"Versus" kan komma att uppenbara sig i olika former, men den här första gången blir det i form av text, en ord för ord-rapport av ett samtal på fredagskvällen den 6 augusti 2010 mellan BaraBens grundare Markus Hankins och Allsvenskans skyttekung Tobias Hysén.
Markus Hankins (MH): Vad gör och tänker du när du missar friläget i 43 minuten mot AZ?
Tobias Hysén (TH): Min första tanke är att jag måste få tag i bollen. Sedan är det inte mycket tankar förrän det att jag är rättvänd och ser att jag kommer ha ett tillslag på mig. Först tänker jag lobba, men ändrar mig och det ska man aldrig göra. Jag skulle gjort det jag först tänkte och lobbat...
MH: Och efter att det inte blir mål, så tänker du?
TH: Tankarna efteråt är ju att fuck, där hade jag chansen. Sedan är det mörka tankar fram till att domaren blåser igång andra halvlek, då måste jag fokusera på att vi kan göra två mål.
MH: Går det verkligen att släppa det helt? Finns inte det där "tänk om" i bakhuvudet trots allt?
TH: Efter matchen är det värre, jag ska göra mål, det é mitt jobb. Jag gör mycket mål annars, men här missar jag och det kanske hade blivit annorlunda om jag gjort mål. Men vad ska jag göra efter matchen, jag har två val. Antingen kan jag gräva ner mig och tänka på det hela tiden, eller så skiter jag i det så snabbt som möjligt och försöker göra mål nästa match istället.
MH: Så hur känns det när ni håller jämna steg med lag av den här kalibern, men ändå inte lyckas avancera?
TH: Åt helvete, vi var lika bra som de var. Minst. Men vi har fortfarande en del att förbättra tydligen. Men i den här matchen känns det surt. Det gör det.
MH: Samtidigt, du gör fyra bra halvlekar mot dem. Även om det inte ger utdelning i mål. Blir spelet annorlunda för dig mot motstånd av den här typen?
TH: I just den här matchen spelar de ju mycket man mot man. Det kändes som att jag hade samma gubbe mot mig i 180 minuter. Jag lurar honom några gånger men det räcker inte. Jag har inte gjort det jag ska om jag inte gör mål på två fina chanser, så enkelt é det. Jag kan ha varit okej i matcherna men mina lagkamrater räknar med att jag ska göra mål.
MH: Är du inte för tuff mot dig själv, du har ju tio medspelare...
TH: Jo, men vi har en forward och han ska göra mål. Och han är jag.
MH: För mig känns hela första halvlek som tjong tjong tjong. Bollen levereras till Hjalmar som drar på och jag tycker du får bollen nio gånger av tio en meter bakom dig när du är på språng så att du får stanna upp och försöka trolla för att få med sig bollen eller göra nått vettigt av det hela..?
TH: Man kan väl säga såhär, vi vill spela ett direkt spel. I nuläget har vi inte självförtroende nog för att spela ett klapp-klapp spel..
MH: Nej nej, men när man ser sitt lag lira med taktik "låt hjalmar tjonga" 45 matcher i rad börjar man ju undra vilket flingpaket de här tränarlicencerna kommer ur...
TH: Fast i och med att vi inte är där vi var förra året, kan vi inte gå ut och spela som alla andra vill. Vi måste försöka ta tag i matcherna innan vi kan spela briljant fotboll och kanske inte är i det läge där vi kan spela "gladfotboll". Jag tror att vi måste ta oss igenom det här året genom att vinna matcher så gott vi kan. Jag vill också spela kortpassningspel upp till mitten och sen få en grym pass och bara dunka in den, men just nu kan vi inte det.
MH: Men du, blir inte problemet då att våra "raka spel", blir väldigt lättläst?
TH: Lättläst eller inte. Alkmaar säger att vi är lättlästa, likaså HBK. Lik förbannat slog vi bägge de lagen hemma rätt så "enkelt". Vi måste bli bättre på bortaplan, det är framgångsreceptet.
MH: Vad är problemet med att spela borta då? Nu är det dags för bortamatch igen...
TH: Vi måste spela likadant hemma som borta. Våga köra bara.
MH: Jo, men varför vågar ni inte köra då? Vad är det som klickar?
TH: Förresten, innan det. Jag måste säga att i går var det magiskt på Gamla Ullevi, vi förtjänar det kanske inte alltid, och jag vet att jag kan vara tuff mot fansen ibland. Jag vill vill inte vara en sådan spelare som alltid kammar fansen medhårs. Den relationen jag vill ha är att jag ska kunna säga när det är bra, men även kunna säga ifrån om något inte är bra. Jag har aldrig blivit arg över kommentarer på min blogg på BaraBen.com exempelvis, i stället jag tar åt mig av de kritiska kommentarerna och försöker förbättra mig...
MH: men jag kan tycka att det är lite väl mysigt just nu. Man ska inte vara så jävla nöjda som många fans var när vi åker ur. Det signalerar lite förlorarmentalitet tycker jag. Visst, vi stod upp bra och vi - ni - vek fan inte ner er, men jag tycker inte man ska "fira" efter sammanlagd torsk i Europa...
TH: Alltså, i går var magiskt på läktarplats. Hela matchen, efter matchen. I går visade våra fans varför de är världens bästa. Hela lagert snackade om det, till och med AZ-spelarna snackade om det. Gårdagens stämning var nåt av det bästa jag varit med om, tack för det...
MH: Ja det var bra drag, men jag tänker mer på reaktionerna till att vi åkte ut nu. En hungrig varg ska inte vara nöjd när någon stjäl dess mat... eller vad man ska säga, det gäller främst fansen snarare än er i laget i det här fallet faktiskt - tycker jag.
TH: Helt rätt, vi vann i går men vi förlorade också matchen totalt. Men vi visade även att vi har det där extra kvar någonstans. Om inte alltid på planen, så i alla fall på läktaren. Jag blev jävligt rörd när jag gick runt på planen igår. Jag säger inte att det inte alltid är så, men i går var speciellt. Man ska inte vara nöjd med att åka ur, men samtidigt tycker jag att fansen på läktaren visade känsla och fick oss att känna oss speciella. Det har vi med oss. Och även om jag inte kan lova vinst i nästa match, så har vi med oss det resten av säsongen. Och om man kan få be om nåt är det att alla försöker ge oss energi. Inte för att vi förtjänar det, utan för att vi behöver det.
MH: Men du, tillbaka till det här med bortamatcherna då. Det klickar där säger du, men nu är det dags för Häcken borta. Vad fan ska göras för att få ordning på bortaspelet på söndag?
TH: Vi måste åka till Hisingen och vara hungriga, vilja vinna alla dueller. Det ska man alltid, men det är alltid lättare på hemmaplan. Jag tror vi é bortskämda med vår hemmaplan, vi måste ta på blåstället och gneta. Och kunna bortse från att alla vill se och även spela fin fotboll.Vi har kunnandet att spela en attraktiv och bra fotboll, men kan inte börja matcherna så just nu. Det har vi inte självförtroendet för. När vi väl kommit in i matcherna och i gång med vårt spel, då kan vi börja rulla boll. I nuläget handlar det om att ta poäng.
MH: Och borta mot din gamla klubb - min moderklubb - har vi ju tufft...
TH: Hemma med för fan, har bara slagit Häcken en gång och det var på Stockholms Stadion. Det börjar bli dags nu. Men jag har ju vunnit ganska många matcher där annars, i deras tröja.
MH: Så, full fart framåt? Eller fortsatt "spela rakt"-taktik? Är Tom Söderberg med nu eller? Att slå långt mot det där jävla fyrtornet känns ju sådär...
TH: Jag är rätt bra på hövvet. Men vi måste slå rätt bollar om vi ska slå lite längre. Jag tror Jonas har rätt taktik på gång, det har varit bra ändringar så här långt. Även om spelet inte stämmer hela tiden, så måste jag säga att vi har börjat anpassa oss mer efter motståndet. Det är alltid bra...man får inte vara dum.
MH: Är det något du har saknat, förmågan att anpassa sig?
TH: Vi ska alltid spela vårat spel, men vårt spel kan var olika utformat beroende på motsåndet.
MH: Men du, är det fortfarande speciellt för dig att lira mot Häcken?
TH: Klart det är. Jag hade fem bra år där. Men senast jag var på Rambergsvallen blev både jag och mina bröder hånade och det glömmer jag inte...
MH: Vadå? Vad hände då? Hånade?
TH: Ja, hånade på olika sätt. Deras fans betedde sig illa åt helt enkelt.
MH: Fans? haha. det var roligt.
TH: Jag hade aldrig sagt något om det hade varit Gais eller AIK. Då är det lugnt, det räknar jag med. Men Häcken, där alla vi har spelat och haft väldigt roligt, det trodde jag inte. Framför allt var det jävligt tråkigt.
MH: Skit i det nu, vad säger du om landslagsuttagningen då? Är du en av Hamréns nya pjäser på allvar, tror du?
TH: Jag hoppas det, det är alltid fantastiskt att komma med truppen. Ibland kan jag inte fatta att jag är med ens. Landslaget liksom, det var ju något man gick drömde om som liten. Och nu har jag elva kamper och förhoppningsvis blir det fler.
MH: Hur känner du att du står dig, med tanke på skadefrånvaron? Kommer det inte tära på en skör liten Tobbe-kropp?
TH: Det é inga problem. Jag har en bit kvar rent fysiskt, men det är bara att gnugga på. Jag har blivit uttagen på det sportsliga och då är det bara att köra. Jag har tränat hårt efter skadan, kanske var jag lite slarvig med vissa saker, men jag har presterat sedan jag kom tillbaka och det är det som räknas!
TH: Förresten, jag har lärt Lucas Blåvittsånger som han sjunger här hemma nu.
MH: Haha, vad har du lärt honom? "Pontus längtar hem till götebooooorg"?
TH: Alla heter Glenn i Göteborg och Hoppa Blåvitt Hopp allez allez. Men det bästa av allt är att han kör hoppa-ramsan medan han står i vår studsmatta i trädgården och hoppar, haha.
MH: Klockrent.
TH: Men det är inte nog, jag har en till ramsa som jag lärt grabben. "Tobbes farsa har inga pengar", haha. den är i världsklass.
MH: Kan du vinna skytteligan i år igen om du inte går sönder?
TH: Nej, jag kan inte göra åtta fler mer än Denni Avdic och Alex Gerndt när jag bara har hösten på mig. Jag ska försöka göra så många mål jag nångonsin kan, men att vinna blir för svårt.
MH: Så vad försöker man sikta på då, individuellt?
TH: Så många mål som möjligt. Det och att alltid gå av planen och vara nöjd med min egen insats. Vi kommer säkert att förlora matcher, men jag ska alltid känna att jag gjort mitt bästa, även om jag inte alltid spelar på min absolut bästa potential.
MH: Ok, då kör vi.