Staden där solen alltid skiner.

Uppsala i sol och Uppsala i regn är två olika städer. Det är som om det regntunga stänger ner, låser om sig och samlar mod till sig att åter öppna dörrarna först när solen återvänder. Och på stationen nere i centrum kommer och lämnar tågen. I regndimmorna som dystra stålkonstruktioner, i sol som bländande jättereflexer. De kommer och de lämnar, om och om igen.

07.11 söndag 17 maj lämnar tåg 813 stationen och rullar mot Stockholm. Just den avgången är speciell, för den avgången bryr sig varken om väder eller vind. Bara en sak spelar någon roll. Att det kommer fram till Stockholm, ger oss tid att byta till tåg 10425 med destination Göteborg.

Att lämna Stockholm för Göteborg, det är en av de vackraste känslorna man kan ha i kroppen. Ut från staden, genom landskapen, genom Sverige, genom timmar av förväntan. Från baksidan till framsidan, från skuggsidan till solsidan. Vare sig det regnar eller ej. En man sa till mig en gång att solen alltid skiner över Göteborg, men att det ibland är moln i vägen. Jag har burit med mig detta som en medalj runt halsen sedan dess. Göteborg, staden där solen alltid skiner.

Sedan de första stegen på perrongen, dofterna, vinden, ljuden, rösterna. Man känner allt det där i kroppen redan på vägen in mot centralen. Likadant om man kommer med bil eller med flyg. Man känner det i kroppen. Pulsen låg, och man landar. Känslan. Ni som varit där vet. Inga ord behövs.

Och Blåvitt. Änglarna, IFK Göteborg. Ett äktenskap. En tatuering rakt in i själen. Gamla Ullevi. Helig mark. 17 maj skådeplats för finalen i Svenska cupen. Alltid Änglarnas plats på jorden.

Avspark 15.30. Ett blåvitt hav som ramar in det hela. Spelarna som ger allt de har, vi på läktarna som ger allt vi har. Det är därför vi är där. Tillsammans för att bärga titel Nr.7. Som en enhet. Och solen kommer att skina över Gamla Ullevi, det kommer att vara vackert och det kommer att vara magiskt.

Hur mycket moln som än är i vägen, hur mycket regn som än faller.

[Video] Årets viktigaste insats på en fotbollsplan

Bayern Munich 1-1 Chelsea (Final) - Miss . Pen. by goalsarena2012-3

Who won the war? Chelsea did!

CHAMPIONS LEAGUE. Visst, jag vet att en del Ultras och andra är Tysklands-fetischister, men jag kan trots att jag genuint "hatar" Chelsea säga att det är väldigt svårt att känna sympati med ett förlorande tyskt lag. Om det bottnar i deras fruktansvärt ocharmiga sätt att klä och klippa sig eller det alltid återkommande faktum att de startade kriget, låter jag vara osagt. Men alla som besegrar tyskar får en guldstjärna i min bok. Ungefär som Slovakien får ett hedersomnämnande vid en fällning av den ryska björnen i det där parallella puckey-mästerskapet som pågår i Finland just nu...

Börjar inte Glenn Strömberg, blåvit och göteborgsk legend i all ära, för övrigt bli lite gaggig? I dag talade han vid ett tillfälle (utan att bli rättad) om Arsenals rensning och Arsenals backlinje. Londongäng som cockneyjävlar? Well, Drogba snackar alla om, men "Arsenals" målvakt Peter Čech var i mina ögon tveklöst den här finalens - och slutspelets - bästa spelare. Är man på fem av sex straffar under en match, varav man räddar en på övertid, så är man kort och gott: en mur.

Vi får väl se hur länge följande video ligger kvar på You Tube, men vid 00:31 fanns här hela straffläggningen att skåda - med rysk kommentator. Trots att det inte var hockey förrän i morgon. Men med Romans "Chelski" å andra sidan. Fy fan vilken rafflande final, håll till godo!