ORDKRIG. Efter bortamatchen i Holland fick Pontus Wernblooms nya fru Nina för sig att hylla de blåvita fansen på sin blogg. Hon imponerades av att en så stor grupp supportrar hade tagit sig ner till Alkmaar och den röstmässiga uppvisning som de gav uttryck för där.
Men den sista raden, om AZ:s supportrar passade inte holländarna, eller i alla fall en av dem. Han satte sig med Google Translate (vilket han/de troligtvis gör med alla Ninas inlägg) och översatte hennes bloggrader till nederländska. Och snart kom då även reaktionen, i kommentarsfältet:
Med slutsatsen att Ninas inlägg gick ut på att häckla AZ-fansen. Nu vet jag inte om självdistans är en bristvara i Alkmaar, men det krävs rätt mycket vilda slutsatser för att få hennes hyllningsinlägg till de blåvita fansen till någon typ av häcklande av de stackars AZ-supportrarna. Vilket Nina även påpekar...
Men då blir holländarna ännu mer till sig, börjar vräka ur sig att hon minsann sitter på VIP-platserna och inte ser deras storhet, att hon inte åker på bortamatcher (vilket hon gör) och därför inte förstår att de minsann sjunger som bara den och så vidare.
Debatten rasar än. Men en sak är väl säker, oavsett om det blir en publiksiffra på under 10 000 personer mot AZ i torsdagens retur, så kommer väl publiken på Gamla Ullevi visa att svensk supporterkultur i allmänhet och blåvit i synnerhet, är väldigt underskattad i en internationell jämförelse? Jag hoppas det. Så kan holländarna ägna sin tid åt att
käka bitterballen i stället.
