Här visar Elmar ren och pur klass

SMÅTT & GÔTT. Jag har varit på Jonas Olsson för att han inte varit flexibel nog, utan lite för låst i sitt system. Men så överraskar han när man minst anar det. Först bytte han och hela coaching staff över till klubbkostymen, sedan återvände de till träningsoverallen och till sist hittade han den perfekta mixen. På bankarenan i Malmö körde Jonas skjorta och slips, med träningsoverallsjacken utanpå. Det bästa av bägge världar, så att säga. Och så säger de att Blåvitt inte kan förnya sig. Pyttsan!

*BaraBen.com*BaraBen.com*BaraBen.com*BaraBen.com*

Den första halvtimmen i går såg ut som följer: Blåvitt jagade högt, gjorde det som bland annat Elfsborg redan lyckats med mot Malmö – satte hög press och stressade sönder skåningarna. Effekten blev att "Iff iff" började slå tjongbollar mot Daniel Larsson på topp, medan Blåvitt lirade ett effektivt kortpassningsspel via både mitten som kanterna, blandat med en och annan snygg djupledsboll mot både Sebastian Eriksson som Tobias Hysén.

31 minuter in i matchen kom målet och först då ställde Blåvitt om från sitt aggressiva spel till ett lite mer försvarsinriktat. Taktiken var nämligen på förhand att täppa till bakåt under de avgörande minuterna efter ett mål. Målsättningen med det var att inte göra "en Häcken" som fick ett snabbt i röva mot Helsingborg, kort efter det att de själva tagit ledningen.

Under den inledande halvtimmen mot MFF visade vi hjärta, hjärna och kompetens om en fotboll som inte bara är nygammal, den är effektiv och den vinner vi matcher med. Det ska bli intressant att se i vilken mån som motståndarnas ambition påverkar vårt eget resultat. Noteras skall ju att Kalmar var totalt ointresserade av att anfalla (mer än på kontring) i första halvlek mot Blåvitt.

I derbyt mot Gais riskerar vi ett liknande läge där Gais ligger avsevärt lägre i banan med hela sitt lag än vad MFF gjorde. Det blir den verkliga utmaningen för "nya Blåvitt". Då måste kortpassningsspelet bli än mer effektivt, då ett lag som ligger djupt och kompakt på egen planhalva inte är så sårbart för djupledsmanövrar likt det vårt "forwardspar" tog för sig mot Malmö.

*BaraBen.com*BaraBen.com*BaraBen.com*BaraBen.com*

Det höll dock på att i – vanlig ordning – gå åt helvete. Efter segrar är det lätt att bara fokusera på det positiva. Men precis som efter vinsten hemma mot Kalmar är det viktigt att vi även ser över vissa problem som fanns under matchen mot Malmö. Vid 1-0 så tappar Jakob Johansson boll rakt i sidled till ett MFF som kan vända. Här står försvaret märkligt till så att ingen kan stöta, samtidigt som kommunikationen mellan Ragnar, Kalle och Sandberg inte fungerar.

Så till slut rusar alla på Malmös djupledsboll och Ragnar är den som hinner först och blir vansinnig på Sandberg, då denne kommer ut i ett läge där han skulle blivit totalt bortgjord om MFF-spelaren fick en tå på bollen, och på Jakob får vi anta – för vansinnespassningen rakt in i banan. Försvaret har en del att jobba på, trots att vi nu har två nollor bakåt under de senaste två matcherna. Men bara för att vi "nollar" motståndarna innebär inte det att spelet i sig är perfekt.

En annan fundering är Karl Svenssons blanda och ge-spel. Han är den luftrumsdominant vi verkligen har efterlyst i det blåvita försvaret. Med Svensson på planen blir bollar som tidigare studsat omkring i straffområdet enkelt bortrensade. Men när det kommer till man-man försvaret har "Kalle" en bit kvar till toppform. Det märktes vid ett par felbeslut mot Malmö, som dock täcktes upp av kamraterna omkring honom. Samtidigt måste Sandberg upp ett snäpp.

I går tippade han flera skott över som säkerhetsmanövrar och på samma sätt tog Ragge främst uppgiften "döda bollen enkelt" på allvar och skickade ut den till hörna gång på gång. Detta är bra, tryggt och äventyrar ingenting. Men i ett Blåvitt med fullt självförtroende och toppform önskar jag att vi får se dessa killar agera med ännu ett snäpp självförtroende, som leder till spelvändningar för vår del, istället för en fast situation för motståndarna. Men missförstå mig rätt – det är ett helt korrekt beslut att tippa/skicka iväg svåra bollar. Men man kan väl alltid drömma?

*BaraBen.com*BaraBen.com*BaraBen.com*BaraBen.com*

Blåvitts ledningsmål måste ju bara avhandlas separat. Elmar "Teddy" Bjarnason – matchens bästa spelare – skickar in en perfekt djupledsboll från mittfältet, en boll som seglar över backlinjen ner i den yta som Tobias Hysén dundrar fram i. Bollen är av yppersta världsklass, utan att överdriva.

Göteborgs-Posten har som vanligt stenkoll... Läsartips: Peter M.

Men om Elmars passning är fenomenal så är Tobias Hyséns mottagning ännu bättre. Det är en svår boll att hinna eftersom den kommer rätt högt i luften och de flesta spelare hade sett den segla förbi sig till målvakten eller en inspark. Tobbe dock, han tar ett vältajmat steg, får tåspetsen på bollen – men inte bara så att han styr den mot mål – utan på ett sätt där han drar ner den mot sin löpväg och får målvakten helt ur balans. Sedan är det "bara" att raka in den. Ren och pur klass från början till slut.

*BaraBen.com*BaraBen.com*BaraBen.com*BaraBen.com*

I paus fick vi se något märkligt. Pekalski, Durmaz eller vem vet nu var ställde sig på mittlinjen med ansiktet mot Blåvitts planhalva. Sedan gick han in i någon slags rabblande läge där trans bara verkar vara förnamnet till vad som pågick. Detta lite märkliga beteende avslutade han med det katolska korstecknet och jag måste väl säga att hela den här proceduren fick mig att konstatera att punken lever, men...

Imperiet - Gud är död.

*BaraBen.com*BaraBen.com*BaraBen.com*BaraBen.com*

Efter det att Blåvitt sjönk ner lite väl långt i banan i början av andra halvlek så öppnade matchen upp sig runt 60:e minuten. Blåvitt lyckades avväpna "anstormningen" utan att det ledde till några jättefarliga chanser och började åter äta sig in i matchen. Sebastian Erikssons rörelse i djupled fick Blåvitt att spela ett 4-4-2 i många offensiva lägen, medan det även var ett 4-4-2 i vissa defensiva lägen där en rak fyralinje kunde styra bort de flesta spelvägar för försvaret, samtidigt som vi hade två spelare som stressade framåt i en hög press.

Men när Sebastian – och i vissa fall även Tobias Hysén – faller djupt för att stötta eller hämta boll så spelar Blåvitt ett 4-2-3-1 som mer påminner om ett "rakt" (eller i alla fall rörligt) 4-5-1 och det är svårt att tränga igenom för motståndare som är satta under press. Detta blir naturligtvis mycket mer effektivt i medgång mot en stressad motståndare än om vi ligger under med 0-1 på vår egen hemmaplan.

Avgörande blev till slut vilka som hade spetsen och denna afton var det Blåvitt. Kvalitet avgör mot hype, för att sammanfatta läget. Malmö FF har ingen Sebastian Eriksson, Ragnar Sigurdsson, Tobias Hysén eller Elmar Bjarnarson. Det är var som skiljer lagen åt, spetskompetensen och spelarna som sticker ur mängden. I Malmö såg vi en grå massa som var väldigt stressade över att prestera den "attraktiva, moderna och vackra" fotboll som alla säger att de lirar. Men det såg vi inte skymten av tack vare ett vansinnigt smart och taggat Blåvitt.

*BaraBen.com*BaraBen.com*BaraBen.com*BaraBen.com*

Till sist får vi väl även notera att Hannes Stiller avslutade matchen som kapten. Det är bredd, att spelaren som mer eller mindre på egen hand höll Blåvitt kvar i guldstriden 2009 i dag "bara" är en vattenbärare på bänken. Där även Bärkroth fick sitta större delen av matchen och då har vi inte ens nämnt frånvaron av Söder. Den konkurrensen borde Blåvitt lyckas omvandla till stordåd framöver.