Sedan vår katastrofsäsong förra året har vår tränare haft minst sagt tveksamt stöd från många supportrar och även jag har varit en av de som uttalat mig kritiskt. Ingenting har egentligen hänt som förändrat min åsikt. Jag hade velat se en ny tränare i år men nu har man inom föreningen ansett att denna lösning var den bästa och då är jag beredd att ge det en chans. Därmed inte sagt att Håkan Mild är felfri och aldrig gör misstag. Självklart har man rätt som supporter att ifrågasätta saker och ting och inte hålla med om allt hela tiden, absolut. Men att döma ut tränaren på förhand tjänar ingen på. Vad ska vi göra, byta tränare ett par veckor innan serien startar? Nä, detta är vägen man valt att gå och i dagsläget är det enda rätta, enligt mig, att ge det en chans, oavsett vad man tycker om tränaren. Det är inte rätt läge att sparka Jonas Olsson så varför inte ge både honom och laget vårt stöd, i alla fall för stunden.
Från flera olika håll hör man folk som resonerar något i stil med: ”Så länge som JO är kvar som tränare blir det inget årskort för mig”. Detta tycker jag känns väldigt tråkigt, för oavsett om man vill se tränaren sparkad sedan länge eller inte, så är en bojkott av lagets matcher fel väg att gå. Det finns andra sätt att visa sitt missnöje, andra sätt som inte påverkar föreningen i lika stor utsträckning.
För det är föreningen IFK Göteborg som förlorar på att publiken bojkottar matcherna, inte tränaren. Efter en snabb blick i årsredovisningen ser man att de största intäkterna föreningen har kommer från matchintäkterna. Alla vet väl också hur viktigt det är att ha en stark ekonomi för att kunna både köpa och behålla bra spelare för att nå sportslig framgång. Jag hoppas ni förstår hur viktiga ni är för föreningens ekonomi och därmed även indirekt föreningens sportsliga framgång. Bojkottar man lagets matcher för att man inte gillar tränaren, drabbas hela föreningen. Jag hoppas ni är medvetna om det.
Samtidigt är det en produkt man köper och man kan som supporter anse att produkten inte är tillräckligt bra för att köpas. Fast resonerar man på detta sätt kan man, enligt mig, inte längre kalla sig för trogen supporter. Istället är man precis som alla andra evenemangsupportrar som enbart går på fotboll när det är fint väder och det väntas bli en spännande match, eller med andra ord, när produkten är tillräckligt bra. En trogen supporter däremot, ställer upp för laget i alla lägen. Förra året, om inte tidigare, blev vi blåvittsupportrar kända för att stötta vårt lag på läktarna oavsett hur dåligt det går på planen. Varför inte fortsätta med det?
Jag har aldrig varit såhär osäker inför en säsong. Det känns som det kan bli allt mellan himmel och helvete. Visst ser det mörkt ut just nu, förra året var allt annat än bra och vi har verkligen inte imponerat på försäsongen. Dock är det är mycket positivt på gång i föreningen, både på och utanför fotbollsplan. Nya kamratgården och nya inomhushallen i Kviberg är på gång. När andra lag gick runt 30 miljoner back var vi en av få föreningar som visade positivt ekonomiskt resultat för 2010, föreningen känns allmänt välskött. Dyrestam och Söder är tillbaka på allvar efter skador och det ska bli oerhört intressant att följa deras fortsatta utveckling. Sanas och Bärkroths karriärer är på väg att lyfta på allvar och Sebban är på gång in i ”riktiga” landslaget. Jag tror vi har något stort på gång och jag vet inte hur alla ni andra därute resonerar, men jag tänker i alla fall vara med på resan.
Så min uppmaning lyder: Ge det en chans, lite tid, några matcher. För oavsett om allt går åt helvete i säsongsinledningen eller inte, så går IFK Göteborg en ljus framtid tillmötes, det är jag helt övertygad om. Men du behövs på läktaren, för att lyfta laget, för att stödja föreningen. Ge det en chans, för du behövs.
/ Anonym Ängel
