På gång


Silly Season

tisdag 26 augusti 2014

Premiär för BaraBen-Podden

PREMIÄR Då vara det så dags för det första avsnittet av BaraBen-Podden. I det första avsnittet diskuterar PatrikG, feldgrau, och Stellham bland annat nyförvärv, "Måns-Melkers" frisyr & feldgraus första europaresa. Dessutom ett Instagram-tips ni absolut inte vill missa!

Har du förslag på ämnen som du tycker skall diskuteras eller tas upp. Skriv i kommentarerna nedan, så får vi se vad som dyker upp framöver!

För att prenumerera gäller följande länkar:
Android: http://feeds.feedburner.com/baraben
iTunes: Dröjer tyvärr, men vi jobbar på det! Ladda ner appen Podcaster, och gå in på länken ovan så skall en prenumeration startas.

Eller lyssna direkt på webben:

Matchbilder: Falkenbergs FF - IFK Göteborg



Första bortavinsten
sen Malick Manés drömmål på Friends Arena mot AIK (alla mål mot detta gäng råkar vara just det) och nytändning i jakten på kvalicering till europacupspelen nästa år. Och med det en liten mer intressant höst, trots den redan körda guldjakten... Detta förevigades av Emelie Hübner (@EmzaansFoto) för BaraBens räkning.

Bilderna får inte spridas vidare utan Emelies och BaraBens tillåtelse.

söndag 24 augusti 2014

Kanal Gnell - On the road.



Kanal Gnell, här med ingen mindre en vår evige gnällpenis Henrik V Svensson. Även kallad @hallundan på det sociala nätverket twitter. Henrik delar med sig av sina tankar från sin jättehäftiga R-designbil. Inte mycket motor under huven, men aluminiumpedaler, det har den!

Stormvåg mot Hallandskusten

INFÖRHETS. Min farfar, fiskare från skärgården, lärde mig som ung att gränsen mellan klippbad och sandstränder går strax söder om Vrångö, ungefär omkring Hallandsgränsen. Söderut tar långgrunda sandstränder över, fiskare har metspö som arbetsverktyg och klippor kallas stenar. Norr om Hallandsgränsen går blicken mot omvärldens alla hav; söderut ligger fokus på danska sundet och Stockholmsturister.  

I dag åker vi söderut för att möta Falkenberg. I dag korsar vi Hallandsgränsen och besöker den danska pirens skyddslingar. I dag är vi klippornas envetenhet inför vindens stormstyrka och vågornas förkrossande kraft inför blekgula halländska ekor på alltför djupt vatten. Idag är vi Blåvitt, Sveriges största och stoltaste klubb, Poseidons kärleksbarn och västkustens stolthet. Som illustration och inspiration hämtar vi det utmärkt färgkodade japanska konstverket Berget Fuji sett genom vågor vid Kanagawas kust, även känt som Den Stora Vågen. Lycka till, Falkenberg.



fredag 22 augusti 2014

Bandet mellan Robin och Blåvitt

(YTTERLIGARE EN) AVSKEDSKRÖNIKA. Robin Söder gjorde mål i den berömda matchen mot Basel 2008. 31 minuter senare hittade domaren en straff och skickade in Basel i Champions League. 6 säsonger har Robin gjort i IFK Göteborg, 6 säsonger där Robins öde på ett väldigt speciellt sätt varit förbundet med klubbens: när Robin spelar och gör mål går säsongen bra för IFK Göteborg. Han behöver inte nödvändigtvis vara på plan i de viktigaste matcherna eller ens spela bra alla gånger, men om Robin har en bra säsong har IFK Göteborg det, och det finns nog ingen annan som på sätt och vis så personifierat IFK Göteborg de senaste 6 åren.

Robin Söder kom till mästarna Blåvitt 2007 som en av Sveriges mest lovande talanger. Under 2008 fick han chansen och hade det inte varit för en domare som säkrade segern för Basel hade han varit mannen som skjutit Blåvitt till Champions League. Även om det i slutänden bara blev en tredjeplats för Blåvitt var det ett år av framgångar för det unga laget som var närmare än någon svensk klubb sedan dess att nå den finaste av Europaturneringar. Yngst av alla var Robin som utsågs till årets nykomling i Allsvenskan. Han är än idag den yngste som någonsin fått priset.

Säsongen 2009 stannade Robin i klubben trots buden från Milan och Bayern München och under våren spelade han återigen som en Torbjörn i bland annat den legendariska matchen mot Djurgården. Målen blev relativt få, men han var en viktig del i IFK:s framgångsrika anfall och Robin blev 18 år gammal uttagen till U21-EM som enda spelare under 20. Säsongen 2009 var också ett år då såväl IFK Göteborg som Robin Söder fick svåra sår som satte sig djupt i själen och som skulle ta lång tid att läka - om de ens kan sägas ha gjort så idag.

De tre åren som följde på nederlaget på Ullevi 2009 (både lagets och Robins) blev allihop misslyckade år då olika experiment följde på varandra i en desperat jakt på såväl mental som spelmässig styrka och återkomst till det där som vi lovat oss själva att vi skulle vara. Vi var rädda och trasiga och desperata, och många av oss hatade och gav upp om Robin därför att vi egentligen hatade och gav upp oss själva, för det vi varit och som vi fruktar att vi ska bli när det går dåligt. Robins mellanår var våra egna mellanår och försöken att på en gång bryta förväntningarna och överstiga dem var våra egna försök att bli något annat än klubben som en gång varit stor.

Det var först förra året som det verkligen lossnade. Under säsongen Robin Söder tangerade det svenska rekordet i mål i flest matcher i rad och vi var återigen ett topplag. Den mörka hösten för både oss själva och Robin döljer lätt att vi faktiskt var ett topplag igen, inte minst som mörkret fortsatt in i denna säsong, men Söder och hans nio mål förra säsongen är en del av varför besvikelsen är så stark nu: vi vet vad vi och Robin egentligen kan åstadkomma och vart vi egentligen hör hemma.


Robin hör hemma som anfallare i en klubb med hopp och tilltro till såväl sin egen som hans framtid. IFK Göteborg kan i nuläget tyvärr inte erbjuda det sistnämnda, sorgligt illustrerat av hur vissa griper till desperationens och syndabockandets vapen och buar ut honom innan han ens fått en minut på planen. (Jag är förresten inte den ende som ogillar det greppet.)

När Robin nu lämnar oss är det ett tillfälle till nystart för både honom och oss. Vi kan bli något mer än våra egna syndabockar och lägga hetsjakten åt sidan. Vi kommer aldrig kunna förändra skadorna och smällarna vi tagit, och så länge vårt mål i nuet och framtiden är att besegra våra gamla tillkortakommanden kommer det i sig att vara vår främsta svaghet. Vi är vad vi är och när Robin nu till sist faktiskt går utomlands kan både Robin och Blåvitt få utrymme att se oss själva i spegeln för vad vi verkligen är och vart vi kan ta oss med det.

Robin, du är en förbannat duktig spelare som nu också är utlandsproffs, och jag önskar dig allt gott i det du tar dig för. Du har varit, är och förblir blåvit in i ryggmärgen, och du har varit, är och förblir en del av Blåvitts ryggmärg. Din kämpaglöd i motgång och laglojalitet i framgång tillhör Blåvitts främsta personlighetsdrag. Må vi ses igen på Ullevi, och må segrar och mål följa både dig och Blåvitt för lång tid framöver.

Att tvivla på Robin Söder

AVSKEDSKRÖNIKA. Jag minns inte detaljerna runt omkring. Jag minns inte vilken dag det var, var vi låg i tabellen eller vad exakt som stod på spel. Många år har gått och minnet har grumlats. Det kan ha varit 2008. Ja, det borde det ha varit.

Hur som helst. Mitt älskade Blåvitt hade gjort ett par riktiga jävla rövmatcher. Jag var fly förbannad. Jag hade fått nog. Om inte Blåvitt ville bjuda upp till dans tänkte fan inte jag heller göra det. Ungefär så gick tankarna. Så när Malmö skulle komma på besök på Ullevi så bestämde jag mig för att stanna hemma. Jag tänkte inte ens se matchen på TV. Så förbannad var jag.

Men så tickade sekunderna, minuterna, timmarna. Det närmade sig avspark. Där satt jag hemma i min ensamhet. Eller ja, satt och satt. Vankade av och an, snarare. Nervositeten trängde sig på. Ångesten och förväntningarna. Matchkänslorna. Och ni fattar nog vad som hände. Klart som fan jag inte kunde låta bli att titta.

Jag tror inte det hade gått mycket mer än tio minuter när Robin Söder smög sig in framför Malmös nyvärvade stjärnback Markus Halsti och mötte det där högerinlägget med en perfekt nickskarv via bortre stolpen och in i mål. Känslorna det målet framkallade i mig är svåra att förklara. Glädje, så klart. Men också skam. Vem fan var jag att döma ut Blåvitt? Efter några plattmatcher. Efter några mindre lyckosamma insatser. Vem var jag att tvivla? Det där målet slog mig verkligen som en smäll på käften. Det var nästan religiöst. Och så började jag gråta. Så överväldigande var det. För första och än idag enda gången i fotbollssupporterliv, så började jag gråta. 

Där och då, hemma i min ensamhet medan Ullevi sjöng och vibrerade, bestämde jag mig för att aldrig tvivla på Blåvitt igen. Att aldrig tvivla på Robin Söder. Att stötta i med- och motgång, som det brukar heta.

Torbjörn ska veta att det beslutet fått utstå hårda prövningar sedan dess. Inte minst i år. Kryss efter kryss mot stryklag efter stryklag och förnedrande hemmaförluster mot våra största rivaler. Missade frilägen och bortsnubblade bollmottagningar. Ett håglöst kroppsspråk och ett hängande huvud. Underprestationerna har verkligen avlöst varandra. Och slutsignal efter slutsignal har mitt blåvita hjärta pumpat besvikelse ut i ådrorna. Men jag har aldrig glömt vad IFK Göteborg och Robin Söder gjorde med mig den där dagen för så länge sedan att jag knappt minns den. Och jag har stått fast vid mitt löfte till mig själv sedan dess. Jag har aldrig tvivlat, varken på Blåvitt eller på Robin Söder. Jag har kritiserat dem båda. Det vet ni som läst mina inlägg här. Men jag har aldrig tvivlat. Aldrig slutat hoppas och tro på att det ska vända. Jag har aldrig stannat hemma.

Därför är det med sorg jag läser
att Robin Söder lämnar Blåvitt. Och med glädje jag alltid kommer att minnas honom. För den han är. För det han gjort för klubben. Men mest för att han – att du, Robin, om du läser det här – har lärt mig att aldrig tvivla.

"Är det Mikael Nilsson-läge?”

NOSTALGI. Datumet var den 23 november 1994. Själv var man för ung och framförallt för kort för att vara på plats egentligen, men farsan hade med en spann som jag stod på. Och det är jag evigt tacksam för. Jag snackar alltså om Champions League-matchen IFK Göteborg-Manchester United som Blåvitt vann med 3-1 efter mål av Jesper Blomqvist, Magnus Erlingmark och Pontus Kåmark (på straff!). 



Viasat Fotboll sänder då och då en Champions League-klassiker av något slag. Och häromveckan sände de nyss nämnda match. Så. Jäkla. Bra. Dagens ungdom skulle kalla den episk. Och för en gångs skull är inte det uttrycket en överdrift.

Själv satt jag och njöt och antecknade vad kommentatorerna sa. Så här kommer några godbitar från matchen och några sköna tidstypiska citat från Lasse Kinch och Glenn Hysén.

Angående en frispark långt utifrån:
”Vad är det här för läge? Är det Mikael Nilsson-läge?”
 ”Det kan vara för långt ut för att Stefan Rehn ska kunna knorra den här.”

Minut 40: Mikael Nilsson gör tunnel på Eric Cantona. Cantona som senare blir grinig, stämplar Björklund och sedan blir utbuad varje gång han rör bollen.

Om Cantona: ”Det är så tråkigt att se. Det är han i ett nötskal. Lindqvist fäller Cantona som inte vill ta i hand.”

Mikael Nilsson blir liggande och båren kommer in. Bårpersonalen vänder ryggarna mot varandra och försöker gå åt varsitt håll. Vem vikarierar på vänsterbacken? Erlingmark så klart.

Halvtidsintervju med statsminister Ingvar Carlsson på läktaren som hetsas för sitt Boråsursprung men ändå glädjs av framgången: ”1-0 är i hög grad välförtjänt”, säger han.

”United, United” hör man från bortafansen. Och även ”Glory, glory Man United."

Göta Lejons orkester spelar i paus.

Kinch: ”Kåmark, den stora överraskningen i svensk fotboll den här säsongen.”

Glenn: ”Göteborg kan inte spela defensiv fotboll, de har ett sånt offensivt lagt lag.”

Ravelli snurrar bollen bakom ryggen.

 

Stefan Pettersson, Ölme (i sin klassiska "bandana") och Stefan Rehn var sjukt bra. Som så många andra.

Matchens tre kandidater: Blomqvist, Erlingmark och Rehn.

Publik: 36 350.

Byte i minut 48: Mikael Martinsson ut Erik Wahlstedt (18 år) in.

Kinch: ”Resultatet mellan Milan–Ajax hoppar jag över med flit för den kan ni se i eftersändningen.”

Ravellis skrik efter en hörnrensning: ”Bra Nisse!"

Kinch: ”Har ni sett, ålandsfödde Rehn kommer som en ål, och glider igenom och skjuter men målvakten Walsh räddar.”

Glenn i slutskedet: ”Jag tippar att Göteborg är i kvartsfinal just nu. Ja nu är ju de det, men att de även ska vara det efter matchen.”

Kommentator: ”Överraskande att se hur blek Paul Ince varit i dag.”

Roger Gustafsson tuggar tuggummi.

Tabellen i bild: Blåvitt 9 poäng, Barcelona 6 poäng, Man United 6 poäng, Galatasaray 3 poäng.

Paul Ince snackar till sig rött kort:
”Ince säger något förmodligen väldigt intelligent.”
”Nackdelen med det engelska språket – att så många kan det."

Paul Scholes och David Beckham blir kvar på bänken.

Alex Ferguson har en röd näsa.

Kinch om Champions League-pengar: ”Hittills har Blåvitt tjänat lite mer än 45 miljoner på Europacupspelet. Om det blir seger i dag blir det ytterligare 5,2 miljoner. Dessutom blir man klart för kvarsfinal och då blir det ytterligare 17 miljoner, plus ytterligare miljoner i intäkter. Sammanlagt blir det 74 miljoner. Det är inte klokt.”
”Man kan väl köpa en och annan spelare för det.”
”Om man nu behöver det.”

Ravelli räddar skott från Nicky Butt varpå Kinch säger: ”Där är han – Stålmannen från Växjö.”

Glenn: ”Så mycket bättre lag än vad de har i dag går knappast att få. Och då är ju Stefan Landberg och Mats Lilienberg på väg in också.”

Glenn om Blåvitt: ”Det här är ett av de fem bästa lagen i Europa just nu.”

Kinch om bragdguldet: ”Synd för Blåvitt att det är massa andra lag som gjort bragder i år.”

Kinch: ”Grattis IFK till en strålande prestation. Ni är klara för kvartsfinal i Champions League.”

Alla startspelare bar nummer 1-11.

Björklund och Cantona bytte tröja samt Blomqvist och Kanchelskis.

Blomqvist efteråt: "Det är overkligt, jävligt overkligt.”

Blomqvist om målet: ”Jag fick en långboll av Stefan Rehn och sen blundade jag och sköt.”

Roger Gustafsson efteråt: ”Vi vinner rättvist. Det är hemmaplan och vi är dubbelt så bra här.”

Laguppställning Blåvitt: Ravelli - Kåmark, Ölme, Björklund, M. Nilsson - Mikael Martinsson (E. Wahlstedt '48) , Rehn, Erlingmark, Stefan Lindqvist, Jesper Blomqvist - Stefan Pettersson (T. Andersson '79).

För matchstatistik, spana in matchen på UEFA:s hemsida.

måndag 18 augusti 2014

Matchbilder: BP hemma


Första segern på väldigt länge och hemmadebut för två nyförvärv. Dessutom Gustav Engvalls första mål på Gamla Ullev. Detta förevigades naturligtvis av Emelie Hübner (@EmzaansFoto) för Barabens räkning.

Bilderna får inte spridas vidare utan Emelies och BaraBens tillåtelse.

söndag 17 augusti 2014

Matchtankar - BP hemma, 17/8

ANALYS. Kenneth! Go hemmadebut av den gubben. Søren! Go hemmadebut på den gubben också. Och så har vi Engvall, go jävla gubbe, som avslutar på ett riktigt flott strikermanér. Om man säger så. Tre poäng, Grens kontaktnätsresultat visar sig från en mycket trevlig sida, och en offensiv som ändå bjöd på lite mersmak (även om det i ärlighetens namn borde stått tre noll efter 25 minuter). BP satt inte direkt ihop som lag, ändå hade de en del farligheter efter stundtals huvudlöst och direkt ovårdat försvarsspel.

"Uäöööhh, wajna när vi vinner med tre noll?!!11". Självklart. Hade vi mött ett annat lag än BP hade det mycket gärna kunnat bli ytterligare ett kryss och tre tre. Så ja, defensiven, i synnerhet Bjärs (och harrejävlar så onödigt många ballongdönare från opressat läge) och samspel med John, måste bli bättre. I synnerhet redan mot Falkenberg som ångar på, en riktigt läskig bortamatch i antågande. Speciellt om man har en defensiv som darrar under stundom.

Med det sagt återgår vi till de roliga sakerna. Søren Rieks. Jävlar vilket driv han har i steget. Inte i närheten av en likadan spelartyp som Sam, utan mer fart, kraft, energi och "blodigare" instinkt. Inte alls meningen att jämföra de två som spelare så sett (eller för den delen snacka ner/bort/ut Sam), utan menar mest skillnaden på vänsterytterspelartyperna. Rieks känns som en riktigt jävla trevlig bekantskap. Kan bli bra detta. Borde väl varit lite till trötthetssymtom som visade sig, annars kunde han gärna spelat alla 90 minuterna.

Lasse Vibe levererar. Även om det behövdes lite fler chanser idag, så sitter ändå en balja från en boxposition efter ett skolboksinspel från MSD. Gott. Men, MSD måste ändå shejpa upp sig några snäpp till. Hörnor som flyger till månen, och andra inlägg som är både för långa, för lösa och för dåliga. Hursomhelst, ett av dessa leder till mål. Bra så.

Gustav Engvall! Sockervadd! Fin boll från Emil (nej han var inte sjuk idag, och ja, han ska spela istället för Adam, även om han tokmissade nåt defensivt läge i andra) där Gustav lurpassar på linjen och avslutet är av yttersta klass. Redan efter fem spelade minuter. Smakstart. Tre mål på tre matcher, det är ett jävligt bra facit det. Spela vidare!

Så har vi då Kenneth. Jösses där också. Ett "internationellt steg" (flashig fras) med den storleken... Det har vi inte blivit bortskämda med. Någonsin? Skit samma, bra förarbete av Robin som visserligen ser ut att tappa bollen, Zohore snor den OCH SKJUTER UTIFRÅN! Halleluja! Så vill vi ha det. Oftare.

Några korta från matchen då:

+ Charmören Søren!
+ 14 mål av Vibe. Klass.
+ Kenneth Zohore!
+ Gustav Engvall!
+ Seger!

- Stundtals bedrövligt försvarsspel.
- Stundtals bedrövliga uppspel.
- Soffrövar.

Kampen om europaplatserna fortsätter. Gärna med tre danskar på plan.

fredag 15 augusti 2014

Operation: Soffröv

Du känner den personen. Jag känner den personen. Den som ständigt öser ur sig kommentarer hur sinnessjukt dyrt det är att gå på fotboll i Sverige.
Den som mycket hellre köper matchen (eller hittar ful-stream) och ser den från tv-soffan trots att den bor i Göteborg med omnejd. Den som säger;
 - Jaa, men går Blåvitt till final eller något kan jag nog tänka mig att gå dit och kolla.

Det är nu vår plikt att få den personen att masa sitt arsle till en stol på Gamla Ullevi istället. Få den personen att inse att tv-soffan inte kan mäta sig med en soldränkt arena. Locka över den personen från en chipsflottig divansoffa till en plats på vår arena. Vår läktarkultur behöver det. Vårt lag behöver det. Det är dags för...
Operation: Soffröv.
Hur?

Dela föjande text;
Hej Kompis! Vi är ett litet sansat sällskap om typ 11000 personer som gillar att umgås, sjunga i kör och kolla på Blåvitt. Vi har förstått att du gärna gör det sistnämnda. Då vi lever efter devisen "the more the merrier" undrar vi om du inte vill komma och hänga lite med oss? Lugn, vi är inget religiöst samfund som vill pracka på dig en massa propaganda, men det ses som positivt om du tror på Gud. Vi kan erbjuda dig en atmosfär långt bortom tv-soffan och skulle du mot all förmodan få cravings finns både chips, läsk och hamburgare att tillgå. Doften av nyklippt gräs får du på köpet.
För endast 90:- kronor kan du nu skaffa dig en av arenans bästa platser till någon av ovanstående matcher. Häng med! 

Länk till dealen hittar du HÄR