Rakare hållning efterfrågas!

Diskussionens vågor går höga på diverse blåvita forum just nu. Själv har jag mått så dåligt av den vansinniga följetong á la "Knutby" som just nu valsar runt i medierna att jag knappt orkat delta i debatten.

Signaturen "Johan" har skrivit en text på Änglarnas forum där han ger sin syn på att älska ett fotbollslag men ändå kräva raka svar på sina frågor. Liknande tankar har snurrat i mitt huvud den senaste tiden.
Fraser som "olycklig kärlek" och "svek" har poppat upp inom mig. Och hur mycket jag än vill blunda och låtsas att det här aldrig har hänt, så kan jag inte bara skaka det av mig. Tentor går åt skogen, nattsömnen störs och varje gång jag går förbi en löpsedel gör det ont i hjärtat.
Här kommer mina tankar runt IFK-härvan, styrelsens tystnad och supporterklubbens agerande:

Att vi som älskar IFK Göteborg just nu har dragits in i en mardröm, som av utomstående nog bara betraktas som en skatteskandal i raden av andra, torde väl stå helt klart. Och att vi som ger kärlek till en klubb/ förening i gengäld kräver respekt och svar på våra frågor är väl självklart. Jag kan lugnt säga att om min kille verkade ha svikit mig och sen vägrat ge mig svar på vad som hänt skulle jag inte av blind kärlek ha sagt "okej" och väntat på att han behagade svara.

Jag är mycket väl medveten om att paralleller till en partners otrohet kan tyckas vansinniga, men så tycker nog de flesta att vi inbitna "fotbollsdårar" är en smula vrickade. För inte fan kan man väl älska en fotbollsförening? Jo, det kan man och när dess rykte blir draget i smutsen och man vrider sig av oro för hur det ska gå klarar man inte bara av att "vänta och se". Vi har hållits i ovisshet under hela 2005 och det är klart att man börjar få nog nu. Jag kan förstå att Änglarnas styrelse inte vill diskutera detta externt i de medier som just nu gottar sig åt vår olycka, men jag anser ändå att deras tystnad gör mer skada än nytta. Tystnad lämnar som bekant utrymme för fria tolkningar, vilket vi nu dagligen får se prov på- Vad verkar mer misstänkt än att vägra svara på frågor? I allmänhetens ögon är det ett tecken på skuld.

Jag måste erkänna att även jag brottas med tanken på att tystnaden och "hålla om ryggen"-mentaliteten, från såväl IFK;s ledning som supporterklubbens styrelse, tyder på att "en hund ligger begraven".

I den bästa av världar har IFK;s ledning bara "klantat till det" en smula, vilket är illa nog, i det värsta scenariet har de begått ett vanärande brott. Oavsett vilket av dessa två alternativ som är det riktiga vill jag ha svar, jag stöttar laget i mitt hjärta, men inte en styrelse som för närvarande inte visar sina supportrar respekt.