GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er läsare och supportrar. Ibland från ett okänt namn, ibland en fotbollsprofil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material till oss. I dag skriver signaturen Pentito om sin bästa bortaresa någonsin...
Nu när Blåvitt inte har något att spela för och jag bara går och väntar på att nästa säsong ska börja, så vill jag ge er en reseskildring om vad som hände på en annorlunda resa förra året.
Som ni alla minns så var det bojkott av derbyt mellan Gais och Blåvitt utfärdat pga biljettpriserna. Istället för att gå till Biljardpalatset så tänkte jag dra bojkotten ett steg längre. Jag åker till Stockholm och kollar Elfsborg-AIK istället. Vafan tänker ni, vad är det för jävla idiot? Frågan är berättigad när man som ängel från barnsben, åker till Sveriges rövhål och kollar på satan vs. pannbandsmaffian.
Men anledningen var att min syssling, som jobbar på ett klädföretag i Borås, blev medbjuden på denna sponsorsresa som ett tecken på att han är bra på sitt jobb. Givetvis så ville hans tjej inte åka med eftersom hon hatar fotboll. Då gick erbjudandet till mig med gratis resa och boende, gratis fotboll (om man nu vill kalla det fotboll) och en fest på kvällen.
Jag hade lovat sysslingen att inte göra bort mig, så en tröja av de vackraste färgerna var ju inte på kartan att plocka med. Men en diskret pinn kunde ingen stoppa mig att ha! Alla namn i storyn är givetvis fingerade för de inblandade skull
På torsdagsmorgonen beger vi oss mot staden där regnet aldrig upphör och folket tar traktorn till jobbet. Mot tågstationen där det abonnerade tåget står och väntar på oss. Vi blir avkryssade och glider in till en tom kupè. Vi är fyra som åker. Två blåvita boys, en fransman som hejar på PSG och skiter i svensk fotboll samt en fru till fransmannen. Hon kunde inte bry sig mindre om fotboll utan åker med på resan för att bo på fint hotell och för shoppingen i Stockholm.
Vi knäcker en bärs och börjar tjöta. Efter några minuter kommer en som jobbar på marknadsavdelning på IF Elfsborg in i kupén. Vi kan kalla han för ”kasst-knä-å-stor-haka”. Han förklarar att de som vill, kan tippa resultat i matchen och i vilken matchminut första målet görs. 50 kronor per person skulle generar en fin pott enligt mannen ifråga.
– 50 spänn på 0-0, säger jag.
– Vad är du för supporter, tror du inte på ditt lag? frågar han.
– Mitt lag är Blåvitt! Och därför tror jag å hoppas på 0-0 och en jävla massa skador på bägge lagens spelare", säger jag.
Det är givetvis med glimten i ögat som jag säger detta. Jag skulle aldrig vilja att någon spelare, typ Izhisaki eller Djordic skulle bli skadade. Sånt gör inte jag...
Då frågar ”kasst-knä-å-stor-haka” om de andra i kupéen hejjade på IFE. När han väl insåg att så inte var fallet, så blev det lite gliringar om att vi skulle byta tåg på nästa station och så vidare. All krädd till mannen, han var en rätt så go gubbe, trots att han spelade i ett skitlag och var en kass fotbollspelare.
Väl i huvudstaden så blev det några bärs på hotellets bar, där det var lite info om resan. Givetvis så fick alla ”sponsorer” varsin äcklig, ful gul tröja som man var tvungen att ha på sig. Har nog aldrig skämts så mycket som när jag trädde på mig tröjan.
Ville ju inte ställa till med scen och skämma ut sysslingen det första jag gör, så det var bara att dra på sig tröjan och försöka att inte se äcklad ut. Upp på bussen, ut mot Råsunda och till våra sittplatser. Matchen avlöpte och var svintråkig. Kasst tempo, inga verkliga målchanser (som jag givetvis var nöjd med). Utan att ljuga så var jag den enda som reste mig upp och skrek när domaren blåste av matchen. 0-0 var resultatet och pengarna var mina. Leendet på mig var likt jokern i batman. It was all across the face!
Givetvis skulle det bli lite smolk i bägaren också. Jag var tydligen inte den enda som tippade 0-0 utan vi var fyra sammanlagt, däribland den äckliga sportchefen med bratzfrisyr som vi kan kalla ”äcklet”. Då var det tal om lottning bland oss fyra. Helvete! Med min otur skulle jag förlora den lottningen. Eller det behövdes inte ens vara otur. Kasst-knä-å-stor-haka visste ju att jag hejjade på IFK och kunde givetvis ha riggat lottningen. Det hade jag gjort om jag varit den som hade haft hand om bettningen. Skall kanske skriva att jag också var student vid tillfället, så tillskott i kassan hade inte gjort ont nånstans. Därav min stora oro för uteblivna pengar...
På kvällen var det en stor middag där bärsen avlöptes och vinet sjönk ner gött till maten. Jag kunde konstatera att ”äcklet” stötte en del på den attraktiva researrangören, vilket gjorde mig lite irriterad, då jag hyser ett stort hat till äcklet. Detta hat uppstod efter Ellos guld 2006, då äcklet stod och drygade sig i TV4. Jag ser min chans till att få vara en cock-blocker. Jag går fram till den söta damen och avbryter äcklets samtal och säger ”är det du som arrangerat resan? Jag vill bara säga att jag är jätteimponerad och att det var en grymt bra resa” Damen ifråga blir glad och vänder sig mot mig för att prata mer. Detta gillades inte av äcklet utan börjar skälla och putta på mig. Jag står bara och ler och försöker spela ovetande varför han är så arg. Kasst-knä-å-stor-haka ser detta och kommer till undsättning. Han drar ifrån ”äcklet” och drar sedan iväg mig till baren för att bjuda en fattig student på bärs samtidigt som han försöker släta över det hela. Jag är gladfull och bara nöjd över att ha stört äcklet lite så jag gör ingen big deal över det hela. När jag sedan går ut från toan lite senare står där ”äcklet” å väntar på mig. Han ber om ursäkt och försöker förklara.. Jag orkar inte höra mer utan bara säger, ”det är lugnt”. Jag och sysslingen fyllnar på under natten och går mot vårt hotellrum runt 03-tiden.
BEEP BEEP BEEP! Sysslingens väckarklocka ringer som fan och jag får panik. Vi måste ju med bussen som ska gå klockan 10 in till Stockholm annars åker inte vårt bagage med tåget hem! Det var ju det sista som den söta researrangören sa! Jag försöker få upp polaren men han reagerar knappt. Går in i duschen och försöker piggna till själv. Klär på mig och gör mig iordning. Jag ser på min utslagna polare som fortfarande ligger kvar i sängen. Ser sedan på klockradion att tiden är 06:30. Polaren hade glömt stänga sitt vanliga alarm på klockan. Men va fan!!! Orka gå och lägga sig igen.
Fortfarande lite packad, så tänker jag att jag ska glida ner och få i mig lite bakfylle/fyllemat så jag beger mig ner mot frukosten. Polaren orkar jag inte försöka få med. På vägen ner så får jag en briljant idé (enligt mig själv). Jag går till receptionen och säger till den otroligt vänliga och söta tjejen bakom disken att:
– Kan du ringa till ”kasst-knä-å-stor-haka” samt till ”äcklet” och säga att paketet som dom skulle ha har kommit. De vet vad det handlar om. Tyvärr vet jag inte vilket nummer de bor i men det löser du va?
– Givetvis! Säger den snälla tjejen.
Hon sträcker sig mot telefonen och jag glider snabbt iväg mot frukosten och skrattar för mig själv under hela den underbara hotellfrukosten. It was a wonderfull day!
När jag smört kråset och var på väg tillbaka mot rummet så var jag bara tvungen att se om hon fått tag på ”KKÅST” och ”äcklet”. Jag frågade om hon hade ringt till dem. Först ger hon mig en mördarblick, sedan svarar hon med den känslokall röst som dröp av irritation, "de har mottagit informationen".
– Tack, sa jag med ännu ett leende, som gick från öra till öra...
På hemresan fick jag min vinst. 1200 riksdaler, rätt ner i fickan! Inte nog med att IF Ellos betalade hela mig resa. Jag snodde deras sponsorer pengar med! Mouhahahahaha, bästa resan ever!
// Pentito
