The Chrismas Truce

JULKRÖNIKA Året var 1914, platsen Flandern någonstans utmed västfronten. I den kalla gryningen låg de tyska och engelska soldaterna i respektives leriga skyttegravar och kurade ihop sig. Kriget hade pågått i fyra månader och hoppet om en snabb upplösning höll på att försvinna bland de stridande. Det var julafton och soldaterna låg där och tänkte på sina anhöriga åtskilliga mil från dem. De låg där och tänkte på värmen, på sina barn, på sin käresta, på all julmat, på glädjen, på fröjden och allt det där som hör julen till. Allt det där som de inte hade.

Plötsligt fick några av de tyska soldaterna nog. De reste sig upp och klättrade upp över skyttegravskanten och började gå mot sina motståndare nånstans där borta, sjungandes julsånger. Några skottsalvor hördes från de engelska leden, men snart tystnade gevärens knallar och ersattes av sång även från dem. Engelsmännen reste sig också upp och gick även de upp över skyttegravskanten och mötte sina tyska antagonister. När de möttes hälsade de på varandra med "Merry christmas!" och "Gute Weinnachten!" och man började byta cigaretter, choklad, konserver och andra godsaker med varandra. Man dunkade varandra i ryggen och sjöng julsånger tillsammans mitt i Ingenmansland.

Rätt som det var kom en fotboll fram från en skyttegrav och en spontan fotbollsmatch utbröt, tyskar mot engelsmän. Några mössor fick agera målstolpar och mitt under brinnande kriget spelades en mycket besynnerlig landskamp. Dagen innan hade de försökt döda varandra, nu var de bästa vänner. Hur matchen slutade förtäljer inte historien, men bara att den spelades är mycket anmärkningsvärt i sig. Med bollen som hjälp förenades två dödsfiender för en stund.

Den spontana julvapenvilan varade under endast några dagar tills generalerna i respektive led tyckte att det fick vara nog. Soldaterna beordrades tillbaka till sina skyttegravar och kriget fortsatte som förut.

Stärkt av denna märkliga julhistoria skulle även jag vilja lägga undan alla oegentligheter åt sidan för en dag. Nu kan man inte direkt jämföra allvaret på västfronten 1914 med vår situation i ankdammen Allsvenskan, men låt oss ändå glömma allt som står mellan oss och vara förenade under denna dag - Julafton. Så därför vill jag härmed önska alla gnagare, makrillar, gårdare, gefleiter, bajare, öisare, kvastar, kalmariter, himmelsblå, elfsborgare, örebroare, trelleborgare, helsingborgare, brommapojkar och häckeniter en riktigt god jul! Idag har ni min fulla respekt som medmänniskor. (Men bara idag - imorgon är ni precis samma gamla skitstövlar ni brukar vara.)

God jul alla, oavsett vilka färger ditt hjärta går i!