Mikael Stahre är svag för halvnakna brandmän

SILLY SEASON. AIK:s tränare Mikael Stahre gick i går ut och proklamerade:
- Kom och ta oss.

Nu råder ingen tvekan om vilken som är musiken i AIK:s omklädningsrum:

Blåvitt behöver vinnarskallar under 2007

VAR ÄR AMBITIONERNA? Från Göteborgs-Postens artikel om matchen Elfsborg- Malmö FF:

Sedan sparkade Daniel Andersson sönder en plaststol och skrek ut sin frustration så att det ekade i spelargången. Vad som hade hänt?
- Man vill vinna, säger Malmö FF:s lagkapten.

Klasskillnad, på alla plan. Det sägs att Håkan Mild söker vinnarskallar och att hans främsta kvalité är att leta fram just sådana, de som vill vinna.

IFK Göteborg spelar 1-1 borta mot nykomlingen Trelleborg. Men än värre: vi spelar kass, stundtals till och med riktigt dåligt och saknar större delen av matchen alla synliga tecken på att ha ett eget spel. Vad är IFK Göteborgs reaktion på detta? Jo följande:

- Skönt att det är över. Vi ska vara nöjda med poängen, säger Jonas Olsson till ifkgoteborg.se.

Sedan fyller Jonas på med ett:

- Nu är det här över och det kan bara bli bättre.

En kommentar som i sig är en TOTAL sågning av insatsen mot Trelleborg. Men varför låter han detta bara sippra ut mellan raderna? Varför visar han inte omgivningen att kraven är högt ställda inom IFK Göteborg? Det är väl det blåvita sättet att inte stöta sig med någon, inte sticka ut. Resonemanget verkar gå i stil med att "det blir bara fel, det är kanske någon som tar illa upp". Det finns inga krav i den här jantelagsmentaliteten och där det inte finns några krav existerar det inga vinnarskallar.

Var är kraven?

Som arbetsgivare bör föreningen IFK Göteborg rimligtvis ställa krav på sina anställda. Dels krav på att hålla föreningens anseende högt och att dessutom leverera resultat. En mentalitet som går ut på att långsamt jobba sig in i någonting fungerar inte i en stor förening, det är sådant som fungerar i småklubbar där man inte bryr sig om framgång. Där kan man arbeta utan att ha några som helst kortsiktiga krav och där kan man ha översyn med klantigheter, amatörmässighet och uteblivna resultat. Men sådana organisationer vinner ingenting.

Att ständigt fråga självkritiska frågor som exempelvis, "är detta den bästa metoden?" och "vad kan göras bättre?" är sådant som måste genomsyra framgångsrika föreningar. Där måste IFK Göteborg visa förbättring. För det rimmar extremt illa när man under hösten 2006 sparkar tränaren mitt i guldracet för att följa upp det med att låta bli att dra igång en seriös satsning på att återetablera sig som en guldkandidat i Allsvenskan. För inte är det väl så att man tycker att andra delar av verksamheten är viktigare än resultaten? Att social trygghet inom Kamratfamiljen trumfar ett SM-guld? En åttondeplats borde vara en stor väckarklocka för den här styrelsen, sportchefen och medlemmarna. Men bortsett från en och annan ilsken supporter råder det en stor tystnad i Göteborg.

Det saknas vild revanchlusta. Det saknas vinnarskallar.

Någonstans långt i fjärran hörs det ett "Jag accepterar ett mellanår" från någon uppgiven supporter. Jag med, 1997 hade vi vårt mellanår.

1998 var mellanår nummer 2
1999 var mellanår nummer 3
2000 var mellanår nummer 4
2001 var mellanår nummer 5
2002 var mellanår nummer 6
2003 var mellanår nummer 7
2004 var mellanår nummer 8
2005 var mellanår nummer 9
2006 var mellanår nummer 10

Är 2007 fortfarande ett mellanår för dig?

Nästa tisdag ställer IFK Göteborg upp med elva spelare i det som majoriteten av supportrarna ser som årets höjdpunkt, hemmamatchen mot AIK. 2007 är det ett på förhand guldtippat och upphypat AIK, ett AIK som slaktade oss med 4-0 i höstas. Jag hoppas att dessa elva blåvita spelare ser sig djupt inombords och inser att de inte bara spelar för sig själva och sina karriärer. De spelar för en stolt tradition som speglat västra Sveriges själ och hjärta sedan 1904.

Det går inte att representera IFK Göteborg om man inte är beredd att bryta bägge benen för sitt klubbmärke. Det går inte att vara nöjd med mittplaceringar, neddragna förväntningar och axelryckningar. Vi har vunnit svenska cupen, vi har 17 SM-guld. I Europa har vi varit, även där vi guld har tagit. Vi är mesta mästarna från Göteborg.

Vi förväntar oss ett fotbollskrig utan dess like av våra spelande hjältar.
Vi förväntar oss krav om pokaler från styrelserummet.