En minnesvärd säsong

SÄSONGEN 2009 Det blev altså en tredjeplats i årets allsvenska, klart godkänt om du frågar mig. Till och med VÄL godkänt om man tänker på att vi lade allt krut på att ta oss till Champions League. I mina ögon var det även där vi tappade poängen som hade behövts för ett guld även i år.

Det var efter hemma-matchen mot Basel som laget befann sig i någon form av bakfylla, svacka, eller vad man nu vill välja att kalla det. Efterföljande matcher gick helt enkelt inte vår väg. Jag är faktiskt, med lite distans till dessa matcher, varken besviken eller bitter över de resultaten. Man måste våga något för att vinna något, och att våga riskera det allsvenska guldet för att komma till Champions League är något man bör göra.

Vi har vunnit Allsvenskan tidigare, jag är övertygad om att vi kan göra det igen. Vi har vunnit i Europa, jag är övertygad om att vi kan göra det igen.

När säsongen startade var mitt stora frågetecken vår då nye målvakt. Jag visste inte mycket om honom, mer än att han var Dansk, och jag ska med handen på hjärtat säga att jag var minst sagt skeptisk i de inledande matcherna. Jag tyckte att han var osäker i luftrummet, att han gjorde lite konstiga rusningar och inte verkade lita på sitt försvar.

Jag vet inte om det var någon form av osäkerhet eller nervositet, det kanske blir så när man kommer in i ett nytt lag som målvakt, men Kim växte snabbt in i laget. Han började lita på sitt försvar och som min polare (objektiv, utan favoritlag i Allsvenskan) sa häromveckan.
"Kim är nog fan den bästa värvningen som gjorts i årets Allsvenska".
Inte konstigt att han redan för några omgångar sedan var klar vinnare i Feldgraus Femma!

Men Kim är inte den enda spelare som växt och kommit fram i säsongens blåvita lag. Det är nästan så att man glömmer Robin Söder. Killen är redan nu en snabb, duktig och teknisk forward, och på tal om unga spelare, så tror jag att Bärkroth kommer blomma ut ordentligt nästa år.

En spelare jag verkligen LIDIT med under hela säsongen är Sella. Många tycker att hans plats är på bänken, att han fått för många chanser och att han inte platsar i laget. Jag tycker tvärtom. Jag vill se Sella i starelvan, för även om han satt VÄLDIGT VÄLDIGT långt ifrån hälften av sina chanser i år, så sliter han som ett djur på planen och för er som inte minns när vi åkte på det mot Örebro, så var Sella en av de få som visade hjärta i den matchen. Och då lyckades han även sätta bollen!

En annan man man MÅSTE nämna är Alex. Det kommer att kännas konstigt utan Alex på plan nästa säsong. Man undrar lite vem som ska ta över hans possition i fortsättningen. Vem som ska få till det där underbara samarbetet han och Adam haft, och vem som ska slå de där patenterade inläggen som bara han kan slå. Alex har varit, är, som Lagerbäck så vackert sa:
"Förmodligen Sveriges bästa inläggs-spelare"
Men alla spelare har sin tid, och Alex känner att hans är över, iallafall som spelare. Även om jag kan verka orolig över att Alex slutar, så är jag inte det. Jag är helt övertygad om att Rehn och Olsson kommer att lösa det. Genom en värvning, genom en omskolning eller kanske bara en omkastning. Det löser sig på ett eller annat sätt.

Jag hade egentligen kunnat nämna alla spelare, för laget har gjort en underbar säsong. Men jag väljer istället att nämna klacken. Alla vi som stått i klacken är väl förmodligen lika trötta på den där jävla betongklumpen vårat lag spelat i allt för länge. Jag fick en del glåpord efter mig när jag kritiserade klacken, men ni ska veta att även om förutsättningarna på den här skitarenan sugit så har det varit en härlig känsla att stå där. I medgång OCH sorg.

Nu tar vi några månader med ångest och rastlöshet och försöker ladda om...
För en ny arena
För en ny säsong
och ett nytt SM-guld!