KRÖNIKA. Är du fortfarande inne på linjen att "Håkan har rätt, vi ska inte göra något åt tränarna. Vi har en trupp med en enorm potential, de får bara inte ut sin kompetens just nu"? Anser du samtidigt att något måste göras för att bryta den negativa trenden?Då har jag en lösning för dig.
Jag snackade med en kollega i går och kom i resonemanget på en tanke som kan ge IFK Göteborg det bästa av två världar. En lösning som är skräddarsydd för att bibehålla kontinuiteten men som ändå ger en nystart som de flesta i nuläget suktar efter likt en våt dröm. Om Blåvitt inte vill sparka Stefan Rehn och Jonas Olsson - då de har ett stort förtroende för deras kompetens på lång sikt - men samtidigt vill skaka om spelartruppen lite och väcka A-laget till liv genom att agera på något vis, så finns det en naturlig lösning på Änglagårdsskolan.
Överrocken Roger.
Vilken tränare skulle Håkan Mild kunna lyfta in som ett stöd till tränarparet Stefan Rehn och Jonas Olsson, utan att de skulle känna sig som små, och mindre värda? En tränare som redan finns till hands och som respekteras av både ledning som spelartrupp för sin oslagbara meritlista? En person som åtnjuter en enorm respekt från både spelare, ungdomssektion och fans?
Nu är det naturligtvis som att svära i kyrkan att använda Gais av alla som positivt exempel, men när Alexander Axen under fjolåret fick in sin mentor Benny Lennartsson som assisterande gavs han nödvändig ro från mediernas drev, från supportrar som såg att det blev ändring på något från klubbens sida mitt i en negativ spiral. Det blev en förändring som gav spelarna en ny röst på träningar och det taktiskt upplägget lite nya och fräscha perspektiv. En simpel rockad som inte skakade om det långsiktiga lagbygget i grunden. En tränare som bara utåt sågs som en "överrock", men inom föreningen fungerade som ett bollplank, någon att vända sig till när frågorna hopat sig men svaren kändes långt borta.
Stefan Rehn och Jonas Olsson har bägge haft sina absolut mest framgångsrika perioder som spelare under "mäster Rogers" ledarskap och hela föreningens ungdomsverksamhet bygger på att spela efter Rogers grundidé, "Fotbollens hemligheter". I sken av dessa två perspektiv skulle en tillfällig förflyttning av Roger Gustafsson från ungdomssektionen till A-laget inte innebära att Håkan Mild skakar om det lagbygge som de nuvarande tränarna har lagt grunden för på ett framgångsrikt sätt. Men det skulle i alla fall ge ett utrymme för Stefan Rehn och Jonas Olsson från omgivningen, för fokus skulle hamna på Roger. "Räddaren i nöden", som gick in när allt gått i baklås 2002, tränaren som var med och räddade kvar Blåvitt i Allsvenskan i föreningens hårdaste stund.
En intern förändring på ett par veckor eller månader som skulle kunna få till den nödvändiga väckarklocka som IFK Göteborgs spelare men även tränarstab verkar vara i behov av. Att höra en ny röst som inte varit med på tåget, men som har biljett för resan. Supportrar, medlemmar,
sponsorer och media - alla med stora krav på mästarklubben IFK Göteborg - skulle då få se att Håkan Mild och Seppo Vaihela, föreningens day to day management, faktiskt gör något aktivt åt den katastrofala situation som Blåvitt hamnat i. För just nu är vi ett par fiaskomatcher ifrån att ligga under strecket.
Men där har Roger Gustafsson varit.
I ett smått bisarrt matchande av A-laget, med ambitionen att prestera som bäst när Champions League startade, så tränade Roger Gustafsson säsongen 1995 inte sitt IFK Göteborg efter det allsvenska spelschemat. Efter 10 omgångar låg vi fast i botten av tabellen och röster höjdes från alla håll att laget som presterar ute i Europa hade gått ner sig helt brutalt från tidigare säsonger. Blåvitt hade nämligen vunnit det allsvenska guldet både 1993 som 1994. Matchningen hade handlat om att vara i toppform till vintern - då spelade vi stormatcher i Champions League.
I slutet av november 1994 vann Blåvitt hemma mot Manchester United.
I början av december 1994 spelade vi 1-1 borta mot FC Barcelona.
Efter tio omgångar av Allsvenskan 1995 hade Blåvitt enbart två segrar.
Efter åtta omgångar av Allsvenskan 2010 har Blåvitt enbart två segrar.
Blåvitt vann SM-guld 1995. Den enorma vändningen, som fick hela säsongen på fötterna, kom under sommaren. Laget hade förlorat mot Halmstad och AIK, för att toppa det med kryss på hemmaplan mot dåvarande fjolårets kvalspelande Västra Frölunda. Då vann Blåvitt en hemmamatch i början av sommaren, mot Hammarby med 2-0. Jag minns den som den var i går för morsan hade släpat ut mig för att bada på en av öarna i Skärgården. Detta innebar att vi fick stressa in mot stan som dårar för att hinna se matchen. Där trodde vi alla att det hade vänt. "Nu jävlar kommer vi", sa folk till varann på väg ut från Gamla Ullevi.
Precis som efter Elfsborg hemma i år.
Men inom loppet av en vecka var allt nattsvart igen.
Förlust borta mot Örebro. Precis som mot Åtvidaberg häromsistens.
Men då kom sommaren. Roger var kvar som tränare i Blåvitt. Föreningen trodde på hans kompetens och alla resultat från tidigare år visade att de gjorde rätt i att ge honom det förtroendet. Segrarna började radas upp, då laget - bisarrt nog - hade tränats för att vara i topptrim först till sommarens Champions League-kval. I juli och augusti gick IFK Göteborg fram som en slåttermaskin i Allsvenskan.
5/7 1995, IFK Göteborg- IFK Norrköping, 2-0
30/7 1995, IFK Göteborg- Degerfors, 3-0
5/8 1995, Degerfors- IFK Göteborg, 0-3
13/8 1995, IFK Norrköping- IFK Göteborg, 0-5
19/8 1995, IFK Göteborg- Örebro SK, 3-1
28/8 1995, IFK Göteborg- Östers IF, 3-1
En sådan sommar vänder vilken säsong som helst. Det gäller även 15 år senare. Det gäller även när Blåvitt inte kan mönstra ett lag fullt av landslagsstjärnor, som vi faktiskt gjorde den gången. För även i den här post-Bosman eran så finns det kvar en mentor, en demontränare, inom den här föreningen. Men då sommaren kommer väldigt tidigt i år har Håkan Mild och company inte tid att vänta. Att vänta på att något skall ske av sig självt. Efter VM-uppehållet kan det redan vara för sent. Vi kan redan vara fast förankrade i botten av tabellen.
Här har Blåvitt en lösning till hands som inte innebär att de sparkar undan benen på det lagbygge som föreningen faktiskt tror på, långsiktigt. Men en lösning som ger möjligheten att få in Rogers specialkompetens och fanatism på träningarna. Två flugor i en smäll.
En vakande hök över spelare som gått in i en negativ spiral och inte hittar vägar ut ur densamma. Rehn och Olssons nya bollplank som med sin perfektionism redan anses vara en demontränare av alla inom föreningen. Såväl som inom svensk fotboll i allmänhet. Men även en viktig signal för övriga fotbollssverige - att IFK Göteborg inte accepterar den trend som just nu definierar verksamheten för A-laget.
Att Blåvitt måste leva upp till vettiga krav från den närmaste omgivningen - och inte bara från de mest högljudda fansen eller krävande av sponsorer. Agera genom att inte agera.
I värsta fall får vi inte till det trendbrott som krävs. Rockaden innebär inte per automatik att Blåvitt får in den våg av vinnarmentalitet som kan skilja en förlustrad från ett uppvaknande. En wake up call till spelarna. Men alla är ju rörande överens om att det finns en enorm kompetens i den nuvarande spelartruppen, men att de underpresterar.
Därför är det dags att göra något aktivt för att locka fram den.
Det är dags att göra något nu. Inte i morgon, utan nu. I denna sekund.
Inom loppet av tre veckor definerar en sexling av matcher säsongen 2010. Malmö, Mjällby, AIK, Gais, Örebro och Gefle.
Här avgörs säsongen. Här vill alla se ett trendbrott. Det är dags nu.
Det är dags för Roger Gustafsson-effekten.