Om du mot all förmodan missat vad detta handlar om kan du läsa ikapp dig genom denna länk;
http://ifkgoteborg.blogspot.se/2013/11/tankar-kring-rignas-avgang.html
Chefsåklagare Daniel Edsbagge väljer att lägga ner bedrägeriutredningen mot Bertil Rignäs.
- Jag har noga gått igenom materialet och kan inte se att Rignäs haft för avsikt att begå brott. Jag skulle åtminstone inte inför en domstol kunna styrka att han haft något uppsåt, säger Edsbagge till gp.se och Peter Linné.
I samband med Bertils avgång från ordförandeposten hos IFK Göteborg sa han själv;
"Att vara ordförande i IFK Göteborg har aldrig varit ett självändamål för min del. Jag inser att det som sägs och skrivs om min person också skadar föreningens varumärke och har därför valt att på egen begäran avsäga mig mitt uppdrag."
Bertil har hela tiden hävdat sin oskuld, och att den kvittoförväxling som begåtts skett genom ett mänskligt misstag. Han har således aldrig haft för avsikt att lura någon.
Nu står vi i ett läge där Bertil ej längre är sammankopplad med vare sig IFK Göteborg eller Bostadsbolaget.
Nu står vi i ett läge där Bertil är dömd som en fifflare av det Svenska folket.
Nu står vi i ett läge där Bertil är uthängd av svensk media som en av de värsta skurar vi har i landet. En som utnyttjar våra system - stjäl från de fattiga, de behövande.
Nu står vi i ett läge där den enda förloraren är Bertil själv, och helt ärligt. Det straffet är nog många gånger värre än det motsvarande juridiska straff som kunde väntats kring detta ärende.
Jag funderar ganska ofta på hur den stora massan tänker. Hur vi blodtörstar efter offentlig hängning då folk som står högt inom näringskedjan felar. Hur narcissismen eskalerar så fort media rapporterar om ett snedsteg från en toppledare. Hur ingen går att lita på - alla är dumma i huvudet - och hur de skadar vårt fina, polerade rykte. Allt som oftast med motiveringen; "Han/hon har så bra lön att han/hon ska ha koll på sina saker".
Vidare ser vi dömda personer inom fotbollsvärlden som fortsätter med sina uppdrag. De senaste exemplen är Miiko Albornoz och Alexander Gerndt. Vad man tycker om det är en sak, men visst fan är de kvar - inte sant?
Det kanske är dags att bli lite cyniska. Det kanske är dags att släppa på er självömkan. Det kanske är dags fundera en extra gång innan vi törstar efter blod och blint litar på medias häxjakt av utvalda personer, för det här håller inte.
Ledande drakar inom media vinklar sanningar bäst de vill, och har de bestämt sig för att någon skall bort är det i stort sett redan kört.
Vi närmar oss ett Nordkorea där diktatorn heter Aftonbladet.
Stora ord, I know.
Men kan media, kan jag.
Ps. Nu ska vi tydligen börja hata Hemglass också. Deras säljavdelning uppträder visst oschysst.
Uttrycket "Kasta inte sten i glashus" har nog aldrig någonsin varit mer passande.
