Den osynlige mannen från Rwanda

TRÄNINGSRAPPORT Potentiella nyförvärvet Jimmy Gatete stod under gårdagen för en inte alltför imponerande träning. Baraben.com fanns naturligtvis på plats på kamratgården för att se huruvida han skulle lyckas bättre idag samt för att kolla läget inför matchen imorgon.

Undertecknad anlände till Kamratgården ca. en halvtimme sent. Då var Arne precis i färd med att dra igång en övning som skulle locka till mycket skratt bland både åskådare och spelarna på plan. Denna gick ut på att killarna delades upp i par, som sedan skulle "sprintduellera" inbördes. Om Arne pekade åt höger skulle man springa åt vänster, om han pekade vänster skulle man springa höger, pekade han neråt betydde det att man skulle springa rakt fram och pekade han uppåt så var det signal för att man skulle vända om och avsluta med den boll som låg upplagd framför ett mål som Bengan och Nadj turades om att vakta. Detta vållade stor förvirring hos vissa spelare, och då särskilt hos Sankan. Denne hade stora problem och sprang ständigt åt fel håll, till sin motståndare Sellas stora nöje. Sankan fick utstå gliringar från diverse håll för sin klantighet och när han äntligen lyckades vinna en duell mot Selakovic utbrast han glatt:
- Det är ju det hållet jag har varit inställd på hela tiden!

En annan herre som lockade till skratt var Ölme som blev rejält frånsprungen av Alex men lyckades få till en perfekt glidtackling snett bakifrån precis innan denne skulle avlossa sitt skott mot mål.
- Ska du hålla på och tacklas nu också? Fan vad dåligt, flinade Sella.

Gatete tävlade mot Wowoah och verkade ungefär lika snabb som denne, vilket får sägas vara ett gott betyg. Sammy såg dock betydligt mer laddad ut och vann också flertalet av duellerna dem emellan. Efter ett tag aviserade så Arne att det var dags för spel på helplan i 10 minuter och delade upp spelarna i två lag.

I den "tänka startelvan", utan västar, spelade:
-----------Bengan------------
Ölme---Kalle---Bjärsa---Ozzy
Ulander--Mild--Alex--Sammy
-------Sella----George--------

Reserverna, i gula västar, ställde upp enligt följande:
---------------Nadj---------------
Adam---Dennis---Sankan---Lycén
Wernblom--Seb--Vasques--J. Berg
----------M.Berg---Gatete--------

Värt att notera är att Martin Ulander alltså ser ut att bli inkastad i hetluften direkt mot Gefle imorgon. En annan intressant iaktagelse är att Jonathan verkar ligga närmre en plats som vänsterytter än Sankan - som är långt ifrån startelvan i dagsläget. På något annat sätt är det svårt att tolka det faktum att Arne sätter Sandklef som mittback.

Skulle då Gatete klara av att visa upp sig från en bättre sida än igår? Svaret blev, tyvärr, ett rungande "nej". Jimmy visade vid någon enstaka bollkontakt viss kvalitet men var i stort sett osynlig under tvåmålsspelet. Visserligen var hans lag rejält tillbakapressade av de västlösa, men när de gula väl gjorde framstötar var det främst genom Marcus Berg och Andrés Vasques. Främst var det dock, som sagt, de västlösa som hade kommandot. Anförda av Kalle Svensson, som hela tiden dirigerar sina medspelare med imponerande röststyrka, trummade man på. Dock utan att skapa särskilt många riktigt vassa chanser. Kalles motsvarighet i det gula laget var Dennis, som hade (den något otacksamma?) uppgiften att leda Sankan rätt i mittförsvaret.

George sökte ofta ytan mellan de gulas mittfält och backlinje och försökte hela tiden slå djupledsstickare till Selakovic när han fick bollen. Detta misslyckades tyvärr allt som oftast, då Morren slog bollarna aningen för brant i förhållande till Sellas löpningar. När detta hade upprepats ett par gånger blev George riktigt förbannad och slog ut med armarna:
- Fan Sella! Det är för jävla dåligt nu! gormade han, men verkade egentligen mest besviken på sig själv.

Efter ett tag kom Kjell in på plan för att ge lite instruktioner till George och Sella. Detta resulterade dock inte i något förbättrat samarbete mellan de två. Däremot fick George ta lite personlig revansch när han i slutsekunderna avgjorde genom att stöta in matchens enda mål på pass från Wowoah.

Träningen avslutades med en liten turnering med femmannalag på liten plan. Även här utmärkte sig Gatete främst genom att vara fullkomligt osynlig. Det känns som att han inte räcker till vare sig mentalt eller fysiskt. Till och med förhållandevis spenslige Vasques tar för sig på ett helt annat sätt i närkamperna. I finalen möttes det blå (med Mild, Sella, Wowoah, Bjärsa och Ozzy) och det rosa laget (Kalle, Ölme, Alex, George och Ulander). Vann gjorde de blå efter mål av Selakovic.

Sammanfattningsvis kan sägas att Gatete verkligen inte ser ut som någon frälsare. I dagsläget har vi minst tre forwards som är bättre. Jakten på en vass anfallare fortsätter, alltså. Men först ska Gefle krossas!