Diskriminering och rasism inom fotbollen. Nyligen avslöjades att FC Köpenhamn diskriminerar människor med andra namn än Jensen, Olsen eller Carlsen när det gäller biljettköp till matcherna i Champions League. FC Köpenhamn oroade sig för att supportrar till motståndarlagen Galatasaray, Juventus och Real Madrid skulle köpa biljetter till platser utanför den avspärrade bortafans-sektionen och att ordningsproblem då skulle kunna uppstå. För att minska den risken valde klubben att annullera biljetter som sålts till personer boende utanför Köpenhamn och som inte hade danskklingande efternamn. Så hävde till exempel FC Köpenhamn biljettköp som gjorts av Kristianstadsbladets medarbetare Tanes Caliskan, för att han hade fel namn.
FC Köpenhamns tilltag är klandervärt. Bara tanken att låta en människas namn ligga till grund för särbehandling ger rysningar. Jag hoppas att Fifa och Uefa tar en titt på det inträffade, och utvärderar det i förhållande till deras policy om nej till rasism.
Motsvarande skulle aldrig kunna hända i IFK Göteborg. Jag skulle vilja hävda att det aldrig skulle kunna hända i en svensk storklubb överhuvudtaget. FC Köpenhamns agerande kan bara förstås utifrån den politiska och främlingsfientliga kultur som präglar alltför stora delar av det danska samhället i dag.
Internationella undersökningar visar att Sverige är ett av världens absolut minst rasistiska och främlingsfientliga länder. Främlingsfientligheten har också minskat avsevärt i Sverige sedan början av 1990-talet.
Överhuvudtaget har jag en känsla av att problem med rasism i svensk fotboll har minskat. I slutet av 1980- och början av 1990-talet var det inte ovanligt att svarta spelare i Allsvenskan fick höra apläten när de rörde bollen. I mitten av 2000-talet kastade supportrar från AIK och Hammarby bananer mot Djurgårdens målvakt från Gambia, Pa Dembo Turay, i samband med Stockholmsderbyn. Då försvarade supportrarna sig med att det var en tradition att kasta bananer mot Djurgården, oavsett spelarnas hudfärg, eftersom Skansen ligger på Djurgården. Traditionen bröt i samband med den debatt som då uppstod, men återupptogs vid något tillfälle. Kommentator-legenden Bosse Hanssons uttalanden om AIK:s "svartingar" var också reminiscenser från en gången tid.
Jag har respekt för arrangörens strävan att hålla isär supportergrupper. Mina egna erfarenheter kommer från de kontroversiella Davis Cup-matcherna i tennis i Båstad (min uppväxtort), mot apartheidlandet Rhodesia (dagens Zimbabwe) 1968 och mot juntans Chile 1975. Då försökte demonstranter köpa biljetter för att kunna störa matcherna från läktarplats, medan arrangörerna försökte sälja biljetter i huvudsak via tennisklubbar för att den vägen hålla demonstranterna utanför banan. Men det var en annan sak. Och det var inte efternamnens klang som låg till grund för biljetthanteringen. Säkerhetsfrågor måste gå att lösa på annat sätt, och ansvaret för det ligger hos arrangören.
Nu finns vissa tecken på att FC Köpenhamn tvingas krypa till korset och upphöra med att sälja biljetter utifrån människors efternamn. Men skadan är redan skedd. Anhängare till Galatasaray är uppretade efter klubbens agerande. FC Köpenhamns agerande har snarast skärpt riskbilden inför Champions League-matcherna. Som profeten Hosea uttryckte det för några tusen år sedan: Vind sår de, storm skördar de (Hos 8:7).
Ulf Bjereld
Visar inlägg med etikett Galatasaray. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Galatasaray. Visa alla inlägg
2013/09/03
2011/12/14
Istanbul - Europas riktiga derbystad...
GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com tar med jämna och ojämna mellanrum in gästkrönikor från er supportrar. Ibland är det ett okänt namn som får säga sitt, ibland en stor blåvit profil. I dag skriver Sören Rooth om turkisk fotboll, med anledning av att BaraBen skickar ner ett tremannateam till Turkiet för att bevaka Blåvitts träningsläger där efter nyår... Har du en gästkrönika? Mejla oss på BaraBen!
I den Turkiska Süper Lig så finns det egentligen bara ett derby som räknas och det är mellan Istanbulrivalerna Fenerbache och Galatasaray. Dessa två giganter är och har alltid varit de ”riktiga” superklubbarna i Turkiet. Man kan säga att detta derby skiljer sig från andra derbyn runt om i världen och det beror på att här är en kamp mellan det Asiatiska Fenerbache och det Europeiska Galatasaray.
Att säga att Turkiet och turkarna är fotbollstokiga är en kliché. Man säger att ”Football Madness” har ökat betydligt efter att Turkiet vann Brons i VM 2002 i Japan/Sydkorea. Turkarnas stora passion för fotbollen är känd över hela världen och trots den enorma kärleken och passionen till Landslaget så är detta ändå ingenting i jämförelse med detta Istanbulderby. Dessa två klubbar är överlägset dom två mest framgångsrika i Turkisk fotboll. Att vinna ett derby kan i dom flesta fall vara mycket viktigare än att vinna Súper Lig och det säger en hel del. Detta är vad fansen anser vara det viktigaste.
Fenerbache är grundat 1907 och Galatasaray två år tidigare 1905. I derbyn så har klubbarna mötts 360 gånger t o m 2010. Atmosfären och stämningen är magisk en matchdag oavsett om man spelar på Ali Sami Yen Stadion som är Galatasaray´s hemmaplan eller på Sükrü Saracoglu Stadion som är hemmaplan för Fenerbache. Galatasaray´s före detta Manager Belgaren Eric Gerets har sagt att ”Under ett derby har du gåshud över hela kroppen från början till slut”.
Fenerbaches och landslagets målvakt Volkan Demirel har sagt att”Om vi åker till Ali Sami Yen och spelar vårt eget spel sä har vi inget att frukta, då är vi både mentalt och fysiskt förberedda att möte Galatasaray”. Det är alltid svårt att vara till 100% förberedd på ett derby, men vi har så många duktiga spelare som är kapabla till att kunna avgöra sådana matcher, säger Volkan i en intervju. CimBom som Galatasaray brukar kallas av sina fans lever för sin klubb och sin älskade fotboll. CimBom har vunnit Süper Lig 17 gånger medan Fenerbache har nu 18 stycken titlar sedan man vann Süper Lig säsongen 2010/11. Detta är något som Galatasaray´s fans har svårt att smälta.
Som jag nämnde förut så är dessa matcher inte bara Istanbul-derbyn utan matcher där båda lagen kommer från två världsdelar, Europa och Asien. Det enda som dom har gemensamt är sin passion för fotboll. Istanbul är just den perfekta platsen för gammaldags rivalitet, kärlek och glöd. Galatasaray SK grundes på den Europeiska sidan av Istanbul av franska studemter på högskolan för Politik. Dom ville starta en klubb som skulle spela mot dom Grekiska och Engelska klubbar som fanns representerade i Istanbul. Den person som stödde förslaget var studenten Ali Sami Yen som var son till en Albansk författare. Genom grundandet av klubben skulle han sedermera bli en legend som också skulle få en egen stadion uppkallad efter sig. Från och med 2011 så spelar Galatasaray sin hemmamatcher på den hupermoderna Türk Telekom Arena.
I en stad på mer än 13 miljoner invånare så är det omöjligt att riktigt kunna få fram hur många supporters klubbarna har. Fenerbache SK grundades i Kadiköy som man kan säga är en stadsdel i Istanbul 1907 på den motsatta sidan av Bosporen, i Asien. Klubben var grundad i största hemlighet och förblev så under dom första åren. Detta gjorde att grundaren Sultan Habdullamid 2:e ficj möjligheten att skaffa fram ungdomar till klubben.
Den geografiska indelningen gjorde snart att Fenerbache utsågs till ”Folkets klubb” medan Galatasaray tillhörde Aristokratin. 100 år senare har dessa klasstillhörigheter så gott som försvunnit och det finns nu alla samhällsklasser representerade på båda lagens arenor. Fenerbache som våren 2011 tog sin 18:e ligatitel har vunnit 135 matcher, 109 oavgjorda och 115 förlorade derbyn.
Galatasaray som har 17 ligatitlar har haft stora framgångar ute i Europa. Det stora året var 2000 då man vann UEFA-cupen för att sedan slå Real Madrid i den Europeiska Supercupen.
Fenerbache däremot har inte så mycket att komma med på den Europeiska fotbollscenen. Legendariska matcher mellan dessa storheter tog sig ytterligare en nivå i Februari 1934, vad som egentligen skulle bli en vänskaplig match slutade med ett ”krig” ute på planen där både spelare och supporters slogs med varandra. Relationerna mellan klubbarna har aldrig varit dom samma efter detta. Detta gör att derbyna gäller bara en sak ”att vinna till varje pris”.
I ett land där fotbollen är religion så har media kommit att spela en allt större roll än förrut. Dagstidningar som är mycket sport-orienterade trissar upp stämningen efter men framför allt före derbyna, där man påpekar hela tiden hur viktiga dessa matcher är. Matcher som innehåller både fult spel och flera gula och röda kort är viktigare än spel med dribblingar och fina mål. Den förre Fenerbachespelaren och stjärnan Ridvan Dilmen har sagt att ”Även om du slår Barcelona i Europa-cupen (nuvarande Champions League) så är det ingenting mot att vinna ett derby mot Galatasaray, denna match är speciell”.
Som sagt, resultat är det enda som räknas. Spännande och underhållande fotboll, det är vad dom andra 32 matcherna står för. Det är en hårfin linje mellan kärlek och hat och oavsett den rivalitet mellan klubbarna så är Istanbul en kärleksaffär mellan klubbarna och dess lojala fans. Undertecknad själv hade privilegiet att se ett Istanbul-derby live i Mars 2008, men det var mellan Galatasaray och den tredje stora klubben i Istanbul Besiktas JK. Matchen spelades på Fiyapi Inönü Stadi som är Besiktas hemmaarena. I samband med matchen fick jag också se hur den Turkiska polisen tar hand om huliganer, men det är en annan hisoria.
/Sören Rooth
I den Turkiska Süper Lig så finns det egentligen bara ett derby som räknas och det är mellan Istanbulrivalerna Fenerbache och Galatasaray. Dessa två giganter är och har alltid varit de ”riktiga” superklubbarna i Turkiet. Man kan säga att detta derby skiljer sig från andra derbyn runt om i världen och det beror på att här är en kamp mellan det Asiatiska Fenerbache och det Europeiska Galatasaray.
Att säga att Turkiet och turkarna är fotbollstokiga är en kliché. Man säger att ”Football Madness” har ökat betydligt efter att Turkiet vann Brons i VM 2002 i Japan/Sydkorea. Turkarnas stora passion för fotbollen är känd över hela världen och trots den enorma kärleken och passionen till Landslaget så är detta ändå ingenting i jämförelse med detta Istanbulderby. Dessa två klubbar är överlägset dom två mest framgångsrika i Turkisk fotboll. Att vinna ett derby kan i dom flesta fall vara mycket viktigare än att vinna Súper Lig och det säger en hel del. Detta är vad fansen anser vara det viktigaste.
Fenerbache är grundat 1907 och Galatasaray två år tidigare 1905. I derbyn så har klubbarna mötts 360 gånger t o m 2010. Atmosfären och stämningen är magisk en matchdag oavsett om man spelar på Ali Sami Yen Stadion som är Galatasaray´s hemmaplan eller på Sükrü Saracoglu Stadion som är hemmaplan för Fenerbache. Galatasaray´s före detta Manager Belgaren Eric Gerets har sagt att ”Under ett derby har du gåshud över hela kroppen från början till slut”.
Fenerbaches och landslagets målvakt Volkan Demirel har sagt att”Om vi åker till Ali Sami Yen och spelar vårt eget spel sä har vi inget att frukta, då är vi både mentalt och fysiskt förberedda att möte Galatasaray”. Det är alltid svårt att vara till 100% förberedd på ett derby, men vi har så många duktiga spelare som är kapabla till att kunna avgöra sådana matcher, säger Volkan i en intervju. CimBom som Galatasaray brukar kallas av sina fans lever för sin klubb och sin älskade fotboll. CimBom har vunnit Süper Lig 17 gånger medan Fenerbache har nu 18 stycken titlar sedan man vann Süper Lig säsongen 2010/11. Detta är något som Galatasaray´s fans har svårt att smälta.
Som jag nämnde förut så är dessa matcher inte bara Istanbul-derbyn utan matcher där båda lagen kommer från två världsdelar, Europa och Asien. Det enda som dom har gemensamt är sin passion för fotboll. Istanbul är just den perfekta platsen för gammaldags rivalitet, kärlek och glöd. Galatasaray SK grundes på den Europeiska sidan av Istanbul av franska studemter på högskolan för Politik. Dom ville starta en klubb som skulle spela mot dom Grekiska och Engelska klubbar som fanns representerade i Istanbul. Den person som stödde förslaget var studenten Ali Sami Yen som var son till en Albansk författare. Genom grundandet av klubben skulle han sedermera bli en legend som också skulle få en egen stadion uppkallad efter sig. Från och med 2011 så spelar Galatasaray sin hemmamatcher på den hupermoderna Türk Telekom Arena.
I en stad på mer än 13 miljoner invånare så är det omöjligt att riktigt kunna få fram hur många supporters klubbarna har. Fenerbache SK grundades i Kadiköy som man kan säga är en stadsdel i Istanbul 1907 på den motsatta sidan av Bosporen, i Asien. Klubben var grundad i största hemlighet och förblev så under dom första åren. Detta gjorde att grundaren Sultan Habdullamid 2:e ficj möjligheten att skaffa fram ungdomar till klubben.
Den geografiska indelningen gjorde snart att Fenerbache utsågs till ”Folkets klubb” medan Galatasaray tillhörde Aristokratin. 100 år senare har dessa klasstillhörigheter så gott som försvunnit och det finns nu alla samhällsklasser representerade på båda lagens arenor. Fenerbache som våren 2011 tog sin 18:e ligatitel har vunnit 135 matcher, 109 oavgjorda och 115 förlorade derbyn.
Galatasaray som har 17 ligatitlar har haft stora framgångar ute i Europa. Det stora året var 2000 då man vann UEFA-cupen för att sedan slå Real Madrid i den Europeiska Supercupen.
Fenerbache däremot har inte så mycket att komma med på den Europeiska fotbollscenen. Legendariska matcher mellan dessa storheter tog sig ytterligare en nivå i Februari 1934, vad som egentligen skulle bli en vänskaplig match slutade med ett ”krig” ute på planen där både spelare och supporters slogs med varandra. Relationerna mellan klubbarna har aldrig varit dom samma efter detta. Detta gör att derbyna gäller bara en sak ”att vinna till varje pris”.
I ett land där fotbollen är religion så har media kommit att spela en allt större roll än förrut. Dagstidningar som är mycket sport-orienterade trissar upp stämningen efter men framför allt före derbyna, där man påpekar hela tiden hur viktiga dessa matcher är. Matcher som innehåller både fult spel och flera gula och röda kort är viktigare än spel med dribblingar och fina mål. Den förre Fenerbachespelaren och stjärnan Ridvan Dilmen har sagt att ”Även om du slår Barcelona i Europa-cupen (nuvarande Champions League) så är det ingenting mot att vinna ett derby mot Galatasaray, denna match är speciell”.
Som sagt, resultat är det enda som räknas. Spännande och underhållande fotboll, det är vad dom andra 32 matcherna står för. Det är en hårfin linje mellan kärlek och hat och oavsett den rivalitet mellan klubbarna så är Istanbul en kärleksaffär mellan klubbarna och dess lojala fans. Undertecknad själv hade privilegiet att se ett Istanbul-derby live i Mars 2008, men det var mellan Galatasaray och den tredje stora klubben i Istanbul Besiktas JK. Matchen spelades på Fiyapi Inönü Stadi som är Besiktas hemmaarena. I samband med matchen fick jag också se hur den Turkiska polisen tar hand om huliganer, men det är en annan hisoria.
/Sören Rooth
Sökord:
Fenerbache,
Galatasaray,
Gästkrönika,
Turkiet 2012,
Turkisk fotboll
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)