Bilder från förfest nr 1

Håll tillgodo. Över 50 bilder från dagens match mot Sønderjyske som slutade med en 1-0 seger. Målskytt: Kjetil Waehler på en hörna av Ludwig Augustinsson

Måndagens måstematch

Måndagstankar. Om en vecka väntas sommarväder, och isen vi står på har aldrig varit tunnare än nu. Flertalet kamrater känner säkert i någon mån som jag. I tider då skillnaden mellan att snöra på sig ett par dykarskor eller ett par sneakers på måndag morgon inte enbart kan beräknas med en ekvation vars beståndsdelar är en boll och räckvidden för Hannes Stillers panna i förhållande till samma Hannes Stillers onsideplacerade kropp, då upplöses allt som oftast de fasta punkternas opposition för mig; och jag finner mig svingandes fram och tillbaka likt pendeln i Poes klassiska novell, bara det att den som ligger på inkvisitionens tortyrbräde också är jag; ytterst medveten om att detta mitt okontrollerbara pendlande säkerligen hotar att ta kål på mig.

Jag tror att den mänskliga benägenheten att bygga upp svaren på frågor i dikotomiska termer handlar om att modellen erbjuder ett system som är å ena sidan överblickbart, och å andra sidan navigerbart i den mån att det rymmer en möjlighet till opposition och differentiering mellan det som är och det som inte är. En råtta är inte en ängel. En förlorare är inte en vinnare. Framför allt är det som är negativt inte positivt. Visst kan man argumentera för att det finns såväl Stahrar som oavgjorda matcher och realistiska synsätt som gör sitt bästa för att fickparkera mellan den dumdristige optimisten och den gråtrista pessimisten; men jag vill mena att dessa företeelser oftast kan beskrivas som åtminstone lite närmre belägna antingen den ena eller den andra sidan av en tvåsidig skala. De verkliga anomalierna är få, men desto mer igenkännliga genom den oro och de magsår som de ofta medför.

I nästa match möter vi Göteborgsregionens i särklass mest anatomiska lag, åtminstone vad gäller namnet. Jag tänker inte försöka förutsäga resultatet utan nöjer mig med att upprepa det som redan har sagts av många. Sett till det spel vi har presterat över 358 minuter (jag tar mig friheten att exkludera agerandet kring Syrianskas och Norrköpings ledningsmål), så borde vi ha en chans. Sett till de resultat vi har presterat så är vi mer rökta än samtliga fimpar på Andra Långgatan.

Blåvitt anno 2012 är så här långt definitionen av en anomali. Guldskimrande ögonblick har varvats med gott om vingklippta ageranden. Om det är någonting som jag önskar mig av mina änglar, vid sidan av framgång, så är det klara besked. Jag vill se en seger så odiskutabel att inget frågetecken undkommer sträckbänken. Faktum är att allt annat än en vinst skulle kunna förpassa orden "All in!" till samma komposthög där "Vi gjorde en bra match..." redan ligger och ruttnar.

När jag går till Rambergsvallen på måndag kväll så går jag för att se en måstematch.

Rättvis vändning av U-truppen

MATCHRAPPORT. Stabaek stod för dagens motstånd då vi satt i omklädningsrummet tysta och inväntade på att få gå ut till planen. Man märkte att många av spelarna (inklusive mig), och ledarna, var nervösa inför matchen. Första matchen för året och det mot ett internationellt lag som vi vet är väldigt bra.

Vi började matchen bra med att redan dom första 30 minuterna skapa ett antal kvalificerade målchanser. Stabaek som är ett bra spelande lag kom inte genom oss många gånger första halvlek. Dom hade ett och annat lång distansförsök, men närmre än så kom dom inte.

Efter en mållös första halvlek kom vi ut lika koncentrerade i andra.

10 minuter in i andra halvlek fick vi en rejäl kalldusch. Stabaek bryter sig genom utanför vårt straffområde och efter lite flipperspel så klackar forwarden fram till en löpande Stabaek-spelare som säkert rullar in 1-0. Orättvist, men sån är fotboll.

Efter det snöpliga 1-0 målet började vår härliga energi sakta gå ur oss då Stabaek rullade irriterat på sin egna planhalva.

Kvitteringen kom då 20 minuter kvarstod av matchen och det var jag som rullade in bollen i öppen kasse efter att Sam Larsson hade fått en tå på bollen när Stabaeks mittback försökte täcka hem den till målvakt.

Ett skitmål som var väldigt viktigt.

Efter målet fick vi energi och vi var inte nöjda med en pinne. Minuter efteråt slår "Sulan" en utspark som Sebastian Ohlsson skarvar ner på en djupledslöpande Sam Larsson som drar försvarare och trycker in bollen via bortre stolpen ur sned vinkel.

Matchen var vänd och Stabaek hade mindre än 10 minuter på sig att hitta på något men vi håller i bollen smart och dödar tiden på ett effektivt sätt.

3 minuter innan fulltid gör vi en kontring ur instruktionsboken då vi bryter loss bollen på halvplan. Jag passar bollen i djupet till en löpande Sebastian Ohlsson som efter en klackfint slår ett precisionsinlägg till bortre stolpen. Där lägger Nikola Zivkovic ner till Emil Eliasson som trycker in bollen hårt längs marken - mot straffpunkten där jag står och klackar(!) in bollen i krysset! Målet skall finnas på film... :)

3-1 och matchen var avgjord.

Denna match var en laginsats och man kan inte berömma någon speciell spelare. Från målvakt till forward var det stabilt matchen igenom. Men Sulejman som stod i målet gjorde sin första match i den blåvita dräkten och såg väldigt stabil ut.

Backlinjen och mittfält slet och höll tätt bakåt då vi försvarade bra.

Jag strör väldigt mycket rosor över laget och det utan överdrift. Detta var vår första match med ett helt nytt lag och jag är väldigt nöjd.

Tre glada pojkar (Sam, Bragi, Bratt) äter med ett leende på läpparna efter vinsten.

Imorgon möter vi Odense som förlorade dagens match mot dom regerande mästarna Viking Stavanger. 11.30 kan ni se den matchen via Norska TV2:s stream.

Eftersom detta var mitt första matchreferat skulle jag gärna vilja få lite feedback på vad jag kan göra bättre!

/ F.J.A

Highlights: Halmstad - IFK Göteborg