 |
| Gurra i Blåvitt. Foto: OLOF/BARABEN.COM |
- Jag kommer definitivt att återvända till IFK Göteborg, ett par år till utomlands sen så vänder man hem när man är 30, säger han till Baraben.com.
Gustav Svensson slog igenom samtidigt som Mattias Bjärsmyr, Pontus Wernbloom och bröderna Berg i IFK Göteborg. En samling vinnarskallar som fick chansen utav främst Arne Erlandsen i den blåvita tröjan. Spelare som väldigt snabbt blev fansens favoriter, men så har det inte alltid varit.
- Det går fort som fotbollsspelare, ibland är man guld värd för att efter nästa match vara värdelös.
Vi träffas på Da Vinci i Linne, Gustav Svensson gamla hemtrakter (uppvuxen vid Botaniska) för en sen lunch. Mer än två timmar senare har de flesta ämnen avhandlats, Svensson är en utav de trevligaste och ödmjukaste fotbollsspelarna jag har stött på.
Hur ser du på din tid i IFK Göteborg nu?
- Jag trivdes fantastiskt bra i IFK Göteborg! Klubben och deras sätt passade mig perfekt! Jag var kanske inte den största talangen men har kämpat stenhårt genom hela min karriär. Vi hade fantastiskt kul under min tid i klubben och jag kommer alltid att vara tacksam för att klubben släppte mig och gav mig chansen att prova lyckan utomlands. Jag hade ett långt kontrakt och de hade säkert kunnat nobba Bursaspors erbjudande men valde att släppa mig. Jag är helt säker p åatt jag kommer att återvända till IFK Göteborg en gång i framtiden. Jag är född och uppvuxen med laget och kommer att komma hem, innan jag har peakat.
Hur skönt var det att komma fram samtidigt som de andra unga duktiga spelarna i IFK?
- Vi var och är alla väldigt bra kompisar och trivdes bra med varandra både på och utanför planen. Men det kanske inte var självklart att vi skulle slå igenom, ingen av oss var egentligen någon supertalang. Vi kämpade stenhårt och grisade oss igenom varje träning, vi kom fram samtidigt som ”Bengan” och Mild styrde med järnhand. Men vi visade direkt att vi ville vara här och ta plats.
Handen på hjärtat, hade ni inte lite för kul utanför planen under en period?
- Haha, det är klart att vi gillade att festa och ha kul. Sen kanske det sticker i ögonen på vissa, men vi var aldrig ute och söp under de perioder då vi inte fick det. Det var inte direkt så att vi gick ut dagen före match som en del verkar tro. Men, visst hade vi det väldigt roligt. Vi blev väldigt unga ordinarie i IFK Göteborg och började tjäna en del pengar.
Det rasade en debatt för ett par veckor sedan angående IFK Göteborgs ungdomsakademi och klubbens inriktning. För få spelare med utländsk bakgrund slog tydligen igenom i IFK Göteborg. TV4 gjorde bort sig rejält och gjorde en liten pudel efteråt. Gustav Svensson kom väldigt ung till IFK Göteborg och har gått igenom klubbens ungdomsakademi han är också nära vän med Mathias Ranégie, en utav spelarna som Mild och co fick kritik för att de inte lyckades med.
- Jag följde med en del i debatten, att IFK Göteborg skulle vara rasistiska var bara larvigt att höra. Det finns flera spelare med utländsk bakgrund i laget idag. Jag tycker det är skitsnack att det har med vart ifrån du kommer, det handlar om inställning. Ta en sådan som Selakovic, en utlänning men med exakt den inställning som man förväntas ha i IFK Göteborg. Modellen som finns inom klubben passade mig perfekt, sen kanske den inte passar alla men det har mer med personlighet än hudfärg att göra. Det fanns många väldigt duktiga svenska spelare som inte heller klarade av att ta steget från ungdomslagen till A-laget.
Om vi tar Ranégie som exempel, vad gick fel där?
- Ranégie var inte riktigt mogen som fotbollsspelare och person när han kom. Han förstod inte riktigt vad han gjorde fel i början. Det är först nu han har börjat förstå varför det gick snett, det är en väldigt duktig spelare nu men det var han inte då. Han hade ju lite svårt att passa tider och liknande, men det har inte med att han har utländskt påbrå att göra, det har med hans personlighet att göra.
IFK-modellen passade dig perfekt, vilken tränare har betytt mest för din utveckling?
- Väldigt bra fråga det där, hm... Jag får nog säga att Jörgen Lennartsson är den bästa tränaren jag har haft. Han finslipade mycket detaljer och var duktig. Arne Erlandsen släppte fram mig och många andra och gav mig ett väldigt bra självförtroende som jag växte med, men det var inte direkt som att han kom med några taktiska snilleblixtar. Rehn och Olsson är egentligen de tränare jag har haft under längst period, jag nötte mycket med Rehn och utvecklade framförallt mitt offensiva spel. Men om jag bara får välja en tränare så blir det Lennartsson.
Apropå Lennartsson och tiden i U21-landslaget, när tar du nästa steg och slår dig in i Hamréns landslag?
- Jag brukar aldrig stressa över sådant, det tar den tiden det kommer. Men jag är säker på att om jag gör det bra i Bursaspor nästa säsong så kommer jag att få chansen. Sen är det klart att det är svårt att peta Anders (Svensson) och Kim (Källström) just nu, men de blir ju inte yngre direkt.
Tror du det kan vara negativt att du spelar i en såpass massmedialt dåligt uppmärksammad liga?
- Det är klart att det är tråkigt att den inte får mer uppmärksamhet än vad den får utomlands. Men fotbollen i Turkiet är väldigt stor. Fansen är helt fanatiska, nästan galna. När vi har spelat match så kan de sända live hela natten och diskutera minsta detalj om och om igen. Det finns flera riktigt duktiga spelare i den turkiska ligan, kolla bara in trupperna i Galatasaray, Fenerbache och Besiktas. Men det är klart, hade jag spelat i Premier League och gjort lika bra ifrån mig så hade jag kanske varit mer aktuell.
Apropå duktiga spelare, vilka spelare har du blivit mest imponerade utav hittills under tiden som utlandsproffs?
- Hm... Fenerbaches lagkapten Alex är fantastiskt duktig, Guti likaså, han har slagit en riktig tunnel på mig en gång. Då tänkte jag ”Nu måste jag kapa honom för att inte tappa huvudet helt”. Sen var ju inte Nani, Berbatov och Scholes dåliga direkt...
Bästa spelare du har spelat med?
- Hm... Bra fråga! I Turkiet är det Kenny Miller (tidigare Rangers) han kissar nästan in mål. En annan spelare som jag tyckte var riktigt bra var Kim Christensen som gjorde det lysande i IFK Göteborg, han kunde göra ett par jätteräddningar per match.
Bytt till dig några tröjor ännu?
- Inte i Turkiet, men har bland annat Nani och Scholes tröja, de är man lite stolt över.
Pratade du om Håkan Mild med Scholes eller?
- Haha, Mild har ju sitt ärr efter Scholes, men jag har ett ärr från Håkan efter min första träning med A-laget.
- Utveckla?
- Vi höll bollen inom laget och jag skickade iväg en enkel passning, då kom han väl en halvsekund för sent och körde över mig. Sen ställde han sig över mig och sa ”Välkommen till A-laget”.
Var det lika hårt på träningarna som det har ryktats om?
- Det var riktigt hårt ibland, ibland gick de över gränsen. Det var en del skador under denna perioden då ingen ville vika ner sig på träningarna. Vi brukade spela match ”Unga mot gamla” och vi brukade oftast vinna, du kan tänka dig hur ”Bengan”, ”Ölme” och Mild blev då, haha!
Given i Bursaspor som slutade trea i den turkiska ligan (Europa League), pengar som tickar in på kontot varje månad. Livet som fotbollsproffs kunde vara värre för Gustav Svensson, spelaren som kunde täcka en planhalva själv, spelaren med lungor som en maratonlöpare från Kenya. Vad finns det då för baksidor med proffslivet?
- Jag saknar ofta Göteborg, jag älskar den staden! Inget ont om Bursaspor, det är en trevlig stad men jag är ju född och uppvuxen här. Det man saknar minst är den långa försäsongen, haha! Nu kör vi istället väldigt intensivt i tre veckor med tre träningar per dag. Det passar mig mycket bättre att köra 100 % under en period istället för att gå runt på 80-90 % under december, januari, februari. Nu får man mer semester än under tiden i Blåvitt då man fick två veckor runt jul och sedan typ fem dagar i juni. Största nackdelen är att det är svårare att få någon dag ledigt nu, jag missade därför min systers bröllop. Vi hade match dagen efter så jag fick inte ledigt, fick istället vara med via Skype en stund efteråt.
Given i laget, hur tycker du tiden varit sedan du lämnade?
- Väldigt bra faktiskt, Bursaspor påminner mycket om IFK Göteborg. Det är inga stora stjärnor som spelar för sig själva, det är först och främst ett lag. Jag känner hela tiden att jag blir en bättre fotbollsspelare, jag kom in i tempot på matcher och träningarna väldigt snabbt vilket underlättade. Jag har utvecklat det mesta inom mitt spel, blivit bättre defensivt och offensivt. Framförallt har passningsspelet blivit bättre.
- Bättre defensivt, gick de?
- Haha, det är stor skillnad på Allsvenskan och turkiska ligan. I Allsvenskan finns det många spelare som knappt har någon teknik alls. Ibland var det bara att sätta press på en motståndare och i princip ta bollen.
Hur följer du IFK Göteborg nuförtiden?
- Jag streamar matcherna på nätet, förra hösten hade jag ingen egen lägenhet och så, därför blev det dåligt med matcher. Men i år har jag faktiskt lyckats se varje match så här långt.
- Vad tycker du?
- Nu senast mot Djurgården, det är bara att glömma. Det finns dagar då inget stämmer även hur mycket man jobbar. Men jag tycker att man ibland saknar aggressivitet i duellerna, man offrar inte allt i varje duell längre. Kommer ihåg under min tid i klubben att motståndarna verkligen hatade att möta IFK Göteborg för de visste att de skulle göra ont och bli en tuff match. Det är svår att peka på något direkt som är problemet bakom, det finns många supportrar som tror att de sitter inne på lösningen men så enkelt är det inte, hade det varit eå enkelt så hade det sett bättre ut.
Inställningen som är problemet?
- Jag vet inte riktigt hur det är i laget nu, men när jag spelade så hade vi ett par riktigt griniga spelare som hatade att förlora och gjorde vad som helst för att vinna. Vi hade en riktig lagkänsla då, hade ofta lagfester eller liknande tillfällen då vi samlades hela laget och gjorde något tillsammans. IFK har alltid varit ett lag och kommer så att vara.
- Sen kanske man har fel taktik för de spelarna man har idag, det fungerade perfekt 2007 då vi vann SM-guldet. Men då hade vi helt andra spelare än vad man har idag. Den taktiken hade ett par specialroller som passade perfekt till vissa spelare.
Jonas Olsson hade en tuff vinter och vår, sedan vände vinden tills förlusten mot Djurgården. Hur mycket är tränarens fel?
- Jonas och Stefan är båda duktiga tränare, att spelarna inte skulle ha något förtroende för dem är helt fel. Hade det varit så, så hade det kommit fram via spelarrådet eller liknande. Jag är helt säker på att spelarna har förtroende för tränarna. Det handlar om att man tillsammans måste hitta tillbaka till den lagkänsla och viljan att kämpa för varandra som fanns tidigare i klubben. Det räcker att gå tillbaka ett par år, då hade man tagit en kula i nacken för sin lagkamrat, just den inställningen känns inte som att den finns kvar.
Lagom till kaffet så kommer vi in på Hyséns dröm om att en gång bli tränare i IFK Göteborg och värva hem ”Gurra” och de andra utlandsproffsen.
- Haha, det går ju inte skilja på honom och Selakovic så då hade ”Sella” blivit assisterande. Jag har väldigt svårt att se att vi hade tagit de två på allvar, haha! Det hade varit sjukt roligt men jag tror inte ”Tobbe” hade haft råd med mig. Han hade fått ge mig en rejäl sign-on-bonus ur egen ficka som jag sedan hade skänkt bort bara för att jävlas!
Hysén uppges närma sig Belgien och Brugge, hur ser du på en affär?
- Det är han verkligen värd efter allt han har gjort för IFK Göteborg! Det finns ingen bättre ambassadör för klubben än ”Tobbe”. Bara namnet Hysén är ju förknippat med IFK Göteborg. Han har gjort det riktigt bra för klubben och förtjänar verkligen chansen. Jag hoppas även att klubben ger honom den chansen att sticka ut igen och sedan komma hem igen, självklart ska man ha bra betalt.
Mycket practical jokes under Hysén den äldres tid i klubben, hur mycket sådant var det under din tid i klubben?
- Vi hade väl inte så mycket practical jokes, det var mest spontana grejer. Ofta i samband med olika lagfester, det fanns bland annat en spelare som alltid pissade i ”Bengans” fotbollsskor, sen gick han runt och var förbannad på allt och alla. Sen körde vi mycket inkilningar på de nya spelarna som kom, allt ifrån kläderna i duschen till tigerbalsam i kalsongerna, de bästa skämten är de som man håller tyst om, sådana saker är sekretessbelagt, haha!
Nästa säsong blir din första hela säsong i Bursaspor, har du några personliga mål?
- Jag brukar inte sätta upp mål som handlar om så många matcher ska jag spela och liknande. Jag hoppas istället att jag får mycket speltid och får utvecklas. Klubben satsar stort och är missnöjda med tredjeplatsen i ligan så vi får väl se vad som händer, de kanske köper in ett helt nytt lag.
Du och Bjärsmyr har valt två fotbollsländer som inte är kända för långsiktiga planer direkt...
- Haha, det kan man lugnt säga! Men de har så pass mycket pengar att de kan göra lite hur de vill. De betalar bra pengar, det är därför de har kunnat värva bättre spelare på sistone. Men jag planerar att bli kvar här ett tag till, sen vet man aldrig vad som kan hända.
Mycket rehab nu, vad gör en fotbollsspelare när man nästan har en månad ledigt?
- Man tar det lugnt och gör saker som man annars inte hinner med. Umgås med vänner och familj, är ute och lever livet. Det är skönt för med så lång ledighet så kan man göra lite som man vill, vill jag dra till Stockholm ett par dagar så gör jag det liksom. Igår träffade jag ett par gamla lagkamrater däribland Elmar Bjarnason och Thomas Olsson.
Hur går all rehab ihop med ditt sjuka träningsbehov?
- Haha, jag älskar att träna! Ibland blir det lite för ofta, Bursaspor har sagt åt mig att ta det lite lugnt ibland. Men om jag går ut för att jogga så gör jag inte det halvhjärtat. Springer jag en löprunda och ser en person framför mig så är jag tvungen att springa om honom, likadant om någon jävel tror att han kan springa om mig. Likadant är med med cyklister!
Avslutningsvis, kommer vi få se dig något mer på Gamla Ullevi i år?
- Absolut! Så länge jag är i Göteborg eller ledig ett par dagar så kommer jag vara på plats!
Två röster om Gustav:
Stefan Rehn:
- Det var en riktigt duktig spelare, han kunde ju täcka en planhalva själv så vi körde ofta med en defensiv mittfältare på sin tid. Han vann oerhört mycket boll, var bättre offensivt än vad många trodde. En extremt träningsvillig person som hatade att förlora. Som person är han en spelare med glimten i ögat, det var ofta högt i tak och en speciell jargong mellan honom och de andra, Wernbloom och co. Annars var han lugn, ödmjuk och väldigt trevlig. Det märks att han haft en trygg uppväxt.
Mattias Bjärsmyr:
- En stark löpare både på plan och avenyn!
