varit en hårsmån från att trilla ur allsvenskan – har den övriga verksamheten präglats av slumpmässighet. I allt för många frågor har den övriga verksamhetens agerande gått att likna med att lämna WO före matchstart.

(Bild: Expressen)

Ta bara arenan, den enskilt viktigaste frågan för IFK Göteborg de följande 50 åren. I Offside har jag kallat det som hänt för ”en beslutsprocess värdig Nordkorea”. Till mig har Bengt Halse sagt att ”det som sker stort, sker i det tysta”. Vad IFK har velat tycks ha kommit i andra hand, det viktiga har varit att pejla vad Göran Johansson kunnat tänkas gå med på.
Tyvärr fungerar det inte så. Arbetar man för en medlemsförening – som ordförande, styrelsemedlem eller anställd – har man endast en uppgift: att se till medlemmarnas intressen. Uppdraget är att ta reda på vilken arena IFK Göteborg mår bäst av och att arbeta för att föreningen får – eller köper, eller lånar ihop till – den arenan. Vad kommunen anser får kommunen föra fram som motpart i en öppen förhandling, vilket förståss är en långt senare fråga.

Över huvud taget k a n man inte i en medlemsförening köra med slutna kort gentemot sina medlemmar. Då har man missförstått sitt uppdrag. Det man inte öppet kan redovisa för medlemmarna (åtminstone i efterhand), det ska man inte heller göra.
Gör man det ändå har man förverkat medlemmarnas förtroende – punkt slut.

Denna brist på öppenhet, eller om man så vill förståelse för vad man över huvud taget håller på med, är som jag ser det ett av huvudproblemen med dagens IFK. Fortsätter man att jämföra föreningen IFK med laget IFK finns ytterligare två akuta problem: bristen på Professionalism och Kampvilja. Hur många av dem som arbetar på kansliet är anställda för att de är bäst i Göteborg på det de håller på med? Och hur många av dem är där för att de en gång anställts av föreningen för att sköta en sak, och sedan av omständigheterna tvingats hålla på med en annan? Det är inte professionellt.

När det gäller bristen på kampvilja är det bara att plocka ur högen: ”vi kan inte få fler sponsorer för det är så många andra verksamheter som slåss om sponsorpengarna”, ”vi kan inte ge sponsorerna det de vill ha med dagens arena”, ”vi får inte mer publik när Gamla Ullevi är som den är” och så vidare och så vidare. Återigen: ingen hade accepterat om IFK:s lagkapten sade ”vi kan inte vinna allsvenskan i år, för Djurgården har mycket starkare trupp”. Av någon anledning ställs inte samma krav på föreningen i övrigt.

Det är dags att ställa de kraven nu.

IFK är inte ensamt om att ha problem med omställningen mellan gårdagens sömniga föreningsliv och dagens affärsmässiga fotbollsverksamhet. Men där andra svenska föreningar åtminstone kämpar med frågorna, tycks IFK stoppa huvudet i sanden.
Att anställa Håkan Mild var givet. Men sedan då? Hur ska organisationen se ut i övrigt? Vem ska vara klubbdirektör? Ska man ha en arbetande eller passiv ordförande? Arbetande eller passiv styrelse? Ska IFK fortsätta driva verksamheten i föreningsform, eller bolagisera någon del? Laget? Ska man starta ett arenabolag? Eller kanske bolagisera marknadsarbetet? Eller ska man söka en extern partner som sköter marknadsarbetet åt föreningen? Eller, för att göra en lång lista lite kortare: vilka är målen för IFK Göteborg – och då menar jag föreningen, inte laget – och hur ska de uppnås?

Så vitt jag förstår fungerar den sportsliga organisationen i stort sett bra i dag, från Akademin till tränarstaben och laget. Min rent privata uppfattning är att när det gäller föreningen i övrigt – och då avser jag alla från valberedningens ordförande till de anställda på kansliet – vore det enklast om man hittade ett sätt att göra rent hus.
Kanske återkommer många i den roll de har i dag, men i så fall för att föreningen
A) kommit fram till att det är en roll som behövs i ett professionellt och kampvilligt IFK Göteborg och B) att de är de mest lämpade bland de sökande.
Kanske är till och med Bengt Halse rätt ordförande?
Kan han bara redovisa en plan för hur han vill att IFK Göteborg ska ledas och organiseras – eller för att tala affärsspråk: en affärsplan och en vision – och förklara hur han tänker uppnå målet, är han givetvis det. Annars ska han förståss syssla med annat.
Den saken avgör varken han eller Gunnar Larsson – i motsats till vad de båda antydde i GP i veckan – utan föreningens medlemmar.”

Mattias Göransson
Chefredaktör för fotbollsmagasinet Offside

UPDATE 22 DECEMBER 03:00- I torsdagens Aftonbladet citeras en del av ovanstående krönika och kritiken i den. Änglarna håller inte med om kritiken (men what's new?) så Baraben.com kommer i de närmaste dagarna att söka ordförande Halse för en mer utförlig intervju kring kritiken som nu formas bland en del av supportrarna kring den bristfälliga organisation som föreningen IFK Göteborg har.