På gång!
fredagen den 27:e januari 2012
En gaisares favorit
BOSMAN. Min polare var på systemet idag och hittade följande flaska. Det är märkligt att flaskan finns kvar, då både pris och namn borde tilltala gemene skinväst!
Hoppas Stahre slipper göra en Juholt
LIKA SOM BÄR. Den senaste veckan har Socialdemokraternas partiledarval knappast undgått någon i det här landet, då mediedramaturgin passat väl till den utveckling som varit i partiet. Från mitt perspektiv utifrån har jag om och om önskat att det ska bli ett slut på det hela någon gång, så att jag och hela Sverige slapp dessa intensiva spekulationer som florerat från medier ut till arbetsplatser, skolor, arbetsförmedlingar och frukostbord. Hysteri är aldrig trevlig i längden.
De, (S), behövde en sista pusselbit till sitt lagbygge och alla hade en åsikt om vem det skulle vara och vilka egenskaper den personen behövde ha. Namnen haglade, spekulationerna och konspirationsteorierna om vad som egentligen pågick bakom kulisserna visste inga gränser. Vem skulle det bli? Hur skulle personen vända den usla trenden? När skulle presskonferensen hållas? Vad skulle hända härnäst? Hade ingen information? Några ledtrådar?
Blodhundarna kände vittring.
Mitt i detta ältande kände jag igen mig. Det här hade jag varit med om förr. Presskonferenser? Nyckelspelare? En förut så framgångsrik rörelse på glid? Ovisshet inför året? Ojdå. Likheterna till fotbollens värld är många, något som blev extremt tydligt när jag såg på analyserna, reaktionerna och kanske framför allt spekulationerna bland dem på läktaren. "Är Jan Eliasson för gammal" hade jag hört förr. "En Stockholmare som Damberg kan inte vara aktuell", lät bekant. Det slog mig att oavsett om man är medlem i ett politiskt parti eller i en fotbollsförening, eller sympatisör till något av dem - så har man tydliga åsikter om vad som är bäst för ens egna rörelse.
Alla vet på individnivå hur partiet, eller laget, bäst bör sättas samman.
Spekulationerna kring en ny ledande politiker och en spelare eller tränare har fler dimensioner med starka likheter. Ett av dessa är hur folk - i takt med sociala medier håller oss uppkopplade dygnet runt, att individualismen i samhället gett många ett ökat behov av att synas och att tempot i vår vardag och våra liv ökat - beter vi oss på ett delvis nytt sätt.
När en spelare plötsligt sägs vara aktuell för IFK Göteborg tar det ofta ett par minuter innan folk slåss på forum, Facebook och i privata samtal med bestämda meningar och slutsatser om vad detta nyförvärv skulle betyda för föreningen. Alltså, jag menar inte en situation där Blåvitt på något sätt bekräftat att spelaren är intressant för en sejour på Kamratgården - utan bara att ett namn av någon anledning nämnts i en spekulation i BaraBens Chatbox eller ett privat meddelande på SKÄ:s forum. En snabb googling, wikipedia-läsning och titt på You Tube. Sedan är åsikten formad, ska levereras ut till alla andra spekulationstörstande nätdebattörer.
Vad hände med eftertänksamheten? Vad hände med principen - "tänk efter före"? Jag bara undrar. För vore det inte mer gynnsamt för sig själv, sin omgivning och den rörelse man säger sig stötta om lite mer tid och kraft lades på att se över hur och varför en person kan vara bra eller dålig för "oss"? Eller är vi så genuint omedvetna om hur internetdebatten, mediedebatten och den ständigt snabba sociala medie-reaktionen håller på att forma vårt tänkande, in the bigger picture.
Sven Erik Österberg då?
"Nej, han var ju med bland dem som avsatte Juholt".
Lars Lagerbäck då?
"Nej, han står för en så tråkig fotboll."
Stefan Löfvén då?
"Nej, han är för kärnkraft, Euron och bråkade med kommunal om LO:s kvinnopott."
Mikael Stahre då?
"Nej, han är stockholmare, AIK-profil och ledde Blåvitthatarna 2009."
Men alla reagerade inte med instinkt, utan med en annorlunda analys. Nu råkade det vara de som bestämde och de var personer som om nu inte tänkte ett steg längre så i alla fall såg värde i annat än det som var den första, spontana, reaktionen. Det som inte går kan vara det som en rörelse på svaj behöver för att hitta tillbaka till sin framgång. Om valen var de rätta återstår att se, utmaningen att vara Socialdemokraternas partiledare är ju i alla fall nästan lika svår som att träna IFK Göteborg. I detta perspektiv vore det oerhört intressant att bjuda Håkan Juholt och Stefan Lundin på lunch. Två motsatta personligheter från helt olika världar med en enorm nämnare. De hade sina tuffaste uppdrag i deras yrkesliv och allt som gick åt helvete.
Därför undrar jag om Stefan Löfvén får någon smekmånad, för på lördag är Mikael Stahres lugn och ro över. Nu är det dags för ledaren att leverera. Till skillnad från Metall-basen från landet som blev sosse-pamp, så kan inte AIK-aren från Stockholm som blev en Glenn vänta in några ordinarie kongresser eller riksdagsval som signaler på framgång. I fotbollens brutala värld måste han, man, leverera direkt.
Grattis Mikael. Du har Sveriges tuffaste jobb.
Nu hoppas jag att du slipper göra en Juholt.
De, (S), behövde en sista pusselbit till sitt lagbygge och alla hade en åsikt om vem det skulle vara och vilka egenskaper den personen behövde ha. Namnen haglade, spekulationerna och konspirationsteorierna om vad som egentligen pågick bakom kulisserna visste inga gränser. Vem skulle det bli? Hur skulle personen vända den usla trenden? När skulle presskonferensen hållas? Vad skulle hända härnäst? Hade ingen information? Några ledtrådar?
Blodhundarna kände vittring.
Mitt i detta ältande kände jag igen mig. Det här hade jag varit med om förr. Presskonferenser? Nyckelspelare? En förut så framgångsrik rörelse på glid? Ovisshet inför året? Ojdå. Likheterna till fotbollens värld är många, något som blev extremt tydligt när jag såg på analyserna, reaktionerna och kanske framför allt spekulationerna bland dem på läktaren. "Är Jan Eliasson för gammal" hade jag hört förr. "En Stockholmare som Damberg kan inte vara aktuell", lät bekant. Det slog mig att oavsett om man är medlem i ett politiskt parti eller i en fotbollsförening, eller sympatisör till något av dem - så har man tydliga åsikter om vad som är bäst för ens egna rörelse.
Alla vet på individnivå hur partiet, eller laget, bäst bör sättas samman.
Spekulationerna kring en ny ledande politiker och en spelare eller tränare har fler dimensioner med starka likheter. Ett av dessa är hur folk - i takt med sociala medier håller oss uppkopplade dygnet runt, att individualismen i samhället gett många ett ökat behov av att synas och att tempot i vår vardag och våra liv ökat - beter vi oss på ett delvis nytt sätt.
Förr hette det: "Nu händer något - jag måste reagera."Så vad kommer härnäst? Hur tidigt "måste" vi reagera och vad innebär det för de reaktioner som kommer? I grund och botten kan vi förklara våra egna reaktioner på alla möjliga sätt. Men att de kommer är vi själva ansvariga för och vilket innehåll dessa reaktioner har, formar vi - om så påverkade av omgivningens påtryckningar - på egen hand.
I dag heter det: "Snart händer något - jag måste reagera."
När en spelare plötsligt sägs vara aktuell för IFK Göteborg tar det ofta ett par minuter innan folk slåss på forum, Facebook och i privata samtal med bestämda meningar och slutsatser om vad detta nyförvärv skulle betyda för föreningen. Alltså, jag menar inte en situation där Blåvitt på något sätt bekräftat att spelaren är intressant för en sejour på Kamratgården - utan bara att ett namn av någon anledning nämnts i en spekulation i BaraBens Chatbox eller ett privat meddelande på SKÄ:s forum. En snabb googling, wikipedia-läsning och titt på You Tube. Sedan är åsikten formad, ska levereras ut till alla andra spekulationstörstande nätdebattörer.
Vad hände med eftertänksamheten? Vad hände med principen - "tänk efter före"? Jag bara undrar. För vore det inte mer gynnsamt för sig själv, sin omgivning och den rörelse man säger sig stötta om lite mer tid och kraft lades på att se över hur och varför en person kan vara bra eller dålig för "oss"? Eller är vi så genuint omedvetna om hur internetdebatten, mediedebatten och den ständigt snabba sociala medie-reaktionen håller på att forma vårt tänkande, in the bigger picture.
Sven Erik Österberg då?
"Nej, han var ju med bland dem som avsatte Juholt".
Lars Lagerbäck då?
"Nej, han står för en så tråkig fotboll."
Stefan Löfvén då?
"Nej, han är för kärnkraft, Euron och bråkade med kommunal om LO:s kvinnopott."
Mikael Stahre då?
"Nej, han är stockholmare, AIK-profil och ledde Blåvitthatarna 2009."
Men alla reagerade inte med instinkt, utan med en annorlunda analys. Nu råkade det vara de som bestämde och de var personer som om nu inte tänkte ett steg längre så i alla fall såg värde i annat än det som var den första, spontana, reaktionen. Det som inte går kan vara det som en rörelse på svaj behöver för att hitta tillbaka till sin framgång. Om valen var de rätta återstår att se, utmaningen att vara Socialdemokraternas partiledare är ju i alla fall nästan lika svår som att träna IFK Göteborg. I detta perspektiv vore det oerhört intressant att bjuda Håkan Juholt och Stefan Lundin på lunch. Två motsatta personligheter från helt olika världar med en enorm nämnare. De hade sina tuffaste uppdrag i deras yrkesliv och allt som gick åt helvete.
Därför undrar jag om Stefan Löfvén får någon smekmånad, för på lördag är Mikael Stahres lugn och ro över. Nu är det dags för ledaren att leverera. Till skillnad från Metall-basen från landet som blev sosse-pamp, så kan inte AIK-aren från Stockholm som blev en Glenn vänta in några ordinarie kongresser eller riksdagsval som signaler på framgång. I fotbollens brutala värld måste han, man, leverera direkt.
Grattis Mikael. Du har Sveriges tuffaste jobb.
Nu hoppas jag att du slipper göra en Juholt.
Turkiet 2012: Återkomsten
TURKIET2012. Hej! feldgrau kallas jag och är en av de tre BaraBen-reportrar som ska åka till Turkiet och bevaka IFK Göteborgs träningsläger i Antalya den 10–17 mars. Några av er kanske kommer ihåg mig från en svunnen tid då jag faktiskt producerade en hel del text och material här på BaraBen. Inte för att jag slutat att producera texter, de har bara hamnat på andra ställen och i andra sammanhang. Om man är en riktig Ängel har man så klart fortsatt att läsa mina krönikor i Supporterklubben Änglarnas medlemstidning (bli medlen! [denna reklamjingel är sponsrad av Supporterklubben Änglarna]) Blått&Vitt som utkommer fyra gånger per år. Jag har även skrivit mindre roliga texter tillhörande mina studier och skrivit texter även på annat håll.
Efter att kontinuerligt ha producerat text åt BaraBen i över fyra år så var inspirationen lite på upphällningen. Jag tog en paus som varat i över en säsong, men nu är jag åter i full kraft! En av anledningarna till det är att det från ert, läsarnas, håll aldrig har slutat efterfrågas texter från mig. En annan anledning är den stolthet jag kände när vi ännu inte presenterat reportrarna för Turkiet 2012 och mitt namn nämndes ett antal gånger som någon ni läsare ville se åka ner, trots att jag alltså inte producerat en text för BaraBen på ett bra tag.
Nu är det dags för "feldgrau – comebacken". I och med uppladdningen inför resan kommer jag åter att börja producera, som en uppvärmning för mig själv och som en nypresentation för er gamla trogna läsare och er nytillkomna läsare. Vem är jag, vad skriver jag för typ av text, vilka är mina åsikter om den kommande säsongen? Detta kommer sedan att mynna ut i en vulkan av texter och material från Turkiet, som kommer ge er gåvogivare pengarna tillbaka och mer därtill i ren läsupplevelse.
Men för att kunna genomföra detta behöver vi fortfarande bidrag! Av den symboliska summan 19004 kronor har det i dagsläget (någon vecka släpande) samlats in 13050 kronor, en bit på vägen men inte riktigt hela vägen fram. I och med att preliminärt stopp för insamlingen är satt till den 31 januari, så att vi kan vara ute i god tid och förbereda det som ändå måste förberedas för resan, är det hög tid att köra igång en ny rush. Det är löningstider och studiebidragstider och varje insättning är ett steg framåt. Dessutom får man förutom tidernas bästa lägerbevakning chansen att delta i utlottningen av ett antal fina priser, inklusive tv-spel, matchtröjor och andra åtråvärda objekt!
I kommande hets lovar jag att presentera mina tankar och idéer om hur jag på bästa sätt ska kunna återbetala den tacksamhetsskuld jag står i till er läsare för ynnesten att ännu en gång få chansen att bevaka Blåvitt på ett försäsongsläger. Jag kan ju hinta lite redan nu om att det rör sig om en annan efterlängtad (vilken hybris jag fått nu) återkomst *wink, wink, nudge, nudge* om än i något modifierad tappning...
Så vad väntar du på? Stöd vår insamling genom att putta in ett bidrag till plusgirokonto 438346-9. Märk din insättning "Turkiet 2012" + ditt namn/din grupps namn. Utan ditt bidrag blir det ingen resa.
(Gåvolämnarna presenteras i en lista här på bloggen efter hand så vill du/ni skänka pengen anonymt, skriv inget namn.)
Så här ser listan över gåvogivare ut just nu (har du satt in pengar under de senaste tio dagarna så har ditt namn ännu inte kommit med på listan).
1. Frankie - 250 kronor
2. Linus L - 100 kronor
3. Hållundan - 300 kronor
4. Tomas Stål - 500 kronor
5. Daniel Berggren - 100 kronor
6. Niclas Lindström - 123 kronor
7. Stefan Larsson - 150 kronor
8. THSC08 - 155 kronor
9. Jonmagnusson.se - 50 kronor
10. BaraBens resegrupp - 2 280 kronor
11. Reine Carlsson - Stenungsund 500 kronor
12. Jakob Hansen - 100 kronor
13. Viktor Larsson - 100 kronor
14. Lars Elm - 150 kronor
15. Joel Nilsson - 100 kronor
16. Thomas Kristensson - 200 kronor
17. Fredrik Widengren - 100 kronor
18. Bothvid - 500 kronor
19. Antiplasta - 300 kronor
20. Henrik, Nedre Matrosgatan - 100 kronor
21. Linus Andreasen - 275 kronor
22. BaraBen.com - 300 kronor
23. Swedie - 150 kronor
24. Daniel Granfeldt - 500 kronor
25. Peter Gr - 300 kronor
26. Värötomten - 100 kronor
27. Martin Fahlén - 100 kronor
28. Per Åhlin - 100 kronor
29. Ludovic, Stenungsund - 250 kronor
30. Familjen Thorén - 300 kronor
31. Turkiet 2012 - 100 kronor
32. Mats Ejdenius - 200 kronor
33. Fredrik Andersson - 100 kronor
34. Henrik Andreas Johansson - 100 kronor
35. Karlsro1904 - 500 kronor
36. Starbolt - 147 kronor
37. Jonny Näslund, Kalmar - 100 kronor
38. Thomas Linderoth - 100 kronor
39. Blavitt @ Twitter - 100 kronor
40. Anderas Ekström - 200 kronor
41. Per Selin - 200 kronor
42. Johan Jönsson - 100 kronor
43. Krikke Jansson - 20 kronor
44. Ulf Bjereld - 300 kronor
45. Peter Malmberg - 150 kronor
46. Henrik Larsson - 250 kronor
47. Glänn - 100 kronor
48. Collberg - 100 kronor
49. Hata AJK - 300 kronor
50. Herr Lager - 300 kronor
51. LilleHenke - 500 kronor
52. Turkiet 2012 - 100 kronor
53. Kristoffer Eklund - 300 kronor
54. MN - 150 kronor
Efter att kontinuerligt ha producerat text åt BaraBen i över fyra år så var inspirationen lite på upphällningen. Jag tog en paus som varat i över en säsong, men nu är jag åter i full kraft! En av anledningarna till det är att det från ert, läsarnas, håll aldrig har slutat efterfrågas texter från mig. En annan anledning är den stolthet jag kände när vi ännu inte presenterat reportrarna för Turkiet 2012 och mitt namn nämndes ett antal gånger som någon ni läsare ville se åka ner, trots att jag alltså inte producerat en text för BaraBen på ett bra tag.
Nu är det dags för "feldgrau – comebacken". I och med uppladdningen inför resan kommer jag åter att börja producera, som en uppvärmning för mig själv och som en nypresentation för er gamla trogna läsare och er nytillkomna läsare. Vem är jag, vad skriver jag för typ av text, vilka är mina åsikter om den kommande säsongen? Detta kommer sedan att mynna ut i en vulkan av texter och material från Turkiet, som kommer ge er gåvogivare pengarna tillbaka och mer därtill i ren läsupplevelse.
Men för att kunna genomföra detta behöver vi fortfarande bidrag! Av den symboliska summan 19004 kronor har det i dagsläget (någon vecka släpande) samlats in 13050 kronor, en bit på vägen men inte riktigt hela vägen fram. I och med att preliminärt stopp för insamlingen är satt till den 31 januari, så att vi kan vara ute i god tid och förbereda det som ändå måste förberedas för resan, är det hög tid att köra igång en ny rush. Det är löningstider och studiebidragstider och varje insättning är ett steg framåt. Dessutom får man förutom tidernas bästa lägerbevakning chansen att delta i utlottningen av ett antal fina priser, inklusive tv-spel, matchtröjor och andra åtråvärda objekt!
I kommande hets lovar jag att presentera mina tankar och idéer om hur jag på bästa sätt ska kunna återbetala den tacksamhetsskuld jag står i till er läsare för ynnesten att ännu en gång få chansen att bevaka Blåvitt på ett försäsongsläger. Jag kan ju hinta lite redan nu om att det rör sig om en annan efterlängtad (vilken hybris jag fått nu) återkomst *wink, wink, nudge, nudge* om än i något modifierad tappning...
Så vad väntar du på? Stöd vår insamling genom att putta in ett bidrag till plusgirokonto 438346-9. Märk din insättning "Turkiet 2012" + ditt namn/din grupps namn. Utan ditt bidrag blir det ingen resa.
(Gåvolämnarna presenteras i en lista här på bloggen efter hand så vill du/ni skänka pengen anonymt, skriv inget namn.)
Så här ser listan över gåvogivare ut just nu (har du satt in pengar under de senaste tio dagarna så har ditt namn ännu inte kommit med på listan).
1. Frankie - 250 kronor
2. Linus L - 100 kronor
3. Hållundan - 300 kronor
4. Tomas Stål - 500 kronor
5. Daniel Berggren - 100 kronor
6. Niclas Lindström - 123 kronor
7. Stefan Larsson - 150 kronor
8. THSC08 - 155 kronor
9. Jonmagnusson.se - 50 kronor
10. BaraBens resegrupp - 2 280 kronor
11. Reine Carlsson - Stenungsund 500 kronor
12. Jakob Hansen - 100 kronor
13. Viktor Larsson - 100 kronor
14. Lars Elm - 150 kronor
15. Joel Nilsson - 100 kronor
16. Thomas Kristensson - 200 kronor
17. Fredrik Widengren - 100 kronor
18. Bothvid - 500 kronor
19. Antiplasta - 300 kronor
20. Henrik, Nedre Matrosgatan - 100 kronor
21. Linus Andreasen - 275 kronor
22. BaraBen.com - 300 kronor
23. Swedie - 150 kronor
24. Daniel Granfeldt - 500 kronor
25. Peter Gr - 300 kronor
26. Värötomten - 100 kronor
27. Martin Fahlén - 100 kronor
28. Per Åhlin - 100 kronor
29. Ludovic, Stenungsund - 250 kronor
30. Familjen Thorén - 300 kronor
31. Turkiet 2012 - 100 kronor
32. Mats Ejdenius - 200 kronor
33. Fredrik Andersson - 100 kronor
34. Henrik Andreas Johansson - 100 kronor
35. Karlsro1904 - 500 kronor
36. Starbolt - 147 kronor
37. Jonny Näslund, Kalmar - 100 kronor
38. Thomas Linderoth - 100 kronor
39. Blavitt @ Twitter - 100 kronor
40. Anderas Ekström - 200 kronor
41. Per Selin - 200 kronor
42. Johan Jönsson - 100 kronor
43. Krikke Jansson - 20 kronor
44. Ulf Bjereld - 300 kronor
45. Peter Malmberg - 150 kronor
46. Henrik Larsson - 250 kronor
47. Glänn - 100 kronor
48. Collberg - 100 kronor
49. Hata AJK - 300 kronor
50. Herr Lager - 300 kronor
51. LilleHenke - 500 kronor
52. Turkiet 2012 - 100 kronor
53. Kristoffer Eklund - 300 kronor
54. MN - 150 kronor
********************************************
torsdagen den 26:e januari 2012
Bakom kulisserna
SILLY. Det har snackats om Gerzic hit och Farnerud
dit. Men är det verkligen någon av dessa som är bomben?
Forsättning följer...
OBS! Har ni problem med tyskan finns översättning på knappen "CC"
under filmen.
tisdagen den 24:e januari 2012
Hans namn är Zlatan
KRÖNIKA. Zlatan är Zlatan är Zlatan. Zlatan är fan bäst. Zlatan är fan sämst. Zlatan har ett så charmigt leende! Zlatan är en spydig invandrare… Zlatan är en materialist med förkastliga värderingar. Zlatan får göra vad han vill, precis vad han vill. Zlatan är världens bästa assistspelare. Zlatan passar aldrig. Zlatan är en av världens säkraste straffläggare. Zlatan missade straffen mot Holland. Zlatan jobbar för laget, han springer tills han är på väg att kräkas. Zlatan kämpar för lite. Zlatan är Zlatan är Zlatan. Zlatan är en snorvalp med för mycket pengar! Zlatan är en elegant representant för Sverige. Zlatan är den mest överskattade spelaren som dragit på sig landslagströjan. Zlatan är en jävla zigenare! Zlatan är den största vi någonsin haft. Zlatan är Zlatan är Zlatan. Jag är jag är jag och JAG älskar Zlatan.
Vad är det med Zlatan? Hans förnamn har närmast blivit ett begrepp, en symbol med betydelser som drar åt alla möjliga håll beroende på vem som tar i det i mun. Du läser och formulerar det själv i huvudet: Zlatan. Man kan höra vad någon tycker om honom bara genom att höra namnet uttalas, bara genom att lyssna hur någon väljer att betona stavelserna. Zlaaatan. Zla-tan. Zlattan! Jag tror jag kan prata med alla, exakt alla jag känner om honom. Jag kan prata med mormor och morfar om Zlatan. Jag kan prata med min yngsta lillasyster om Zlatan. Jag kan prata om Zlatan med någon som inte sett en enda fotbollsmatch i hela sitt liv. Tro fan att man kan prata om Zlatan med Zlatan.
Begreppet Zlatan är närmast litterärt, mytbilden om honom distanserar sig från vår verklighet, han befinner sig inte i samma universum som vi. Avståndet är lika långt mellan honom och mig som det är mellan mig och döda kungar, mellan mig och Josef K, mellan mig och Raskolnikov, mellan mig och Mona Lisa. Vi pratar om Zlatans och Mona Lisas leende på samma sätt, vi frågar oss: vad betyder det? Vilka är de? Vi känner ett behov att tolka Zlatan, vad han känner och vad han tycker, och varför han tycker, för vi känner att det är viktigt. Men varför tycker vi att det är så jävla viktigt?
Jag vill bli lika bra som Zlatan, hör man kidsen säga. Eller: jag vill bli SOM Zlatan. Jag håller med kidsen. Jag vill också bli som Zlatan, kan jag tänka ibland. Inte för att jag behöver kunna lägga en perfekt genomskärare på ett tillslag med ryggen mot målet, i Korpen finns det ändå ingen som tar den löpningen eller kan ta emot bollen. Jag behöver inte hans styrka, hans oerhörda rörlighet. Det är inte i första hand det som är Zlatan för mig. Nej, jag vill pröva på förmågan att gå in i ett rum, ett rum med starka individer, med andra stora begåvningar, och genast vara den outtalade auktoriteten. Den i en grupp som alla utgår ifrån.
För sån är Zlatan. Den tyngd och betydelse som finns i hans namn finns där för att han alltid är referenspunkten för alla i hans närhet. Han har på knappt tio års tid lyckats skapa en personlig makt som är svår att begripa. Hur är det möjligt för en kille från förorten, bara genom att sparka boll, att ta sig till den positionen? Henrik Larsson nådde aldrig dit, hans namn nämndes eller nämns aldrig med samma mytiska distans, Henrik Larsson blev aldrig fiktion. Vad är skillnaden? Jag tror skillnaden ligger i att Larsson aldrig begärde någon makt, Larsson hade aldrig samma vansinniga, och för den delen underbara, självbild som Zlatan har. Larsson hade som spelare inte samma aggressiva hävdelsebehov. Henrik Larsson förde aldrig ett krig.
Zlatan drivs av hämnd, av aggressioner, av konflikter och han har något som liknar en narcissistisk personlighetsstörning. Han är både galen och genial, Larsson var bara genial. Bakom hela det magiska skådespel som Zlatan utgör kan man förnimma en personlig agenda, jag läste hans bok häromveckan och han nämnde hela tiden krig som symbol för den konflikt han alltid söker och alltid försätter sig i. Jag tror det är där man kan finna svaret till Zlatans sagolika status. Allt han gör, varje enskild rörelse, varje enskilt ord, varje enskild beröring med bollen, har givits en friktion, en friktion som skapats genom att han står i ständig konflikt med hela sin omvärld, och denna friktion skapar en energi som drar till sig människor. En energi som drar till sig mig. En energi som jag dåraktigt beundrar.
Man kan hitta flera källor till denna konflikt i hans bok. Centralt är behovet att synas. Behovet att synas föds hos den som aldrig blivit sedd. Båda föräldrarna är frånvarande på olika sätt. Mamman jobbar hårt och beskrivs som oerhört stressad och pressad, hon tycks inte ha ork för att uppmärksamma barnen, hon blir frustrerad och slår till dem med en slev. Pappan är märkt av kriget som pågår i hemlandet, han dricker öl, tomburkarna står i drivor i hans lägenhet, han är helgpappan som bjuder på glass, men som bara korta stunder kan upprätthålla den fasaden. Zlatan avundas de som har föräldrar som kör till träningen, som står vid sidlinjen och pushar på, någon vuxen som kan vara där och försvara en om en annan vuxen angriper en. Det fanns ingen som försvarade Zlatan. Ett av hans krig drivs för att bli sedd och respekterad av sina föräldrar. Zlatan spelade fotboll för kärlekens skull, den striden vann han och behöver nu inte längre utkämpa.
Men Zlatan har också som de flesta med invandrarbakgrund känt av hur avgörande skillnaden är mellan att bli sedd och att bli uttittad. Han utsätts flera gånger i boken för den exkluderande mentaliteten, som oavsett vad folk säger, finns och växer sig allt djupare i det vi kallar för ”det öppna Sverige”. Från dag ett vet han att det finns ett ”vi”, men att han, hans föräldrar, och hans vänner tillhör ett ”dom”. I vissa delar av Sverige är det i dag, just nu, tusentals pojkar och flickor som växer upp med vetskapen (medvetet eller undermedvetet) att man tillhör ”dom”. En grupp som inte äger samma behörighet som alla andra, en åtskillnad som inte kan formuleras eller upphävas med hjälp av juridiska termer, utan bara genom förändrade attityder.
De sociala och ekonomiska barriärerna byggs hela tiden på, bit för bit, och känslan av underlägsenhet skapar frustration, frustration skapar aggression, aggression skapar konflikt. Allt detta är Zlatan en symbol för. Det utanförskapet är svårt att förstå om man inte själv befinner sig i det, och jag tror att det utanförskapet förklarar mycket av vad Zlatan är, och vilken typ av hämndbegär han drivs av. All denna friktion som jag försöker beskriva, den energi som han lyckas uppbringa, kommer ur den motsägelsefullhet som det svenska samhället står för, det krig som man tvingas föra om man föds på fel sida av den sociala muren. Det kriget har Zlatan alltid fört, och det kriget för han fortfarande. Så länge det svenska samhället har sina segregerande strukturer kommer Zlatan och flera med honom föra sitt krig. Det går inte att med ord omfamna hur viktigt det är. Hur viktig Zlatan är. Och det är därför jag älskar honom.
Vad är det med Zlatan? Hans förnamn har närmast blivit ett begrepp, en symbol med betydelser som drar åt alla möjliga håll beroende på vem som tar i det i mun. Du läser och formulerar det själv i huvudet: Zlatan. Man kan höra vad någon tycker om honom bara genom att höra namnet uttalas, bara genom att lyssna hur någon väljer att betona stavelserna. Zlaaatan. Zla-tan. Zlattan! Jag tror jag kan prata med alla, exakt alla jag känner om honom. Jag kan prata med mormor och morfar om Zlatan. Jag kan prata med min yngsta lillasyster om Zlatan. Jag kan prata om Zlatan med någon som inte sett en enda fotbollsmatch i hela sitt liv. Tro fan att man kan prata om Zlatan med Zlatan.
Begreppet Zlatan är närmast litterärt, mytbilden om honom distanserar sig från vår verklighet, han befinner sig inte i samma universum som vi. Avståndet är lika långt mellan honom och mig som det är mellan mig och döda kungar, mellan mig och Josef K, mellan mig och Raskolnikov, mellan mig och Mona Lisa. Vi pratar om Zlatans och Mona Lisas leende på samma sätt, vi frågar oss: vad betyder det? Vilka är de? Vi känner ett behov att tolka Zlatan, vad han känner och vad han tycker, och varför han tycker, för vi känner att det är viktigt. Men varför tycker vi att det är så jävla viktigt?
Jag vill bli lika bra som Zlatan, hör man kidsen säga. Eller: jag vill bli SOM Zlatan. Jag håller med kidsen. Jag vill också bli som Zlatan, kan jag tänka ibland. Inte för att jag behöver kunna lägga en perfekt genomskärare på ett tillslag med ryggen mot målet, i Korpen finns det ändå ingen som tar den löpningen eller kan ta emot bollen. Jag behöver inte hans styrka, hans oerhörda rörlighet. Det är inte i första hand det som är Zlatan för mig. Nej, jag vill pröva på förmågan att gå in i ett rum, ett rum med starka individer, med andra stora begåvningar, och genast vara den outtalade auktoriteten. Den i en grupp som alla utgår ifrån.
För sån är Zlatan. Den tyngd och betydelse som finns i hans namn finns där för att han alltid är referenspunkten för alla i hans närhet. Han har på knappt tio års tid lyckats skapa en personlig makt som är svår att begripa. Hur är det möjligt för en kille från förorten, bara genom att sparka boll, att ta sig till den positionen? Henrik Larsson nådde aldrig dit, hans namn nämndes eller nämns aldrig med samma mytiska distans, Henrik Larsson blev aldrig fiktion. Vad är skillnaden? Jag tror skillnaden ligger i att Larsson aldrig begärde någon makt, Larsson hade aldrig samma vansinniga, och för den delen underbara, självbild som Zlatan har. Larsson hade som spelare inte samma aggressiva hävdelsebehov. Henrik Larsson förde aldrig ett krig.
Zlatan drivs av hämnd, av aggressioner, av konflikter och han har något som liknar en narcissistisk personlighetsstörning. Han är både galen och genial, Larsson var bara genial. Bakom hela det magiska skådespel som Zlatan utgör kan man förnimma en personlig agenda, jag läste hans bok häromveckan och han nämnde hela tiden krig som symbol för den konflikt han alltid söker och alltid försätter sig i. Jag tror det är där man kan finna svaret till Zlatans sagolika status. Allt han gör, varje enskild rörelse, varje enskilt ord, varje enskild beröring med bollen, har givits en friktion, en friktion som skapats genom att han står i ständig konflikt med hela sin omvärld, och denna friktion skapar en energi som drar till sig människor. En energi som drar till sig mig. En energi som jag dåraktigt beundrar.
Man kan hitta flera källor till denna konflikt i hans bok. Centralt är behovet att synas. Behovet att synas föds hos den som aldrig blivit sedd. Båda föräldrarna är frånvarande på olika sätt. Mamman jobbar hårt och beskrivs som oerhört stressad och pressad, hon tycks inte ha ork för att uppmärksamma barnen, hon blir frustrerad och slår till dem med en slev. Pappan är märkt av kriget som pågår i hemlandet, han dricker öl, tomburkarna står i drivor i hans lägenhet, han är helgpappan som bjuder på glass, men som bara korta stunder kan upprätthålla den fasaden. Zlatan avundas de som har föräldrar som kör till träningen, som står vid sidlinjen och pushar på, någon vuxen som kan vara där och försvara en om en annan vuxen angriper en. Det fanns ingen som försvarade Zlatan. Ett av hans krig drivs för att bli sedd och respekterad av sina föräldrar. Zlatan spelade fotboll för kärlekens skull, den striden vann han och behöver nu inte längre utkämpa.
Men Zlatan har också som de flesta med invandrarbakgrund känt av hur avgörande skillnaden är mellan att bli sedd och att bli uttittad. Han utsätts flera gånger i boken för den exkluderande mentaliteten, som oavsett vad folk säger, finns och växer sig allt djupare i det vi kallar för ”det öppna Sverige”. Från dag ett vet han att det finns ett ”vi”, men att han, hans föräldrar, och hans vänner tillhör ett ”dom”. I vissa delar av Sverige är det i dag, just nu, tusentals pojkar och flickor som växer upp med vetskapen (medvetet eller undermedvetet) att man tillhör ”dom”. En grupp som inte äger samma behörighet som alla andra, en åtskillnad som inte kan formuleras eller upphävas med hjälp av juridiska termer, utan bara genom förändrade attityder.
De sociala och ekonomiska barriärerna byggs hela tiden på, bit för bit, och känslan av underlägsenhet skapar frustration, frustration skapar aggression, aggression skapar konflikt. Allt detta är Zlatan en symbol för. Det utanförskapet är svårt att förstå om man inte själv befinner sig i det, och jag tror att det utanförskapet förklarar mycket av vad Zlatan är, och vilken typ av hämndbegär han drivs av. All denna friktion som jag försöker beskriva, den energi som han lyckas uppbringa, kommer ur den motsägelsefullhet som det svenska samhället står för, det krig som man tvingas föra om man föds på fel sida av den sociala muren. Det kriget har Zlatan alltid fört, och det kriget för han fortfarande. Så länge det svenska samhället har sina segregerande strukturer kommer Zlatan och flera med honom föra sitt krig. Det går inte att med ord omfamna hur viktigt det är. Hur viktig Zlatan är. Och det är därför jag älskar honom.
måndagen den 23:e januari 2012
BaraBen presenterar: Sveriges svåraste fotbollsrebus!
REBUS/QUIZ. BaraBens läsare har ständigt och jämt nya upptåg och idéer för vad vi borde ha på bloggen - inte minst så här i off season-tider. Här har "Muddy" knåpat ihop en specialrebus som kan vara kul att pyssla ihop i dessa (på presskonferens...) väntans tider. Sätt ihop bildbetydelse med nästa bildbetydelse - så får ni tio namn på fotbollsspelare. Lycka till - den som knäcker hela rebusraden först i kommentarstråden - eller den av er som får flest, eller ens ett (!) rätt - vinner ett vackert pris som BaraBen.com står för...
Rebus 1.
Rebus 2.
Rebus 3.
Rebus 4.
Rebus 5.
Rebus 6.
Rebus 7.
Rebus 8.
Rebus 9.
Rebus 10.
Update 26/1, 23.36 - RÄTTA SVAR:
1. Perrotta (PÄR Karlsson+RÅTTA)
2. Pontus Wernbloom (Chris PONTIUS+Dan WAERN+Per BLOHM)
3. Daniel Mobaeck=Fotbojan (FOT+BOJAN Djordjic)
4. Bajrami (BAJ+RAMI Shaaban)
5. Dulee Johnson=Bildrulle (Andreas BILD+RULLE)
6. Tord Holmgren (IK TORD+Glenn HOLM+Mats GREN)
7. Cristiano Ronaldo (CHRISTIAN Karlsson+RON Atkinson+ALDO Nova)
8. Gerard Piqué (Steven GERRARD+Piké)
9. Niklas Alexandersson (Jack NICKLAUS+ALEX+ANDERSON)
10. Ronaldinho (RÅN+AL Bundy+DINO Zoff)
(De rätta rebus-svaren kommer om ett dygn...)
Rebus 1.
Rebus 2.
Rebus 3.
Rebus 4.
Rebus 5.
Rebus 6.
Rebus 7.
Rebus 8.
Rebus 9.
Rebus 10.
Update 26/1, 23.36 - RÄTTA SVAR:
1. Perrotta (PÄR Karlsson+RÅTTA)
2. Pontus Wernbloom (Chris PONTIUS+Dan WAERN+Per BLOHM)
3. Daniel Mobaeck=Fotbojan (FOT+BOJAN Djordjic)
4. Bajrami (BAJ+RAMI Shaaban)
5. Dulee Johnson=Bildrulle (Andreas BILD+RULLE)
6. Tord Holmgren (IK TORD+Glenn HOLM+Mats GREN)
7. Cristiano Ronaldo (CHRISTIAN Karlsson+RON Atkinson+ALDO Nova)
8. Gerard Piqué (Steven GERRARD+Piké)
9. Niklas Alexandersson (Jack NICKLAUS+ALEX+ANDERSON)
10. Ronaldinho (RÅN+AL Bundy+DINO Zoff)
Blåvita i landslaget
Från dagens match mellan Sverige och Qatar där Hysén stod för två mål och ett assist. Det känns skönt att se att Hyséns målform verkar hålla i sig även inför 2012! Även Salomonsson och Dyrestam var med i matchen och framförallt Dyrestam skötte sig riktigt bra. Med en stabil mittback bredvid sig kan Dyre utvecklas riktigt ordentligt, tror jag. Förhoppningsvis håller Wæhler den höga nivå det pratats om, för då kan det bli riktigt bra! Emil missade tyvärr en hel del i främst inläggsdelen, defensivt sattes han inte på några större prov.
3-0 (Tobias Hysén)
Vadå landslaget? Skêcka Tobbe!
3-0 (Tobias Hysén)
4-0 (Simon Thern, assist Tobias Hysén)
5-0 (Tobias Hysén)
Vadå landslaget? Skêcka Tobbe!
söndagen den 22:e januari 2012
Fem snabba med John Alvbåge
INTERVJU. John Alvbåge är överlägsen sina lagkamrater när det gäller Twitter. Han spottar ur sig inlägg och förhoppningsvis kommer fler att haka på trenden. Under en tågresa passar jag på att ställa fem frågor till Alvbåge.
Hur har första tiden i klubben varit?
– Den har varit sjukt bra på alla sätt och vis. Jag trivs på jobbet kan man helt enkelt säga.
Kvällspressen har döpt er till Real Göteborg. Snacka om att ni nu har press på er direkt. Guldfavoriter som ni nu blivit. Hur ser du på den press som läggs på er spelare?
– Jag tycker att det är lite kul, komiskt. Jag kan förstå snacket i och med att det nästan varit knäpptyst från de andra klubbarna i serien. IFK har satsat på nytt blod i och omkring truppen så det blir väl så. Men press hit och dit. Det är Blåvitt vi snackar om och då är det såhär, helt underbart!
Du är överlägsen dina lagkamrater på twitter. Vem följer du helst?
– Haha, twitter är skitkul. En spontan miniblogg skulle man kunna säga vilket passar mig perfekt. Vem vill jag helst läsa på twitter??? Vet inte riktigt, men min förebild i livet Bear Grylls följer jag med glädje.
När gör du ditt första blogginlägg som IFK-spelare och var?
– Oj, bloggen funderar jag inte på. Twitter är perfekt substitut för mig just nu. Vi får se helt enkelt. Jag kanske drar igång en helt egen blogg på min hemsida när den är uppdaterad. Den är under renovering just nu skulle man kunna säga.
Nordin Gerzic ryktas vara klar för IFK Göteborg, hur ser du på en sådan övergång?
– Åh fan, är han på ingång? Det hade jag ingen aning om... Skulle han dyka upp skulle det spetsa till en redan bra trupp och ge oss en minst sagt trygg bollspelare. Men vi får se vad som händer i den frågan.
Hur har första tiden i klubben varit?
– Den har varit sjukt bra på alla sätt och vis. Jag trivs på jobbet kan man helt enkelt säga.
Kvällspressen har döpt er till Real Göteborg. Snacka om att ni nu har press på er direkt. Guldfavoriter som ni nu blivit. Hur ser du på den press som läggs på er spelare?
– Jag tycker att det är lite kul, komiskt. Jag kan förstå snacket i och med att det nästan varit knäpptyst från de andra klubbarna i serien. IFK har satsat på nytt blod i och omkring truppen så det blir väl så. Men press hit och dit. Det är Blåvitt vi snackar om och då är det såhär, helt underbart!
Du är överlägsen dina lagkamrater på twitter. Vem följer du helst?
– Haha, twitter är skitkul. En spontan miniblogg skulle man kunna säga vilket passar mig perfekt. Vem vill jag helst läsa på twitter??? Vet inte riktigt, men min förebild i livet Bear Grylls följer jag med glädje.
När gör du ditt första blogginlägg som IFK-spelare och var?
– Oj, bloggen funderar jag inte på. Twitter är perfekt substitut för mig just nu. Vi får se helt enkelt. Jag kanske drar igång en helt egen blogg på min hemsida när den är uppdaterad. Den är under renovering just nu skulle man kunna säga.
Nordin Gerzic ryktas vara klar för IFK Göteborg, hur ser du på en sådan övergång?
– Åh fan, är han på ingång? Det hade jag ingen aning om... Skulle han dyka upp skulle det spetsa till en redan bra trupp och ge oss en minst sagt trygg bollspelare. Men vi får se vad som händer i den frågan.
Så ska det låta!
"Det är lite svenskt att snacka om att nöja sig med topp åtta. Elfsborg kan säga det men absolut inte vi i IFK. Vi är Sveriges största klubb, Vi ska ligga i toppen varje år. Det behöver man inte ens säga. Det ska man ta för givet."
Emil Salomonsson till Aftonbladet.
Läs hela intervjun här.
lördagen den 21:e januari 2012
Vilka vill nöta bänk i år?
Blåvitts ledning har i år uttryckt en målsättning att banta a-truppen till ca 21-22 spelare. Detta för att öka sammanhållningen, minska risken för eventuellt missnöje från spelare som hamnar utanför startelvan, samt även minska glappet mellan a- och u-truppen. Gott så.
Men även med ”bara” 22 spelare är det 11 stycken som hamnar utanför startelvan. Nu när man har värvat in så många bra spelare som man har i år, hur många är det då i truppen som kan tänka sig att nöta bänk eller sitta på läktaren utan att sprida missnöje omkring sig?
På försvarssidan ser vi väl inga större orosmoln. Bland målvakterna vet såklart August att han är tredjevalet. Erik kommer nog inte att klaga allt för mycket om han blir reservmålis igen, även om han hade en väldigt lyckad höst. Däremot är nog inte John speciellt intresserad av att hamna på bänken ännu en gång i de blåvita färgerna. Vad det gäller backarna är säkert både Lund, Logi och Hjalle medvetna om att det kan bli en hel del bänknötande i år. Men det finns bara 6 backar i truppen vilket innebär att de kommer att få en hel del speltid också.
Nej, problemen kommer att ligga anfallssidan. Om man räknar med att det kommer en offensiv mittfältare till (Gerzic, Farnerud, någon annan?) så har vi 13 spelare till 6 platser på mittfält och anfall. Vilka 7 spelare sitter lojala och tysta på bänken eller på läktaren?
Det finns bara en som inte kommer att klaga över huvud taget, och det är Stiller. Inte heller Sella kommer att skapa någon större turbulens, men i hans fall är det inte ens säkert att han sitter på bänken, Sella kan vara en startspelare även i år. I övrigt är det antagligen bara Sana och Joel som möjligtvis kan tänka sig en bänkplats, men även dessa två har bra chans på en plats i startelvan. Säg att det är max 3 av de ovan nämnda som hamnar utanför startelvan i år, då behövs det ytterligare 4-5 mittfältare/anfallare som ska fylla upp bänken och läktaren, men tyvärr finns det nog inte en enda till som kan tänka sig att göra det.
För med tanke på vilken historia som Elmar, Robin, Pär och Bärken har haft i Blåvitt de senaste åren kan inte deras tålamod vara speciellt stort, en säsong till på bänken och deras karriärer är i fara på allvar.
Sobra och Gerzic/Farnerud är det väl ingen som har full koll på ännu, men den allmänna uppfattningen verkar vara att alla tre har egon som inte tillåter bänknötande.
JJ är en tränares dröm att ha på bänken eftersom han kan spela både mittback och mittfältare, men Jakob inleder nu sin sjätte säsong i IFK och han är ingen duvunge längre, dessutom har han en plats i U-21 landslaget att försvara. Jakob kommer att behöva speltid.
Med andra ord kommer vi troligen ha sju spelare som absolut inte vill nöta bänk i år. Sju spelare som ska kriga om fyra platser brevid de två självskrivna (Haglund och Hysén). Dessutom i konkurrens med ytterligare tre potentiella startspelare (Sella, Joel och Sana). Alltså totalt tio spelare som kämpar om fyra platser. Det känns som en ekvation som inte kan gå ihop. Det känns som att det tyvärr är upplagt för slitningar i truppen.
Visst, skador, sjukdomar och avstängningar kommer att skapa fler platser i startelvan. Förutom de elva första kommer antagligen ungefär tre spelare till ta plats i förstauppställningen regelbundet, varav kanske två är mittfältare/anfallare. Men detta kommer inte att räcka. Det är helt enkelt för många spelare som av olika anledningar inte vill nöta bänk i år.
Så med tanke på att det finns stora anfallstalanger i U-truppen som man kan använda sig av även i A-laget (framförallt DMK och Sam Larsson), borde nog truppen bantas ytterligare. Det allra viktigaste är såklart att ha riktiga klasspelare i startelvan. Men det är också oerhört viktigt att få en bra stämning i truppen. Och i det fallet är prio 1 inte hur många spelare man har i A-truppen, nej prio 1 är hur många spelare man har som accepterar att stå utanför startelvan. Vecka efter vecka.
Men även med ”bara” 22 spelare är det 11 stycken som hamnar utanför startelvan. Nu när man har värvat in så många bra spelare som man har i år, hur många är det då i truppen som kan tänka sig att nöta bänk eller sitta på läktaren utan att sprida missnöje omkring sig?
På försvarssidan ser vi väl inga större orosmoln. Bland målvakterna vet såklart August att han är tredjevalet. Erik kommer nog inte att klaga allt för mycket om han blir reservmålis igen, även om han hade en väldigt lyckad höst. Däremot är nog inte John speciellt intresserad av att hamna på bänken ännu en gång i de blåvita färgerna. Vad det gäller backarna är säkert både Lund, Logi och Hjalle medvetna om att det kan bli en hel del bänknötande i år. Men det finns bara 6 backar i truppen vilket innebär att de kommer att få en hel del speltid också.
Nej, problemen kommer att ligga anfallssidan. Om man räknar med att det kommer en offensiv mittfältare till (Gerzic, Farnerud, någon annan?) så har vi 13 spelare till 6 platser på mittfält och anfall. Vilka 7 spelare sitter lojala och tysta på bänken eller på läktaren?
Det finns bara en som inte kommer att klaga över huvud taget, och det är Stiller. Inte heller Sella kommer att skapa någon större turbulens, men i hans fall är det inte ens säkert att han sitter på bänken, Sella kan vara en startspelare även i år. I övrigt är det antagligen bara Sana och Joel som möjligtvis kan tänka sig en bänkplats, men även dessa två har bra chans på en plats i startelvan. Säg att det är max 3 av de ovan nämnda som hamnar utanför startelvan i år, då behövs det ytterligare 4-5 mittfältare/anfallare som ska fylla upp bänken och läktaren, men tyvärr finns det nog inte en enda till som kan tänka sig att göra det.
För med tanke på vilken historia som Elmar, Robin, Pär och Bärken har haft i Blåvitt de senaste åren kan inte deras tålamod vara speciellt stort, en säsong till på bänken och deras karriärer är i fara på allvar.
Sobra och Gerzic/Farnerud är det väl ingen som har full koll på ännu, men den allmänna uppfattningen verkar vara att alla tre har egon som inte tillåter bänknötande.
JJ är en tränares dröm att ha på bänken eftersom han kan spela både mittback och mittfältare, men Jakob inleder nu sin sjätte säsong i IFK och han är ingen duvunge längre, dessutom har han en plats i U-21 landslaget att försvara. Jakob kommer att behöva speltid.
Med andra ord kommer vi troligen ha sju spelare som absolut inte vill nöta bänk i år. Sju spelare som ska kriga om fyra platser brevid de två självskrivna (Haglund och Hysén). Dessutom i konkurrens med ytterligare tre potentiella startspelare (Sella, Joel och Sana). Alltså totalt tio spelare som kämpar om fyra platser. Det känns som en ekvation som inte kan gå ihop. Det känns som att det tyvärr är upplagt för slitningar i truppen.
Visst, skador, sjukdomar och avstängningar kommer att skapa fler platser i startelvan. Förutom de elva första kommer antagligen ungefär tre spelare till ta plats i förstauppställningen regelbundet, varav kanske två är mittfältare/anfallare. Men detta kommer inte att räcka. Det är helt enkelt för många spelare som av olika anledningar inte vill nöta bänk i år.
Så med tanke på att det finns stora anfallstalanger i U-truppen som man kan använda sig av även i A-laget (framförallt DMK och Sam Larsson), borde nog truppen bantas ytterligare. Det allra viktigaste är såklart att ha riktiga klasspelare i startelvan. Men det är också oerhört viktigt att få en bra stämning i truppen. Och i det fallet är prio 1 inte hur många spelare man har i A-truppen, nej prio 1 är hur många spelare man har som accepterar att stå utanför startelvan. Vecka efter vecka.
Därför säger jag nej till Gerzic
KRÖNIKA. I samband med allt snack som är just nu om en viss Nordin Gerzic så uttryckte jag mig skeptiskt kring denna eventuella värvning på ett närliggande forum. Jag blev ombedd att förklara varför och det ämnar jag här och nu att göra. Anledningen är något som grundar sig i flera olika aspekter.Speltekniskt kan det såklart vara ett lyckat drag. Det är väl inget snack om att det är en bra spelare när han är som bäst, och vi har ingen så utpräglad playmaker i truppen. Eller har vi? Återkommer till det senare. Han verkar rätt ojämn dock, vilket är något man hört från rätt många håll.
Det var väl det som var positivt. Men sen finns det rätt mycket som talar emot också tycker jag.
Först och främst naturligtvis det faktum att han visar upp en rätt rutten attityd gentemot oss som förening hos Ekwall & Lundh. Den som säger att ”det berodde på att hur vi spelade under JO” tycker jag snackar trams. Det är mer än det som kommer fram i den intervjun. För att göra en jämförelse så skulle jag kunna säga så om AIK. Skillnaden mellan mig och Gerzic är att jag skulle stå för mitt ord. Jag skulle aldrig kunna arbeta för AIK, eller hålla på AIK. Inte för några pengar i världen. Det är patetiskt att sitta i TV och slänga ur sig sådana grejer för att verka ”fräck”, men sen, så fort någon viftar med en sedelbunt framför ansiktet på dig så är det glömt jävligt snabbt.
Gerzic kan säkert vara en skön snubbe internt, något bland annat Tobias Hysén påpekar. Men som spelare i IFK Göteborg måste man ha rätt attityd gentemot egna fans, andra lag och deras supportrar också. Jag har inte fått känslan att Gerzic kommer ha det. Det är lite förvånande faktiskt att Håkan Mild, som är blåvit in i benmärgen, inte verkar ha reagerat starkare på detta.
Att bara avfärda värvningen på grund av det vore väl dock konstigt. Alla har chansen att förändra sig och lita på att Gerzic kommer få en del tuffa frågor kring just dessa uttalanden om det nu blir så att han anländer till föreningen. Tränare Stahre sägs ju också vara bra på att hantera den typen av personligheter som sticker ut lite ur mängden. Något vi fått kritik av för att vi haft för många av tidigare. Alltså spelare som inte sticker ur mängden. Det är en svår balansgång det där…
Det finns dock fler anledningar som jag tycker väger tungt också. Det första är att det rent statistiskt känns som att det väldigt sällan fungerar för så kallade ”prestigevärvningar” inom allsvenskan. De senaste exemplen för oss är Pär Ericsson och Drugge. För till exempel Elfsborg kan man nämna James Keene & Jawo. Känslan är istället att spelare som inte fungerat i en förening, och behöver en nytändning i en annan, är de som lyckas. Exempelvis Ranegie. Till skillnad alltså från de som redan är stjärnor i en klubb, och värvas för att vara stjärnor i en annan. Varför det är så kan man bara spekulera i men kanske är det helt enkelt så att vissa spelare passar väldigt bra i en klubb och inte lika bra i en annan. Det går att se på vilken nivå som helst, även om det också på alla nivåer finns mängder med exempel som motbevisar detta.
Sen tycker jag faktiskt inte heller att vi ”behöver” honom i truppen. Givetvis vill man ju alltid ha klass-spelare till laget, men sen ska ”alla” duktiga spelare få spela också. Värvar man Gerzic för en redig peng och denne inte lyckas, och inte får spela, då går det genast liv i luckan i media. Samtidigt så är han ju värvad för att han ska spela, och då blir det väldigt mycket svårare för talangerna att ta plats. Återigen, det är en tuff balansgång.
För att komma tillbaka det rent speltekniska. Om det nu är så att man vill spela med en ”Gerzic-typ”, alltså en ren offensiv mittfältare, bredvid en lite mer ”sittande” som det så populärt heter numera. Mot sämre lag på hemmaplan lär detta till exempel bli aktuellt. Men vad säger att de alternativen inte finns? Först och främst lär Sobralense & Sana trivas på ett centralt offensivt mittfält, men ej heller Allansson lär vara främmande för en sådan roll. Sen kommer lirare som Sam underifrån dessutom. Så även om det inte är fel att få in bra spelare så tycker jag att alternativen i stort sett redan finns i föreningen.
Det sista argumentet är det ekonomiska. Nog för att vi tydligen har ekonomi just nu att driva igenom en affär av den här kalibern, men är det verkligen nödvändigt att göra det bara för att det bränner i plånboken? Det finns väldigt många andra bitar där det behöver läggas pengar i föreningen, och bara för att vi nu tydligen ”gör en storsatsning” och allt vad det heter så behöver det inte vara helt rätt att lägga så mycket pengar på spelarvärvningar. Det kan också vara att storsatsa genom att bygga upp organisationen kring föreningen, och kring de sportsliga bitarna. Jag tänker inte gå in på detaljer här, men jag lever så pass nära föreningen att jag har ganska klara åsikter om hur man ytterligare kan bygga i organisationen både kring sälj/marknad & kring sporten för att göra saker bättre och bli en mer professionell förening. Jag tycker därför det är fel att lägga så många miljoner på ännu en spelarvärvning nu när man har chansen att verkligen se över hela föreningen i och med bygget av nya Kamratgården.
Så med allt detta i beaktande så säger jag spontant ”tack, men nej tack” till en Gerzic-värvning. Jag är dock ganska övertygad om att det när som helst ändå kommer bli så att värvningen blir klar, allt pekar ju åt det hållet. Och så länge Gerzic ger en rimlig förklaring till sitt uttalande så är han välkommen in i gänget precis som alla andra. Sen gäller det att prestera också och gör han det på den höga nivå som alla vet att kan komma upp till så blir jag minst lika glad som alla andra.
Efter den här säsongen får vi svar på Gerzic-frågan, liksom på många andra frågor kring storsatsningen med IFK Göteborg 2012. Då är det läge för mig att antingen plocka fram det här inlägget och säga ”vad-var-det-jag-sa” - eller att ha blivit överbevisad och ta på mig dumstruten.
Gärna med en tallrik pytt framför mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)