 |
| Gustav Svensson drar till Turkiet. |
SILLY SEASON. Det är jävligt lätt att skrika på jordens undergång så fort någon spelare säljs. "Har vi inga ambitioner", hörs det från den virituella läktaren. Jo, det har vi.
Men Gustav har dem inte i Blåvitt, tyvärr.
Gustav Svensson vill inte vara kvar i IFK Göteborg. Det ska vi ha jävligt klart för oss. Annars hade han inte skrivit på för de turkiska mästarna. Ingen har tvingat eller hotat ut honom från Kamratgården, det är således hans egna aktiva val. Nu kommer han dessutom till en klubb som spelar i Champions League, vilket är jävligt attraktivt för alla elitspelare i dagens proffsvärld. En klubb där han säkert tjänar fem, kanske sex gånger så mycket pengar som i Sverige. Minst. Förmodligen mer i dolda bonusar och sign on fee.
Det är här är inte speciellt konstigt. Vad tror vissa näthuliganer som skriker på Håkan Milds avgång? Att vi skulle få loss 40-50 miljoner för Gustav? På en allt tuffare transfermarknad, i ett fall med en spelare som
vill flytta på sig och dessutom har tagits bort från sin favoritposition i IFK Göteborg, mittfältet - är det inte något drömläge att sälja. Tro inte att jag på något sätt vill ge sken av att det här är en optimal situation? Vi skulle inte ens ha fått de fantasisummorna för Gustav Svensson (med all respekt för dig "Gurra") om en storklubb hade lagt ett bud precis efter hans succé i förra sommarens U21-EM.
Ok,
då kanske 20 miljoner kronor hade varit
möjligt, med 36 månader kvar på kontraktet och just avslutad EM-succé i ryggen. Men nu blev verkligheten en annan. Efter EM på hemmaplan gick Gurra inte att känna igen. Förmodligen hade han trott att mästerskapet skulle bli den språngbräda ut i Europa som han andra i hans generation, som Bjärsa, Berg och Wernbloom, fått vittring på. Han blev besviken, tappade fokus.
När drömkontrakten uteblev gick Gustav ner sig. Förra hösten gjorde han sin utan tvekan sämsta period i Blåvitt, till dags datum. Hans tankar var på någon annan plats och det märktes mer än väl. Proffssurret återkom gång på gång, men inget konkret - som var tillräckligt attraktivt för att Blåvitt skulle säga ja, i varje fall - dök upp. Sedan missade Blåvitt SM-guldet och därmed chansen att spela i Champions League. Det följdes av en lång och tung vinterförsäsong i Blåvitt vilket har toppats med en påföljande fiaskosäsong där Blåvitt inte bara ser ut att missa allt Europaspel under nästa säsong - vi åkte ur kvalet till UEFA Europa League med dunder och brak.
Lägg ihop allt kring den utvecklingskurvan, men addera därtill att han dessutom blivit både petad och förflyttad ner till mittbacksplatsen i årets Blåvitt, så får ni en lite mer balanserad bild av vad som skett. Det är inte så konstigt att han blev sugen på en ny utmaning. Visst, vi kan tycka att det är för jävla illa för Blåvitt att de hamnat i den här situationen, gällande hela A-lagets prestation och Gustavs roll i densamma - men förvånande? Knappast. Alla vi har ju sett problemen under en lång tid nu.
Men i IFK Göteborg kan spelare inte yttra missnöje, för då hamnar de i kylan.
För var så säkra, Gustav Svensson har inte varit nöjd med att bli bänkad.
Här snackar vi om en kille som varit tillräckligt nära A-landslaget för att känna dess smak.
Då utvecklas han inte på bänken, eller i fel roll i Allsvenskan. Den spelaren vore nästan korkad om han inte tog chansen i en kontinental mästarklubb. Visst, i värsta fall hamnar han på bänken där med. Men gör det i så fall med en mångdubbelt högre lön, sol i novembermorgonen och med chans att få hoppa in i stormatcher på internationell toppnivå.
Visst är det en för jävla sur och eländig situation? Hur vi än vrider och vänder på saker och ting så är de drygt 7 miljoner kronor som turkarna tydligen betalar för Gustav Svensson ingen drömsumma. Jag gick och önskade att få höra en siffra på drygt 15 miljoner kronor, men det är tyvärr inte realistiskt i det läge. Gustav och Blåvitt befinner sig inte i en sådan position. Han vill bort, Blåvitt är nerviga för att stå helt lottlösa om ett år. Tragiskt men sant. Trots det hoppades jag in i det sista att IFK Göteborg skulle ha vett nog att sälja in honom som en framtida A-landslagsspelare, med stor potential, allroundkunnande och succé i U21-landslaget bakom sig. Med rätt säljare får du punga ut mer än du har råd med. Jag är absolut inte övertygad om att 7-8 miljoner är det mesta Blåvitt skulle kunnat få betalt för en framtida landslagsspelare som Gustav Svensson, med 18 månader kvar på kontraktet. Det vill jag samtidigt vara jävligt tydlig med.
Men mitt i smeten finns BK Häckens förre boss Carl Fagher, tillika Gustav Svenssons "rådgivare" (/agent). Med spelarens och sina egna intressen i fokus. På ett sätt har både Håkan Mild och Gustav Svensson gjort rätt för sig. Mild har sett till att Blåvitt fick betalt för spelaren som själv ville utomlands, Gustav har flyttat på sig tillräckligt tidigt för att IFK Göteborg skall få betalt för honom.
Samtidigt lämnar spelaren Blåvitt utan en bitterhet mot föreningen, vilket gör att Håkan Mild i förlängningen har rullat ut den röda mattan för att Gustav Svensson ska kunna återvända till Kamratgården en dag. Rent känslomässigt kan jag tycka att - för fan, bänka honom då om det inte duger att förlänga. Säg den spelare vars karriär överlever av att nöta bänk i 18 månader? Men nej, så gör vi naturligtvis inte mot en kille som varit i föreningen sedan de yngre tonåren då han värvades över från Azalea. De killarna bör vi behandla med respekt, förutsatt att de visar samma respekt tillbaka.
Jag vet att det är att bita i det sura äpplet.
Dessutom tycker jag att det rimmar jävligt illa med ambitionen "ta oss ut i Europa".
Men det går inte att dra någon vettig slutsats av Gustav Svensson-affären mer än att det suger - men var det enda rätta att göra i det här läget. Dock så bygger hela den här transferanalysen på ett par underliggande antaganden som jag gör. Bland annat antar jag kallt att Blåvitt har en hög vidareförsäljningsklausul.
För visst måste
Håkan Mild och company ha lärt sig ett och annat sedan
Mats Perssons tid? Annars kan vi lika gärna döpa om den där lokalen på Kamratgårdsvägen till Gaisgården.
Spelarna verkar ju vilja stanna kvar på dessa platser i lika hög utsträckning just nu...
