SMALLTALK. Jag öppnar dörren i halvtid och kliver rakt in utan att fråga. Inte ett ljud hörs, bara en kran som droppar någonstans. Dropp, dropp. Där är ingen som har märkt mig. Jag känner mig inte ovälkommen. Men knappast välkommen heller. Trots att vi är samma lag. Det är ett svettimmigt omklädningsrum med ribbade bänkar och bitar av vått gräs spritt över golvet. Jag känner lukten av jord och fukt. En strimma ljus som skjuter in genom springan till den dörr jag just öppnat. De sitter där, de tysta. Ja, de sitter där: förlorarna. Ett smutsigt lag, alla tungt lutade mot sina ben.
Jag ser inga ansikten. Ansiktena är i skam vända neråt golvet, blicken tätt fäst någonstans bortom allt. Någon muttrar i irritation. En annan kastar en rulle tejp hårt in i väggen så att den studsar och lägger sig just vid min fot. Där jag står i dörröppningen. ”Fan ta er!” säger jag. ”Kom nu, vi behöver er!” Någon lyfter huvudet och ger mig en blick med ena ögat. Sedan inget mer. Åter tyst. Efter detta första okontrollerade utrop sansar jag mig. Förstår att det inte är någon mening. Även om det var precis vad jag ville säga: vi behöver er. Så jag står tyst och betraktar de som sitter där.
Längst in i hörnet en familj: mamma, pappa, dotter och son. Varsin matchtröja, varsin korv som nästan faller ur brödet. Ketchupen droppar ner på golvet. Dropp, dropp, det var ingen kran, tänker jag. Det var ketchup. Och tar ett steg längre in. För att se bättre. Jag måste skaffa glasögon. Nu hör jag att pappan mumlar. Han mumlar något till barnens mamma. Något, det låter som: ”vi skulle lagt pengarna på Frölunda i stället”. Jag harklar mig lite oroligt och tar ett halvt steg bakåt. Ser att sonen och dottern tittar upp på sin pappa med förskräckta ögon. ”Nej, pappa” viskar de i kör och drar med tummen och pekfingret i sin pappas byxben. ”Nej, pappa. Snälla, inte Frölunda!” Jag inser att jag inte hört fel. Pappan önskar att de lagt pengarna på Frölunda istället.
Nåväl. Jag tar ännu ett steg in för att undslippa fler pinsamheter. Bredvid familjen sitter en kontorstyp. Sedan några kostymer med gratisbiljetter. En kickergrabb. Strax intill dessa sitter tre unga män. De har en lite annan hållning än pappans slappa och orkeslösa. De är snarare bestämda. Otåliga. Hållningen hos ilskna typer. Plötsligt lyfter en av dem en knuten näve och ropar ”Avgå!”. Med hjälp av modet hos en grupp ropar snart alla tre ”Avgå, avgå, avgå!” Fler fyller i: pappan, mamman, kontorstypen, kickergrabben, lagerknegarn, sjuksköterskan, gubben, pojken, flickan, alla. Nu ropar alla! Någon ställer sig upp: ”Nu ska jag fan inte gå på fler matcher. I protest! Så USELT!”. En annan: ”Ja, nu stannar vi hemma! NU STANNAR VI HEMMA! VI GÅR PÅ FRÖLUNDA! ELLER BIO!” Jag backar mot dörren, ser mig för så jag inte trampar på tejprullen som ligger kvar på golvet. Stänger dörren om förlorarna.
Där ute står motståndarna som leder med 3-0 och skorrar på sina R, frustar och sparkar som en självsäker elitloppshäst. De är redan uppställda i denna framgångsrika fyra-fyra-två-formation. Full uppslutning. Domaren går frågande mot mig och säger: ”Kommer resten av laget? Resten av ditt lag. Vi måste blåsa igång andra halvlek nu.” Jag tittar upp på den planhalva som är min – vår!– vår planhalva. Där står en skallig tjockis, en finnig student, och annan som jag tror är en barabenskribent. Och så jag. Vi är svikna, men fortfarande lika jävla passionerade. Jag tänker på familjen med sina korvar, på kontorstypen, på kickergrabben, de tre ilskna unga männen. Jag svarar domaren: ”Nej, det blir bara vi. Du kan blåsa i gång. De andra vill inte vara med längre. Men vi kör ändå.”
håller med dom på läktaren!!! AVGÅ!!!
SvaraRaderaDe skulle lagt pengarna på droger o horor istället för frölunda.
SvaraRaderaEhhh... Va?
SvaraRaderaskicka texten till kamratgården bums
SvaraRaderaBra text Joakim!
SvaraRaderaMöcke, möcke bra!
vafan va detta ja just läste !?
SvaraRaderaMycket bra! Hoppas en del känner sig träffade
SvaraRaderaHelt rätt, stöd ska fortsätta utan ifrågasättande, alltid.
SvaraRaderaLikt en misshandlad fru skall man komma tillbaka, gång på gång, och få ytterligare en käftsmäll, gång på gång.
Protestera? Varför då? Det är trots allt IFK och då kan inget vara fel, vi kör på som vanligt och hejar på utan resultat. Det har ju funkat underbart bra hittils.
Va?
SvaraRaderaEtt mer passande slut hade kunnat vara något i stil med:
SvaraRadera"Jag inser nu att jag kommit så långt jag kan. Mitt förtroende är förbrukat. I 4 år har jag haft fullt mandat att skapa vad jag vill med bättre förutsättningar än mina konkurrenter. Jag inser nu att jag borde lämna över till någon bättre lämpad. Grabbarna och korvgubben fick nu lite hopp tillbaka och känner att de vill gå på matcherna igen"
Bara som ett litet tips
Bra, Joakim! Även om andemeningen nog tyvärr flyger högt över pöbelns huvuden.
SvaraRaderaKonstig text. Man förstår inte vad det handlar om !?!? Är det inte själva meningen med att skriva; att man ska förmedla någonting.
SvaraRaderaSom sagt, krävs nog att man har lite i skallen för att första det här. Bra!
SvaraRaderaEn bra text som inbegriper väldigt mycket. Väl skrivet
SvaraRaderaBra skrivet! Tragiskt att vissa inte förstår vad du vill förmedla bara....
SvaraRaderaNågon som vet hur man streamar matchen idag?
SvaraRaderaAnonym 12.52:
SvaraRadera"Protestera? Varför då? Det är trots allt IFK och då kan inget vara fel, vi kör på som vanligt och hejar på utan resultat. Det har ju funkat underbart bra hittils."
18 SM-guld, 5 cupguld, 2 Uefacupguld. Så ja du har rätt, det har funkat rätt bra hittils.
Liknelsen med en misshandlad fru är bara löjlig, skulle snarare se det som en fru/man/partner som under en tid mått dåligt och behöver stöd. Men du kanske väljer att skrika och spotta på din partner även i en sådan situation?
”Droppen”
SvaraRadera(av Mats Wilander)
”Jag sitter mitt ibland gamla och unga människor på det här fiket. Framför mig står en bricka, med en kopp kaffe, med två sockerbitar liggandes på koppens tallrik. Snart ska dom ner i det varma kaffet och kämpa för att inte bli nedsmälta. Jag greppar dem mellan tummen och pekfingert. Precis när jag är ovanför koppens runda väggar tappar jag ner dem, båda två, i kaffet. Plopp lät det, samtidigt som en droppe kaffe far upp ur koppen. Liksom den hade legat där nere på bottnen och bara väntat på att hämnas. Hämnas bara för att sockerbitarna sjönk ner på bottnen och tog hans plats. Så nu befinner sig droppen hotfullt långt ovanför koppen. Plötsligt vänder den och tar fart mot mig och min vita tröja. Jag hinner inte undan. Droppen träffar mig mitt på magen. Jag tittar ner och ser den dra ut sig lika stor som en tumnagel. Jag har helt glömt bort sockerbitarna som ligger där nere på botten och får lungorna fyllda med svart kaffe. Dom dör bara för att ge mig njutning. På bordet står också en askkopp. Det ligger fem fimpade cigaretter i den. Tillsammans bildar de en fruktansvärd massgrav. En onödig massgrav. Så jag reser mig upp och går min väg. De flesta liv tänds och släcks alltför snabbt. ”
Fördomsfull författare!
SvaraRaderaEn "kontorstyp"! Alla i Gbg kan inte jobba på golvet på Volvo eller köra lastbil! Några måste fan jobba på kontoret också!
Jävlar vilken bajsenödigt text. författarn e definitivt ingen recktig göteborgare. Sen kan alla looser "djupa" jävlar som gillar sån här smörja gå och hänga sig. Guld ska vi ha! Allt annat är skit. Det är blåvitt mentalitet. Ingen ide att uttrycka det svårare än så.
SvaraRaderaPekoral.
SvaraRaderaSläpp pennan och håll dig till bandet.
Skulle vart otroligt intressant över hur blåvitts suppotrar på ett mer vuxet sett har för åsikt kring de förbättringar och förändringar som borde göras och som den enklaste människa kan se från läktaren, när ett halvdant spel med en medioker trupp inte kan utvecklas bättre och ta inte bara ett utan fler steg in i framtiden för inte bara kanske blåvitts skull utan även Sveriges tillika sönderlästa och oatraktiva och ej vidare effektiva spel som allsvenskan idag bjuder på. Skandal att se en förening stå stilla på så många plan utan att kunna presentera någon form av banbrytande, allternativ genomfart för att ge denna produkt ett underhållsvärde värt namnet.
SvaraRaderaAnonym 23:14,
SvaraRaderaHur ser din mirakelkur ut? Jag gissar på att det är sparka firma JO/Mild och spela 4-4-2. Wow, vilken revolutionerande åsikt.
För övrigt var detta en skitnödig artikel av en kille som försöker vara djup och pretantiös, men i själva verket jublar han när Ultras slänger smällare. Eller nåt i den stilen.
Avgååååååå!!!!! Genast
SvaraRaderaHerregud. Är alla förvirrade?
SvaraRaderaBästa som skrivits på Baraben på lång tid, utan att för den sakens skull klaga på resten av innehållet.
SvaraRaderaBra bidrag i diskussionen. Fler försök (pekoral eller ej) med lite högre målsättning än att bara vråla avgå eller "Blåvitt skall ta guld" välkomnas. Att såga och vara ironisk är enkelt. Det enda respektfulla är väl att kritisera genom att skriva någonting som är bättre, inte lika enkelt.... Det enklaste är dock att sluta upp på matcherna och ge sitt stöd. Vi ses på Söndag mot Syrianska.
SvaraRaderaBra skrivet.
SvaraRaderaDe e ju bra att nån betalar spelarnas och ledarnas miljon löner..Grattis, hur käns det?.
SvaraRaderaPärlan tjänade över 400 lök förra året, apropå lön.
SvaraRaderaBOJKOTTA MATCHERNA 2011
SvaraRaderaJag har gått på en match "live" det var mot djugården hemma ha ha
Jag orkar inte längre därför har jag bestämt mig för att bojkotta tills vi får en ny tränare och en ny spelidé. Vi är kassa just nu. Vi har varit totalt sönderlästa de senaste tre säsongerna och spelartruppen är medioker. Jag säger bara JJ och sedan godnatt...
/Trappatoni
En boll. En stolpe. En fd spelare. Skjuter i stolpen. Ett stolpskott. En fd spelare. Är ett stolpskott. Mild eller JO. Två stolpskott?
SvaraRadera