Ur BaraBen:s chatbox natten mot 3 januari 2011.
SOCIALA MEDIER. Bortse från snacket om att Blåvitt inte ska spela i randiga tröjor kommande år, det är ungefär lika troligt som att den här killen lagade tamkatter till nyårsmiddag. Fokusera i stället på hur den närmaste, i dag helt naturliga "raseri"-reaktionen ser ut från signaturen "TheHasp". Det är inte min mening att attackera dig personligen, utan väcka debatt kring våra internetbaserade reaktioner till diverse allvarliga samhällsproblem eller som i detta fall - (fiktivt) föreslagna och direkt identitetskrisbärande förändringar.
Under den så kallade arabiska våren var västvärldens Twitter- och internetmaffia extremt generösa med credden till sig själva. Både storföretag i IT-branschen som individuella twittrare slogs vilt för att ta på sig olika slags delaktighet i det som skedde i land efter land runt hela Mellanöstern. Jag är inte en av dem som förnekar de sociala mediernas påverkan vid samhällsomstörtande förändringar av den typen vi fick se under 2010 - men vill samtidigt höja ett varningens finger för den totala passivitet som en del av oss börjat försätta oss i.
Sociala mediers påverkan i den arabiska våren blev som mest tydligt när Egyptens regim valde att stänga av all internet- och mobilkommunikation. Resultatet? Folk tvingades släppa sin pseudoaktivism (läs: passivitet) och agera. Eller om det till och med var för att folk helt enkelt inte hade något att göra när internet "försvann"...
"Yesterday the government attempted to shutdown all Internet access... ...And while they were able to bring the level of tweets from Egypt down to a trickle, they brought even more people out on to the streets since without Internet, they had nothing to do."
Wikileaknews 31/1 2011.
Det här är avvägningar värda att ta i beaktande när du vill påverka den förening du (väl?) är medlem i. När stora blåvita portaler som Änglarna.se eller BaraBen.com kommer ut med uppmaningar, debattartiklar eller kritik av något slag så får det ofta en vidare effekt i att många av läsarna diskuterar ämnet och förhåller sig till det. Men om det sedan inte mynnar ut i att någon de facto agerar - exempelvis att en sponsor tar åt sig av kritik och för det till Blåvitt, att Ultras eller andra läktargrupper formar en banderoll eller manifestation eller att folk faktiskt visar missnöje (eller för den delen stöd) via plånboken - så spelar dessa större "kampanjer" rätt liten roll. Tvärtom kan det bli kontraproduktivt då den du vill kritisera kan samla in information om dig, dina åsikter, dina kontaktnät på ett enkelt sätt - där du själv ger ifrån dig allt detta, helt frivilligt - där det förr kunde krävas tortyr för att få fram samma uppgifter.
Precis som förr, precis som i världen före sociala mediers framfart, så är det du - den vanliga medborgaren (läs: "medlemmen") som kan spela roll. Men då krävs det att du inte är passiv och intalar dig själv att några knapptryck i ett kommentarsfält eller i ett mejl kan rubba världens ordning. Visst, reagerar du tillsammans med hundratals eller tusentals andra kan även det knapprandet spela en avgörande roll.
Men om så inte är fallet är den reaktionen lika meningslös som att spela World of Warcraft en hel natt i stället för att ta till gatorna mot den diktatur som förtrycker en. Tänk på det när du sitter och gnäller över något som sker i Blåvitt i en chatbox, på ett forum eller i på en Facebook-sida, men samtidigt inte är medlem i IFK Göteborg, eller är det och inte har för avsikt att gå på det kommande årsmötet. Eller har "ett mejl och en vägran att köpa nya tröjan" som dina vapen mot ett slopande av den randiga Blåvitt-tröjan. När du samtidigt har makten att välja styrelse för IFK Göteborg i dina händer...
You talk the talk, but will you walk the walk?