Som dem ska vi aldrig bli

Saxat från FotbollDirekt.

När jag kommer tillbaka från lunchen och slår upp datorn möts jag alltså av det här. Vet inte riktigt vad jag ska säga om saken faktiskt, mer än att det så klart är både sorgligt och helt jävla oacceptabelt. Det finns liksom inte ens något utrymme för skadeglädje.

Det enda positiva med Magnus Pehrssons framforcerade avgång är att jag – som alltid när den här typen av saker händer runtom i fotbollsvärlden – får anledning att vara extra stolt och lycklig över att hålla på en klubb där det värsta som riskerar att drabba underpresterande spelare och ledare är ett relativt harmlöst "samtal i god ton" efter träningen. Jag hoppas verkligen att jag aldrig får anledning att känna något annat. 

Lycka och stolthet kände jag förresten igår kväll också. Inte över spelet kanske, men över publiksiffran, inmarschen, Albornoz-hånen, Philip Haglund, sången, humorn och över den fullkomligt makalösa euforibomb som briserade på Gamla Ullevi bara sekunder ifrån förnedringen. Gott nog så, trots att oavgjort knappast är ett resultat jag hade tagit på förhand. 

Tack för igår, alla ni som var där.

/ @johannerman

Var det lika skönt för er?

Nu är vi där igen. Ännu ett guld har gått upp i rök, och jag tror inte att någon av oss riktigt hängde med hur? Vi är många som delar samma känslor och stunder av gungfly under våra fötter; apati, raseri, oro, sorg eller desillusion.

Jag tror också att vi är många som i dessa stunder försöker att hitta tillbaka till känslan. Känslan när man i stunder av framgång, liksom glider ovanpå. De dagarna när till och med bakgatorna och de slaskiga gränderna ler tillbaka mot en.

För att hitta just den känslan brukar jag själv titta på ett sammandrag av Blåvitts första match på "nya" Gamla, en solskenspåsk 2009. 6-0, game, set & match. Det var så vackert, så fulländat, så totalt. Men det blev inget guld det året heller.

Och inte 2010. Och inte 2011. Men känslan, den återkom för en kort stund den 6 augusti. Supportersamling bakom Storan, Varm & kall i strupen, matchtröjans dag och match mot AIK Solna. Att se Blåvitt göra mål mot de gulsvarta från Solna kan vara känslan av att födas på nytt, oavsett tabellens utseende.

Solna tog ledningen efter mindre än två minuter, men Sella kvitterade på straff några minuter efteråt, och Blåvitt vände och vann med 3-1. Min bror Peter hade sinnesnärvaro nog att filma straffen och den efterföljande euforin. Eller som en gammal kollega till mig uttryckte det; "galenskap"..

Känslan av att födas på nytt? Nja, men skönt var det.

... Född ur hav och himmel står vi kvar.

©Magnus Thorn