INTERVJU. Andreas Andersson vann allsvenskan och skytteligan med Blåvitt (1996 på 19 mål), krossade Milan, blev såld till Milan, gick till Newcastle och sen AIK. I dag är han tränare för division 3-laget IFK Mariestad. I går spöade de Partille IF på Lexby IP med 3-0 och BaraBen passade på att ta ett snack med den gamle skyttekungen efter matchen.
- Vi jobbar med att sätta pressen på halva plan. Vi ligger med ett lågt försvarsspel och det gjorde vi på ett väldigt bra sätt i första halvlek vilket gav oss många bra omställningslägen. Vi vann bollen ganska högt upp och kom till bra chanser som också resulterade i tre mål för oss. I första halvlek spelade vi perfekt, vi kan inte spela så mycket bättre.
Är det något du plockar från gamla tränarstorheter du haft genom åren?
(Andreas Andersson har bland annat spelat under Mats Jingblad, Fabio Capello, Kenny Dalglish, Ruud Gullit och Stuart Baxter)
- Egentligen inte, 4-2-3-1 fanns ju inte på den tiden. Men man tar väl lite här och var och sen lite hur man spelat de sista åren själv. Klart man plockar lite men det här är något som jag fastnat för och det har funkat bra för oss.
Hur mycket följer du allsvenskan?
- Jo, jag följer den bra.
Dina två gamla klubbar, Blåvitt och AIK, möttes ju i torsdags. Såg du matchen?
- Jag kunde inte se den, jag såg bara målen sen. Jag satt i bilen och hörde på radion och det var ju händelserikt i inledningen.
Höll du på något av lagen?
- Naee, det är lite svårt i dom matcherna faktiskt. Man har ju fortfarande några kvar i varje förening som man känner, även om dom blir färre och färre i och med att man blir äldre. Det är lite svårt på dom matcherna. Samtidigt känns det som att man varit mer år i AIK, men Mild bland andra är kvar i IFK så det är lite tvetydigt.
Hur ser du på årets Blåvitt?
- Jag följer dom inte så pass nära men det känns som att dom har kapacitet att klättra i tabellen tycker jag, dom börjar få ordning på det efter den katastrofala inledningen. Dom har kapacitet att vara topp fem, det tycker jag. Så det blir att försöka nå tredjeplatsen.
När du var i Newcastle och gick till AIK, hörde Blåvitt av sig innan då?
- Inte så pass seriöst att dom försökte få hem mig. Men det kan man förstå, det var mycket pengar det handlade om. AIK blev mitt alternativ att komma hem till Sverige.
Det hade ju kunnat bli en fin återförening med dig och Jesper Blomqvist annars om allt fungerat.
- Ha ha jo, men man vet aldrig var man hamnar till slut.
Vad minns du från Blåvittiden?
- Mycket. Det var händelserikt, jag var ju där ett och ett halvt år. Jag fick vara med och vinna SM-guld och vinna skytteligan och slå Milan på Ullevi, så det är fantastiska minnen och mycket jag fick vara med om. Det är fantastiskt att se tillbaks på att vi höll också internationellt. Nu kanske Malmö lyckas, och det kan man hoppas men Helsingborg 2000 var senast ett svenskt lag var med i Champions League. Det är kul att tänka tillbaks på att man kunde mäta sig med storheterna, det var en rolig tid.
Och som det brukar vara när någon spelare återvänder till en annan klubb så får han höra det. Hur kändes det för dig att höra Blåvittklacken?
- Så är det väl, men på nåt sätt får man ta det som att man också gjort nåt bra för den klubben och att dom fortfarande bryr sig. Så det är någon form av respekt samtidigt som dom är besvikna. Jag känner ju att jag gjorde väldigt bra ifrån mig i Göteborg och är glad för den tiden som var där, den gav mig mycket naturligtvis. Det var min chans att komma ut i Europa och det är man tacksam för.
Hur ser du på den fortsatta tränarkarriären?
- Jag tycker att det varit ett kul år. Det är mitt första år på riktigt som tränare. När jag var klubbchef i Degerfors hoppade jag in när vi hade problem och inte hade någon tränare. Sen var jag assisterande till Nebojsa (Novakovic) och (Rikard) Norling när jag fick sluta för knäskadan.
Är du sugen på att ta dig vidare?
- Jag tänker inte så långt just nu, nu är jag nöjd med det här så får vi se.
Har du steg 1 och allt vad det heter?
- Steg 1 och steg 2 har jag ju. Nu heter det Bas, dom har gjort om det litegrann. Men den grunden har jag.
Spelar du fortfarande?
- Det händer att jag spelar nån division fem-match.
Hur hinner du det?
- Det hinner jag egentligen inte. Men jag har gjort det två gånger i år, vi får se om det blir något mer.
Du ser ju vältränad ut.
- Jo hyfsat, jag är periodare. Ibland hinner jag och ibland inte. Ibland är man för lat för att röra sig men jag håller vikten rätt bra.
Vem är den bäste spelaren du spelat med?
- Oj svårt, men jag brukar säga (Zvonomir) Boban i Milan, och sen var Stefan Pettersson grym så klart. Det är svårt att jämföra olika spelare men Boban hade ju en blick som man inte sett någon annan haft. Han hittade fram med sina passningar till forwards utan att annonsera för motståndarna var dom skulle komma.
Boban och Stefan Pettersson då alltså?
- Ja, en bra duo och kombination.
Jag trodde att du skulle nämna Alan Shearer där också.
- Ha ha, jo han var ju grym. Tyvärr var det lite tajmat att han var skadad i sitt knä när jag kom. Det var lite tråkigt. Men han var grym och hade en fantastisk förmåga att hamna rätt, framförallt på bortre stolpen fastän att dom vet att han ska komma där.