Jag döpte "Snart skiner Poseidon"

Snart skiner Poseidon @ Biljardpalatset inför BP-Blåvitt (hösten 2009).

HANKINS KRÖNIKA. Framgång mäts inte enbart med troféer. Det finns andra kvalitéer i livet, och inom fotbollen, som är minst lika viktiga. Jag skulle vilja kalla en av dessa viktiga kvalitéer för magi, något vi fått uppleva gång på gång, ja en gång till, i år.

Inför säsongen 2009 lyftes - som alltid - debatten kring om det inte var dags att byta ut "Heja Blåvitt" mot något nyare och fräschare. Debatten om inmarschlåtens vara eller icke vara hade då pågått i flera år i en tråd på Supporterklubben Änglarnas forum, men den här gången bröt hela helvetet lös.

Jo, jag vet att väldigt många blåvita lever i vinterparadiset Los Jantes och därmed är snabba på att irritera sig på allt för flagrant bröstknackande - men BaraBen.com var tamejfan en katalysator som hette duga i det här fallet. Förra vintern, för drygt ett år sedan drog vi på BaraBen.com igång ett stenhårt lobbyarbete för att byta ut Schytts klassiker.

Mitt favoritalternativ i den debatten var Maja Hirasawas Gothenburg.

Tills jag hörde Joel Almes låt. En del änglar umgicks med folk nära honom och föreslog genom en six degrees of separation-kedja att den nyblivna stockholmaren Alme skulle skriva en blåvit inmarschlåt. Resultatet blev en sällan skådad succé.

Jag älskar fortfarande Hirasawas låt, men kan inte på något sätt säga att jag ångrar skiftet från att förespråka den till att pusha fram Joel Almes (då odöpta) låt om att kasta tomma glas. Sega gamla Supporterklubben Änglarna tog naturligtvis för sig diverse byråkrati och pampvälde i frågan medan friska dårarnas klubb på BaraBen.com agerade som sig bör: som en titan, en härförare - en blåvit hetsmaskin. Allt fokus lades på att skapa opinion för ett byte till det som i ett samtal mellan mig och Joel Alme officiellt döptes till "Snart skiner Poseidon".

Ja, nu finns du där ute som tycker att jag gör det där, bankar mig på på bröstet och sådär. Och nej, naturligtvis hittade jag inte på det superbt avancerade och innovativa "Snart skiner Poseidon". Det förslaget läste jag på Alltid Blåvitts forum. That's it. Men sedan gjorde jag en sak till, jag ringde till Joel Alme och frågade om det var ok att vi officiellt döpte hans låt till precis det - i vår kampanj för densamma på BaraBen.com.
"Den har ju inget namn än så länge det låter väl bra. Jag tycker namnet passar", sa Alme.

"Fy fan vad kaxig han är nu. Sticker ut hakan som den som döpte Joel Almes mästerverk. Vem tror han att han är?"

Jo, jag hör dig. Du vill se ödmjukhet, jag levererar inte det du förväntar dig. Men vet du vad? Dra åt helvete. Jag är så less på all jävla ödmjukhet som omringat Blåvitt den senaste tiden. Det har varit en månads helvete på jorden för dem som brinner för det blåvita fotbollslaget som döptes till Kamraterna (nej, den gången var jag inte med vid dopet, vad jag minns). Det talas ofta om att "den spelaren passar nog inte in på Kamratgården för han har inte rätt mentalitet". Som tur är så utmanar jag knappast om en plats i Stefan Rehns elva. Även om den drömmen en gång fanns där, långt före min första häxa på Valborg eller grovhångel bakom gympasalen.

Vi är supportrar till IFK Göteborg, landets absolut mest framgångsrika förening.
Glöm inte det.

Vi har rätt till att vara kaxiga. Vi kan stå upp på läktarna, sjungandes för full hals på Almes magiska strofer och känna en mäktig stolthet över att supporta den maskin, det självgående expresslok, den vilda brunstiga arabhäst - som är Blåvitt.

Framgång mäts inte bara med troféer, det mäts med magi.
Men lustigt nog så har Blåvitt även störst troféskåp i landet.

Hamréns fjärdeklassare

LANDSLAGET. Som ni säkert många läste så fanns inte Tobias Hysén med i Landslagstruppen när den publicerades idag. Vi hittade namn som Stefan Ishizaki, Daniel Larsson och Mathias Ranégie men ingen Tobias Hysén. Jag svalde fel och trodde en kort stund att jag skulle dö för att jag inte fick någon luft - Vart fan är Hysén?

Aftonbladet uppmärksammade också detta och tog kontakt med Hamrén där han kort och gott svarade att Hysén är skadad, opererad till och med och därför inte kan delta. Hysén själv var förvånad. Svenska landslaget hade alltså petat allsvenskans bäste spelare för att han var skadad och opererad. Okej.

Informationschefen säger till aftonbladet att dom har varit i kontakt med IFK Göteborg och skyller missen på att:

"Nu runt jul åker folk på semester hit och dit så det kan vara lite kommunikationsmissar. Men det är klart att allsvenskans bäste spelare är välkommen om han är frisk."

Lite kommunikationsmissar? Var det IFK Göteborg ni hade kontakt med eller sökte ni i hopp om att träffa rätt på 'Håkan+Göteborg' på hitta.se? Om det nu är så att informationen om att Hysén låg nyopererad med en knäskada kom från IFK Göteborg så undrar jag vem som är på semester och om ersättaren är en fjärdeklassare på praktik..

Jag försökte få kontakt med Hamrén angående detta med jag fick informationen om att han hade åkt till månen för att samla krafter inför VM 2010 som han tror att Sverige kommer att gå långt i. Skämt å sido. Det ska bli spännande att följa detta landslag med Hamrén i spetsen, min bror kanske till och med kan få spela. Han slutade med fotboll för några år sen, men innan det var han jätteduktig i division tre.

HEJA SVERIGE! HAMRÉN FOR PRESIDENT!

Tauers ersättare är klar

Lucka 15. Gamla Ullevi (den nya).

Baraben.com presenterar, Julkalendern "24 blåvita stunder 2009."

ULLEVI. Kärt barn har många namn, har även hört olika försök till att få kalla Ullevi för "Borgen", vilket är helt befängt. Borgen är och kommer alltid att vara Frölunda borg, och i den borgen spelas det hockey. I frölunda borg är vi inte. Vi är på Ullevi. Vi spelar en lite finare sport, vi spelar fotboll.

När jag skriver här på BaraBen så kommer jag bara att skriva Ullevi, och är det då någon bonde som frågar - vilken? Så är han tydligen inte riktigt intresserad och förtjänar därför inte min tid. Skulle det helt plötsligt bli så förfärligt att vi måste spela en match på friidrottens Ullevi (den stora) så tar vi det problemet då.

Hur som helst. Ny arena, fantastiskt. Akustiken på Ullevi är helt underbar, vilket vi blåvita supportrar verkligen har fått uppleva. Lite svårare dock för dom andra två lagen som har Ullevi som hemmaarena, eftersom dom inte har kapacitet att fylla den, men låt oss nu inte gå in på den diskussionen igen.. 19 Spelade matcher, 17 utan förlust. Om någon säger Ullevi, då tänker man blåvitt. Blåvitt och Ullevi. Hade varit rätt intressant att se hur många som skulle svara Gais eller Örgryte, inte många.

Jag har köpt mitt årskort, har du?

BaraBen Special Awards 2009

PRISUTDELNING. December är listornas månad. Och självklart tar då BaraBen fram en ohälsosamt innehållsrik lista över fotbollsåret 2009. Det prisas, sågas och konstateras vad som hänt de senaste 12 månaderna. Eftersom det delades ut priser även förra året, har det i dag blivit en tradition. Håll till godo.

ÅRETS BLÅVITA:

Spelare: Tobias Hysén – lagets mest lysande stjärna. Skyttevinnare och landslagsman.
Försvarare: Ragnar Sigurdsson – bäst i backlinjen helt enkelt.
Mittfältare: Gustav Svensson – utmärkt i den defensiva rollen.
Bubblare: Stefan Selakovic – assistkung.
Anfallare: Tobias Hysén - målen talar för sig.
Genombrott: Mikael Dyrestam – unge mittbacken gick in som vänsterback i skadekrisen och skötte sig perfekt.

Nyförvärv: Gamla Ullevi.
Bubblare: Hannes Stiller.

Mål: Ragnars långskott, ett par meter in på Djurgårdens planhalva.
Bubblare: En gäng av Hyséns mål; tunneln och placeringsskottet mot HBK, chippen mot KFF, volleyn mot Ellos, halvvolleyn mot Gais.
Assist: Sellas förarbete till Hyséns språngnick mot Öis hemma. LÄNK
Bubblare: Kims utspark till Hysén vs BP borta.

Match: Hemmapremiär och 6-0 mot Dif är svårslaget.
Ärkeängel: Tobias Hysén – fansens favorit och själv ett stort fan ibland.
Déjà vu: Tonåringarna fortsätter att ta över startelvan.
Ramsa: Hoppa Blåvitt hopp. Kaktusar dansade och de boende trodde jordens undergång var kommen - nej det var bara Blåvittklacken.

Felkalkylering: Trots försäljningar och höjt publiksnitt misslyckas föreningen totalt med ekonomin.
Felkalkylering 2: Gajs – fick känna Blåvittsupportrarnas vrede när ordet ocker fick ett nytt ansikte.

Kroppsdel: Korsband.

Räddning: Kim Christensen vs RÅP. Reflexen borta mot MFF står ut bland många fina räddningar.

Förlängda exil: Fredrik Risp – vill hem men Mild säger nej.
Rysning: Inmarschen. Tack Joel Alme.

Uteblivna målgest: Tobias Hysén – två mål hemma mot Djurgården.
Full moon party: Blåvitt spelar träningsmatcher vid midnatt.

Upphämtning 1: Halmstad hemma – 0-2 till 2-2. Supermatchen stod på spel och går därför före Häcken hemma.
Upphämtning 2: Bengalerna till sista tifot.

och så lite priser som inte nödvändigtvis har med Blåvitt att göra...

Vem då? Cristiano Ronaldo – chanslös mot Adam Johansson.
Varför? Radiosporten, varför spelar de musik hälften av sändningstiden?
WTF? Öis-banderollen. Den ovanför "dödskalleloggan".

Bjudning 1: Isländsk och kalmaritisk dubbel med dansk touch. Sigurdsson vs KFF hemma och Hjalmar/Kim vs KFF borta.
Bjudning 2: HBK:s Bahne bjöd in Tobbe o co till Supermatchen.

Favorit i repris: Malmö fortsätter att underprestera.
Efterlysning: Tv-programmet Efterlyst bad allmänheten om att hjälp att ta fast huliganer.
Mest uttjatade uttrycket: 2LAX9.

Icke-tajming 1: Straffskytten Ragnar avstängd mot AIK borta.
Icke tajming 2: KFF:s värvning av Bapupa…

Motståndarmål: ”Självmål” som sig bör i denna kategori. Ante Covic vinner i år på Hjalmars frispark.
Psyche-out: Henrik Rydström vs Sebastian Eriksson. Rydström efteråt: ”Sebastian, vad han nu heter.”
Avgå: U21-Jörgen Lennartsson lät Robin Söder halta omkring tills han skadade sig.

Vill-man-inte-vara-på-Gamla-Ullevi: Pa Dembo Touray.
Bubblare: Ante Covic.

Tifo: Levande Sittplats ”bonde-tifo” mot Ellos hemma. Innehöll bland annat uppblåsbara får.
Bengal: ”Reklambengalen” signerad Brages klack i kvalet mot Qviding på Valhalla. Reklamskylten hade ingen chans. Betyget går upp tack vare en imponerande löpning av vaktmästaren.
Bubblare: ”Flygbengalen” som kastades mellan AIK:are och IFK:are på läktaren. Även ”Hotbengalen” vid inträdet på samma match är värd ett omnämnande.
Laginsats: Kan även kallas byalaginsats då folket i Kalmar, ”Snåland”, redan har satt igång byggandet av nya arenan och väntas bli klara till säsongen 2037.
Supporter: MFF:aren är svårslagen.
Polisiära avdelning: Supporterpolisen – tyckte det gick ”ganska bra” i sista omgången.
Ljudingenjörsinsats: Guldfrukosten på biljardpalatset. Intervjuerna skedde med hjälp av en mobiltelefon!

360: Kalmar FF:s Tobias Carlsson fick inget nytt kontrakt. Han avtackades i sista hemmamatchen, men klubben ändrade sig.
Högtid: (Glad) Påsk (Djurgården).
Cirkus: Hammarby – siktar på topp fyra, säljer sin stjärna, säljer sin lagkapten, sparkar tränaren, nye tränaren börjar med semester, åker ur. Sparven var är du?
Clown: Mutumba – är han på riktigt?
Pajasar: Djurgårdarna som slog diverse Assyriskaspelare.
Åsnor: Red Fans Klan – Öisarna tycker om att förstöra för sin klubb, hota tjejer, måla graffitti med mera.
Manligaste: Mattias Jonson.
PRO: Helsingborg – bytte Bosse Nilsson mot Conny Karlsson och Reine Almqvist.

Cyklist: All-round är ett understatement för Magnus Erlingmark. I år körde han Vättern runt.
Spelarfru: Nina ”Wernbloom” slog ner som en bomb i Pontus liv – och i bloggvärlden.
Blogg: Läs spelarfru.
Spöke som inte spökade: ”Guld-Bengt” Bengt ”Bengan” Andersson, Öis.

Mest väntade: Öis till Superettan – en spelartrupp, tränarstab och fans av division 2-klass.
Konstaterande: Gais har inga supportrar. Gratis inträde och långt, långt ifrån fullsatt.

Precis som förra året kommer en framtidsprofetia. Juryn är för övrigt ganska nöjd med fjolårets utnämning (Hysén).

Spelare 2010: Teddy Elmar Bjarnarson - kom igång mot slutet och kommer bli mycket viktig i offensiven.

Dream Team 09

Kim Christensen

Ragnar Sigurdsson – Jos Hooiveld- N-E Johansson

Stefan Selakovic – Tobias Eriksson – Gustav Svensson - Jorge Ortiz – Emir Bajrami

Wanderson - Tobias Hysén

Tränare: Rehn/Olsson

Avbytare: Daniel Örlund, Emil Johansson, Philip Haglund, Martin Mutumba, Ivan Obolo.

Lucka 14. Fullsatt på Grimsta IP.

Baraben.com presenterar, Julkalendern "24 blåvita stunder 2009."

UTE PÅ EN ÅKER. Någonstans i Stockholmstrakten hade ungefär 30-talet personer samlats för att se Brommapojkarna - Blåvitt. Grimsta IP är ett skämt, det får Rambergsvallen att framstå som lyx a la Santiago Bernabéu. Blåvitt jagade guld i den 28:e omgången av Allsvenskan 2009 och Brommapojkarna.. Ja vad gjorde Brommapojkarna? Helt seriöst så är känslan när man ser det här klippet lite av - vad fan är detta? Blåvitt möter vilka då? Vart i helvete är det här!?

Första halvlek är bara att klicka förbi, andra halvlek börjar ungefär tre minuter in i klippet. Men jag gillar det, vi fick tre poäng med oss och Idol-Alex fick göra mål.

IFK Göteborg mer attraktivt än någonsin förr

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er supportrar. Ibland ett okänt namn, ibland en blåvit profil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material. I dag tar Andreas W till orda om Blåvitts publika utveckling.

Det historiska matchprogrammet förpliktigar. På IFK:s hemsida kan man numera hitta publiksiffrorna för samtliga matcher sedan 1980. Härlig läsning som inbjuder till fina minnen från våra fornstora dagar. Jag var 15 år när CL-äventyren tog sin början 1994. På den tiden hette motståndet AC Milan, Barcelona och Bayern München etc. Rosenborg och Porto sågs som bonnagäng, och lockade heller ingen större publik (knappt mer än mot AIK i sista omgången i år).

Jag minns när vi inför endast 23 125 slog Glasgow i kvalet med 3-0. 3-0! So what? Vad är det med det? Vi är Ju IFK Göteborg! Vi är ju Blåvitt. Sveriges representant i Europa. Nej, vi, de kräsna Göteborgare gick endast man ur huse när de "riktiga" lagen kom på besök.

Nåväl, de dagarna är över, inte för att nödvändigtvis IFK gjort något fel, utan på grund av det faktum det innebär att komma från ett litet, kallt och perifert land, slutligen tog ut hela sin rätt. De stora Europeiska länderna med sina mångmiljonstäder och sin mångmiljonbefolkning ritade med tv-pengar slutligen upp den karta som består än idag. Om den svenska hockeyn alltid funnit sin plats under mäktiga NHL fick nu lilla Allsvenskan finna sig i att vara en slags andra eller tredje division till de stora Europeiska motsvarigheterna till hockeyns NHL. De stavas Premier League, Serie A, La Liga och Bundesliga. De stavas också sedan en tid tillbaka Eredivisie.

Inte arbetade bara vår "litenhet" och vårt petrifiera läge mot oss. Ett av världens hårdaste skatteklimat samt avsaknaden av rejäla, för sport och idrottsmän, undantagsregler, har nu gett oss kraftig motvind i över två decennier, och för länge sedan försatt oss i en underlägsen position ("underdog") även gentemot knattenationer som Danmark, Norge, Schweiz, Scottland, Irland, Grekland och säkert också länderna på Balkan. "NHL" kan alltså numera också stavas Tippeligan, Axpo Super League eller SAS League.

Vad man kan konstatera är att IFK lyckats, trots knappare resurser, sämre trupp och spelandes i en sämre produkt (Allsvenskan) än någonsin tidigare (och speciellt jämfört med -70, -80 och -90 talen), gjort själva produkten IFK Göteborg mer attraktivt än någonsin tidigare, i alla fall sett till vilket motstånd man numera bjuder sin publik på. 218 737 personer i hemmapublik 2009 är bra (och ja, jag vet att vi numera har fler lag), förbannat bra och faktiskt den högsta årspubliksiffran sedan 1987 då vi vann UEFA-cupen och där över 50 000 personer i finalen såg Blåvitt slå något som hette Dundee United efter att över 48 000 sett Blåvitt slå något som hette FC Tyrol.


År Publik
2009 218 737
2008 163 058
2007 209 051
2006 143 615
2005 216 392
2004 199 342
2003 155 080
2002 160 472
2001 138 718
2000 129 541

1997 185 075 CL
1996 198 679 CL
1995 164 557 CL
1994 198 108 CL
1987 269 097 UefaCupen
1982 276 756 UefaCupen

När jag tittar på kontinuiteten de senaste decennierna i det internationella motståndet vi mött med storpublik på plats, men även det nationella motståndet, med storpublik i många fall fylls jag av glädje och stolthet. Jag fylls dock av något mer, nämligen frågor. Kalla, ja avkylande, kanske rent av ryggradsisande frågor. Hur det kommer sig att IFK Göteborg, med det i Norden totalt överlägsna matchprogram (och därmed publikintresse) de senaste decennierna inte kunnat dryga ut avståndet till de mindre och betydligt enklare och historiskt fattigare lagen mer än vad som är fallet. Hur kommer det sig att ett lag som Elfsborg är favorittippade inför säsongen 2009? Hur kommer det sig att det skiljer så lite mellan dagens IFK Göteborg och exempelvis småortsklubben Kalmar FF som spelat i Superettan stora delar av den tid som IFK Göteborg fick ta emot kontinentens giganter.

Förutom de 800 000 fler människor som bor i Storgöteborg jämfört med Storkalmar skiljer det sig säkert också någon miljon eller två i publik de senaste decennierna (Bara 2000-2009 hade 1.7 miljoner sett IFK;s hemmamatcher på plats). Hur kommer det sig att bollklubben från Halmstad nästan vinner över oss hemma på GA i näst sista omgången, och definitivt genom sitt oavgjorda resultat dukar till "de onämnbaras" guldfest/våldtäkt.

Visst bollen är rund, fotboll är fotboll, fotboll är 22 man som gör upp om det tills Tyskland alltid vinner och jadajada, men frågan kvarstår. Hur har egentligen vi (medlemmarna) förvaltat det arv som vi fått? Vad har vi åstadkommit med den klubb som generationer före oss, lett till stora heroiska bataljer? Har vi gjort det bra under rådande förutsättningar? Eller är IFK Göteborg 2009 sett till vilka resurser vi egentligen givits att arbeta med, genom vår historia och vårt geografiska läge, ett totalt misslyckande? Det är frågor som kanske inte kan besvaras, men det är dock frågor som för mig är mer angelägna än någonsin tidigare när vi tar IFK Göteborg in i 10-talet.

Tack för ordet.
/Andreas W

Kanal Glenn svarar på fanmejl från "Storstan Helsingborg"

Kanal Glenn får fanmejl från "Storstan Helsingborg"

Lucka 13. Tobias Hysén.

Baraben.com presenterar, Julkalendern "24 blåvita stunder 2009."

BÄST I SVERIGE. Det var väl inte så oväntat? Att Tobbe skulle få en helt egen lucka, självklart ska han ha en egen lucka! Idag är det Lucia. Lucia är ett helgon, det kommer Tobbe också att bli. Så vad passar då bättre än att hylla mannen, myten, legenden Tobias Hysén idag.

Med sina 18 Allsvenska mål säsongen 2009. Sitt enorma klubbhjärta och respekt och kärlek till supportrarna när han ensam kommer och tackar oss fast än att säkerhetsvakter försöker få honom att gå direkt in i spelartunneln efter sista matchen. Hans spelstil är snabb, stark, smart och mogen. Han är en riktig förebild för kids som drömmer om att bli fotbollsstjärnor.

Det finns så mycket gott att säga, men slutsatsen är att han för oss i år har varit den viktigaste spelaren. Både på och utanför planen. Tack för en helt fantastisk säsong.

Vart var du när Vasquez sköt sin rabona?

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er supportrar. Ibland ett okänt namn, ibland en blåvit profil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material. I dag tar Joakim till orda om att uppleva rabonan från London - och att uppleva framtida minnen.

En del saker minns vi. Det mesta försvinner. Så måste det vara för att vi över huvud taget ska fungera. Det som är av ringa vikt sorteras bort och lämnar plats åt det som är viktigt, minnen som skapar vår identitet. Som anhängare till ett fotbollslag har man en egen uppsättning minnen, som ofta är otillgängliga för andra. ”Vad ler du åt?” Det finns inget bra svar. Bilden av Wernblooms vansinnesrus efter 2-0-målet mot Trelleborg 2007 får säkert dig som läser att drabbas av ett drömskt leende, men det är svårförklarat för en oinvigd. Den yngre supportergrupp som jag själv tillhör sitter gärna hänfört och lyssnar till de som var med när det begav sig på 80-talet, eller de som for i väg genom Europa på den tiden då Roger Gustavsson la upp säsongen för att formtoppa laget inför finalen i Champions League. Lyssnar till deras minnen och försöker återskapa en känsla. Vi kan bara snudda vid den med tungan men uttrycket i berättarens ögon är tillräckligt för att känna sötman.

Om 30 år har jag själv samlat på mig en oantastlig mängd minnen och då är det jag som berättar. Då sitter jag på en pub inför match och suger stillsamt på en öl när några uppjagade yngre killar slår sig ner utan att fråga. De tittar inte ens på mig, konstaterar bara kort att vi bär samma halsduk, men åldersavståndet är för svårt för dem att angripa. Jag tittar in mot väggen och ler där i smyg åt dem. Killarna talar med höga röster, är väl arga över något, det är alltid något som är fel för en ung berusad supporter. ”Varför spelar inte han?”, ”Vi måste köpa en ny anfallare, det här håller inte!”, ”Har du hört vad de jävla råttorna gjort?” Jag himlar med ögonen. Då byter någon ämne och börjar prata om ett vackert mål, det snyggaste i år, lätt. Skott från 30 meter, ribba in. Jag kan givetvis inte hålla mig. ”Jag kan berätta om ett snyggt mål” säger jag. En kort blick och ett ointresserat ”Jaha” är allt jag får till svar, men jag bryr mig inte och fortsätter. ”Det snyggaste mål som gjorts i Allsvenskan, bland de snyggaste i världen någonsin, en rabona i bortre hörnet av en kille som heter Andrés. Precis lika gammal jag faktiskt, det här var i början på seklet, vi tog guld samma år”. De tystnar, antagligen ser de något i mina ögon som blixtrar till och ger mig därför utrymme och uppmärksamhet för att berätta. Så jag berättar.

”Jag bodde i London då, långt från Örebro där scenerna utspelade sig. Ni undrar säkert vad det är för mening att berätta när jag inte var där, på plats, men den här gången var speciellt på ett annat sätt. Det var trångt och dyrt att bo i London, vi var tio slavande svenskar i samma lägenhet. Om morgonen kröp vi ut ur våra rum, kastade i oss en frukost på stående fot, en halvdrucken kvarbliven grogg från gårdagen för att lindra bakfyllan, och sedan i väg till klädaffären, puben, caféet eller var vi nu jobbade. Över hälften av pengarna gick till hyran, resten sprit. Visst, det var destruktivt, men vi hade förbannat roligt och som ni ser så lever jag trots allt fortfarande. Det var ett svensktätt område och bara en promenad bort låg en pub som visade Allsvenskan. Så det var dit vi gick den gången, det var där vi upplevde målet.

Det var jag och en kille från grannlägenheten, över två meter lång och hängivet AIK-fan. Jag minns att han brukade komma in till vår lägenhet efter att ha sett sitt gnaget förlora och rasa ner i soffan, full och jävlig med ett enliterspaket yoghurt i handen som han drack ur utan att säga ett ljud. Men jag förstod hur han hade det, hällde upp en kall Stella Artois i ett pintglas som jag ställde framför honom för att lindra smärtan. När han öppnade munnen för att bryta igenom skummet kunde jag se delar av den tatuering som han hade på insidan av underläppen, ”1891”. Vi höll på olika lag, men hyste en ömsesidigt varm respekt för varandra, som människor och supportrar. Hade han gjort en fet spliff kom han alltid över och ville dela, hade jag kasst med pengar bjöd han på öl. Killen jobbade aldrig och fan vet var han fick stålar ifrån.

Det var alltså han och jag som gick i eftermiddagsdiset på Crawford Street bort mot puben för att se en match bland alla i serielunken. För honom var det väl mest ölen som drog. Vi öppnade den tunga dörren och steg in. Inget kan kännas så välkomnande som det öronbedövande sorlet från en varm pub i London, när man kommer in och sliter av sig den regnvåta luvan på sin parkas. Man kan gå på gråa ensliga gator och undra om stan har råkat ut för en kärnvapenattack eller något annat ännu värre, inte en människa syns till, enda tills dess att man tittar in genom fönstret på en pub. Det är där alla försvunna människor gömt sig, tätt packade i sina arbetskläder, om det så är snickarbyxor eller kostym, med varsin öl i handen i ett försök att glömma bort vardagen för ett tag, innan man drar hem till familjen. Så var det även den här gången. Vi beställde båda tjeckiskt och gick sedan uppför den smala trätrappan som ledde till övervåningen där Blåvittmatchen skulle visas. Vi satte oss vid ett bord, respektfullt tysta, är det match så är det match och då pratar man inte. Då är ölen bättre sällskap, den är tyst och man bestämmer själv när man ska ägna den uppmärksamhet. Dessutom höjer den pulsen och skärper sinnena (i lagom dosering), en krossboll kan få en att röras till tårar.

När vi senare lämnade den varma puben och steg ut på verklighetens gata igen var vi fortfarande tysta, nu förstummade. Begreppet rabona var inget vi kände till då, vi visste bara att vi hade bevittnat något som fått oss att okontrollerat skrika rakt ut. Vi hade svurit, det var allt vi hade haft att säga om målet. Det var ett helvetes jävla mål helt enkelt. Han hade gjort mål med skottfoten bakom stödjebenet och vi hade känt tryckvågen ända dit, trots att epicentrum låg långt borta. I efterhand skulle vi få veta att tryckvågen gått varvet runt, hela fotbollsvärlden hade känt. Hemma festade vi och skålade, min AIK-vän var lika upprymd som jag. En sann fotbollsälskare vet att uppskatta något vackert, oavsett sammanhang.

Det var lätt att ta sig upp dagen därpå. Jag vaknade i vardagsrumssoffan med vinjetten till någon dvd-film rullandes på teven: struntade i frukosten, tog några cigg i stället. Sedan drog jag på mig mina tygdojor och gick ut. Det tog mig en halvtimma att gå till jobbet. Nerför Edgware road, förbi alla oändliga mängder grönsaksstånd och tobaksaffärer. På uteserveringar satt obegripligt morgonpigga invandrargubbar och pratade intensivt med en vattenpipa mellan sig. Edgware road var en fantastisk multietnisk gata. Vi var alla invandrare. Jag följde den ner till Marble Arch där jag tog gratistidningen London Lite från en av alla extraknäckande unga studenter, huvudsakligen från Pakistan eller Indien. Vi utbytte leenden innan jag gick vidare, över gatan och in i Hyde Park. Våren är tidig i London och alla träd var klädda i ljusa unga löv, körsbärsträden bländade rosa.

Jag arbetade på Broadwalk café i Kensington Gardens, en park alldeles intill Hyde Park. Regniga dagar som den här var det inte mycket att göra, jag stod med ryggen mot en bänk i köket och tänkte på ingenting, iklädd svart förkläde och en ful vit mössa, lyssnandes på någon fånig radiopratare med käck cockneydialekt. När min manager gick iväg på något ärende plockade jag i brist på annat fram tidningen som jag hade tagit på morgonen samma dag, en tidning som kommer ut till flera miljoner läsare i den oändliga stad som kallas London. Jag bläddrade fram och tillbaka bland halvnakna tjejer, bombdåd och hjärndöda nöjesnyheter. Men plötsligt var han där, på ett foto täckandes en halv sida: Andrés Vasquez, iklädd blåvittröjan. En ögonblicksbild; skottfoten bakom stödjebenet. Rubriken löd ”The greatest goal ever.”

När jag tystnat reser vi oss, jag och de unga grabbarna, och lämnar bordet, vi säger inget särskilt – nickar bara med huvudet som ett farväl. Vi skyndar i väg till den stundande matchen, vetandes att nya minnen ska skapas.

Hälsningar,
Joakim

Här är sillstryparnas hemmaarena

Lucka 12. 94:e minuten.

Baraben.com presenterar, Julkalendern "24 blåvita stunder 2009."

STEFAN SELAKOVIC. Idag är det min födelsedag, och därför väljer jag en av de bästa stunderna från året till dagens lucka. Det här är i mina ögon sett den absolut bästa matchen som har spelats i Allsvenskan under säsongen 2009, den hade allt. Det var derby, det var fullsatt, bra tryck från läktaren, många målchanser, många fasta situationer, mycket närkamper, hårt men fair spel, ribban var rätt lagd av domaren. Jag bara älskar den och kan se det här klippet gång på gång. Jag har dock aldrig i mitt liv varit närmare en hjärtattack än under denna match. Här har ni den.

Rysningar, överallt. Man får väl först och främst gratulera Jakob Johannson till priset "flest missade målchanser under en match" men han är så jävla förlåten efter att han får fram skarven så att Sella kan springa in avgörande målet. Vi vann bägge matcherna mot Gais i år, Gais är alltid Gais, och en seger mot dem känns lika bra varje gång. Men den här gången var det extra skönt, för det stod 1-1 fram till 94:e minuten...

Gästkrönika: "Barcafans är värre än Gais:are"

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er supportrar. Ibland ett okänt namn, ibland en blåvit profil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material. I dag vill signaturen Kristofer be tusentals Göteborgare att dra åt helvete.

Min granne heter Benny, är född i Göteborg och har bott här i Göteborg i hela sitt liv. Benny är fotbollssupporter och håller på Manchester United. När Benny pratar om "sitt lag", Manchester United, använder han ord som "vi" och "oss". Benny har aldrig sett sitt lag spela på riktigt, han har heller aldrig varit i Manchester och faktiskt inte ens i England. Jag frågade Benny en gång varför han håller på Manchester United. Han svara något i stil med "Öh, de é bäst...så é det bara, och jag har alltid hållit på dem". Jag frågade då "Jaha, du håller på ManU för att dom
är bäst? Håller du då på Norge i vinter OS? Jag menar, du håller ju på "bästa laget" och Norge é ju bäst". Han tittade på mig som om jag vore en idiot...

För mig handlar klubbfotboll om att stötta det lag som spelar för sin stads stolthet. Själv är jag född i Göteborg och uppvuxen i Göteborg och känner därför en slags identitet med IFK Göteborg, laget som spelar för min stad. Vad jag nu inte kan förstå är hur Benny nu kan känna lika dant för ett lag från ett annat land och en annan stad, som han dessutom aldrig har besökt. Jag förstår att han håller på ManU för att dom är bäst, annat fall skulle han ju kunna hålla på vilket bonkagäng som helst från England.

Jag har funderat på detta ganska mycket och har inte kommit fram till något bra svar, men man skulle kunna kalla honom för "bästa laget supporter"...och det finns tyvärr ganska många "bästa laget supportrar" i Sverige. Man ser dem ibland på stan och just nu är det Barca tröjorna som dominerar, innan dess var det Real, innan det var det ManU, och innan det Arsenal och så vidare. Med lite inslag av italienska
tröjor.

Så får man inte titta på Premier League, La Liga eller Serie A? Jo, självklart, men att som Göteborgare sätta en klubb från dessa ligor före ett lag från Göteborg. Det är er jag vänder mig till.

Benny muttrade även något om att "Allsvenskan är så kass". Tro sjutton att vi inte kommer ut i Europa när det finns sådana "svenskar" som Benny. Svenskar som stöttar utländska klubblag framför svenska klubbar. Fast det är inte så konstigt att så många gör detta. För några år sedan hade TV4 rättigheterna till Skotska ligan och då var världens hetaste derby i Skottland. När man nu för något år sedan köpte Spanska ligan blev istället "El classico". Viasat och Canal+ kör sina race och var de än väljer hänger Aftonbladet på i hopp om att skapa intresse och tjäna pengar. Massmedia fulkoligt bankar in i huvudet på oss svenskar att vi "måste" kolla dessa ligor och lag för detta är ju sååå viktigt.

Jag avskyr Gajs, denna sponsorparasit i Götet, och jag skulle bli överlycklig om det laget skulle ramla ner i division 5 för att sedan lägga ner och aldrig återuppstå. MEN jag har större respekt för den alkoholiserad gajs:are som däckar i halvtid på den enda gratismatchen han kan se varje år, än vad jag har för er svenskar som utan någon som helst anledning säger "vi" och "oss" om lag som ManU, Real, Juve, Arsenal, Barca, Inter - framför svenska lag.

Ni är de töntigaste "supportrar" som finns på denna jord...

Älska DIN stad. Älska DITT IFK Göteborg!

/Kristofer

När släpps nästa bomb från Kamratgården?

SPEKULATIONER och rykten om spelare hit och summor än dit som Håkan Mild kan tänkas få bud på när transferfönstret mot europa snart öppnar kommer att fortsätta bölja fram och tillbaka hela vägen till allsvenskan kickar igång. Personligen tror jag faktiskt inte någon blåvit spelare blir såld innan säsongsstart. Men silly säsongen har ändå en viktig funktion att fylla för alla oss som håller på ett allsvenskt lag i första hand och sedan bryr sig om andra ligor. Cirkusen kring silly tas som alltid med en stor nypa salt och man är nu lika van vid det hela som att det inte blir snö på julafton detta år heller.

Antag sedan att nästa säsong startar minst lika fint och att förslagsvis unge herr Hysén fortsätter med att peta in hel del bollar i mål inte bara för blåvitt utan även som ordinarie anfallare i blågult och det rör sig snarare om en tsunamivåg av rykten som sveper fram över city of Gothenburg som staden numera igen skall heta officiellt utomlands.

Att inga av Blåvitts yngre stjärnor eller talanger sitter på utgående kontrakt den kommande säsongen är sannerligen skönt. Därmed kan alla supportrar slippa huvudvärk om spelares inställning, klubbkänsla eller fejkad skada hit och dit så som det ändå var innan klubben ändå fick lite betalt för Bjärsmyr.

Nästa säsong skall gudarna veta att vill ännu ett typ okänt lag från Holland som råkar ha en stenrik bankman i ryggen sno Blåvitts spelare, strax innan konkurs för denne, så kommer det kosta. Tack och lov för recessionen som framöver kommer se till att Allsvenskan nu förhoppningsvis kommer att få behålla fler blåvita profiler lite längre i alla fall.
Men som bekant är en del andra klubbar i så uselt ekonomiskt skick att de till skillnad från blåvitt nu måste göra sig av med sina viktigaste och mest sevärda spelare. En mellandagsrea på spelare är definitivt att vänta således inom kort från grön-svart-gult håll för att snygga till bokslutet innan nyår.

Trots lågkonjukturen så lär knappast ens den, efter alla julklappar och årskortsinköp, mest barskrapade missunna Tobbe att vara Blåvitts bäst betalade spelare. Ännu bättre känns det inför det faktum att han inte heller är en 21-årig singel som vill ut och pröva vingarna.
Tobias Hysén, stannar du kvar i blåvitt och håller stilen på planen och gentemot supportrar ett tag till så är det raka vägen in till rummet där de riktigt stora, klassiska, namnen av Blåvittlegender för evigt har sin plats i supportrarnas hjärtan. Överväg verkligen detta faktum när det kluras på framtidsplanerna och erbjudanden kan tänkas droppa in. Fortsätt vara en mycket klok man och lyssna till hjärtat och lita på magkänslan hellre än en pengakåt agent som troligtvis kommer börja göra mer och mer mediala utspel så som tyvärr trenderna verkar vara.

Ur supporterperspektivet inför kommande säsong är det kanske mest intressant ändå vilka nya spelare som kan tänkas tillkomma truppen. Tyvärr känns detta ständigt stört omöjligt att förutspå vilka det kan tänkas vara och bli. Håkan Mild tiger som muren och Kamratgården läcker ingenting förutom att man kan följa enstaka nya värvningar till ungdomstrupperna. Sommarens förstärkningar av Bjarnason, Stiller och Turonen var ett lysande exempel på hur blixten bara slog ner. För att inte nämna hur Kim värvades i sista minuten innan starten 2008 då de flesta supportrar i princip förlikat sig med tanken att två oprövade ungtuppar skulle få slåss om platsen mellan stolparna.

Om alla skadade spelares rehabilitering och självförtroende uppbyggnad nu går som den skall har vi en fruktansvärt lovande och spännande trupp 2010. Frågan är om vi egentligen behöver några värvningar till seriestarten? Blåvitt kanske helt enkelt inte behöver några nya värvningar alls.
Mer troligt är ändå att en, två eller tre spelare blir sålda under säsongen med erfarenhet av de senaste årens facit och trots att oturskvoten överfylldes på skadefronten nu i år så dyker det oftast upp någon ny skada varje år. Resonemanget ger således att det ändå sannolikt blir så att truppförstärkning blir aktuellt någon gång framöver och därmed dyker följdfrågan upp om det blir påfyllning underifrån eller utifrån som blir modellen.

Den stora frågan är alltså när Kamratgården nästa gång helt plötsligt släpper nästa bomb när man minst anar det.

Det är ändå inte för inte det kallas silly season...