"Fotboll är ingen saga..."

KRÖNIKA. Vilket bittert slut på en annars så fantastisk säsong. För tredje gången i år fick AIK vinna. Det gör ont, det gör så jävla ont.

När jag blickar tillbaka och tänker på det IFK jag såg spela ut motståndare efter motståndare före U21-EM uppehållet så ser jag ett IFK med SM-GULD skrivet i pannan. Vi gick in som serieledare med Ellos en poäng bakom oss in i några veckors uppehåll, men vad hände sen?

Jag tänker inte sitta här och skriva ner ursäkter nu, MEN. Vi tappade Wernbloom, inte bara spelaren utan också köttaren, hjärta och vilja. Vi tappade Bjärsmyr, inte bara en utmärkt back utan också självsäkerhet, spelförståelse och trygghet (var det någon som hade ont i magen när motståndarna försökte utmana två mot en när "Bjärs" stod upp med Kim bakom sig i kassen?). Vi drabbades av skador på spelare som också stod för dessa egenskaper. Då blev vi uträknade av medier och av våra motståndare, vi var inte ens (i deras ögon sett) med i guldstriden längre. Men glöm för fan inte att vi tappade inte dom här gulden förrän i sista sista sista stund. Vi var med hela vägen, men det räckte inte ända fram.

Spelare som fyllde på och ersatte dessa bortfall har gjort ett fantastiskt jobb, visat att vi är ett lag med framtid (kolla Dyrenstam!). Men vi saknar det tunga, vi saknar mycket av just, köttandet, hjärtat, viljan, självsäkerheten och tryggheten. Det här är nyckelord i ett framgångsrikt och vinnande lag. Nu vet jag att många av er läsare kommer att hata mig för en stund, men kolla på laget som vann våra titlar framför ögonen på oss (jag nämner inte lagets namn mer än en gång idag, för det får mig på så jävla dåligt humör) hade inte dom lite mer än oss av just dessa egenskaper? Visst, vi levererade mål (massvis!), bolltrolleri, kämparglöd, kondition, styrka, glidtacklingar, Kims fenomenala räddningar, Ragges klack och Alexanderssons erfarenhet. Men kvoten av köttande och hjärta kan inte fyllas ens av två spelare. Visst hade det varit en riktigt underbar saga om vi hade vunnit, men fotboll är ingen saga.

Firma Rehn/Olsson har gjort ett heroiskt jobb med det som fanns att jobba med. Till nästa säsong får vi tillbaka många skadade och förhoppningsvis fylls laget också ut med nya spelare (Risp?).

Nu till oss supportrar. Vilken jävla säsong vi har haft, från alla läktarsektioner. Vi har brunnit (dubbel bemärkelse), hyllat och hoppat för det vi älskar. Vi har stått bakom och fått vårat älskade blåvitt att lyfta. Men vi kan bli bättre. Nästa år, vårat år, så får vi våra blåvita hjältar att flyga. 2010 är vårat år, det är helt klart.

TILLSAMMANS MOT NYA MÅL, alla spelare, ledare och supportrar. Nästa år ställer vi oss upp, kör över vad som än står framför oss och låter ingen annan ens känna doften av guld. För vi är blåvitt och vi ÄR bäst i Sverige. 2010 tar vi fram mer av köttandet, hjärtat, viljan, självsäkerheten, tryggheten och vinner GULD. Försäsongen har redan börjat, den började för några timmar sen. Årskorten ska köpas och vi gör oss redo. 144 dagar kvar.

- NU JÄVLAR KÖR VI!

Tack för ett annars underhållande fotbollsår,

med alla känslor som hör till...

Äntligen på väg

LIVE. Det slutade med mörker. Inte bara på planen utan även utanför. För när vi hoppade på tåget och skulle lämna stationen så visade det sig att vagnen var utsatt för sabotage. Enligt ryktet hade något geni kastat en smällare på lokets strömledningar vilket gjorde att vi blev ståendes i Älvsjö i runt 1,5 timme, helt utan ljus eller ström. Nu rullar vi hur som helst, och vi räknar med att anlända i Göteborg ca klockan tolv.

Nåväl, trots förlusten, och trots mörkret så hade vi iallafall skoj. Och vad passar väl då bättre än att bjuda på ännu en falsksång och en bild från mörkret?

Ja, jag vet. Det suger att förlora. Det suger ännu hårdare att förlora två gånger. På en vecka. Mot våra värsta rivaler. Men kom igen nu, vi är Blåvitt. Vi har vunnit Svenska Cupen, vi har 18 SM-guld. I Europa har vi vart och även där vi guld har tatt. Vi är mesta mästarna från Göteborg.

Vi kommer alltid igen. 2010 är revanchens år!

Inom loppet av sju dagar - två förluster mot AIK

Låt det aldrig hända igen! ALDRIG!

Den som är nöjd kan dra åt helvete

REVANSCH 2010. Det är så fruktansvärt tröttsamt att se hur en del lagomsvennebananer kryper fram till de två förnedrande titelförlusterna mot ärkerivalen AIK och har mage att mästra oss som ställer höga krav på vår förening. IFK Göteborg är ingen jävla KY-utbildning med inriktning fotboll, vi är Sveriges mest meriterade fotbollsförening med den alltid stående målsättningen att återetablera oss ute i Europa.

Lagom duger fan inte för Blåvitt.
Du som är nöjd med två andraplatser kan dra åt helvete.

I kväll börjar återmarschen mot revansch. De närmaste 120 dagarna av försäsong skall enbart handla om att se över vår organisation för att hitta sätt att förbättra oss på. Det kan vara från att förändra färgen på drickaflaskorna till att peta Hjalmar Jonsson till Oldboys-laget, men det måste till en omfattande självrannsakan inom föreningen IFK Göteborg.

Ja, vi är ett topplag. Ja, vi har tre raka cupfinaler och medaljplatser i Allsvenskan. Men nej, det räcker inte för oss. På långa vägar.

IFK Göteborg måste ha som absolut målsättning 2010 att vinna SM-guld. Då går det inte att vara smånöjd med att ha fått stryk i den avgörande seriefinalen, det går inte att skratta åt en förlust i cupfinalen. Det finns inget värre än att bli tvåa efter sin ärkerival. Det tycker knappast du eller jag om det gäller en förlust av sin älskade flickvän till någon snubbe man hatar.

Lika lite kan jag smälta att vi förlorar både Svenska Cupen och Allsvenskan till AIK. Jag älskar dessa titlar och ger inte upp, blir inte nöjd, anpassar mig inte till den hårda verkligheten. Om jag älskar någonting från mitt inre så måste jag för min egen skull ta till alla tänkbara medel för att vinna tillbaka den, det, jag älskar.

Nu måste Blåvitt vinna tillbaka det vi älskar.

Hela försäsongen och säsongen 2010 skall ägnas åt en enda sak: revansch. 2009 vann AIK och det går inte att förklara bort. De gjorde sin insats bättre än vad vi klarade av. Men du, kom fan inte släpande på några nöjda miner och roade analyser kring att "det var ju en väldigt bra säsong trots alla skador". Det här är ingen jävla hobbyverksamhet och inte på skoj. Fotboll är viktigare än det dödligaste av allvar och för oss som passionerat brinner för IFK Göteborg kan den enda känslan i den här förjävliga situationen vara - vi måste komma igen.

Vi ska komma igen och göra det med en vildare frenesi än någonsin förr. IFK Göteborg ska ta saken i egna händer och göra 2010 till sitt år, vi ska jaga sönder varenda utmanare som försöker att ställa sig i vår väg. Nu åker silkeshandskarna av och en kokande revanschlust släpps fri.

Nästa år duger inga andraplatser -
2010 är revanschens år i svensk fotboll.

Inifrån Råsunda

LIVE. Vi är inne på Råsunda i detta nu. Inne i fiendeland i väntan på cupfinalen. Spelarna har precis kommit ut på planen och börjat värma upp. IFK-supportrarna fyller på den södra läktaren i stadig takt. Vi är laddade, spelarna är laddade... Nu kör vi!

Snart skiner Poseidon från krogen i Stockholm

Kanal Glenn Studio Live inför cupfinalen!

LIVEBLOGG från cuptåget till Stockholm

LIVE. Supporterklubbens tåg rullade som planerat ut från Göteborg cirka 09.30. Vi har nu kommit ca två timmar på väg och stämningen är som alltid väldigt god och gemytlig. I vissa vagnar är det lugnare, i vissa vagnar är det mer liv och rörelse.

Några goda samariter har beslutat sig för att hjälpa Martin Mutumba i hans burksamlande, och har därför beslutat att samla en hel påse till detta ändamål.


Några andra har givetvis med sig en galge, som kan användas till flera ändamål...


Vid stoppet i Skövde uppenbarar sig en yngling på en balkong, ställer sig och håller upp en stor AIK-flagga. Inte populärt bland de ca 600 änglar som är ute och luftar sig. Här hänger vi ut galgryttaren:

Vi nobbar Risp - hjälten som symboliserar Blåvitt

SILLY SEASON. Blåvitt Nobbar Fredrik Risp, "Vi har redan nio backar", säger Mild. Därför startade BaraBen.com tidigare i dag ett supporterupprop för att föreningen ska komma till sina sinnes fulla bruk och mindre än fem timmar har fler än 400 personer tecknat under. Antalet undertecknade växer för varje minut.

BaraBen.com tog därefter supporteruppropet ett steg längre och startade upp en Facebook-grupp under namnet "Vi som vill ha hem Fredrik Risp till Blåvitt!" och på ynkliga fem timmar, på en fredag kväll, går 815 personer med. Antalet medlemmar växer för varje minut.

Nu vaknar medierna till. Först konfronterar Sportsday Håkan Mild med uppgifterna om supporteruppropet:

"På blåvita fansajten baraben.com uppmanas läsarna att skriva på för Fredrik Risp; det är en spelare med stort, blåvitt hjärta som många änglar gärna sett på Kamratgården igen.

- Då får jag väl ta den kritiken, säger Mild lugnt."

Sedan vaknar drakarna, först Aftonbladet - därefter Fotbollskanalen. Alla fokuserar på att vi supportrar med en så gott som enad röst skriker ut "Vi vill ha hem Risp till Blåvitt". Men som alltid när det kommer till IFK Göteborg kan ingen räkna med att de ångrar sig eller "tar sitt förnuft till fånga". Det verkar kvitta om Fredrik Risp är en bättre fotbollsspelare än varje enskild back i dagens trupp - vilket han med all sannolikhet är.

Men det är inte det som upprör. Det som upprör är att vi nobbar killen som mer eller mindre symboliserat den blåvita andan det senaste decenniet. Spelaren som nobbade både Djurgårdens och Elfsborgs mångmiljonbud med motiveringen "Jag sitter hellre i turkiskt fängelse än att spela i en annan förening än mesta mästarna", tvingas av IFK Göteborg att gå ut med hatt i hand för att hitta sig en ny klubbadress. Hur kan vi då rakryggat kunna stå upp för vår vision om att plocka hem utlandsproffs något år tidigare, för att kunna etablera oss i Europa?

Nu ringer en spelare som bara för ett par veckor sedan lirade mot Galatasaray på egen hand till Kamratgården. Men vi är inte intresserade, för vi har redan en massa backspelare. Var är ambitionerna? Om Zlatan Ibrahimovic skulle få för sig att ringa till IFK, nobbar vi då honom med motiveringen att "vi har redan fem forwards"? För sanna mina ord, det är inte varje dag en spelare av Fredrik Risps kaliber visar intresse för att lira i vår anrika, men med europeiska mått mätt, lilla förening.

Samtidigt som han älskar Blåvitt - och som vi medlemmar i IFK Göteborg älskar honom. Det är vad som upprör oss blåvita fans, kära ledning. Det är vad som får oss att ryta unisont: gör en pudel och erbjud Risp ett kontrakt i IFK Göteborg!

ALTERNATIVA SHOPEN
- http://shop.baraben.com -

Skriv på (för) Fredrik Risp!

VERY SILLY. Ibland kommer nyheter av så oväntad karaktär att man inte tror det är sant, och bara slår en rakt i ansiktet, som en fet käftsmäll. Som 2003 när DVMFT visade sig ha skrivit på för aporna. Eller som idag när man kommer hem och får läsa att IFK Göteborg väljer att INTE värva en hjälte med blåvita färger ändå in i själen.

En fotbollsspelare som lätt håller landslagsklass många stunder. En ledargestalt med mycket rutin både från landslagsspel och från Europaspel, i synnerhet mot motstånd av en kaliber som vi har haft svårt för. En kontraktlös spelare i helt rätt ålder för att avsluta sin karriär i Guds lag.

IFK Göteborg tackar nej till Fredrik Risp.

Ja, ni läste rätt. Och vill ni läsa det igen är det bara att scrolla ner ett par rader här på bloggen. Men trots att man kan läsa det flera gånger så förstår man det inte, för det är så dumt att det finns bara inte. Dagen som vi väntat på så länge kommer alltså inte bli av. Det blåvita hjärtat får klappa vidare någon annanstans, kanske i Norge, kanske i Danmark. Ni hör ju själva hur dumt det låter.

Jag minns när jag var på Kamratgården för kanske två år sedan, det var strax före jul. I entrén satt ett julkort med en bild på Fredrik Risp, hans fru och deras barn. Jag minns inte exakt vad det stod men det var en handskriven hälsning till Kamratgården och folket där och en önskan om en god jul till er alla och allt det där. Hur många exänglar tror ni skickar ett sådant?

Nej du kära Håkan, i vanliga fall är mitt förtroende för ditt arbete hundraprocentigt, men i just det här fallet håller jag inte med dig för fem öre. Visst vi har stor trupp många backar, men ärligt talat... Risp skulle höja kvalitén på backlinjen och karaktären på truppen så mycket att det skulle faktiskt inte spela någon roll om vi har 37 backar. Vi säger att vi ska satsa på Europa i år och vad passar väl bättre då än en back med massor av rutin från just Europa? Dessutom är det knappast en hemlighet att viss islänning dragit till sig ett hyffsat intresse från utländska klubbar på senare tid, och en försäljning av denne skulle lätt finansiera en liten sign on till Risp. Han skall hem, så är det bara.

Så Håkan, om du läser det här, gör det enda rätta och ring Rispen nu, säg att du ångrade dig och lägg fram kontraktet nu, fort som f*n!

Till er andra vill jag bara säga en sak: Skriv på för Fredrik Risp! För att visa att vi alla vill ha hem denne Blåvite hjälte så skriv ditt namn i kommentarerna. Vill du inte använda ditt namn så skriv bara +1, word eller vad som helst.

Kanske, kanske, om vi har tur, så tar Håkan sitt förnuft till fånga, lägger fram kontraktet och det blir en riktigt god jul i år också...

Gruppen på Facebook: Vi som vill ha hem Fredrik Risp till Blåvitt!

BaraBen Avslöjar: Söder gör rekordsnabb comeback

BARABEN AVSLÖJAR. Robin Söder gör rekordsnabb comeback och är fit for fight runt månadsskiftet februari/mars 2010. Spekulationer kring Söders skada har tidigare ifrågasatt hans möjlighet att spela fotboll under första halvan av 2010 - något BaraBen.com nu kan dementera.

Söder som skadade sitt knä i semifinalen i U21-EM i somras ägnade slutet av sommaren åt att halta runt i väntan på den operation som blev startskottet på en rekordlång rehabilitering. Men BaraBen.com kan i dag avslöja att speedkulan Söder överraskat alla prognoser och förväntas göra comeback någon månad före seriestarten 2010.

- Vi har undersökt honom noga, både vanlig röntgen och magnetröntgen, och vi är väl inne på att han ska vila vaderna helt och hållet säsongen ut, sa IFK Göteborgs läkare Jon Karlsson till GT tidigare i år - och med "vi" menade han även läkaren Leif Swärd.

Tidigare har medieuppgifter ifrågasatt hela Robin Söders fortsatta karriär, då skadan liknats vid Susanna Kallurs problematiska underbensskada.
- Det är en likartad skada som Robin har, men inte lika allvarlig. Eftersom vi har uppmärksammat det här i tid tror jag inte det ska vara någon fara på lång sikt, sa han till GT då.
Men rehabiliteringen har varit så framgångsrik att Söder nu kan bli aktuell för allsvenskt spel - redan i början av nästa säsong.

||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||

Blåvitt nobbar Risp. Nu för tiden kommer sällan en positiv IFK-nyhet utan att den serveras med en side order i form av ett "bakslag". Eurosport avslöjade tidigare i dag att IFK Göteborg nobbar Fredrik Risp. Orsaken - överskott av backar i truppen.

- Det stämmer. Det är en spelare med en fantastisk karaktär och han kommer att generera jättemycket till den klubben han hamnar i. Men vi har nio backar, så det går inte, säger IFK Göteborgs sportchef Håkan Mild till eurosport.se.

BaraBen.com erfar att beslutet att nobba "Rispen" väckt viss irritation inom IFK Göteborg. Alla är nämligen inte helt överens om att det här är ett korrekt beslut och ledande (oväntade) krafter har visat öppen motvilja till att inte erbjuda den förre storbacken ett kontrakt. Men det rådande läget i truppen är ett överskott av etablerade backar, vilket lett fram till att Risp tyvärr får nobben i nuläget.

Batongdårar till attack mot AIK:are vid centralen

MEDIEKRITIK. Herrejävlar, kolla in den här bilden hos DN. I bildtexten läser jag "En IFK-anhängare riktar ett slag med batong mot en AIK-supporter som passerar Drottningtorget utanför centralstationen." Nu frågar jag mig hur Sveriges största morgontidning definierar IFK-supportrar?

Hade den snubben varit på matchen med batong då, eller? Hade han varit på matchen, gömt undan batongen i ett buskage och hämtat den efter match, kanske? Nej, naturligtvis vet ingen svaren på dessa frågor då ingen på DN har någon som helst aning om vem mannen på bilden är. Ok, hade de kallat honom "Göteborgaren" (vilket även det är svårt att fastställa då vi de facto har rörelsefrihet i det här landet) skulle jag kunna köpa det - men IFK-supporter? Fy fan.

Citat:
"Flera av fansen var utrustade med batong och på Drottningtorget eldade arga IFK-fans upp AIK-halsdukar. Stämningen var stundtals hätsk, något som bekräftas av den bild (se ovan) DN:s fotograf tog utanför stationen i samma skede, där en AIK-supporter får ta emot ett batongslag mot huvudet."

Batonger? Ärligt talat, batonger? Kring slagskämparna på bilden står dessutom massa småungar som troligtvis enbart sökt sig dit för att de hört på stan att "nu kommer det bli bråk". På precis samma sätt kan den här batongmannen vara en random dåre som åkt in till Göteborgs centrum enbart för att slåss, för jag hoppas inte det går att ta med sig en batong in på Gamla Ullevi!? Det skulle i så fall totalt idiotförklara visiteringarna på Gamla Ullevi, men samtidigt gör väl all pryoteknik på läktarna i söndags redan det...

Citat:
"En timme efter matchens slut hade sammanlagt ett tjugotal personer omhändertagits av polisen, varav två misstänkta för misshandel, de andra för fylleri och störande av allmän ordning... ...Senare på kvällen följde fem anmälda fall av misshandel. Sex personer fördes med ambulans till sjukhus."

Det här känner vi som varit med ett tag i fotbollsvärlden tyvärr igen, till punkt och pricka. På precis samma sätt som här brukade Drottningtorget timmarna efter matcher mot Stockholmslagen på 80- och 90-talet förvandlas till en småskalig krigszon. Polisen borde kanske, bara kaaaanske, förutspått att en högriskmatch av karaktären "århundradets match" skulle locka till sig lycko(bråk)sökande dårar kring Centralen? Eller var det för mycket begärt?

Den frågan får gärna kompletteras med en liten fundering kring vilka människorna är som tar med sig batong till en fotbollsmatch? Om det nu inte är folk som skiter helt i fotbollen och enbart är där för att fajtas? Sådana personer skulle i varje fall jag inte kalla "IFK-fans" - utan batongdårar.

Revansch och rivalitet

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er supportrar. Ibland ett okänt namn, ibland en blåvit profil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material. I dag efterfrågar David Slättman revansch.

AIK - IFK GÖTEBORG, 7 November i Cupfinal på Råsunda.

Söndagen den 1 november var en mörk dag för alla blåvita supportrar. När vi fick stryk mot råttorna i AIK, på hemmplanen Gamla Ullevi. Där vi har varit obesegrade hela säsongen - fram till just denna söndag i november. Jag har aldrig varit på en sådan match tidigare, en match där man har varit så himla laddad och taggad till tusen, en match som känts som årets match i Allsvenskan.

Jag kände glädjen och lusten i luften här i Göteborg. Hela vår stad trodde och hoppades på guld. Känslan var enorm och alla visste att det skulle bli en speciell afton. Denna enorma, hetsande, elektriska och eforiska stämning som fanns just denna afton på Gamla Ullevi - det har jag aldrig varit med om. När jag och mina kamrater stöttade änglarna kändes det helt galet att stå i klacken, det kändes som vi skulle bära hela Gamla Ullevi i vår famn när Tomas Olsson gjorde 1-0 målet. Den här stämningen tycker jag att vi tar med oss till Råsunda nu på lördag när vi ska totalt ska krossa gnaget på deras hemmaarena.

När jag gick hem från Gamla Ullevi kände jag och säkert många andra med mig en känsla av tomhet, ledsamhet och väldig besvikelse. En besvikelse som inte går att beskriva och jag hoppas aldrig att vi får uppleva detta igen. Det vore fruktansvärt om AIK tar dubbeln. Jag väljer två ord att basera min krönika kring, två ord som visar på kärlek och hat på samma gång. Orden är "revansch och rivalitet".

IFK Göteborg och AIK kommer från Sveriges två största städer, i princip (Solna). Vi är två av landets absolut största klubbar, när det kommer till arenorna, fansen och omsättningen. Därför har IFK Göteborg en väldigt stor revansch att utkräva i helgen. Både för spelare och för
oss fans som bär fram laget mot nya mål och höjder. Jag hoppas att alla vi som kommer att se matchen på plats är inställda på att sjunga och skrika oss hesa så det hörs ända hem till vår hemstad på västkusten. Jag tror och hoppas att vi kommer att slå AIK på lördag.

Alla inom IFK Göteborgs organisation, fansen inkluderade, skulle må väldigt bra av ett cupguld nu när vi inte vann det allsvenska guldet. Rivaliteten mellan IFK Göteborg och AIK har alltid funnits och det kommer även att finnas med oss nu på lördag.

Rivaliteten mellan dessa städer är väldigt påtaglig när det gäller supportrar och till och med polisen. Man visar upp storinsatser som överträffar varann när det kommer till polisarbetet och hur fansen är mot varandra, ja det vet vi ju. Stämningen och känslorna blir påtagliga både på ett positivt som negativt sätt - vilket kan bli till en skrämmande nivå, men det är verkligheten i dagens samhälle.

Signumet för oss alla som som reser med vårat lag bör vara glädje, sorg, skratt och i värsta fall tårar. Vi ska bevara den sköna Göteborgsandan som vi har och ta med alla dessa känslor till matchen på lördag - då vi ska krossa gnaget, krossa gnaget, krossa gnaget!

7 november 2009 ska cupguldet bärgas hem till Göteborg.

/David Slättman.

Revenge of the Angels.

EN BILD SÄGER MER ÄN TUSEN ORD.

"The most powerful weapon on earth is the human soul on fire"

- Field Marshal Ferdinand Foch.

Oavsett vad som hände efteråt...

...så fick vi uppleva det här. Spelet, tacklingen, skottet, hörnan, målet. Glädjen och stämningen, just där och då... Blir det bättre än så?