På gång


tisdag 25 november 2014

Lennartsson: "En dröm att ha Kamratgården som sin arbetsplats"

PRESSKONFERENS. Göteborg bjöd på nästan ofattbart fint väder, när IFK Göteborg idag kallade till presskonferens på Kamratgården. Självklart var vi på BaraBen på plats. 

Det är lite drygt tre veckor sedan Mikael Stahre blev meddelad att han inte längre är önskvärd och att någon annan kommer att träna IFK Göteborg under nästkommande säsong. Det är lite drygt tre veckor sedan densamme höll presskonferens på O’Learys, Avenyn. Då sa Mats Gren att en ersättare ännu inte var klar, men att en lista över intressanta namn fanns. Indikationen kändes tydlig. En andraplats räckte inte för att en huvudtränare i IFK Göteborg skulle få sitta kvar en säsong till, trots ett år kvar på kontraktet. Det enda som gäller 2015 är SM-guld. Mats Gren tonar dock ner förväntningarna under presskonferensen, ”Målsättningen är fortfarande Europaspel och att vara med och tampas om SM-guldet, som Blåvitt alltid ska vara”.

Under de tre närmaste veckorna har media spekulerat flitigt kring tänkbara huvudtränare för IFK Göteborg och snacket på sociala medier har pågått oavbrutet. Valet från klubben föll på Jörgen Lennartsson. ”Ett enhälligt beslut”, konstaterar Gren. Kontakten med den nye tränaren ska ha tagits dagen efter Stahres presskonferens och enligt Gren togs det slutgiltiga beslutet att anställa Lennartsson för fem dagar sedan. Det nyligen påskrivna kontraktet sträcker sig över tre år och den första träningen med laget hålls den 8:de december. Innan dess kommer Lennartsson spendera tid med sin ledarstab, allt för att tränargruppen ska få en bra start och kunna arbeta tillsammans direkt.

En stor del i att Jörgen Lennartsson tar över som huvudtränare i IFK Göteborg är de framgångar han skördat i form av SM-guld med Elfsborg och en semifinalplats i U21-EM. Han är, enligt Gren, en vinnare. Efter 23 år som fotbollstränare har Jörgen Lennartsson spenderat de senaste året utan tränaruppdrag. Han har sett mycket fotboll, besökt klubbar, bland annat i Tyskland, och utvecklat sina ledarkunskaper genom interaktion med tränare inom andra idrotter. En sak är säker, frånvaron från sidlinjen har, enligt honom själv, gett mycket ny energi, ökat entusiasmen och väckt en stor hunger inför ett nytt uppdrag. ”Pressen detta jobb innebär stimulerar mig. Det är en dröm att ha Kamratgården som sin arbetsplats”, tillägger Lennartsson.

  En nöjd Jörgen Lennartsson i sällskap med Mats Gren och Mikael Vikla

En tidig fråga under Presskonferensen är hur Lennartsson ser på fotboll. Hur ska IFK Göteborg spela under 2015 för att vinna matcher? Både offensiv och defensiv taktik kommer att utformas utifrån spelarnas kompetens. ”Det är skillnad på att ha Iniesta på mittfältet, jämfört med Wernbloom”, menar Lennartsson. Tro nu inte att den nye tränaren ogillar Pontus Wernbloom. Tvärtom talar Jörgen mycket gott om de blåvita spelare som utgjorde stommen i det U21-landslag som dansade fram under sommaren 2009. Lennartsson hymlar inte med att han sneglar åt det tyska hållet när det gäller spelfilosofi. Han vill se en blandning av passningsorienterad fotboll där man skapar målchanser på egen hand och ett bra omställningsspel. Kontringsspel blir allt viktigare i dagens fotboll och detta vill Lennartsson utnyttja. Han vill samtidigt spela ett aggressivt försvarsspel, gärna högt upp i banan, men återigen påpekar han att spelarmaterialet utgör hur taktiken blir. ”Minst fem ordinarie spelare från hösten är redan förlorade eller kommer förmodligen försvinna. Det är ett nytt lag som skall byggas”, säger Lennartsson och ger oss, i samklang med Gren, prognosen att Lasse Vibe troligtvis lämnat IFK Göteborg innan den allsvenska premiäromgången 2015 dragit igång.

I övrigt kommer Lennartsson att arbeta med två assisterande tränare. Magnus Edlund, som haft uppdraget tidigare, samt Alf Westerberg som tar ett tydligt steg upp i A-laget. Thomas Olsson tar över huvudansvaret för U19.

Lennartsson är även tydlig i en värvningsfråga. Det blir ingen Anders Svensson i IFK Göteborg 2015. ”Han är en go gubbe, men han är för gammal”, utbrister den nye tränaren med ett stort leende på läpparna.


Kanal Glenn - New Coach

När IFK Göteborg annonserar presskonferens och det vankas ny tränare tar givetvis Kanal Glenn-redationen sig dit. Självklart lyckades vi fånga dagens huvudperson vilken berättar om en gammal fadäs innehållandes Robin Söder, samt sänder över en önskan om hemflytt till en (gammal) spelarfru.

Att haka på - att tänka efter och att välkomna Jörgen Lennartsson.

KRÖNIKA. Samma dag som jag insåg att, ”nu har jag verkligen möjligheten att tycka på BaraBen” dvs samma dag som jag rent fysiskt, via min mail för första gången kunde logga in, och skriva saker och ting här, väcktes en oro. Vad ska jag skriva om egentligen? Jag kom fram till att jag ganska ofta tycker ganska mycket, om Blåvitt. Hela dagars tankeverksamhet kan gå åt till något som rör klubben. Det är vid sådana tillfällen en krönika är på sin plats, tänkte jag. Detta är ett sådant tillfälle. Jag vet på förhand att i denna text kommer ganska många saker att vara med; Gratulationer, hyllningar, sågningar och vädjan är några exempel. Vi kör igång.

Grattis IFK Göteborg till rekryteringen av en av Sveriges mest meriterade fotbollstränare. För det är han. Förstaplats i Sveriges två högsta serier och bronsmedalj i U21-Em är några av Jörgens meriter. Tack IFK Göteborgs fotbollsutskott för ett fint arbete. Tack Mats Gren för ett riktigt bra arbete. Återigen har Blåvitt hävdat sin roll som storklubb i den Svenska fotbollen. Att de skickligaste personerna i branschen väljer Blåvitt är glädjande. Grattis Jörgen Lennartsson, till möjligheten att få föra Sveriges genom tiderna mest framgångsrika fotbollsklubbs arv vidare.

Min känsla är att en riktigt ljus tider ligger framför oss. Däremot bör jag villigt erkänna att jag främst grundar det på en känsla. Jag vet vem Jörgen är, vad han har uppnått och ungefär vilken typ av fotboll, de lag han tidigare tränat har spelat. Mycket mer än så vet jag inte. Bladet är ganska tomt. Så fram till och med det att vi får svar på allt vi nu undrar handlar det om att utgå ifrån något. För mig känns det så otroligt självklart att utgå från att det kommer att bli bra. Delvis därför att jag så gärna vill det, delvis därför att det i nuläget inte finns någon anledning att tro något annat. Tyvärr upplever jag att för de allra flesta har utgångsläget varit att, det som väntar är en vedervärdig tid, av lidande.

Jag älskar IFK Göteborg mer än vad jag kan uttrycka. Det är jag övertygad om att alla ni som ventilerar Blåvitt-tankar på sociala medier också gör. Därför vädjar jag till er att tänka er för lite innan ni sprider ogrundad pessimism. En sak har jag märkt. Folk hakar på varandras åsikter. Jag skulle önska att fler tänkte innan man slänger iväg en tweet eller skriver en status på Facebook; vad får detta för följder för föreningen jag älskar? Jag ska inte få detta att låta som om jag själv är felfri. Vi har alla ett ansvar. Nu börjar jag dessutom inse att jag är ute på förbannat djupt vatten. Vi har ju för allt i världen yttrandefrihet i det här landet. Tycker man att något är skit ska man givetvis få lov att yttra sin åsikt. Jag försvarar allas rätt att uttrycka åsikter till varje pris! Men slår fast vid att fundera över följderna är bra.

Jag märkte som sagt hur fruktansvärt mycket vi påverkar varandra. Det gick så tydligt upp för mig när jag inte kunde svara mig själv på frågan; varför är jag negativ till Lennartsson som ny Blåvittränare? Efter flera dagars fundering insåg jag att det inte var mina åsikter. Jag hade bara läst tillräckligt mycket negativt om honom på sociala medier att jag bestämt mig för att det var dåligt. Detta trots att de starkaste argumenten till varför Jörgen skulle vara en dåliga ersättare till Stahre är, Ursprung(Småland) fysik(övervikt) och ett febrilt tuggummituggande.

Tycker man att något är dåligt ska man självklart skriva, säga, sjunga, skrika detta! Det behövs. Men om man knappt kan resonera kring vad man tycker är dåligt, tycker jag att man ska tänka en gång till. Man riskerar annars att rätta in säg i ett gnäll-led som bidrar med precis ingenting. Dessa körer av gnäll och klagande påverkar klubben i våra hjärtan negativt. Tycker du att Jörgen Lennartsson är fel tränare för oss därför att du vet något om hans filosofi eller ledarskap som är negativt för Blåvitt ber jag dig inte att ändra dig! Men om du likt jag, tidigare gjorde, rättat in dig i gnäll-ledet ber jag dig tills du fått anledning till annat, ansluta dig till den ringa skara optimister som tror att vår närmaste framtid ser ljus ut, som tror att vi kommer att uppnå det vi drömmer om.

Tillsammans skapar vi en positiv anda kring IFK Göteborg, tillsammans går vi mot framgång.

måndag 24 november 2014

BaraBen-Podden - 14) Ultravax

PODD: 
I veckans avsnitt av #BBpodd gästas vi av Bobban från Ultras Göteborg.
Vi diskuterar bla. supporterkultur, framtida tränarnamn, medias vinklingar och bjuder även på en stor frågestund kring ämnet bengaler. 
Dessutom hyllar vi en viss Trendpattra, kanske lite för mycket.

Vi hörs!

Har du förslag på ämnen som du tycker skall diskuteras eller tas upp. Skriv i kommentarerna nedan, så får vi se vad som dyker upp framöver! Glöm inte att använda #BBpodd på sociala medier så vi kan hitta det ni skriver.

För att prenumerera gäller följande länkar:
Android: http://feeds.feedburner.com/baraben
iTunes: https://itunes.apple.com/se/podcast/baraben-podden/id912766171
Ps. iTunes släpar lite mot andra. Kan du inte vänta finns alternativet nedan;

Lyssna direkt på webben:


fredag 21 november 2014

Den blåvita Hulken från Kullavik har talat, igen.

UPPFÖLJNINGSKRÖNIKA:
Det var inte tänkt att jag skulle bli någon skribent. Det var just ett gästspel det som var min mening, en krönika om min väg in i supporterlivet. Jag fick såpass mycket positiv respons att jag känner att jag är skyldiga er alla en krönika till. Jag vill rikta ett STORT TACK till alla er som läst min föregående text och sagt så fina ord om den. Det värmer mitt IFK hjärta djupt. 

Supporterkulturen runt den här föreningen är stark, den får folk att växa sig starka. Den cementerar en stolthet och ära i våra hjärtan, tänder lågan till kamp och förenar oss i en batalj sida vid sida. Målet att återigen stå på Götaplatsen som vinnare, en dröm att kämpa och sträva mot. En del av oss dedikerar hela våra liv till och runt matcherna en del ser några få matcher per år. Skall vi bli den där vågen spelarna svävar på som gör både oss och dem oantastliga så krävs det att alla bidrar. Att alla som tar sig till matcherna, träningar och dylikt tar sin del. Inte med det menat att alla skall tvingas göra saker man inte vill stå bakom men att på sitt sätt bidra med det man känner sig kapabel till. Vi har nog alla lite med engagemang att investera i IFK Göteborg. Man vet själv var den gränsen går och det är inte andra personer som skall forma just ditt supporterskap, men samarbeten och en enad grund är enda sättet och vägen vi kan ta för att ta ett steg framåt. 

Vi har på senare år fallit tillbaks i en position där vi gnäller mer än vi handlar, gör hönor av fjädrar och stänger in oss själva i en tro att det inte går att vända trenden. Det är fullt möjligt dock, ett arbete som kräver att det är mer än att den innersta lilla kretsen är delaktiga i arbetet. Med en start i år med #Fullfredag fick nog många med mig upp ögonen för hur lite arbete det krävs för att öka intresset. Vi måste dock inse att det inte föll så bra ut som vi hoppats, att vägen fortfarande är lång. Vi behöver inte några andra lag som hjälp för att hajpa våra matcher, kärleken till IFK Göteborg bör räcka för att ta initiativ och motivera andra. Vi snackar dela ut flygblad, sätta upp affisher, övertyga slumrande änglar att komma tillbaks in i familjen. Vägarna är många och alla bör ta sin inriktning, ingen kan göra allt-men alla kan göra något. #Fullfredag var startskottet på den explosion vi skall göra på läktaren. Vår största fiende är fallgropar vi gräver själva såsom förväntan att andra skall ordna allt åt oss. Att dem personer som idag kämpar på får höra skit trots sitt slit är ett faktum. Från och med idag stretar vi tillsammans med dessa personer istället för att dränera deras energi med meningslöst gnäll. 




2009 visade vi på läktaren exakt hur dominanta vi kan vara, vad vi alltid skall åstadkomma. 
Vi skall dit igen och vi skall höja ribban ytterligare, höja temperaturen såpass mycket att luften runt oss bränns. Rida på den vågen land och rike runt, låta elden ta över stad efter stad. På vårat segertåg skall det vara omöjligt att inte ryckas med, alla dem som tvivlat på oss skall benen vika sig på när tryckvågen från en enad supporterskara försvarar vår stolthet och stad. Vi skall bli den muren som står stark bakom spelarna, en 12:e spelare som gör skillnad. 
Tillsammans välter vi vilket lag som helst, tillsammans fyller vi våran arena, tillsammans försvarar vi våran stad. Börjar vi alla ta ansvar för vår egen situation så finns det inget som kan stoppa oss. Det är dags att väcka våra slumrande kamrater, säsongen 2015 skall vi återigen på turné. Varenda människa som kallar sig kamrat skall vara med på den resan. Det är både vår rätt och skyldighet, från Nordsjälland på Valhalla i Januari tills vi hämtat hem Lennart Johanssons pokal från gröthalsarna utan kunskaper i matte. 
Lätta från marken och börja flyga Änglar, vi skall bli vad vi har varit!! 

// Pontus Fredén aka Hulken


torsdag 20 november 2014

I avsaknaden av Blåvitt - en saga om elake Sid, Piff & Puff och herointräsket.

Den 10:e maj 1957 föddes en liten gosse i sydöstra London, som fick namnet John Simon Ritchie. Fadern lämnade familjen tidigt, och efter utflykter till bl.a. Ibiza, där modern livnärde sig på att sälja droger, kom den tioåriga Simon tillbaka till England och en liten stad i västra Kent, Tunbridge Wells. Tre år senare var de tillbaka i London.

Simon bytte tilltalsnamn till John efter att han kommit i kontakt med en annan tonåring och namne; nämligen John Lydon, senare känd som Johnny Rotten. Johnny kom att bli frontman i det ursinniga punkbandet Sex Pistols. John Simon som plötsligt, efter en kort historia om en galen hamster, fick det mer rock´n roll-klingande namnet Sid Vicious, inledde sin musikaliska bana i bandet The Flower of Romance och fuskade lite som trummis i Siouxsie and the Banshees, innan han började hänga framför scenkanten när Sex Pistols spelade. Sid hade looken, han visste hur en bas skulle hängas och han bangade inte för någonting. Efter en kortare tid sparkade bandet den mer "städade" basisten Glen Matlock, och ersatte honom med Sid. Talang och kunnande ersattes med stil och attityd.

Därifrån och till slutet gick allting i en rasande fart. Bandet, Sid och hela den galna apparaten både imploderade och exploderade i en salig röra av endorfiner och nitroglycerin, tills bara aska och rök återstod. Sid själv avled i februari 1979, av en överdos heroin. En saga utan lyckligt slut, även om Sex Pistols hann leverera en av de bästa plattor som spelats in, med Never Mind The Bollocks från 1977. Föga överraskande stod gitarristen Steve Jones för merparten av basspelet på plattan.

En annan saga tog sin början långt senare, i augusti 1985. Då föddes Erkan Zengin som växte upp i Fittja i södra Stockholm. Knappt fyra år senare föddes Jimmy Durmaz i Örebro. Dessa båda herrar har genom sina brokiga karriärer som fotbollsspelare representerat mindre nogräknade lag som  exempelvis Norsborgs IF, Hammarby, Besiktas, BK Forward, Malmö och Olympiakos.

Av någon outgrundlig anledning spelar nu både Erkan och Jimmy tillsammans i det svenska landslaget. Och som om inte det vore nog, så får nu båda två också spela tillsammans med sin stora idol, Zlatan Ibrahimovic! Ni kanske redan nu har börjat funderar på hur detta hänger ihop med John Simon Ritchies livsöde? Det ska jag berätta för er nu.

John Simon, alias Sid, visade tidigt tecken på ett destruktivt riskbeteende. Hans drömmar om att bli rockstjärna och den sjukliga besattheten av bandet Sex Pistols, tog honom till slut in i det allra heligaste, in i kretsen, slutpunkten. Hur det slutade behöver vi inte ta en gång till.

På samma sätt kan jag nu i glaskulan se landslagets Piff & Puff, Erkan och Jimmy, hur de verkligen trånar efter att få vara nära sin stora idol, hur de på planen hela tiden, in absurdum, söker Zlatan med sina passningar. Det här äventyrar inte bara landslagets chanser till ett bra slutresultat, utan även deras egen hälsa. Visst, det är kul att sitta bredvid Zlatan på fotbollsgalan, det är skoj värre att fira ett mål tillsammans med den store (i det ögonblicket i skepnad av en jättenapp), men det finns en hake, och den är ganska stor, för att inte säga gigantisk. Det handlar om deras egen talang och förmåga. Det spelar ingen roll hur mycket de tränar, hur många passningar som är avsedda för Zlatan, så kommer de aldrig ens att komma i närheten av sin store idols kunnande och storhet. Detta kommer med tiden smärtsamt att gå upp för både Piff & Puff, och då mina vänner, kommer det stora bakslaget.

Kanske stannar det vid någon enstaka skandal. En rejäl fylla efter en trött träning eller ett par sönderslagna omklädningsrum. Men möjligen, och mycket troligare, kommer det att gå längre än så. Och här ligger herointräsket farligt nära. Jag ser framför mig hur Erkan och Jimmy sitter i en liten sliten två i Högdalen, med väggarna tapetserade med bilder av Zlatan, Erkan och Jimmy. Från den gamla goda  tiden. Den innan Zlatan hittade nya lekkamrater, innan både Erkan och Jimmy via bänken och läktaren, förpassades ut ur landslaget. Nu är injiceringen det enda som kan bedöva den enorma smärta som tiden lämnat efter sig. De sitter i en schäslongsoffa från Bolia, och ut ur stereosystemet tonar Sex Pistols No Feelings ut. Det är inte vackert, och det är inte som en saga borde vara. Men det är livsöden, riskbeteenden och drömmar som flyger planlöst omkring, innan de slutligen landar och knyts samman.

Sid stod inte att rädda. Men Erkan och Jimmy har fortfarande bollen vid sina egna fötter (när de inte har lånat ut den till Zlatan). Men jag hoppas verkligen att grabbarna tar tag i det hela, att de söker sin egen identitet och plattform. Kanske ser över vilka viktiga personer de knöt an till som barn, tester olika anknytningsteorier. Innan allt är försent.

För herointräsket kan lura bakom de vackraste av knutar. Så även för Piff & Puff.

Varför dröjer det?



Krönika. Jag tänkte spekulera lite kring varför presenterandet av vår nya huvudtränare dröjer. För visst är det konstigt detta? Stahre sparkas efter den resultatmässigt bästa säsongen på fem år. Gren fattar detta beslut utan att riktigt kunna motivera det – utåt, dvs. De flesta antog att Gren spelade ett spel när han bestämt hävdade att en ersättare inte stod klar. Vem sparkar en tränare utan att ha klart med en ny? Kan det verkligen vara så att ersättaren inte var klar då? Och ännu värre, kan det vara så att en tränare inte ens är klar nu? Nåväl. Syftet med denna krönika är inte att såga Mats Gren, utan att reflektera lite över varför jag tror att offentliggörandet dröjer. För jag är övertygad om att det är klart. Jag är dessutom ganska övertygad om att våran nya tränare var klar när Gren och Kurzwelly hade det där mötet med Stahre. Ordet övertygad kändes bra att använda. Så pass bra att jag skriver att Jag är övertygad om att Jörgen Lennartsson tränar IFK Göteborg nästa säsong.
Varför dröjer det då? Jag tror att ledningen, med Gren i spetsen är väl medvetna om att Blåvitt-supportrar i allmänhet är riktigt skeptiska till valet av tränare. Som i denna spekulativa text är Jörgen Lennartsson. Jag spekulerar igen, men jag antar att juletider är viktiga tider för årskortsförsäljningen. Kan det inte vara så att Gren jobbar röven av sig för att landa ett riktigt stabilt nyförvärv, som kan presenteras i samma veva som den, inte jättepopulära tränaren.  Jag hoppas och tror att en presskonferens kommer att komma snart. Min övertygelse är att fler personer än en kommer att presenteras på denna presskonferens. Vi leker med tanken att Sebastian Eriksson och Jörgen Lennartsson och kanske även Tobias Hysén(verkar dock som att han behöver mer betänketid) presenteras tillsammans i en presskonferens. Det lär innebära positivare tongångar än om Lennartsson själv sitter där. Att göra fansen hopfulla tror jag prioriteras just nu.
Hade jag hetat Mats Gren och jobbat som sportchef för Blåvitt hade jag känt en smärre panik just nu. Personligen tycker jag inte att han har gjort något som ger oss anledning att tycka illa om honom. Inte innan vi har fått se resultatet av hans våghalsiga satsningar. Men som jag nämnde tidigare tror jag att klubbledningen har klart för sig vad supportrar i allmänhet tycker. Ett och annat hot om att inte förlänga årskort har gått att läsa. Att få med sig fansen är bör vara viktigt. Jag tror som sagt att man vill lugna fansen och tysta gnället nu innan jul. Det hade jag sett som extremt viktigt i alla fall. Nästa säsong blir Mats Grens första hela säsong som sportchef. Förra säsongen fick han inte riktigt sätta sin prägel. Åtminstone inte på vårsäsongen. Gren känns som  en visioner med höga mål. En märkbart lägre årskortssiffra är inte den start  han behöver. All medgång behövs för Gren och hans projekt. Min uppfattning är att Mats Gren är en bättre sportchef än Håkan Mild. Jag tror att vi kommer att få uppleva mer framgång de kommande cirka tio åren än de senaste tio.
Jag får för tydlighetens skull förklara att jag inte har några direkta belägg för mina spekulationer. De bygger på antaganden. Jag har inte kontaktat klubbens marknadsavdelning och frågat om årskortsförsäljningen är högre kring jul. Eller sett något foto eller liknande som indikerar att Lennartsson tar över. Detta är en krönika fylld av mina egna gissningar. Sista gissningen lyder; Nästa vecka kallar IFK Göteborg till presskonferens. Presenteras gör Jörgen Lennartsson och Sebastian Eriksson.
Vad tror ni kamrater, varför dröjer det?


onsdag 19 november 2014

Ett ljus i mörkret

AXPLOCK. När domaren blåser i pipan, sista matchen är spelad och allsvenskan är över infaller sig ett mörker. Ett mörker av kyla, blåst, ointressanta landskamper och dåliga fotbollsgalor. Men det är då som ett speciellt ljus uppenbarar sig: SILLY-TIDER!

Det är helt underbart att läsa om alla galna, och faktiskt ibland mer äkta, rykten som florerar runt om i sociala kanaler. Spelare och tränare som ska komma/lämna ihop med avsaknaden av desamma. Folk går bananaz för att ingenting blir klart och att vi får leva i ovisshet. Alla möjliga (konspirations-)teorier läggs ut och många 'säkra källor' levererar vad som aldrig inträffar. Klart är iaf att vi med dagens trupp kan gå över till 7-manna och husera på Heden som ny arena.

*** BARABEN.COM *** BARABEN.COM *** BARABEN.COM ***

SVENSKA CUPEN är lottad. Hur go känns inte den här lottningen?


*** VINNA CUPEN ALLEZ ALLEZ *** VINNA CUPEN ALLEZ ALLEZ ***

JAG KOLLADE UPP de senaste årens publiksnitt på hemmaplan. Det är en besvikelse.... En ordentlig kraftsamling behöver göras upp på KG. Tron på att 'supportrar drar supportrar' funkar inte och ska vi nå upp till målsättningen 15 000 sålda biljetter per match redan nästa år behöver 6-7 hemvändare presenteras snart. Riktigt snart...


*** BBPODD *** BBPODD *** BBPODD ***

ÅRETS ÄRKEÄNGEL 2014 ska snart utses. Min röst går till Emil med #trendpattra som utmanare.

*** BARABEN.COM *** BARABEN.COM *** BARABEN.COM ***

MANÉ RYKTAS vara tillbaka snart. Skönt att Gren får ett extra stödjeben att luta sig mot.

*** TRENDPATTRA *** TRENDPATTRA *** TRENDPATTRA ***

MUSIKHJÄLPEN drar snart igång igen. Som vanligt borde alla som tänkt skänka pengar göra det i IFK Göteborgs namn och önska Snart skiner Poseidon.

*** BARABEN.COM *** BARABEN.COM *** BARABEN.COM ***

TILL SLUT blir det ett tack till Stellham och Putte G som orkar dra i podden varje vecka. Kul när vuxna män gör saker tillsammans i sovrummet. Keep it up!

BaraBen-Podden - 13) Jävla Pattra

PODD: I veckans avsnitt SÅGAR Jocke & Patrik sig själva & Baraben.com
Andreas Toll som är gäst berättar om blåvit eufori & slagsmål. 
Samt, givetvis - "Veckans Pattra-pport"...


Har du förslag på ämnen som du tycker skall diskuteras eller tas upp. Skriv i kommentarerna nedan, så får vi se vad som dyker upp framöver! Glöm inte att använda #BBpodd på sociala medier så vi kan hitta det ni skriver.

För att prenumerera gäller följande länkar:
Android: http://feeds.feedburner.com/baraben
iTunes: https://itunes.apple.com/se/podcast/baraben-podden/id912766171
Ps. iTunes släpar lite mot andra. Kan du inte vänta finns alternativet nedan;

Lyssna direkt på webben:




torsdag 13 november 2014

onsdag 12 november 2014

En bredsida från Batteriparken

Precis som jag bestämt mig för att gå i ide från de sociala medierna Twitter, Facebook och Instagram brakade det lös på allvar i och omkring Blåvitt. Stahre fick vingar, spelare fick lämna, tränare hit och dit men inget konkret besked. Media gnuggade händer (och gnuggar fortfarande) av förtjusning över alla genomtänkta och ogenomtänkta kommentarer som haglat från Kamratgården, värvningar som gått i stå och allt det där som ni redan har stenkoll på.

Men det har inte jag. Inte en rad har jag läst förutom på schakalbladen, och på sätt och vis känns det förbannat skönt. Samtidigt som det säkert är en del som tycker att det är förbannat skönt att slippa mina kommentarer på Twitter och Facebook. Men det bjuder jag på, liksom på den här krönikan.

Hur som, Mats "Corleone" Gren har stakat ut en väg som ingen riktigt vet vart den leder. Vet han det själv? Det är bara att hoppas, och jag måste erkänna att det är lite av en tjusning att han svingar åt höger och vänster och vänder upp och ner på allting så här på höstkanten. Men samtidigt vet vi alla att det snart är vår (nåja), och då vill vi ju ha den där speciella känslan i kroppen. Mats Gren borde vara införstådd med vad den känslan betyder för varje blåvit själ. Vi orkar liksom inte med något debacle, och helst inte redan före jul. De kommande dagarna/veckorna kommer att bli helt avgörande för den där känslan.

Jag siar om framtiden, och tror att Mats levererar följande:

  • En ny tränare som minst hälften av oss kommer att hata.
  • En "storvärvning" från Superettan.
  • Två "storvärvningar" från någon riktig liga.
  • Minst en kommentar som aldrig borde yppats.
  • Han behåller Vibe. Åtminstone över nyår.
  • Han ger hälften av oss rättrogna magsår. Innan jul.
  • Och han kommer att leverera resultat. Tids nog.

Så det är bara att luta sig tillbaka, ta plats i hela havet stormar och hoppas på att lugnet lägger sig med en god känsla och gott hopp om framtiden. Själv ska jag bli ett monster av uthållighet tills det är dags att ställa sig på Vasaloppets startlinje i mars, i IFK Göteborgs dress. Då jävlar. Fast det är en helt annan sak.

BaraBen-Podden - 12) Deal or no deal

PODD: I veckans avsnitt gästas Patrik och Jocke av ingen mindre än Markus Wulcan, stjärnreporter på Aftonbladet. Vi diskuterar Grens masterplan, fobollsgalans fadäser och inte minst vår kommande tränare.

Har du förslag på ämnen som du tycker skall diskuteras eller tas upp. Skriv i kommentarerna nedan, så får vi se vad som dyker upp framöver! Glöm inte att använda #BBpodd på sociala medier så vi kan hitta det ni skriver.

För att prenumerera gäller följande länkar:
Android: http://feeds.feedburner.com/baraben
iTunes: https://itunes.apple.com/se/podcast/baraben-podden/id912766171
Ps. iTunes släpar lite mot andra. Kan du inte vänta finns alternativet nedan;

Lyssna direkt på webben: