På gång


söndag 15 maj 2016

Matchtankar - Östersund (!?) borta, 15/5

ANALYS. Hello känslomässiga hissen my old friend. I've come to talk with you again. Så tröttsamt, genomskinligt, uppenbart och förutsägbart att den här "analysen" kommer igen. Eller ja, den här och den här? Det är väl samma gamla vanliga visa? Copypejstad från vilket jävla år som helst? Efter nån sorts jävla kollaps i Gefle 0-5? Sundsvall 2-2? Syrianska 2-1? Eller valfritt jävla bottennapp från valfritt jävla år. Det är sorgligt egentligen. Eller komiskt. Eller kanske båda delar? Lika säkert som hittepåsnacket i kyrkan på söndagen, som våffeldagen, som att det regnar på midsommar, som att solen går upp igen dagen därpå. Plattmatchen. Varje. Jävla. År. Hur är det möjligt?

Självklart kan man förlora fotbollsmatcher. Det är inte det. Det är den cykliska, nästan kusligt uppenbara katastrofinsatsen, vareviga gång som är så jävla sorglig. Två saker stör mig mest. Att man inte är förvånad över att det händer. Och att man blir så jävla förbannad på att det händer. Och att matchen, den superlativt överladdade mumssegern mot djurgården inte betyder ett jävla piss efter en sådan här "insats" ikväll.

Finns ingen vettig stans att börja själva analysen av matchen egentligen. Det kändes nästan från minut ett att det skulle bli såhär. Har ingenting med plast att göra. Så det kan vi verkligen inte skylla på. Det är bara för dåligt. Ingen tar tag i det. Även om MSD återigen är bästa spelaren i laget, så funkar ingenting. För någon. Kladd, söl, oskärpa, gåfotboll, icketempo, alibilöpningar, chansbollar, ovilja, spelidé (?), coachning (?) och travesti. Allt i en enda jävla röra.

Och så Haitams jävla hjärnsläpp på det också. Kul. Ska ju inte wajna ihjäl mig totalt redan om kommande match mot Peking, men visst fan känns det tråkigt? Visst, bara för någon annan att kliva fram, men självklart kommer det bli dagens Erlingmark som går ner och spelar vänsterback, och inte Billy? Så, lite halvtrökigt känns det oavsett (inte för att jag inte gillar MSD, men nu borde vi väl spela in rätt gubbe?). Dessutom, i all osammanhängande text, så känns ju denna säsongen bra jävla körd alla redan också.

Nej, vi säger så. Måste samla mig inför morgondagens Golgatavandring (apropå hittepåreferenser). Och, till sist, tråkigt att en liten grupp människor kan förstöra för så många.

Vi ses på torsdag. Krydda till er som var uppe i Norrland.

tisdag 10 maj 2016

Tankar inför stundande EL-kval


Efter en jobbig, men ack så fantastisk, hemmamatch mot Djurgården befann jag mig i ett lyckligt och befriande glädjerus. Men samtidigt fick jag en orolig känsla, en känsla som fortfarande sitter i.

Vår backlinje var nästintill felfri. Detta med vår general Bjärsmyr på skadelistan. Hjörturs lilla bolltapp är redan förträngt och hade inte Rogne halkat hade nollan varit intakt. Djurgårdens målfarliga anfallare var nästintill osynliga. Men ack så mäktig han är vår Rogne. En härförare av högsta klass.

Varför känner jag då oro? Rogne är tillbaka och ska styra upp allt. Nu kommer vändningen vi alla väntat på. Fjolårets succévår är färskt i minnet och vi ska ta vid där vi slutade när Rogne och Vibe försvann ur bilden. Men min oro baseras helt på att Hjörtur kommer försvinna efter lånets slut. Med skador, avstängningar och andra oförutsedda händelser tror jag att vi verkligen skulle behöva dessa tre herrar. Bjärsmyr, Rogne och Hjörtur. Med två av dem i mittlåset blir vi otroligt svårstoppade. Och det är bara att inse det faktum, att Jörgen bygger laget bakifrån, och när 2 av 3 av dessa herrar är borta funkar försvarsspelet inte alls på samma nivå. Detta resulterar i ett generellt sämre spel över hela banan. Framförallt i den offensiva delen. Med dessa tre herrar tillgängliga hade vi dessutom kunnat, vid behov, förändra taktiken till ett 3-5-2. Inte för att jag tror Jögge hade börjat experimenterat med taktik och formationer. Förutom AIK borta förra hösten. Vi vet hur den matchen gick. Och med facit i hand, en taktik som skulle kunna funkat utmärkt, mot till exempel AIK borta denna vår, om dessa spelare varit tillgängliga.

Länge var min oro att anfallsbesättningen var för tunn. Men sett till den ekonomi vi nu har känns det snarare som om vi har en bra bredd. Tobbe har knappast spelat på topp. men har trots det, har han gjort fem mål. Engvall visar tendenser till en uppåtgående form precis så som vi vill ha honom. Framförallt när Paka är på plan. På tal om Paka, där har vi kanske, min främsta anledning till att se positivt på blåvitts anfallsspel säsongen 2016. Jag tror inte att han kommer att vara en ordinarie startspelare fullt ut denna säsong (även om jag innerst innan hoppas), däremot har vi en joker av hög klass och med ett stort blåvitt hjärta. Boman gör sitt jobb och har en roll att spela i detta lag och kompletterar de andra på ett bra sett.

Därför hoppas jag nu ur flera aspekter att IFK på något sätt lyckas lösa Hjörtur för att fullända vår defensiv. Kanske en förlängning av lånet, helst en övergång, då jag tror att vi kan få in välbehövda pengar på sikt genom en framtida försäljning. Framförallt hoppas jag att Hjörtur kan fortsätta utvecklas i Sveriges finaste förening innan någon klubb i Danmark eller, om det vill sig illa, Sverige knycker åt sig denna guldklimp. Jag tror att Hjörtur kan vara skillnaden mellan kval och gruppspel.


Så Mats Gren med Prio-Nisse och andra aktörer. Gör vad ni kan för att lyckas få loss Hjörtur, gör vad ni kan för att förlänga Rognes kontrakt. Snälla hjälp mig bli av med mitt oroliga tillstånd. Snälla, hjälp IFK till nya framgångar i Europa.

fredag 29 april 2016

Behöver du hatet?

Någon gång på åttiotalet. Jag besöker Ullevi för första gången. Solen skiner, det är hyfsat blåsigt och det hade kunnat varit varmare. Men jag är där. Det är match mot AIK. Jag förstår, utan att ha varit fysiskt delaktig tidigare, att det är prestige. Göteborg mot Stockholm. Det är rivalitet. Det ligger i luften. Vi är runt 6000 åskådare i den väldiga friidrottsarenan. Vinst med, om jag inte missminner mig, 2-1. Jag kände bara glädje. Över att få vara där. Över segern. Över att få vara delaktig. Att få vara i någon sorts gemenskap, en tillhörighet. Något hat kunde jag inte känna. Det kanske fanns där, men inte hos mig.

Början av nittiotalet. Match på Stockholms stadion mot Djurgården. Stämningen på arenan är kusligt hotfull när klockan närmar sig 90 minuter. En mobb cirkulerar nedanför vår lilla klack. När slutsignalen ljuder slussas göteborgarna till sin buss/bilar, men vårt sällskap lämnas vind för våg på Valhallavägen. På väg mot bilen hör vi klapprandet bakom oss. Det är bara att springa, men brorsan slinter och har otur och hinns upp av den hatiska mobben. Som tur är ansluter en äldre dam, och lyckas mot alla odds få slut på sparkarna och slagen. Civilkurage när den är som bäst. Man önskar att man hade fått tillfälle att tacka henne, men vi leds snabbt iväg mot bilen av poliser som nu har uppmärksammat vad som hänt. Trafiken stoppas, och vi får "fri lejd" ut på vägen, över trottoarer och refuger. Mot bilen haglar stenar, framrutan spricker och uppemot 15 stenar träffar plåten. Där kände jag hatet bubbla upp inom mig. Mot Djurgården, mot Stockholm, mot alla. Fan ta dem! Men vi åkte därifrån. Och känslorna svalnade åtminstone av.

Återblick åttiotalet. UEFA-cupfinal på Ullevi. Vi åker med morgontåget från Hofors. Ett glatt gäng. Jag och basisten i vårt band har "lånat" ihop en varsin låda folköl under några veckors tid, som vi delar och bjuder på. Dessutom åker vi på barnbiljett, vilket föranleder konduktören att titta in efter ett par timmar; ok, är det här barnen sitter?..Vi skrattar, han skrattar, tåget rullar vidare. Mot Göteborg. Många blåvita ansluter under stoppen, och den stämning som möter oss i ett soligt Göteborg när vi kliver av på perrongen, är en sådan man aldrig kommer att glömma. Och inramningen sedan; skottarna man möter, blåvita kamrater man möter, det är fest, och på många plan. Vi är tillsammans, vi har roligt. Trots att en titel står på spel inom några timmar. Det har slagit mig i efterhand, att det var en ynnest att få vara med där och då. En upplevelse utöver det vanliga.

Solna centrum, 2009. Hela familjen ska gå på matchen mot AIK. Det är fint väder, och vi sitter ute och äter. Svante som fyllt 6 år, har tjatat om att få ha matchtröjan på sig, och jag har efter mycket funderande och tvekande sagt ja. Han är stolt över att få bära den blåvita tröjan. Jag är stolt över att han känner så. Han är ett barn, jag är hans pappa. Det måste väl ändå fungera att som barnfamilj gå på fotboll tillsammans, och vi har fått biljetter på VIP-läktaren. Men jag har fel. En till synes normal människa kommer förbi och spottar mot barnen, kallar dem för horungar och går vidare som om ingenting har hänt. Ett sånt mörker. Det upprepas en gång till av en annan person, och just då känner jag att jag är på väg att bli en sån där människa som jag i grund och botten föraktar. En som tappar det helt. Som raserar allting. Men jag blir inte det, för lyckligtvis har jag någonstans en spärr. Jag har en uppfattning om vad som är rimligt och inte. Sen på väg upp mot läktaren, blir vi i trappan upplyst av en medelålders allvarlig man i kostym att vi bör springa efter matchen. Och springa jävligt snabbt. Jag känner åter den obehagliga känslan bubbla upp, jag kan nästan ta på det. Jag skulle vilja spränga hela jävla Solna i luften! Det är så det känns. Men det svalnar av. Långt senare. För hatet inne på arenan når sin "höjdpunkt"när Adam Johansson skadas, och måste avbryta matchen. Folk står upp och applåderar och tjuter av förtjusning. Barnen och min fru undrar vad det är som pågår.

Ett axplock genom åren, mer för att belysa hur olika upplevelserna kan vara. Upplevelsen av att gå på fotboll, upplevelsen av gå och se IFK Göteborg. De svarta incidenterna har gjort att hatet har funnits inom mig, latent i ryggmärgen. Ett hat som jag egentligen inte vet vad det står för, eller mot vem eller vilka. Ett vilset litet hat som plockats fram på måfå genom åren, när man tyckt att "stämningen" krävt det. Hatramsor, glåpord. Några kanske inte ens skulle kalla det för hat. Men mot bakgrund av det som hände på Gamla Ullevi i onsdags, så har jag börjat fundera en hel del på det där hatet. Och vilka konsekvenser det i förlängningen kan få, tillsammans med vitt skilda människor i en laddad kontext. Jag känner att det är nog nu, och den känslan har jag haft under en längre tid.

Se er bara omkring runt arenan och på stan inför en högriskmatch. Är det ett krig som pågår? Den mobilisering som polisen tvingas göra är egentligen fullständigt orimlig, närmast absurd när man tittar på det. Allt för att skydda de kriminella gängen ifrån varandra, och skydda övriga åskådare ifrån dem. Hatet leder ofrånkomligen till det som förstör för fotbollen. För det finns många som saknar spärrar, som inte har respekten för andra människor. Som livnär sig på hatet. Nu råkar en del av dessa se fotbollen som sin arena för att kanalisera ut detta meningslösa hat. Då ska vi andra inte spä på detta genom att vara en del av det. Det är vår förbannade skyldighet att tänka om. Vi kan inte se på och bara acceptera läget. Man kan säkert se hatet som en jargong, som en "nödvändighet" för att upprätthålla någon form av "aggressiv rivalitet", men ingenting kan vara mer fel. Fotbollen behöver inte hat, den behöver passion, glädje och den behöver supportrar som står upp för sitt lag. Vi kan mäta oss på andra sätt än vem som hatar mest. Rivalitetens existens bygger inte på hat, det vägrar jag att tro.

Mitt fokus kommer att ligga på att stötta laget. Jag tycker att jag är skyldig IFK Göteborg det, jag är skyldig alla andra som går på matcherna det, inte minst den yngre generationen med Young Fellows i spetsen. Jag kommer inte att bidra genom att fylla i hatramsor eller agera idiot i affekt. Det är min ståndpunkt, mitt val, och det står jag för. Vi befinner oss alla i en gemensam miljö, det kommer vi aldrig ifrån. Man kan brinna och skapa tryck på matcherna på andra sätt.

Men hur känner Du? Känner du att du behöver ge hatet näring? Gillar du hatets kärna? Eller känner du någonting annat?

Kanske glädjen och stoltheten över att vara supporter till den finaste av föreningar, IFK Göteborg.

söndag 24 april 2016

Matchtankar - ÖSK borta, 24/4

ANALYS. Som en medgångssupporter, fast tvärtom. Då kryper jag fram. Som snön i april. Som fågel Fenix okände halvbror som dyker upp när det skiter sig. Som nån sorts Ghostbuster för att suga i mig dåligheter och vomera upp på blogg, som dras likt flugor till fekalier på sommaräng. Späkande, gnällande, gnisslande och sågande. Allsvenskan är igång.

Vi tar det direkt. Vad som stör mig är det sjukt märkliga i att vi till synes helt och hållet, under fem månaders tid, totalt glömt av hur man spelar försvarsspel. Hur man som målvakt agerar och fångar bollar. Hur man ställer upp på fasta situationer. Hur man agerar när man gjort två mål eller fler på bortaplan. Hur man krigar sig till poängen. Försöker koka ner saker och ting till varför det blivit såhär. Skador? Visst, men det är fortfarande hyfsat samma gubbar som spelar bland de fem bakersta (okej, Albornoz idag, istället för Hjalle). Alvbåge går inte att känna igen. Eller så är det precis det vi gör? Detta är nivån och förra säsongen var för bra?

Mittfältet är något mer offensivt balanserat än ifjol, och mer och mer är det uppenbart vilken anledningen var att vi höll rent, "clean sheet" gång efter annan, och fanimej inte släppte någon över bron (inte i närheten av senaste matchernas frapperande usla försvarsspel)... Gustav Svensson. Visst, det kanske är den enskilt enklaste anledningen att bara skriva så, men ju mer man tänker på det, hur jävla mycket sopade han inte bort framför farligt område förra säsongen? Tillsammans med Ronken som höjde Bjärs, och ytterbackarna lirade som de gjorde då, och gör. Och Alvbåge på det. Då var det lätt att inte vara orolig.

Vad ser vi av det i år? Ingenting. Visst, som sagt, vi har lite mer offensiv balans, och Seb/Mads II gör ju det helt okej, eller faktiskt rätt bra, i synnerhet framåt, för mål har det ju blivit, men bakåt? Det är inget guldspel vi ser. Inte alls.

Och, visst, ingen idé att bara stövla in här som nån sorts jävla Allan (som dessutom tackade nej idag till medverkan i världens största podcast om Blåvitt för att jag var tvungen ett skruva ihop en miljon Ikeamöbler) och wajna hit och dit, men tro fan att man blir trött på det? Speciellt när det inte görs några desperata, eller för den delen till synes konstruktiva byten när vi MÅSTE gå för poäng? Populistiskt, men var fan är Paka? Okej MSD och Engvall, bra spelare, men ingen av dessa har väl visat allt för mycket hetta i tidigare matcher? Och nej, jag har inte sett nån träning.

Äh, jag vetefan. Det är så jävla tröttsamt. Att att göra många mål på bortaplan SKA (en vanlig säsong iaf) fan leda till seger. En ledning på bortaplan efter ett sådant jävla monstermål av Sören Räääxxx måste fan förvaltas bättre och inte innebära att man slutar spela minuten efter, och, oavsett om det är ett nytt backpar, ska fan inte behöva gå på samma bollar såpass många gånger.

Visst, två poäng upp. Det är jämnt. Allt kan hända och så vidare. Men, vi ska inte ligga åtta. Inte succeåret 2016. Nerverna är utanpå kroppen fram till onsdag. Då kör vi nästa måstematch. Vi ses.

måndag 11 april 2016

Know Your Enemy: AIK 11/4 Kompisvallen

INFÖRRAPPORT. Efter en härlig seger mot "Hisingens stolthet", känns för övrigt lite som att vara gladast i Lagerbäckssläkten, väntar nu gnagarna från Hufvudstaden. Där har vi en tränare som troligtvis inte skulle vinna tidigare nämnda titel (https://www.youtube.com/watch?v=FFmmnNgB7pE) eller kallas Hisingens stolthet heller. I synnerhet inte med tanke på hur AIK spelade i senaste matchen mot Östersund.
Startelvan i den matchen såg ut som följer:

Formation: 4-4-2
Carlgren
Hauksson-Karlsson-Hooiveld-Gammelfarfar Nisse
Yasin-Ofori-Ishizaki-Blomberg
Isak-Strandberg

Spelsätt
AIKs match mot Östersund var ganska tråkig, mycket tack vare att AIK spelade med en defensiv inställning, min känsla är att de brukar göra det. I matchen hade AIK nästan uteslutande kontringar med inlägg som avslutade anfallen. De få gånger AIK byggde upp spelet själva från backlinjen var det oftast Ofori som hämtade boll, via Ishizaki och/eller Isak som kom mötandes från forwardspositionen spelades bollen vidare ut mot nån av kantspelarna, som antingen skickade in bollen själva eller någon av ytterbackarna göra det åt dem. När bollen väl var påväg att slås in var det många AIK spelare som löpte in i straffområdet. Båda de motsatta kantspelarna skymtades ofta vid bortre stolpen och minst en av de centrala mittfältarna tog sig gärna in mot Östersunds något osäkra mittbackar. Anfallsparet som spelade i den här matchen var betydligt giftigare än det som ställde upp mot Giffarna.

Defensivt var AIK kompakta och efter att de bemannat ÖFKs straffområde tungt var det snabba löpningar in i position som gällde för samtliga spelare. Backlinjen imponerade och lyckades förvånansvärt bra mot Östersunds snabba tekniker. Som inte skapade särskilt mycket lägen förrän i slutskedet av matchen när några låga inlägg letade sig in i "boxen". Väl där saknades Hyséns kliniska beslutsamhet i avslutningarna för Östersund. Å andra sidan var AIK väldigt effektiva och satte alla lägen de fick fram till 2-0.

Plus och minus
+ AIKs försvarspel, framför allt backlinjen, såg väldigt stabil ut. Ingen av spelarna där bak är särskilt snabb, särskilt inte Nisse och Hooiveld som dessutom spelade på samma kant, men ändock lyckades de hålla hyfsat bra koll på snabba yttrar. Höjdbollar, instick från utanför straffområdet och genombrott gick nästan inte alls. Där var AIKs backar varje gång.

+ AIKs effektivitet var anmärkningsvärd, i synnerhet med tanke på anfallarna- tillika målskyttarnas ringa ålder; 16 och 19 år. 35 år tillsammans, det är ett år yngre än Nisse det. Efter 2-0 missade visserligen Yasin och Isak ett väldigt bra läge vardera men då stod inte lika mycket på spel heller.

- Det egna spelet var inte alls bra och lämnar ett frågetecken inför kvällens match då AIK spelar på hemmaplan och Blåvitt har visat förut att en stabil defensiv och kontringar kan de vinna en match på Friends arena med. AIK utnyttjade Östersunds misstag och gjorde mål till stor del tack vare dessa. Blåvitt tar inte samma risker som ÖFK och då krävs det ett bättre anfallspel av AIK för att kunna skapa chanser på egen hand.

Skadeläge
AIK har som vanligt värvat skadade spelare även inför den här säsongen och Denni Avdic, Eero Markkannen och Dickson Etuhu (inte ett nyförvärv) lider väl mer eller mindre fortfarande av skador eller sviterna av skador. Den sistnämnda missar definitivt kvällens match.


Den här sammandrabbningen är en av de viktigaste matcherna på säsongen, både på läktaren och på planen, så det gäller att sjunga högre än någonsin och att Sebastian Eriksson skaver av minst tre hälsenor i första halvlek så är nog även den här matchen vunnen och vägen mot SM-guldet ligger asfalterad.

Forza Blåvitt!

tisdag 5 april 2016

Know Your Enemy: BK Häcken 6/4, Gamla Ullevi

INFÖRRAPPORT. Imorgon nalkas det hemmapremiär, media brukar vilja kalla det för ett derby... Jag nöjer mig med att säga att det är just hemmapremiär. Skönlirarna från Hisingen kommer på besök och ska än en gång visa hur man rullar boll, dribblar och filmar(Paulinho). Och förlorar med 3-0, för att sedan hyllas som det skickligaste laget i norra Europa.

Jaja, här kommer iallafall en slags rapport om 2016 års upplaga av BK Häcken. Baserad på matchen mot Elfsborg och glimtar av Svenska Cupen där Häcken tagit sig till final.

Formation: 4-3-3
Abrahamsson
Andersson-Wahlström-Sudic-Binaku
Schüller-Abubakari
Mohammed-Gustafson-Paulinho
Jeremejeff(Owoeri)

Spelsätt
Såhär såg Häckens startelva ut mot Elfsborg i omgång 1. Jeremejeff skadade sig i minut 20 och ersattes av en pigg John Owoeri som värvats från nedflyttade Åtvidaberg inför den här säsongen. Han gjorde mål nästan direkt men blåstes av för offside. Han tog sig in bakom backlinjen och tog emot djupledspassningar från Schüller och den dålige av Gustafsonsbröderna ofta och det kan bli ett hot mot ängeln med Islands bästa vänsterfot.
Som vanligt spelade de mycket boll efter marken och den en gång Blåvitt-aktuelle Rasmus Schüller var viktig i uppspelsfasen. Många av uppspelen gick via någon av de defensiva mittfältarna till Paulinho eller Gustafson som i det första fallet oftast utmanade sin gubbe på kanten, eller i det andra fallet gjorde en tuff vändningsmottagning som fick kommentatorn att utropa "vilken teknik" och sedan spela en boll i djupled till Mohammed eller Owoeri i första hand. Den dålige brodern var bra på att smyga in i den luckan som Gustav Svensson alltid härskar över och det kan bli ett problem.

De tre anfallspelarna i Häcken är farliga på kontringar, dessutom serveras passningarna av Schüller eller Gustafson på ett ofta föredömligt sätt, vilket gör att trion där fram också får chansen att kontra.

I försvarspelet såg det ut litegrann som det brukar göra för Häcken, men det var till större del än vissa gånger tidigare Elfsborgs förtjänst. Claesson, Rohdén och Emir, som återuppstått från någonstans långt ner i skiten, ställde till det rätt rejält för Häckenförsvararna, tillsammans med världens snabbaste man(pojke) Simon Hedlund. Mohammed och Andersson var starka defensivt men på andra kanten såg det inte särskilt bra ut för Häcken där Paulinho var som brassar är mest och Binaku var som Binaku är mest, vem han nu är. Hade det inte varit för att Häckens före detta ÖIS-målvakt Peter Abrahamsson helt plötsligt spelade som vår egen gamle ÖISare Bengt Andersson, då kunde Claesson gjort både 2 och 3 mål. Bengt Andersson spelar för övrigt fortfarande boll i division 5.

Spelare
+ Joel Andersson har spelat bra hela försäsongen och imponerade även i den här matchen, han är snabb, följsam och lugn i passningsspelet. Han står inför en tuff uppgift när han möter Charmören och DJ Alessi men med hjälp från Nasiru Mohammed, som också visade stor arbetsmoral utöver snabbheten och den hyfsat fina tekniken han har, blir det iallafall något lättare. Mohammed gjorde dessutom mål.

+ Peter Abrahamsson stod för en ypperlig insats i målet. Som sagt stod han i vägen för mängder av chanser i matchen och räddade definitivt Häckens seger. Å andra sidan har Elfsborg ingen Tobias Hysén som avslutar anfallen.

- Vänsterbacken Binaku såg inte särskilt vass ut i första halvlek och slog bort många bollar. Lyfte sig något i andra, iallafall defensivt men här finns det möjligheter för Ankersen och Salomonsson att få en rolig onsdagskväll. Speciellt med tanke på att Paulinho inte tar det defensiva arbetet alltför seriöst.

Skadeläge
I backlinjen saknas deras Sydafrikanske FD-landslagsspelare Tefu Mashamaite som varit stabil i Svenska cupen i år. Även Kari Arkiviuvouvo är skadad vilket får anses vara ett stort avbräck, särskilt med tanke på att ersättaren Binaku inte imponerade i matchen mot Elfsborg. Jasmin Sudic åkte även på en utvisning, precis som han gjorde senast på Gamla Ullevi, och är därmed avstängd. Det är väl både bra och dåligt för Häcken då de slipper Sudics vårdslösa tacklande och en utvisning i den här "derby"matchen istället, samtidigt som han var bra i positionsspelet och gjorde en del viktiga brytningar. Huruvida Jeremejeff kan spela är oklart.

Kom förbi Hedens fotbollsplaner innan matchen så får ni se korpens motsvarighet till Gustav Svensson jogga runt och skava hälsenor som uppvärmning.

Väl mött.

Forza Blåvitt!

måndag 14 mars 2016

Falkenberg AWAY

Falkenberg AWAY

Som alla med någon blåvit anknytning känner till så går hetsen till premiären borta mot Falkenberg otroligt bra. Biljetterna köps upp i en rasande takt. Idag kom även den efterlängtade nyheten, det nya matchstället, släpps den 16 mars 10.00.

Så hur fortsätter vi denna underbara hets? Jo, det gör vi enklast genom att köpa upp hela (jävla) lagret med tröjor och på allvar färga Falkenberg blått och vitt. Detta ska bli starten på en härlig säsong där vi går för guldet. Vi går även för att fortsätta stötta vår stora kärlek ekonomiskt när det behövs som mest. Och se det positivt, du får inte bara Sveriges snyggaste matchtröja utan Europas snyggaste matchtröja i din ägo.
Så vänligen, fortsätt göra det underbara arbete ni redan gör med hetsande,sjungande, engagemang, kamratskap och kärlek. Köp tröjor, köp biljett, årskort - allt som bidrar!



Vi ses den 3 april! Glöm ej tröjan. Se fram emot gemenskapen, stämningen och tre poäng!
Vi är blåvitt – bäst i Sverige.

onsdag 9 mars 2016

Det turbulenta årsmötet 2016

Det är fantastiskt att 635 medlemmar väljer att besöka ett årsmöte för en svensk idrottsförening. Så är inte heller IFK Göteborg vilken klubb som helst. Jag är imponerad av det engagemang och den kraft som så många medlemmar utstrålar i sitt stöd för föreningen. En av den nyvalda styrelsens viktigaste uppgifter blir att utnyttja och kanalisera denna kraft på ett konstruktivt sätt.

Årsmötet blev dramatiskt. Missnöjet mot den avgående styrelsen var kompakt. Försäljningen av Kamratgården har väckt ont blod. Det sätt på vilket försäljningen kommunicerades till medlemmarna (i en bisats på ett medlemsmöte, där en styrelseledamot berättade att Kamratgården "kapitaliserats") är ett episkt misslyckande.

Likt tidigare år väcktes förslag om att media skulle utestängas från mötet. Det är ett jättedåligt förslag. Om jag förstått det rätt grundar sig förslaget på ett missnöje med enskilda journalisters bevakning av IFK Göteborg och av olika supportergrupperingar. Om någon har bättre insyn än vad jag har om grunden till missnöjet, så berätta gärna det i kommentarfältet nedan. Förslaget är dåligt eftersom det utestänger inte bara media utan också alla Änglar runt om i landet från en nyhetsrapportering från mötet. Dessutom ger ett utestängande av media bilden av en sluten klubb, stick i stäv med den öppenhet och transparens som bör prägla dagens samhälle. IFK Göteborg är inte en sekt, utan en angelägenhet för hela staden, för hela landet. De gröna röstsedlarna (som ville att mötet skulle vara öppet) var i alla fall fler än de röda - 350 mot 255.

Dramatiken kulminerade i samband med beslut om ansvarsfrihet för den avgående styrelsen. Sittande ordförande Jan Hallberg sade sig inte höra några rop om votering, och klubbade därför igenom besut om ansvarsfrihet utan att röstkorten kom till användning. Jag tycker inte att Jan Hallberg hanterade den situationen väl. Även om han inte hörde några yrkanden om votering så borde han ha insett att sådana yrkanden ändå sannolikt framförts, men dränkts i ljudlarmet. Därför borde han avvaktat med att klubba igenom beslutet tills larmet lagt sig, och de som ville ha votering fått möjlighet att göra sig hörda. Han borde också ha vägt in att en och annan missnöjd medlem inte var helt påläst när det gäller mötesordning, och därför informerat om möjlighet att begära votering.

Om votering genomförts är jag övertygad om att den ändå inneburit att styrelsen beviljats ansvarsfrihet. Även om missnöjet med den avgående styrelsen var stort, så gjorde många kritiker bedömningen att det inte låg i klubbens intresse att nu fokusera på rättsliga processer mot enskilda individer. I stället gäller det att blicka framåt, med ny styrelse och ny ordförande.

Jag kan förstå de arga medlemmar som lämnade mötet i protest när voteringen uteblev. Däremot har jag ingen som helst tolerans för de okvädingsord av diverse slag som riktades om sittande mötesordförande. Det är bara dålig stil.

Saken blev inte bättre när någon på podiet (jag trodde det var mötesordföranden, men andra berättar att det var en annan person) hånade upprörda supportar genom att i mikrofonen slänga till med att "det nästan är värt en applåd" när de lämnade mötet. Dålig stil, riktigt dålig stil.

Nåväl. Styrelsen fick sin ansvarsfrihet och nu gäller det att se framåt. Stödet för nyvalde ordföranden Frank Andersson förefaller mycket starkt. Ekonomin skall nu komma i ordning samtidigt som de sportsliga resultaten ligger på högsta nivå. Ingen avundsvärd uppgift, men heller inte omöjlig. Truppen ser bra ut (även om vi i skrivande stund inte vet vad som händer med Gustav Engvall). Och laget är fortfarande obesegrat i år...

Det var nära förra året, men nu är det dags. SM-guld 2016. Jajamän.

onsdag 2 mars 2016

Säg det i toner.

Har ni hört Elton Johns Goodbye Yellow Brick Road? Även om man som jag är stöpt i punkvasen, är det svårt att bortse från skönheten i denna låt. I dess bästa stund både magisk och briljant. Det är så där jag tänker mig Blåvitt i deras bästa stunder. Som en vårkväll på Volksparkstadion 1982, som en solig påsksmäll mot Djurgården 2009. Eller som om en underbar vändning mot de onämnbara en höstkväll 2015. När pianot spelar av sig självt, när allting är vackert. Ni som har tonerna, musiken och fotbollen i er vet vad jag talar om. Förmodligen ni andra också.

Så en kall vintereftermiddag/kväll på Skytteholms IP 2016. IK Frej. Jag vet inte vad jag hade väntat mig, men jag reviderade mitt tips från vinst med 6-0 till mer försiktiga 4-0, när det gick upp för mig att det tämligen okända laget hade klättrat upp i Superettan. Men vad jag såg av matchen mot Degerfors "hemma", så såg jag någon form av islossning framför mig. För jag har sällan sett Blåvitt bättre den här tiden på året. Sedan kan folk prata om fiasko och allt möjligt efter det oavgjorda resultatet på ön, men det är min uppfattning.

Men det blev inte riktigt som jag förutspådde. Även om det närmast var ett mirakel att Blåvitt inte vann matchen. Men det där självspelande pianot såg vi ingenting av. Det var inte mycket som hände som refererade till ljuv musik överhuvudtaget. Snarare till ett dansband typ Leif-Owez, en alkoholkraschad kväll i någon övergiven folkpark. 

Sebbe stred, sprang och försökte. Spelade bollen i sidled eller hemåt. Aldrig framåt. Som Keith Richards som missar sitt solo precis när crescendot äntligen ska komma.Tobbe oroade ingen motspelare på planen, men däremot oss på läktaren eller de framför TV:n. Som en föredetting i fransig frack. Alvbåge rullade med en dåres envishet ut bollen till bevakade försvarare, som högg gång efter annan. Vi andra satt med andan i halsen. Som en favoritvinyl som hakat upp sig. Man kan bli frustrerad av mindre.

Men de är alla förlåtna. Jag, eller vi, vet vad de kan. När instrumenten står på rad, och tonerna sätts med en kuslig precision och en närmast monumental intensitet och närvaro. Som Elton John en högsommardag i Botaniska trädgården, som Thåström en het natt på Röda Sten, som Brett Anderson i bar överkropp på Shepherd´s Bush Empire. Eller som Blåvitt på Volksparkstadion 1982.

För det är så jag ser på det hela. När fotbollen övergår i poesi, musik, känslor, vad ni vill. När det lyfter och man äntligen kan känna att nu, nu jävlar bär det av igen. När allt är blått och vitt, när allting är vackert. Som skönhet ingen nu levande människa kan stå emot. När vi glömmer det gråa, när vi glömmer haverierna. Och blickar framåt.

Mot Gamla Ullevi. Änglarnas plats på jorden. Fullsatt, förväntan, nerver. En ny säsong som väntar, en ny chans att ta tillbaka det som är vårt. Som att födas på nytt. Som en magisk sång av Joel Alme.

söndag 21 februari 2016

Matchtankar - Degerfors hemma (borta!), 21/2

ANALYS. Då var vi här igen. Ni. Jag. Oss. Och mina andra jag. Den populistiska och opportunistiska falangen av övervintrade 30-plussare, som på någon sorts maniskt manér återkommer och uppstånder på samma sätt likt fågel Fenix och några andra religiösa hittepåväsen en gång om året. Bloggaren. Den blåvita tyckaren. Ett utdöende släkte, vad det verkar, som fått sätta artens överlevnad till prov emot de stora och flashiga poddkollektivens och hemmameckade periscopesändningarnas nytidstörstande klickjagande anlete. Skit samma. Oppositionen, den blåvita, anno 2016 är härmed igångsatt.

En entusiastisk skara slöt upp på nån sorts sportbar på Wieselgrensplatsen, habil och ganska lagom tillförseende mot eftermiddagens tävlingspremiär mot anrikt motstånd i form av Degerfors. Själv var jag mest euforisk över att få se stan för ovanlighetens skull, och även med det, få smaka lite kolsyrad humleblanding. Med det även få språka lite med Glenn, första gången i år. Allt upplagt för katastrof med andra ord.

Överraskades lite av Bravidas intimitet. Jävlar vad liten den skitarenan är. Även om jag måste erkänna att det ändock på nåt sätt kändes lite gemytligt och mysigt, och från min position på mittersta ståplats, åtminstone kändes att vi skapade ett jävligt bra tryck, även om inga publikrekord slogs. Plast, betong, hisingen och fan hans moster därtill, måste ändå medges snäppet bättre än Valhalla, alla traditioner till trots.

Emellertid, allt blev ju ändå som man hade förväntat sig. Katastrof. Nej, självklart är inte ett ett mot fucking jävla Degerfors ett helt katastrofalt resultat (minns 2-2 mot Trollhättan, och vi vann hela skiten), men det får en ändå att falla in i det där gamla vanliga bittra "modet", som på något sätt gjort sig påmint åtminstone en eller två gånger de senaste säsongerna sedan 2007... Eller jo. Ett ett mot Degerfors är fanimej under all kritik. Vårt mål görs av (Köng!) en debuterande Ragnaradept och inte så mycket mer än det skapas framåt. Förutom några missar av Sören och lite halvchanser av Sköld, som absolut inte tog chansen. Återigen är det offensiven som står ut och gör sig märkvärdig. Trots att vi fått hem Glenns pojk. Jag vet inte vad det är.

Nej, det är inte enbart anfallsparet och det direkt offensiva spelet som sådant som hängs här och nu. Det är inte heller den något trötta och tämligen halvmediokra högerbacksinsatsen från vår med dagen blivande 33-åring (skönt att krisa några månader efter honom) som är orsaken till att vi bara lyckas få ett ett i denna match, det är mer än så. Vad det är? Ja, många saker. För att förenkla och minska risken för mer ordbajseri än ni redan utstått såhär långt avslutar jag min analys med någon sorts punktform.

* Vi sätter inte våra chanser (typ Sören).
* Vi står på linje i mittfält och anfall. Får inget som helst djupledsspel.
* Med ovan punkt, vi spelar mest i sidled i anfallsspel genom mittfält.
* Vi skjuter i vanlig ordning inga skott utifrån.
* Vi är tämligen kalla i matchen generellt sett, och åker på den gamla devisen, även om den inte stämmer fullt ut, "motivation slår klass".
* Vad man än tycker, anfallsspelet på högerkanten är inte alls detsamma utan Emil.

Återigen. Ingen ko på isen än. Allt är inte kaos och panik. Vi har inte åkt på några korsband eller för den delen spelat noll noll mot BP. Däremot. Kryss mot ett lag från Degerfors, var det nu ligger, det känns lite tråkigt.
Men visst, vi är ju bara i februari, och, det kan ju bara bli bättre. Eller nåt. Kul som fanken med match i alla fall.

Några korta då:
+ Hjörtur! Go jävla hemmadebut ändå. Köng.
+ Det var inte så kallt som det hade kunnat vara.

- Ja, ett kryss mot ett superettanlag är ju inte bra.

Nu är vi igång i alla fall. Och tröjorna är jävligt snygga. Trots allt.

onsdag 27 januari 2016

En fortsatt hets

Trots hemska lågprisförsäljningar likt Gurra, trots en katastrofal ekonomi, trots ett misslyckat futsal-derby, så ångar kamratandan på. Och vad kan vi supportrar göra förutom att gnälla i sociala medier? Jo, vi kan göra det vi gör bäst, öka hetsen, en hets som gynnar vår stora kärlek.
Tobbe är klar, Skarp med vänner driver en framgångsrik kampanj att samla in pengar samt öka stödet till futsalen, BB-Patrik med vänner siktar på att styra en festhelg i Falkenberg.  

Det är snart enbart två månader kvar till Allsvensk premiär och en ny bortamatch i Falkenberg. Vi slog publikrekordet förra sommaren på en stormig sommardag. Detta rekord räknar jag med att vi slår redan om två månader. Dessutom hoppas jag att de flesta av oss ditresta kommer göra det i det nya matchstället.

Vad jag vill komma med detta inlägg, är inte bara att vi ska slå nytt publikrekord i Falkenberg, iklädda nya tröjor. Vi ska sikta på att köpa slut hela lagret med tröjor. Vi ska bidra precis lika enastående både på plats och ekonomisk, om inte bättre. Vi kan påverka på alla plan!

Tycker du att priset är dyrt för en matchtröja så har vi medlemmar rabatt i shopen. Men du kanske inte är medlem? Bli det då! Det är ett litet pris att betala för att kunna vara medlem i världens finaste förening. Plus, du slår två flugor i en smäll, du blir medlem i IFK Göteborg och du bidrar ekonomiskt när det behövs som mest. Dessutom, rabatt på en ny tröja i de finaste av färger.

Summan av kardemumman – blåvita fans i allmänhet är ruggigt jävla bra på att sluta samman när det behövs. Nu ska vi göra det igen. Första delmålet är Falkenberg away.

Bli medlem, köp ny tröja, i höst är det vi som guldet mot skyn ska höja!


Älska blåvitt.

lördag 9 januari 2016

Årets kortaste krönika

Krönika. Vi ses på årsmötet.

söndag 20 december 2015

Blåvittsupporterns dom är hård

Blåvittsupporterns dom är hård
men Daniel han gnistra och rimma.
Kamratgården är nu ej längre vår.
Allt liknas mest vid en dimma.
Den blåvite börjar snart bli van,
dock är vi allt jämt bäst här i stan
Jag känner dock bittra smaker
och inte ens kocken är naken.

Träna var dag på kamratgårdsgräs,
och känna den blåvita pressen.
Känslan av att de är med i en pjäs.
Jag hoppas de klarar av stressen.
För spelarna är det största vi har
och det enda av värde vi snart har kvar.
Ty allt går att växla mot pengar.
Fråga Jartuns drängar.

"Vi misslyckades helt i år med att sälja",
sägs det självgott från scenen.
Är detta en lögn som vi måste svälja,
för att få upp klubben på benen?
Kostnader måste va' vårt stora problem,
och allt han fått ärva, vår kära Gren.
Våra spelare kan tyckas vara för dyra
men tur att vi då vårt klubbhus får hyra.

Det viktigaste händer dock där på planen
där blod, svett och tårar tar plats.
En titel vi plockade lätt av kubaner,
och festa' vi gjorde tillsammans med Mats
Titeln vi helst av allt ville ha
hamna' i Peking, och det var trots allt bra
För ingen ville ha titeln hos laget i söder,
vars armbågstaktik ingen stöder.

Nu stänger vi året, ja vi har inget val
för framtida segrar vi strider.
Vinterfotboll vi nu kan se i en sal
det är så vi jobbar i kostnadstider.
Att de betalar en slant för vårt vackra emblem,
ger mig på kroppen stora eksem.
Gör detta oss verkligen mer likvida?
På kort sikt ja, men det kommer svida.

Det svider som fan' att glida på parketten,
Det svider dock mer i ens hjärta.
när man inte förstår hur de kan ta sig rätten
att sälja - det orsakar smärta.
Engvall sa tydligen nej till Stoke
Känslan är att vi nästan är broke.
Tom, du kan väl skramla med gitarren?
Jag hjälper dig gärna med "arren".

Vi tackar Andrej och Jonas för tiden i klubben
och hoppas man nu hittar rätt kompetens.
Detta måste nu ske på stubben.
Den blåvita bågen som återigen spänns.
Känslan nu är dock ganska lam
men Jörgen är mer vild än tam
Alla nu höra oss ropa
"Vi ska ut i Europa!"

Blåvittsupporterns dom är hård
men vi kommer alltid tillbaka.
Nästa år är "dubbeln" vår
och allt annat kommer försakas
Vi inte sova en enda blund 
när vi invaderar Östersund
Vi glömmer i år, vi glömmer all skuld
nästa år kommer vi vinna Guld!








tisdag 8 december 2015

Militant Hjalmarist!

KÅSERI. Det finns få saker och frågor som upprör, splittrar och engagerar lika många blåvita supportrar som "bengaldebatten" och Hjalmar.
 
Det framgick inte minst av lite röj igår på twitter, en sömnig måndagskväll i en annars ganska trött silly season. Jag borde såklart inte vara förvånad, för, frågan gällande Hjalmars ytterligare ett år i blåvit tjänst i truppen engagerar och tudelar den blåvita massan. Med all rätt. Jag både håller med och förvånas över allas militanta åsikt i frågan. Eller ja, förvånas är väl kanske fel ord, men åtminstone förundras över hur en spelare kan få så många att säga så mycket.
 
Nu är det ju dessutom så, kära läsare, att tweeten nedan självklart mejslades ur den innersta hjärnbarken och knåpades ihop under flera timmar, allt för att provocera fram en debatt. Eller så skrevs den direkt när jag försökte läsa ikapp flödet. Skit samma, jag tänker inte förklara mig och be om ursäkt för att jag utan pardon kallade folk idioter. Eller okej då. Förlåt.
 
Däremot slog det mig, efter att Guld Alex citerade min tweet på hans Facebooksida, att jag såklart borde utveckla lite mer kring min syn på Hjalmars fortsättning i laget över 2016. Dessutom var det ju hundra år sedan jag skrev något på bloggen.
 
First things first. Med Hjalmar i en kontinuerlig startelva vinner vi inga guld. Så är det. Det såg vi inte minst i år och statistiken* ljuger inte. Inget som givetvis lastas på Hjalmar själv, och, han gjorde precis det som förväntades av honom de matcher han klev in i både Ronkens och Bjärsas absens. Eller, han kanske rentav gjorde mer än det som förväntades av honom, för visst gjorde han en av sina bästa säsonger hittills?
"Varför ska han då få ett år till? För lång och trogen tjänst?"
"Han borde ha lämnat för längesen!"
"Ge fan i att kalla mig idiot, idiot!"
 
Ungefär sådär lät det i många kommentarer efter mitt uttalande. Uppfriskande!
 
Så, några argument varför det var ett ypperligt att ge Hjalle ett år till (i synnerhet med anledning av rådande ansträngda ekonomiska läge och inte minst för att minimera omsättningen av spelare i truppen):
  • Han behövs i form av rutin och ryggrad för "de blåvita värdena" som givetvis är mer värt än regelbundna insatser i en startelva match efter match. Han bidrar garanterat med god representation/påminnelse av "den gamla skolan" gällande tjockmatteträning från Munkebäcksgymnasiet och kalla januaripass i isladan. Betydelsen av karaktär i vardagen, i träning och i det allmänna beteendet för vad det innebär att vara blåvit skojar man inte bort med 14 säsonger på kontot. Han vet vad som krävs.
  • Hjalmar Jonssons vänsterfot.
  • Han är en ypperlig länk mellan tränare/ledning och unga spelare.
  • Han är säkerligen dessutom bra mycket billigare än  en oprövad, eller för den delen random back. Han kan dessutom acceptera en plats på tredje- eller fjärdeval som mittback. Vilket kanske är det viktigaste. Att skicka in två nya mittbackar i Zalo och en annan som backup för Ronken och Bjärs är givetvis inget önskvärt i ett guldjagande lag. Tom då? Jo, där kan jag väl i och för sig hålla med. Men hur mycket mittback är Tom egentligen? Åtminstone i Jörgen med J's ögon?
  • Hjalmar Jonssons skägg.
  • Nej, Hjalmar ska inte starta om absolut nödvändigt. Men i organisation och trupp, där ska han absolut vara. Och som sagt, i det läge vi har idag är detta den bästa lösningen. Och ja, det finns poänger i att han kanske borde gett plats för någon annan under tre svåra sjundeplatsår, men det finns ingen anledning att älta vad som borde gjorts där och då. Nu är nu.
  • Kultbärare i Hjalle, Bjärs, Gurra, John, Seb och numer Emil behövs i dagens moderna fotboll. Så är det bara.
  • Det är Hjalmar Jonsson vi pratar om här.
Seså, fortsätt rasa på twitter och diskutera gärna i smågrupper i kommentarsfältet nedan. 
 
*12 insläppta på första 23 omgångarna. 10 insläppta på sista 7 omgångarna.
 

torsdag 12 november 2015

Dubai???

"Oj..." Var min första tanke när jag såg att IFK har tänkt ha träningsläger i Dubai.

-Fanns det verkligen ingen på Kamratgården som har det minsta koll på hur opinionen blåst ett bra tag kring den totala avsaknaden av bl.a. arbetsrätt, mänskliga rättigheter eller jämställdhet där?

Någon på kamratgården hoppas jag iaf yttrade sig om att det borde kunna bli ramaskri bland socialt medvetna fans när Dubai dök som upp förslag. 

På officiella hemsidans del om våra värderingar står det  i första stycket:
"Föreningens kamratskap bygger på omtanke, ärlighet och respekt – för alla. Vi är folkets lag och omfamnar de som delar våra värderingar, oavsett social bakgrund, etnicitet, religiös åskådning eller sexuell läggning."

Jag önskar att spelarna får ett träningsläger i sol och värme men räknar med att destinationen ändras.



fredag 6 november 2015

Beträffande reduceringen av Levande Sittplats - rad 1

DEBATT. För ett tag sedan kom det ett brev till årskortsinnehavare på LS om att platserna på rad 1 skulle bort. Utan förvarning eller annan information hade beslutet tagits. Här kommer en text som supportern Daniel Skarp, en av dem som förlorar sin plats, lagt ut i social media.

Läs och begrunda. Vad är det som är på väg att hända? Var ska det sluta? Kommer vi få fler borttagna platser? Det började med planket, men var ska det sluta? Kommer det sättas upp plank på hela GU om alla i publiken hoppar?

Ingen har undgått att LS inför nästkommande säsong tvingas ta del av en reducering av dess platser i form av att hela rad ett kommer att plockas bort. Med anledning av ovan nämnda beslut och den stora irritation som följt - i kombination med att undertecknad och dess kamrater sedan 2009 är placerade på nämnda rad och diverse olika frågetecken uppstått, hölls i förra veckan ett möte med Andrej Häggblad och Mike Sahlenius (föreningens säkerhetschef) för att dels få svar på frågor som uppstått i samband med det mail som gick ut från föreningens sida, och dels för att framföra våra önskemål och synpunkter i frågan.

Tilläggas bör att Andrej på ett föredömligt sätt styrde upp ett möte med kort varsel - för detta lyfter vi på hatten.

Vi är många som anser att beslutet är förhastat, bygger på fel grunder och borde ha skötts på ett helt annat sätt än fallet varit nu. Det känns som att föreningen har agerat lite för agerandets skull då beslut fattats utan att man först sett över alternativa lösningar innan man agerat genom att helt sonika stänga en hel rad på en sektion som är den lugnare av de aktiva sektionerna på Gamla Ullevi av idag - och framförallt utan att någon som helst varning gått ut till hela sektionen i fråga, eller annan form av dialog.

Med detta som underlag satte sig åtta av oss ner på Kamratgården för att försöka se om vi kunde mötas på halva vägen i någon form - detta lyckades dock inte utan vi kommer nästa år att få se ett LS reducerat i antal platser och årskort - 36 till antalet.

LS har sedan dess start inför säsongen 2009 varit ett fantastiskt koncept på de flesta av sätt, och har under årens lopp varit förskonade från större incidenter och åtminstone vi som står där, och har stått där, anser att problematiken varit betydligt mindre än vad det faktiskt skulle kunna varit med tanke på dess placering. Denna bild delas dock inte av vår förening som sedan starten i form av bl.a Andrej har fått kämpa och stångas för dess fortsatta existens pga. påtryckningar utifrån. Något som också vid tid till annan har kommunicerats utåt från föreningens sida.

Att sektionen nu blir föremål för ett rejält ingrepp i form av reducering av en hel rad känns dock inte som ett beslut fattat under rätt former - oaktat att sektionen varit under lupp sedan tidigare.

Ett antal olika kompisgäng och grupper blir nu splittrade och borttagna från platser som man huserat på sedan den nya arenans intåg - av förklarliga skäl ett beslut som svider och som känns orättvist på flera sätt.

Man väljer, som föreningen uttrycker det, att agera mot ett fåtal istället för att agera kollektivt mot de dryga 600 årskortsinnehavare som finns på sektionen - ett argument som inte riktigt faller i god jord hos någon av oss. Beslutet berör inte enbart 36 av oss utan är större än så anser vi. Föreningen går här aktivt in på en sektion och gör förändringar som inte riktigt är tagna på rättvisa villkor som vi ser det.

Agerandet är också viktigt rent principiellt att bemöta inför framtida beslut som eventuellt kommer tas på övriga arenan då vi anser att man agerat förhastat och utan kommunikation med berörda parter innan slutgiltigt beslut tagits - en punkt nog så viktig att poängtera.

Nämnas bör att de rykten som florerat kring att även rad två skulle beröras och vara föremål för en stängning inte är något annat än just rykten. Åtminstone i detta nu. Risken finns att fler aktioner och beslut kommer att ske på arenan, men ingenting av detta är fattat idag.

Med utgångspunkt från vårt möte kan föreningens beslut sammanfattas enligt följande;

- Blåvitt har i detta fall agerat helt på egen hand, helt i förebyggande syfte. Man har alltså inte fått påtryckningar från polis eller annan instans att fysiskt gå in och göra några förändringar. Enligt föreningens säkerhetschef så agerar man utifrån vad man tror att Polismyndigheten vill, och för att föregå deras eventuellt kommande krav på förändring framledes

- Gästande supporters har genom bl.a sina SLO:er framfört massiva klagomål på placeringen av LS och det faktum att det hetsas och kastas för mycket över bortasektionen. Kastande av föremål är något som vi självfallet är emot då vi själva inte vill uppleva samma bemötande på bortaplan. Vad beträffar "hetsandet" så ställer vi oss dock oförstående till detta då hela syftet med placeringen av LS är att just hetsa och störa ut bortasektionen - något som med framgång sker med såväl humor som annat. Gamla Ullevi ska vara ett rent helvete att komma till för resande supportrar, så i det avseendet anser vi att man lyssnat på tok för mycket på våra besökande supportrar som inte riktigt kan ta att det pekas finger från en sektion med medelålders män och kvinnor..

- Klagomål har inkommit från besökare på sektion M1 och M2 - sektioner som är placerade rakt nedanför LS. Detta är sektioner helt utan årskort och således föremål för spontanbesökare - dessa har inkommit med klagomål på kastade föremål från LS. För oss som är stationerade på första raden är detta något som vi med fördel kan ha en åsikt kring då vi på nära håll med utgångspunkt från vår position kan se vad som sker - och inte heller detta är något som vi anser vara ett stort problem.

- Man vill förhindra att folk "hänger ut över räcket och hetsar" från LS mot bortasektionen. Hetsen kommer som vi ser det att ske på samma sätt från rad två och detta var också något som bekräftades under mötet. Så inte heller detta är enligt oss något som ligger till grund för en stängning av rad ett.

- Åtgärder likt kastnät är inte av intresse att testa. Vi föreslog att kastnät sätts upp i förebyggande syfte för att på så sätt skydda bortasektionen, och på så sätt skona en stängning av rad ett, men detta var inget vi fick gehör för. Enligt oss borde man först och främst testa en liknande åtgärd innan reducering av platser sker.

- Publikvärdar kommer att stationeras längs rad ett i syfte att iaktta och samla information i de fall de ser att folk kastar föremål eller på annat sätt bidrar till ordningsstörning.

- Berörda personer på rad ett kommer att erbjudas ströplatser i den mån det släpps upp lediga platser i anslutning till att årskorten förnyas - man kommer även att försöka tillgodose att så många som möjligt bereds plats tillsammans. Denna avstämning görs den 31/12 i samband med att föreningen får en bild av hur många som förnyat sina årskort. Vid önskemål kring nya platser uppmanas man att ta kontakt med Andrej så snart som möjligt för att hitta en bra lösning.

Utifrån ovan har vi viss förståelse för föreningens situation där man är pressad att agera då LS varit uppe på tapeten sedan tidigare - vad vi inte riktigt kan förlika oss med är tillvägagångssättet.

Värt att nämna är att detta beslut enligt föreningen inte enbart baseras på händelserna vid mötet med Bajen - men mycket säger oss att just den matchen varit startskottet för ett aktivt beslut och agerande. Detta till trots att händelserna vid det tillfället helt och hållet skedde utifrån ett säkerhetsarbete som inte föll väl ut då Bajen-supportrar tilläts gå igenom den avspärrning som är avsedd att hålla LS och bortastå separerade.

Andrej poängterade vid flera tillfällen att han personligen på inga sätt vill minska kapaciteten på Gamla Ullevi utan snarare öka densamma. Att han även ställer sig - väldigt - positiv till en ny arena/en arenaförändring var något som vi med ett leende tog med oss när vi lämnade ett Kamratgården i guldstrid..

Dajlas Gäng och Östra Sitt, genom Daniel Skarp

tisdag 3 november 2015

Matchbilder: Kalmar FF hemma.



Blåvitt stupade i guldstriden under de sista omgångarna, poängtappen mot bland annat Halmstad hemma och Djurgården borta blev alltför kostsamma i slutändan. Att man bara klarade oavgjort mot Kalmar i lördags spelade egentligen ingen roll eftersom Peking lyckades slå Malmö borta. Oavsett var Emelie Hübner (@EmzaansFoto) på plats med sin kamera och dokumenterade Blåvitts säsongsavslutning.

Vänligen visa respekt och beskär inte eller redigera inte bilderna. Dela gärna med dig av bilderna med dina vänner men behåll vattenstämpel som finns i bildernas vänstra hörn samt ange fotograf vid publicering. För frågor kontakta Emelie på emelie_hubner@hotmail.com

onsdag 28 oktober 2015

Recension: AIK-IFK Göteborg

KUNDUNDERSÖKNING. Jag är nog inte ensam om att få massa spam till inkorgen. Vissa dagar är skräpmejlen till och med fler än antal misstag som Jos Hooiveld hinner göra under 90 minuter. Men så ibland är det något väldigt viktigt som sticker ut och som man väldigt gärna vill svara på. Som en kundundersökning från ticnet om evenemanget AIK–IFK Göteborg. För jag vill ju väldigt gärna hjälpa andra fans att välja rätt i djungeln av evenemang och var man kan hitta tre säkra poäng.

Hej Ticnet/AIK, för det första vill jag börja med att gratulera till ett riktigt bra evenemang. Inte ens Ingmar Bergman hade kunnat regissera aftonen på ett bättre sätt. Utan tvekan får evenemanget högsta betyg av mig då inledningen/uppladdningen var magisk. Precis som stämningen, spänningen, dramaturgin och inte minst avslutningen. Vilket mästerverk! Och som de flesta besökare hoppades på inför tillställningen så segrade de goda. Igen. Jag rekommenderar verkligen andra att besöka det här trevliga stället. Om jag varit en siamesisk trilling hade ni fått sex tummar upp.
Mvh
Jonas


tisdag 27 oktober 2015

#blavitstad - en sista styrkedemonstration

UPPMANING. Kamrater. På lördag är det dags. På lördag avgörs det. Guld eller tomhet.
Under året som gått har vi kraftsamlat som aldrig förr. Tifon, karavan, publikstöd och allt annat engagemang som inte visats upp på bra länge. Men det är inte slut än. Det finns lite kvar att ge.

Som en sista styrkedemonstration ber vi alla att fram till lördagens match visa sitt stöd på gator och på torg, på arbetsplatsen, i skolan, ja överallt där den blåvita familjen finns. Pryd din bostad i de finaste av färger, klä dig i blått och vitt, spela ängla-låtar var och varannan minut och visa att vi ÄR störst och bäst i Sverige.

Aldrig har vi varit starkare och vi ska än en gång visa hur stor den blåvita familjen är. Sprid budskapet och använd #blavitstad i sociala kanaler för att påvisa hur du bidrar till den blåvita inramningen.

//Snart skiner Poseidon