"Jag vet inte vad jag förväntade mig av det snabba mötet i går, men det blev sannerligen inte vad jag förväntat mig.Nu är detta bara en reporters syn på Andreas Alm, men visst känns mönstret igen? AIK är en väldigt annorlunda förening än IFK Göteborg, det ska gudarna veta, men visst känns det märkligt att Stockholmsområdets största fotbollsklubb aldrig verkar lära sig av sina misstag? När kaxigheten, attityden och översittarfasonerna var nyckeldelar av misslyckandet 2010 så verkar den nya tränarstaben plocka med sig just detta till 2011.
Alm visade tydligt att han inte tänkte utveckla något som rörde taktik, rutiner, nyförvärv, relationer - och minst av allt målsättningar.
Defensiv, på gränsen till sarkastisk.
När jag tyckte Alm svarade lite svävande vid ett tillfälle, kontrade han:
- Ställ en bättre fråga då!
Okej, hur viktigt är det för dig att spelarna är i tid, äter och tränar....?
- ... det är bra om de kommer påklädda till träningen. Annars blir de förkylda, sjuka och kan inte spela match, snärtade Alm av.
Lite Mourinho-light."
Inom IFK Göteborg har vi tvärtom fått se en omfattande självrannsakan. Träningsupplägget har lagts om, en bredare diskussion om taktik och rollfördelning har genomsyrat planeringen och självkritik har fått vädras i god tid före säsongsstart. Det känns som att Kamratgårdens arbete styrts av en slags sjukdomsinsikt som saknas inom AIK:s organisation. Gång på gång, år efter år. Men hey, även en blind höna kan väl värpa ett ägg - eller vad det nu är man säger.