NYÅRSHÄLSNING. Baraben:s bloggare Tobias Hysén önskar läsarna och de blåvita fansen gott nytt år och ser framemot nästa säsong.
2011/12/31
Årets bästa målgest
MÅLGESTER. I matchen FC Baar - FC Sempach i april i år gick det 35 minuter tills domaren blåste straff och unga finnen Joonas Jokinen klev fram för att ta den. Notera vad som händer precis när grabben slår till bollen. OMFG. 2011 års bästa - och kaxigaste - målgest och straff, alla kategorier.
Emil Salomonsson önskar: Gott nytt år!
NYÅRSHÄLSNING. IFK Göteborgs Emil Salomonsson önskar BaraBens läsare ett gott nytt år.
Imorgon bjuder anfallsstjärnan och bloggaren Tobias Hysén på en nyårshälsning exklusivt på BaraBen.com.
Imorgon bjuder anfallsstjärnan och bloggaren Tobias Hysén på en nyårshälsning exklusivt på BaraBen.com.
2011/12/30
Nordin Gerzic: "Jag kommer aldrig gilla Göteborg"
SILLY SEASON. - Det är ett bra lag med en ny tränare och en klubb som satsar på att vinna guld, säger Örebros Nordin Gerzic nu - till Fotbollsdirekt - om IFK Göteborg. Men i september lät det inte riktigt så. Kika 1:10 in i följande klipp från Ekwall & Lundh på vad samma kille sa om "Göteborg" (gnällbältes/08-kod för Blåvitt), då...
På frågan om det fanns fler lag på listan över klubbar han inte kan tänka sig att spela i börjar Gerzic med: "Göteborg.". Och nu ryktas det att Blåvitt jagar just den här killen. Om affären skulle bli av kan vi snacka om kollektivt hjärnsläpp på hög nivå. Ska man skratta eller gråta?
"Jag kan tänka mig flytta vart som helst...i Europa."
"Jag har aldrig gillat Göteborg, kommer aldrig göra det."
"Det där med pengar spelar ingen roll och de får vara hur trevliga som helst... ...Jag har bara aldrig tyckt om dem."
Nordin Gerzic om IFK Göteborg, tidigare i höstas.
På frågan om det fanns fler lag på listan över klubbar han inte kan tänka sig att spela i börjar Gerzic med: "Göteborg.". Och nu ryktas det att Blåvitt jagar just den här killen. Om affären skulle bli av kan vi snacka om kollektivt hjärnsläpp på hög nivå. Ska man skratta eller gråta?
Året som gått med BaraBen.com
ÅRSKRÖNIKA. Trots att det har varit ett resultatmässigt platt år så har det inte varit händelsefattigt för den sakens skull. Verkligen inte. Här är "det förlorade året" 2011 års viktigaste händelser i kronologisk ordning, och med massvis av länkar för den som vill läsa och minnas. Eller bara blicka framåt.
JANUARI inleds med att Mr G spår händelserna för året. Inte många rätt där med desto mer rätt senare när ni läsare frågas vad ni tror kommer hända. Många är tidigt ute med att spå Drugge som en flopp, även om minst lika många tror på honom som succé. I Jönköping spelas årets första match där några supportrar skojar till det med att tända bengaler inomhus. Bara en dag innan det har Blåvitt gjort klart med Logi Valgardsson. Många blev glada över att Håkan köpt in en vänsterback men succén från Logi har låtit vänta på sig. Ett jobbigt år för islänningen men 2012 kan absolut bli hans år. Blåvitt åker till Copa Del Sol men resultaten därifrån är, precis som för hela försäsongen, tämligen mediokra. Vinsten mot FCK en av få ljusglimtar. Redan här börjar Jonas Olsson ifrågasättas väldigt hårt och så här i efterhand får man ge kritikerna rätt. Vändningen kom aldrig och när man sitter här nu kan man verkligen fråga sig varför han fick vara kvar så länge.
I FEBRUARI så kommer en historielös Ellos-supporter med årets profetia:
Ellos presterade förvisso bättre än de Blåvita, men lite mer kan man väl ändå begära av "Allsvenskans bästa offensiv någonsin". Seb gör mål i a-landslaget och Öis går i konkurs. En epok går i graven när Kamratgården börjas rivas. Säsongens traditionella förfester på Valhalla kör igång och Kanal Glenn bjuder Henrik Larsson på rulltårta. Resultaten lyser dock fortfarande med sin frånvaro och även mot Odense blir det stryk.
MARS månad och på årsmötet kommer JO med sedvanliga floskler. Anton Hysén är bög och det läggs ut nytt gräs på Gamla Ullevi. Det börjar dra ihop sig till allsvensk premiär och Blåvitt förlorar mot ett ryskt bonkegäng. Det ser inte bra ut spelmässigt men ekonomiskt så sker ett stort steg framåt när Prioritet Finans presenteras som ny huvudsponsor. Ett val som skulle visa sig bli kontroversiellt längre fram. Månaden avslutas med att Blåvittshopen släpper ett nytt klädsortiment.
1:a APRIL har filmen "Fotbollens sista proletärer" galapremiär. En välberättad historia som får många att minnas och börja drömma. Allsvenskan har premiär och det blir förlust direkt, hemma mot Örebro. Karl Svensson blir utvisad och det som skulle bli Kalles år blev nu något helt annat. Det blir ytterligare förluster och snart är IFK Göteborg sist i den allsvenska tabellen. Hoppet för framtiden tänds en aning... när Pontus & Nina Wernbloom får en son. På planen är det fortsatt nattsvart tills en förlösande seger hemma mot Kalmar.
MAJ inleds hur som helst med en stark seger borta mot Malmö, en match som Elmar Bjarnsson dominerar. Det blir också seger i derbyt mot Gais, i en match där Gaisarna nästan lyckas tända eld på sig själva. Det är upp och ner med resultaten och Håkan Mild ger sig ut för att leta förstärkningar. Man lyckas ta sig vidare i Svenska Cupen efter segrar borta mot Limhamn/Bunkeflo och hemma mot Djurgården. En match där Andreas Drugge gjorde mål, hör och häpna. Den 30 maj blir det klart att Ragnar Sigurdsson lämnar IFK Göteborg för FC Köpenhamn, och han får med sig 247 lyckoönskningar från Baraben.com
En vecka in i JULI berättas att Nicklas Bärkroth lånas ut till BP och senare lånas också Pär Ericsson ut. Sella gör tre mål på Syrianska men mot Trelleborg har IFK Göteborg hela ett (1) avslut på mål. Efter en urusel första halvlek i cupen mot Falkenberg lyckas vi trots allt vända och ta oss vidare.
4 AUGUSTI spelas en galen, underbar match mot AIK som vinns med 3-1. Detta är också Philip Haglunds debut. Tomas Olsson lånas ut till Åtvidaberg men återkommer senare som u-lagstränare. Ännu en galen match spelas borta mot Elfsborg. Sebastian Eriksson skadar sig och Augustsson delar ut armbågar i vanlig ordning. Sobralense börjar fjäska för Blåvitt och Glenn åker tåg. Sebastian Eriksson säljs/lånas ut till Cagliari och Emil Salomonsson värvas in.
Den förste SEPTEMBER briserar sedan bomben när Expressen "avslöjar" att Mikael Stahre är "klar" för IFK Göteborg. Ryktet har florerat sedan sommaren men nu utmålas allt som i stort sett påskrivet. Reaktionerna låter givetvis inte vänta på sig, och det är både positivt och negativt. Tobbe Hysén gör mål mot San Marino i landslaget men i Allsvenskan går det mer trögt med 0-0 hemma mot Malmö. Efter matchen får Malmös kapten lite tips av Erling. Säsongen dör sedan när vi förlorar med 3-4 hemma mot Kalmar i Svenska Cupen. En märklig match där vi ligger under med 0-2 men kommer ikapp till 2-2 efter Stiller-mål i 90e. För att sedan släppa in 2-3 i förlängningen, göra 3-3 men släppa in 3-4 i 118:e minuten. 23 september blir det definitivt när Mikael Stahre presenteras som ny tränare.
OKTOBER avslutar Allsvenskan med fullständig pannkaka. Pinsam förlust hemma mot fucking Mjällby och i omgången efter det derbyförlust mot GAIS i två matcher där IFK Göteborg uppträder helt utan vilja. I derbyt mot GAIS får vi se en helt ny poliskommendering och många av oss undrar varför. John Alvbåge skriver på för IFK Göteborg den 6 oktober. Uppdrag Granskning sänder sitt omdiskuterade program om Prioritet Finans vilket rör upp en del känslor. Spelare och tränare rör på sig. JO går till Sogndal, Rehn till Jitex, Teddy till Häcken & Adam Johansson förklarar att även han lämnar föreningen. U-truppen avslutar ett fint år med att vinna mot Gais med 3-0 i DM. Man har dock haft otur med marginalerna i övriga tävlingar och lyckades inte heller i år vinna JSM, U21 eller Mariedal Cup, trots att man var väldigt nära i alla tre turneringarna. Efter säsongen står det klart att Eijlert Björkman lämnar u-truppen för en ny roll i akademien. Jens Wålemark tar över och kommer att assisteras av Thomas Olsson.
NOVEMBER bjuder inte på mycket fotboll men BaraBen avslöjar att man återigen bevakar ett blåvitt träningsläger. Denna gång i Turkiet i mars 2012. Nya Kamratgården börjar bli klar, mindre än ett år efter att den gamla gården rivits. Det ryktas om att Bjärsa är på väg hem men denna dementerar gång på gång. IFK Göteborg släpper försäsongsplaneringen för 2012 och det vankas nya ismatcher på Valhalla. Erling tror att vi säljer fler årskort 2012 än 2011. Ärkeängeln Dennis Jonsson avslutar karriären, blott 28 år gammal.
DECEMBER bjuder på Mikael Stahres första träning och han välkomnas med sega råttor av Kanal Glenn. Denne utnämner också Tobias Hysén till ny lagkapten i IFK Göteborg ett par dagar senare. Fiaskovärvningen Drugge går till Häcken och Gais värvar Peter Ijeh med sms-lån. Adam, Salomonsson, Dyre & Hysén åker på januariturné med landslaget. Det snackas om att det skall värvas en eller två backar men istället blir det som väntat att Karl Svensson lämnar föreningen. Den omtyckta mittbacken lyckades aldrig komma upp i den höga nivå han hade för några år sedan och prövar istället lyckan i sin gamla klubb Jönköping Södra. Adam Johansson ger sig ut på äventyr och skriver på för Seattle Sounders. Året avslutas med ett glädjebesked då det avslöjas att både Mats Härd och Ulf Stenberg slutar på GP.
Slutet gott, allting gott? Nej, knappast. 2011 var ett riktigt dåligt år sett till det fotbollsmässiga. IFK Göteborg gick många gånger inte att känna igen och även om det fanns toppar så var dalarna otroligt djupa. In kommer nu en ny tränare med mycket energi och på det får spelarna dessutom flytta in på nya Kamratgården det första som händer i januari 2012. Mikael Stahres namn blev omdebatterat men det verkar som opinionen svängt ju längre hösten går, och den generella åsikten nu verkar vara att det är väldigt skönt med en ny röst med mycket energi. Att han tränat en viss annan klubb innan läggs mer och mer åt sidan.
Det skall bli väldigt spännande att följa IFK Göteborg 2012, det kan man åtminstone konstatera. Med facit i hand fick JO vara kvar (minst) ett år för länge och nu börjar även Håkan Milds alla värvningar ifrågasättas. Blir 2012 året då IFK Göteborg måste lyckas, om inte huvuden skall rulla i den sportsliga ledningen? När vi går in i säsongen är det redan många som kräver "guld eller avgå" både av Stahre och Mild.
Kraven är höga men det är också så som det skall vara. Vi är IFK Göteborg och nu är det dags att vi tar det där steget som det pratats om ett bra tag nu. Ekonomin är stark och möjligheterna är goda att lyckas. Rent spelmässigt hade det varit fantastiskt att få se ett lag som brinner igen. Ett tungt lag som de andra lagen hatar att möta, men även ett lag där alla våra otroliga talanger får chansen att spela sitt spel och blomma ut. Det kittlar när man tänker på vad det kan bli av namn som Allansson, Sana, Söder, Sam, Moberg, Azulay, Dyrestam, Bärkroth osv. Samtidigt är det viktigt att talangerna backas upp av rutinerade herrar och det behövs minst en värvning till backlinjen innan säsongen drar igång.
Jag vet inte vad som väntar 2012, faktum är att jag inte har någon aning. Det känns som att det lika gärna kan bli guld som det kan bli en ny sjundeplats. Några skriver i kommentarerna att "det kommer bli kaoz 2012". Låt det bli det då. Men låt det då bli ett underbart kaos som slutar med guld...!
JANUARI inleds med att Mr G spår händelserna för året. Inte många rätt där med desto mer rätt senare när ni läsare frågas vad ni tror kommer hända. Många är tidigt ute med att spå Drugge som en flopp, även om minst lika många tror på honom som succé. I Jönköping spelas årets första match där några supportrar skojar till det med att tända bengaler inomhus. Bara en dag innan det har Blåvitt gjort klart med Logi Valgardsson. Många blev glada över att Håkan köpt in en vänsterback men succén från Logi har låtit vänta på sig. Ett jobbigt år för islänningen men 2012 kan absolut bli hans år. Blåvitt åker till Copa Del Sol men resultaten därifrån är, precis som för hela försäsongen, tämligen mediokra. Vinsten mot FCK en av få ljusglimtar. Redan här börjar Jonas Olsson ifrågasättas väldigt hårt och så här i efterhand får man ge kritikerna rätt. Vändningen kom aldrig och när man sitter här nu kan man verkligen fråga sig varför han fick vara kvar så länge.
I FEBRUARI så kommer en historielös Ellos-supporter med årets profetia:
Ellos presterade förvisso bättre än de Blåvita, men lite mer kan man väl ändå begära av "Allsvenskans bästa offensiv någonsin". Seb gör mål i a-landslaget och Öis går i konkurs. En epok går i graven när Kamratgården börjas rivas. Säsongens traditionella förfester på Valhalla kör igång och Kanal Glenn bjuder Henrik Larsson på rulltårta. Resultaten lyser dock fortfarande med sin frånvaro och även mot Odense blir det stryk.MARS månad och på årsmötet kommer JO med sedvanliga floskler. Anton Hysén är bög och det läggs ut nytt gräs på Gamla Ullevi. Det börjar dra ihop sig till allsvensk premiär och Blåvitt förlorar mot ett ryskt bonkegäng. Det ser inte bra ut spelmässigt men ekonomiskt så sker ett stort steg framåt när Prioritet Finans presenteras som ny huvudsponsor. Ett val som skulle visa sig bli kontroversiellt längre fram. Månaden avslutas med att Blåvittshopen släpper ett nytt klädsortiment.
1:a APRIL har filmen "Fotbollens sista proletärer" galapremiär. En välberättad historia som får många att minnas och börja drömma. Allsvenskan har premiär och det blir förlust direkt, hemma mot Örebro. Karl Svensson blir utvisad och det som skulle bli Kalles år blev nu något helt annat. Det blir ytterligare förluster och snart är IFK Göteborg sist i den allsvenska tabellen. Hoppet för framtiden tänds en aning... när Pontus & Nina Wernbloom får en son. På planen är det fortsatt nattsvart tills en förlösande seger hemma mot Kalmar.
MAJ inleds hur som helst med en stark seger borta mot Malmö, en match som Elmar Bjarnsson dominerar. Det blir också seger i derbyt mot Gais, i en match där Gaisarna nästan lyckas tända eld på sig själva. Det är upp och ner med resultaten och Håkan Mild ger sig ut för att leta förstärkningar. Man lyckas ta sig vidare i Svenska Cupen efter segrar borta mot Limhamn/Bunkeflo och hemma mot Djurgården. En match där Andreas Drugge gjorde mål, hör och häpna. Den 30 maj blir det klart att Ragnar Sigurdsson lämnar IFK Göteborg för FC Köpenhamn, och han får med sig 247 lyckoönskningar från Baraben.com
I JUNI så gör Mats Härd bort sig igen, till ingens förvåning. Också IFK Göteborg gör bort sig när man förlorar hemma mot Djurgården med 0-4. Sandberg får lämna över platsen mellan stolparna till Erik Dahlin men Håkan tittar också på nytt. George Mourad dyker upp på Blåvit träning och Logi gör ett otroligt mål i U21-EM. Det börjar snackas tränarkandidater och de namn som nämns mest är Lagerbäck och Torbjörn Nilsson. Blåvitt gör en horribel, viljelös insats mot Gefle men bara två dagar senare skriver Philip Haglund på för föreningen.
Stundtals är det så tråkigt spel att publiken somnar...
En vecka in i JULI berättas att Nicklas Bärkroth lånas ut till BP och senare lånas också Pär Ericsson ut. Sella gör tre mål på Syrianska men mot Trelleborg har IFK Göteborg hela ett (1) avslut på mål. Efter en urusel första halvlek i cupen mot Falkenberg lyckas vi trots allt vända och ta oss vidare.
4 AUGUSTI spelas en galen, underbar match mot AIK som vinns med 3-1. Detta är också Philip Haglunds debut. Tomas Olsson lånas ut till Åtvidaberg men återkommer senare som u-lagstränare. Ännu en galen match spelas borta mot Elfsborg. Sebastian Eriksson skadar sig och Augustsson delar ut armbågar i vanlig ordning. Sobralense börjar fjäska för Blåvitt och Glenn åker tåg. Sebastian Eriksson säljs/lånas ut till Cagliari och Emil Salomonsson värvas in.
Den förste SEPTEMBER briserar sedan bomben när Expressen "avslöjar" att Mikael Stahre är "klar" för IFK Göteborg. Ryktet har florerat sedan sommaren men nu utmålas allt som i stort sett påskrivet. Reaktionerna låter givetvis inte vänta på sig, och det är både positivt och negativt. Tobbe Hysén gör mål mot San Marino i landslaget men i Allsvenskan går det mer trögt med 0-0 hemma mot Malmö. Efter matchen får Malmös kapten lite tips av Erling. Säsongen dör sedan när vi förlorar med 3-4 hemma mot Kalmar i Svenska Cupen. En märklig match där vi ligger under med 0-2 men kommer ikapp till 2-2 efter Stiller-mål i 90e. För att sedan släppa in 2-3 i förlängningen, göra 3-3 men släppa in 3-4 i 118:e minuten. 23 september blir det definitivt när Mikael Stahre presenteras som ny tränare.
OKTOBER avslutar Allsvenskan med fullständig pannkaka. Pinsam förlust hemma mot fucking Mjällby och i omgången efter det derbyförlust mot GAIS i två matcher där IFK Göteborg uppträder helt utan vilja. I derbyt mot GAIS får vi se en helt ny poliskommendering och många av oss undrar varför. John Alvbåge skriver på för IFK Göteborg den 6 oktober. Uppdrag Granskning sänder sitt omdiskuterade program om Prioritet Finans vilket rör upp en del känslor. Spelare och tränare rör på sig. JO går till Sogndal, Rehn till Jitex, Teddy till Häcken & Adam Johansson förklarar att även han lämnar föreningen. U-truppen avslutar ett fint år med att vinna mot Gais med 3-0 i DM. Man har dock haft otur med marginalerna i övriga tävlingar och lyckades inte heller i år vinna JSM, U21 eller Mariedal Cup, trots att man var väldigt nära i alla tre turneringarna. Efter säsongen står det klart att Eijlert Björkman lämnar u-truppen för en ny roll i akademien. Jens Wålemark tar över och kommer att assisteras av Thomas Olsson.
NOVEMBER bjuder inte på mycket fotboll men BaraBen avslöjar att man återigen bevakar ett blåvitt träningsläger. Denna gång i Turkiet i mars 2012. Nya Kamratgården börjar bli klar, mindre än ett år efter att den gamla gården rivits. Det ryktas om att Bjärsa är på väg hem men denna dementerar gång på gång. IFK Göteborg släpper försäsongsplaneringen för 2012 och det vankas nya ismatcher på Valhalla. Erling tror att vi säljer fler årskort 2012 än 2011. Ärkeängeln Dennis Jonsson avslutar karriären, blott 28 år gammal.
DECEMBER bjuder på Mikael Stahres första träning och han välkomnas med sega råttor av Kanal Glenn. Denne utnämner också Tobias Hysén till ny lagkapten i IFK Göteborg ett par dagar senare. Fiaskovärvningen Drugge går till Häcken och Gais värvar Peter Ijeh med sms-lån. Adam, Salomonsson, Dyre & Hysén åker på januariturné med landslaget. Det snackas om att det skall värvas en eller två backar men istället blir det som väntat att Karl Svensson lämnar föreningen. Den omtyckta mittbacken lyckades aldrig komma upp i den höga nivå han hade för några år sedan och prövar istället lyckan i sin gamla klubb Jönköping Södra. Adam Johansson ger sig ut på äventyr och skriver på för Seattle Sounders. Året avslutas med ett glädjebesked då det avslöjas att både Mats Härd och Ulf Stenberg slutar på GP.
***************************************
Slutet gott, allting gott? Nej, knappast. 2011 var ett riktigt dåligt år sett till det fotbollsmässiga. IFK Göteborg gick många gånger inte att känna igen och även om det fanns toppar så var dalarna otroligt djupa. In kommer nu en ny tränare med mycket energi och på det får spelarna dessutom flytta in på nya Kamratgården det första som händer i januari 2012. Mikael Stahres namn blev omdebatterat men det verkar som opinionen svängt ju längre hösten går, och den generella åsikten nu verkar vara att det är väldigt skönt med en ny röst med mycket energi. Att han tränat en viss annan klubb innan läggs mer och mer åt sidan.
Det skall bli väldigt spännande att följa IFK Göteborg 2012, det kan man åtminstone konstatera. Med facit i hand fick JO vara kvar (minst) ett år för länge och nu börjar även Håkan Milds alla värvningar ifrågasättas. Blir 2012 året då IFK Göteborg måste lyckas, om inte huvuden skall rulla i den sportsliga ledningen? När vi går in i säsongen är det redan många som kräver "guld eller avgå" både av Stahre och Mild.
Kraven är höga men det är också så som det skall vara. Vi är IFK Göteborg och nu är det dags att vi tar det där steget som det pratats om ett bra tag nu. Ekonomin är stark och möjligheterna är goda att lyckas. Rent spelmässigt hade det varit fantastiskt att få se ett lag som brinner igen. Ett tungt lag som de andra lagen hatar att möta, men även ett lag där alla våra otroliga talanger får chansen att spela sitt spel och blomma ut. Det kittlar när man tänker på vad det kan bli av namn som Allansson, Sana, Söder, Sam, Moberg, Azulay, Dyrestam, Bärkroth osv. Samtidigt är det viktigt att talangerna backas upp av rutinerade herrar och det behövs minst en värvning till backlinjen innan säsongen drar igång.
Jag vet inte vad som väntar 2012, faktum är att jag inte har någon aning. Det känns som att det lika gärna kan bli guld som det kan bli en ny sjundeplats. Några skriver i kommentarerna att "det kommer bli kaoz 2012". Låt det bli det då. Men låt det då bli ett underbart kaos som slutar med guld...!
2011/12/29
Jaget och Forumjaget
SMALL TALK. Mitt namn är Diallo. Mest är jag en betraktare, skriver sällan något inlägg själv, men om jag gör det ser jag till att vara prydlig, korrekt och självsäker. Som person är jag allt annat än prydlig och korrekt, allt annat än självsäker. Men jag har lärt mig att det ska vara så. Som liten när jag hängde på olika musikforum och drevs av ett oerhört mindervärdeskomplex gentemot de äldre, lärde jag mig hur jag skulle hävda mig. Dessa forum var min första kontakt med en vuxenvärld. Av denna vuxenvärld blev jag tillrättavisad och hånad, uppfostrad helt enkelt, tills dess att jag följde den standard som satts i just det forumet. Tvingades till brådmognad, formades av oskrivna regler. Och det där sitter kvar än. På många sätt omskapades även mitt verkliga jag av uppväxten i Internets nya världar.
Diallo är alltså mitt forumjag. Eller rättare sagt, ett av mina olika forumjag. Jag har för vana att i stort sett varje dag klicka mig in på Alltid Blåvitts forum och läsa vad som skrivits. Jag vet inte riktigt varför. Det mesta som finns att läsa är trams och barnsliga intriger. I bästa fall ett rykte om någon som setts på ett café. Men det kanske är det som är kul att följa. Alla hierarkier som skapats, en del har nästan på ett märklig vis lyckats idolisera sig själva, blivit omtyckta och uppskattade. Kanske skapat en liten myt om sig själv. Precis så som det var under mina tidiga tonår, de äldre som kunde berätta om livespelningar de varit på, skivor de var tillräckligt gamla för att ha köpt på releasedagen, de killarna (sällan tjejer) var kungar. Mina idoler. De läste böcker jag inte förstod hur mycket jag än försökte. De var jävligt coola. Jag ville vara precis som dem.
Umgänget i forum är intressant, internet har gett oss instrument till att kommunicera anonymt. Eftersom vi träder in i forumet fullständigt historielösa, utan kropp och kön, utan bara som ett namn, har vi möjligheten att skapa en helt ny karaktär av oss själva. Den vi inte är i verkligheten, eller kanske den som vi alltid önskat att vi var, den personen kan vi försöka införliva på internet. På ett forum. Internet har gett oss en andra chans. Jag läser alla er som skriver på Alltid Blåvitts forum, ni har blivit karaktärer vars enda ansikte är ett namn, ett språk och en åsikt. Allt vi tror oss veta om varandra är fördomar. Slutsatser dragna ur oväsentliga detaljer eftersom vi inte har något annat att gå på. Och jag tror att det är bra så. Få av oss är nog särskilt intresserade av att träffas irl.
Jag har varit på flera forumträffar som yngre. Och den halvstöddiga slyngeln jag lyckats skapa på nätet, var i verkligheten bara en blyg kille som drack sina öl och lyssnade tyst på de andra. Men jag märkte att det funkade det också, där var ingen som hånade mig, jag behövde inte sitta och hitta på sätt att hävda mig. Och de äldre killarna som hånat mig på nätet och uppfostrat mig, visade sig vara helt vanliga, lite halvt osäkra killar dom också. Det låter som ett avsnitt ur Alfons Åberg. ”Mot slutet är alla rätt så snälla i alla fall.” Typ. Men det är en märklig känsla, den att träda ut ur sitt internetskal. Och svårare blir det ju längre ifrån sig själv man är på internet.
I Zlatanboken så berättar Zlatan om en episod där han kommer i kontakt med en kille via ett tv-spel. Killen snackar i sitt headset om en klocka som han vill få tag på, och Zlatan som lyssnat bryter sig in i konversationen och påstår sig kunna fixa klockan. De stämmer träff på ett hotell för leverans och killen ifråga blir ett nervvrak när han inser att tv-spelspolaren som skulle fixa en klocka visar sig vara Zlatan Ibrahimovic. Det hela slutar med att de blir vänner. Ibland bryts barriären och man ser en människa på andra sidan. Alla vi som strövar omkring uppe vid kamratgården, i blåvittshopen, på avlägsna konstgräsplaner, runt Gamla Ullevi, alla har vi ett nickname. Men vi kommer i de flesta fall aldrig få veta vilket.
Diallo är alltså mitt forumjag. Eller rättare sagt, ett av mina olika forumjag. Jag har för vana att i stort sett varje dag klicka mig in på Alltid Blåvitts forum och läsa vad som skrivits. Jag vet inte riktigt varför. Det mesta som finns att läsa är trams och barnsliga intriger. I bästa fall ett rykte om någon som setts på ett café. Men det kanske är det som är kul att följa. Alla hierarkier som skapats, en del har nästan på ett märklig vis lyckats idolisera sig själva, blivit omtyckta och uppskattade. Kanske skapat en liten myt om sig själv. Precis så som det var under mina tidiga tonår, de äldre som kunde berätta om livespelningar de varit på, skivor de var tillräckligt gamla för att ha köpt på releasedagen, de killarna (sällan tjejer) var kungar. Mina idoler. De läste böcker jag inte förstod hur mycket jag än försökte. De var jävligt coola. Jag ville vara precis som dem.
Umgänget i forum är intressant, internet har gett oss instrument till att kommunicera anonymt. Eftersom vi träder in i forumet fullständigt historielösa, utan kropp och kön, utan bara som ett namn, har vi möjligheten att skapa en helt ny karaktär av oss själva. Den vi inte är i verkligheten, eller kanske den som vi alltid önskat att vi var, den personen kan vi försöka införliva på internet. På ett forum. Internet har gett oss en andra chans. Jag läser alla er som skriver på Alltid Blåvitts forum, ni har blivit karaktärer vars enda ansikte är ett namn, ett språk och en åsikt. Allt vi tror oss veta om varandra är fördomar. Slutsatser dragna ur oväsentliga detaljer eftersom vi inte har något annat att gå på. Och jag tror att det är bra så. Få av oss är nog särskilt intresserade av att träffas irl.
Jag har varit på flera forumträffar som yngre. Och den halvstöddiga slyngeln jag lyckats skapa på nätet, var i verkligheten bara en blyg kille som drack sina öl och lyssnade tyst på de andra. Men jag märkte att det funkade det också, där var ingen som hånade mig, jag behövde inte sitta och hitta på sätt att hävda mig. Och de äldre killarna som hånat mig på nätet och uppfostrat mig, visade sig vara helt vanliga, lite halvt osäkra killar dom också. Det låter som ett avsnitt ur Alfons Åberg. ”Mot slutet är alla rätt så snälla i alla fall.” Typ. Men det är en märklig känsla, den att träda ut ur sitt internetskal. Och svårare blir det ju längre ifrån sig själv man är på internet.
I Zlatanboken så berättar Zlatan om en episod där han kommer i kontakt med en kille via ett tv-spel. Killen snackar i sitt headset om en klocka som han vill få tag på, och Zlatan som lyssnat bryter sig in i konversationen och påstår sig kunna fixa klockan. De stämmer träff på ett hotell för leverans och killen ifråga blir ett nervvrak när han inser att tv-spelspolaren som skulle fixa en klocka visar sig vara Zlatan Ibrahimovic. Det hela slutar med att de blir vänner. Ibland bryts barriären och man ser en människa på andra sidan. Alla vi som strövar omkring uppe vid kamratgården, i blåvittshopen, på avlägsna konstgräsplaner, runt Gamla Ullevi, alla har vi ett nickname. Men vi kommer i de flesta fall aldrig få veta vilket.
"Roxette"* 40 år idag
Den 29 december 1971 föddes denna blåvita legend, vars far band fast högerbenet i gåstolen för att ungen skulle behärska även vänsterfoten. Han anslöt till klubben från Halmstads BK 1996 och gjorde det så bra att han 1997 blev utlandsproffs i Sheffield Wednesday. Efter Allsvenskt guld och mål mot Milan i Champions League blev det alltså England för "Alex".
2004 kom dock äntligen Alexandersson tillbaks till IFK och dominerade där stort. Han var en starkt bidragande orsak till det så efterlängtade SM-guldet 2007. Hösten 2008 meddelade han att han ger upp fotbollskarriären. Ett år senare gjorde han dock en kortare comeback.
104 landskamper och sju mål blev det för hallänningen. Mest minnesvärt kanske kvitteringen mot England i VM 2002 i klippet ovan. Notera den bittre engelsmannen.
Grattis på 40 års-dagen önskar vi på Baraben!
* Låter som Per Gessle men ser ut som Marie Fredriksson.(Smeknamnet är hämtat från Jonas Dahlqvists Twitter)
2011/12/28
Vad får det lov att vara? Mittbackar tack.
ÖNSKAN. Mitt i infernot av julklappspapper satt man med tom blick och tittade ut genom fönstret. Julölen attackerade strupen i en allt snabbare takt och alkoholen gjorde sitt bästa för att dämpa smärtan. Men det var ett omöjligt uppdrag och känslorna skapade tårar som började strömma nerför kinderna. Släkten gjorde så gott de kunde; "Men Daniel. Blåvitt kommer vinna ändå!", men jag lyssnade inte. Jag var tröstlös.
Jag tycker inte jag brukar önska mig orealistiska ting och det var många år sedan man blev besviken över en utebliven julklapp. Men denna gången kändes den så given, så logisk. Har man slitit ut sina kalsonger och strumpor så skall tomten komma med ett par nya på jul. Så har det alltid varit. Men någon mittback fanns inte där i säcken. Inte ens en junior.
Ovanstående var en sanning med modifikation. Men jag ska erkänna, och det innerligt, att en mittback bör komma inom det närmaste för att jag inte ska få börja käka hjärtmedicin. Jag vill ha två bara ben som sitter på en ledare som kan styra vårat försvar med bravur. Sedan kan jag få lite ro, för backuppsättningen i dagsläget skrämmer mig mer än Stephen Kings litterära verk.
Eftersom tomtejäveln inte infriade mina förväntningar hoppas jag Håkan kan göra det och då väljer jag även att uppgradera min önskan en aning. Jag vill ha fyra ben. För går något av de två första sönder lär nog den finaste av svenska medaljer hamna utanför vårat prisskåp ännu en gång. Ge mig min back, ge mig min back. Nu.
Jag tycker inte jag brukar önska mig orealistiska ting och det var många år sedan man blev besviken över en utebliven julklapp. Men denna gången kändes den så given, så logisk. Har man slitit ut sina kalsonger och strumpor så skall tomten komma med ett par nya på jul. Så har det alltid varit. Men någon mittback fanns inte där i säcken. Inte ens en junior.
Ovanstående var en sanning med modifikation. Men jag ska erkänna, och det innerligt, att en mittback bör komma inom det närmaste för att jag inte ska få börja käka hjärtmedicin. Jag vill ha två bara ben som sitter på en ledare som kan styra vårat försvar med bravur. Sedan kan jag få lite ro, för backuppsättningen i dagsläget skrämmer mig mer än Stephen Kings litterära verk.
Eftersom tomtejäveln inte infriade mina förväntningar hoppas jag Håkan kan göra det och då väljer jag även att uppgradera min önskan en aning. Jag vill ha fyra ben. För går något av de två första sönder lär nog den finaste av svenska medaljer hamna utanför vårat prisskåp ännu en gång. Ge mig min back, ge mig min back. Nu.
2011/12/27
Vi är halvvägs till Turkiet!
TURKIET2012. Det var längesen vi skrev om vår insamling till det vi kallar "Turkiet 2012", bevakningen av Blåvitts viktiga träningsläger, bara ett par veckor innan den allsvenska premiären. Ingen har säkert kunnat undgå att vi åker ner med tre personer den här gången och att vi samlar in pengar för att finansiera resa, boende, lyxmat, sprit & prostituerade. Insamlingen har gått bra och vi har nu nått hälften av den summan (symboliska 19004 kronor) som vi har satt upp som mål, vilket ni kan se i stapeln till höger.
Vi behöver dock få fart på insamlingen igen då vi planerat att sätta stopp för skramlingen den 31 januari. Det är alltså strax över en månad kvar för DIG att bidra så att vi kommer iväg och kan ge högklassig bevakning från lägret. Alla bidrag är viktiga och för en hundralapp eller två utlovar vi mycket högoktaniga rapporter, intervjuer, videoklipp, bilder med mera. Dessutom deltar man genom att vara med i utlottningen automatiskt av priser. Tv-spel, en inramad tavla med autografer från 1996 och replicatröjor från Blåvittshopen som kan ses nedan.
Men vad vill vi göra i Turkiet som är så bra som DU som läsare skall betala för?
Med risk för att låta tråkig så vill jag inte avslöja för mycket av detta, då vi faktiskt låter våra kollegor från Svenska Fans åka iväg och bevaka det första lägret, Copa Del Sol i slutet av januari, och vi vill inte ge dom för många idéer... (Även om vi såklart vet att vi är bäst, haha) En sak som jag däremot hoppas vi kan lösa rent tekniskt är någon form av högkvalitativ direktrapportering från den träningsmatch som kommer spelas. Bild vore såklart det bästa, annars vore även radio ett alternativ. Om inte detta går att lösa så kan vi iaf garantera textrapportering och även stillbilder. OCH att vi spelar in HELA matchen och visar den förhoppningsvis bara ett par timmar efter att den spelats. Allt detta blir så mycket enklare när vi är tre och en tanke jag har är att jag och min expert Feldgrau dessutom skall kommentera matchen live, för att få så proffsig känsla som möjligt på det hela.
Förutom detta så kommer vi givetvis ha bevakning på varenda träning med ett eller två Kanal Glenn Studio som spelas in varje dag. Filmade träningsbilder, stillbilder och träningsrapporter är givetvis självklarheter. Utöver det har vi ett antal "galna" upptåg och idéer som väntar på att realiseras när vi kommer ner till Turkiet. Mer om dessa kommer senare, och en del dyker upp som överraskningar när vi är på plats.
Vi vill dessutom ha in massor av önskemål och idéer i kommentarsfältet nedan på vad ni läsare vill se och vad ni tycker vi bör göra! Alla önskemål är välkomna.
Så vad väntar du på? Stöd vår insamling genom att putta in ett bidrag till plusgirokonto 438346-9. Märk din insättning "Turkiet 2012" + ditt namn/din grupps namn. Utan ditt bidrag blir det ingen resa.
(Gåvolämnarna presenteras i en lista här på bloggen efter hand så vill du/ni skänka pengen anonymt, skriv inget namn.)
Så här ser listan över gåvogivare ut just nu.
1. Frankie - 250 kronor
2. Linus L - 100 kronor
3. Hållundan - 300 kronor
4. Tomas Stål - 500 kronor
5. Daniel Berggren - 100 kronor
6. Niclas Lindström - 123 kronor
7. Stefan Larsson - 150 kronor
8. THSC08 - 155 kronor
9. Jonmagnusson.se - 50 kronor
10. BaraBens resegrupp - 2 280 kronor
11. Reine Carlsson - Stenungsund 500 kronor
12. Jakob Hansen - 100 kronor
13. Viktor Larsson - 100 kronor
14. Lars Elm - 150 kronor
15. Joel Nilsson - 100 kronor
16. Thomas Kristensson - 200 kronor
17. Fredrik Widengren - 100 kronor
18. Bothvid - 500 kronor
19. Antiplasta - 300 kronor
20. Henrik, Nedre Matrosgatan - 100 kronor
21. Linus Andreasen - 275 kronor
22. BaraBen.com - 300 kronor
23. Swedie - 150 kronor
24. Daniel Granfeldt - 500 kronor
25. Peter Gr - 300 kronor
26. Värötomten - 100 kronor
27. Martin Fahlén - 100 kronor
28. Per Åhlin - 100 kronor
29. Ludovic, Stenungsund - 250 kronor
30. Familjen Thorén - 300 kronor
31. Turkiet 2012 - 100 kronor
32. Mats Ejdenius - 200 kronor
33. Fredrik Andersson - 100 kronor
34. Henrik Andreas Johansson - 100 kronor
35. Karlsro1904 - 500 kronor
Vi behöver dock få fart på insamlingen igen då vi planerat att sätta stopp för skramlingen den 31 januari. Det är alltså strax över en månad kvar för DIG att bidra så att vi kommer iväg och kan ge högklassig bevakning från lägret. Alla bidrag är viktiga och för en hundralapp eller två utlovar vi mycket högoktaniga rapporter, intervjuer, videoklipp, bilder med mera. Dessutom deltar man genom att vara med i utlottningen automatiskt av priser. Tv-spel, en inramad tavla med autografer från 1996 och replicatröjor från Blåvittshopen som kan ses nedan.
Men vad vill vi göra i Turkiet som är så bra som DU som läsare skall betala för?
Med risk för att låta tråkig så vill jag inte avslöja för mycket av detta, då vi faktiskt låter våra kollegor från Svenska Fans åka iväg och bevaka det första lägret, Copa Del Sol i slutet av januari, och vi vill inte ge dom för många idéer... (Även om vi såklart vet att vi är bäst, haha) En sak som jag däremot hoppas vi kan lösa rent tekniskt är någon form av högkvalitativ direktrapportering från den träningsmatch som kommer spelas. Bild vore såklart det bästa, annars vore även radio ett alternativ. Om inte detta går att lösa så kan vi iaf garantera textrapportering och även stillbilder. OCH att vi spelar in HELA matchen och visar den förhoppningsvis bara ett par timmar efter att den spelats. Allt detta blir så mycket enklare när vi är tre och en tanke jag har är att jag och min expert Feldgrau dessutom skall kommentera matchen live, för att få så proffsig känsla som möjligt på det hela.
Förutom detta så kommer vi givetvis ha bevakning på varenda träning med ett eller två Kanal Glenn Studio som spelas in varje dag. Filmade träningsbilder, stillbilder och träningsrapporter är givetvis självklarheter. Utöver det har vi ett antal "galna" upptåg och idéer som väntar på att realiseras när vi kommer ner till Turkiet. Mer om dessa kommer senare, och en del dyker upp som överraskningar när vi är på plats.
Vi vill dessutom ha in massor av önskemål och idéer i kommentarsfältet nedan på vad ni läsare vill se och vad ni tycker vi bör göra! Alla önskemål är välkomna.
Så vad väntar du på? Stöd vår insamling genom att putta in ett bidrag till plusgirokonto 438346-9. Märk din insättning "Turkiet 2012" + ditt namn/din grupps namn. Utan ditt bidrag blir det ingen resa.
(Gåvolämnarna presenteras i en lista här på bloggen efter hand så vill du/ni skänka pengen anonymt, skriv inget namn.)
Så här ser listan över gåvogivare ut just nu.
1. Frankie - 250 kronor
2. Linus L - 100 kronor
3. Hållundan - 300 kronor
4. Tomas Stål - 500 kronor
5. Daniel Berggren - 100 kronor
6. Niclas Lindström - 123 kronor
7. Stefan Larsson - 150 kronor
8. THSC08 - 155 kronor
9. Jonmagnusson.se - 50 kronor
10. BaraBens resegrupp - 2 280 kronor
11. Reine Carlsson - Stenungsund 500 kronor
12. Jakob Hansen - 100 kronor
13. Viktor Larsson - 100 kronor
14. Lars Elm - 150 kronor
15. Joel Nilsson - 100 kronor
16. Thomas Kristensson - 200 kronor
17. Fredrik Widengren - 100 kronor
18. Bothvid - 500 kronor
19. Antiplasta - 300 kronor
20. Henrik, Nedre Matrosgatan - 100 kronor
21. Linus Andreasen - 275 kronor
22. BaraBen.com - 300 kronor
23. Swedie - 150 kronor
24. Daniel Granfeldt - 500 kronor
25. Peter Gr - 300 kronor
26. Värötomten - 100 kronor
27. Martin Fahlén - 100 kronor
28. Per Åhlin - 100 kronor
29. Ludovic, Stenungsund - 250 kronor
30. Familjen Thorén - 300 kronor
31. Turkiet 2012 - 100 kronor
32. Mats Ejdenius - 200 kronor
33. Fredrik Andersson - 100 kronor
34. Henrik Andreas Johansson - 100 kronor
35. Karlsro1904 - 500 kronor
********************************************
2011/12/23
Karl Svensson vänder hem till Jönköping
SILLY SEASON. Under dagen har det definitivt blivit klart. Karl Svensson lämnar IFK Göteborg och vänder hem till Jönköping Södra, klubben han en gång kom ifrån när han anlände till IFK Göteborg.
– Det känns väldigt bra just nu. Jag ska fira jul med min son och övrig familj, säger han till Baraben.com.
Under hans andra period i den blåvita tröjan blev det inte riktigt som han tänkte sig. En spelare som en gång spåddes en lysande framtid. En spelare som nu fick hoppa mellan bänken och läktaren. Förtroendet från tränarna fick han aldrig riktigt och drabbades av flera skador.
– Min tid här blev ju inte riktigt vad varken jag eller andra hoppats på. Det är inget att snacka om.
Ett tragiskt öde för en av de trevligaste och ödmjukaste fotbollsspelarna jag har stött på under mina år nära IFK Göteborg.
Karl Svensson är en mittback med ett otroligt stort IFK-hjärta. En spelare som hela tiden tänkt mer på laget än sig själv. Inget gnäll utåt utan bara bitit ihop och kört vidare.
Nu fortsätter karriären alltså i Jönköping Södra.
– Det känns bra att ha tagit ett beslut om var jag ska spela och nu börjar jag se ljust på framtiden igen. Nu gäller det att trappa upp och mitt mål är att nå tillbaka till god form igen.
– Vill även säga att fansen varit grymma! Tack för allt stöd! Kommer aldrig glömma de bästa supportrarna i Sverige. SM-Guld för Blåvitt 2012.
Förhoppningsvis kan även ni andra IFK-supportrar visa er uppskattning för allt Kalle gjort i den blåvita tröjan.
– Det känns väldigt bra just nu. Jag ska fira jul med min son och övrig familj, säger han till Baraben.com.
 |
| Faksimil: Aftonbladet |
– Min tid här blev ju inte riktigt vad varken jag eller andra hoppats på. Det är inget att snacka om.
Ett tragiskt öde för en av de trevligaste och ödmjukaste fotbollsspelarna jag har stött på under mina år nära IFK Göteborg.
Karl Svensson är en mittback med ett otroligt stort IFK-hjärta. En spelare som hela tiden tänkt mer på laget än sig själv. Inget gnäll utåt utan bara bitit ihop och kört vidare.
Nu fortsätter karriären alltså i Jönköping Södra.
– Det känns bra att ha tagit ett beslut om var jag ska spela och nu börjar jag se ljust på framtiden igen. Nu gäller det att trappa upp och mitt mål är att nå tillbaka till god form igen.
– Vill även säga att fansen varit grymma! Tack för allt stöd! Kommer aldrig glömma de bästa supportrarna i Sverige. SM-Guld för Blåvitt 2012.
Förhoppningsvis kan även ni andra IFK-supportrar visa er uppskattning för allt Kalle gjort i den blåvita tröjan.
2011/12/22
Blir detta våran julklapp?
Silly. ...att Håkan har varit och hämtat hem vår bjärsa. Efter att topphemlig grekisk information har läckt ut och mystiska twittranden har gjorts så är nu konspirationsteoretikerna överens: Bjärsa är på väg hem. Bilden, tagen av en satellit som hamnat lite lågt stärker denna teori.
2011/12/21
Hur gör man egentligen mål, mister Drugge?
SOCIALA MEDIER. Efter din säsong i Blåvitt trodde vi att e-x-a-k-t detta var din speciella expertis, herr Drugge. Märkligt. Hur svårt kan det vara?
Fotbollens sista proletärer - bäst i världen!
FILM. Den svenska dokumentärfilmen Fotbollens Sista Proletärer vann pris för Bästa Fotbollsfilm vid den Internationella Sportfilmfestivalen i Italien. Här tar filmens regissörer Carl Pontus Hjorthén och Martin Jönsson emot sportvärldens egen oscarsstatyett - il Paladino d’Oro, vid prisceremonin på Teatro Politeama i Palermo.
Filmen kan du naturligtvis köpa i Blåvittshopen.
2011/12/18
Bottennappet från GT rör om i grytan
MEDIEKRITIK. Det må vara så att nyheten i sig är ett par dagar gammal nu, men det har surrats rätt kraftigt på diverse forum, Facebook och obskyra bloggar runt om i cybern över helgen angående GT:s bildmontage på deras förstasida de hade i fredags. Den som ser ut så här:
Anledningen till att jag personligen inte kommenterat saken ännu beror dels på brist på tid och lust, men även för att jag inte läst skiten. Det har jag fortfarande inte gjort. Vad jag hört handlar det dock om ett tresidigt reportage som berättar det revolutionerande att IFK Göteborg numera skall spela 4-4-2, och att man kallar det en AIK-taktik. Jag har ingen aning om vem som skrivit det bottenskrapet men det vet ju vilken vettig människa som helst att det inte är någon "AIK-taktik" över det. Därmed blir också bildmontaget enbart patetiskt, provocernade och helt utan verklighetsförankring. Precis på samma sätt som montaget i samband med "skandalen" med Prioritet Finans, där IFK Göteborg kopplades ihop med Bandidos på extremt långa vägar.
Två bottennapp av GT på kort med andra ord och man kan undra vad som ligger bakom. Att tidningen har haft ekonomiska bekymmer är knappast någon hemlighet och det är väl här en del av problematiken ligger. Det skall sägas att förstasidan och artiklarna i fredagens tidning var Expressens verk, som Leman skriver bra om här, vilket inte var särskilt överraskande. Det är ju nämligen Expressen som är de som bestämmer över GT och utan att veta exakt vad som försiggår på redaktionen så är känslan att Expressen gör allt för att sänka det redan sjunkande skeppet som kallas GöteborgsTidningen.
Bland annat har man förflyttat klassiska nöjesreportern Kai Martin till sporten, vilket är ungefär som att jag skulle skriva om... biologi? Denne är inte så lite bitter över detta på sin blogg, vilket gör att man verkligen undrar hur det ligger till med de som fattar ett sådant beslut.
Själv köper jag väldigt sällan papperstidningen GT. Eller Aftonbladet heller för den delen. GP hade jag prenumeration på för ett par år sedan, som jag fått av en släkting i julklapp. Det blev knappast en förlängning efter det med tanke på de "profiler" som sitter på den redaktionen. Och Aftonblaskan kan man ju läsa gratis, de få artiklar som är läsvärda. Det skall förvisso sägas att GP blivit bättre på senare tid, när Balkander fått mer utrymme och firma Härd/Stenberg fått mindre. Och Aftonbladets reporter i Göteborg, Marcus Wulcan, är duktig på det han gör.
Men för att återkomma till GTs förstasida och den bojkott det snackas om på sina håll. Jag vet inte om jag kommer bojkotta GT själv, mer än vad jag redan gör. Eller om Expressen hinner sänka tidningen innan den sänker sig själv. Men jag kan ju alltid ge ett tips om nu Thomas Mattson eller nån annan läser det här... Höj kvalitén för fan om ni vill ha fler läsare. Så enkelt är det. Det gäller för BaraBen, det gäller för SvenskaFans, för GP, GT, Aftonbladet och så vidare.
Dagens läsare är vana vid att ha allt serverat på ett silverfat. Man kan läsa det mesta gratis på nätet och skall man betala för det så skall det vara bra. Annars kan man läsa något som är ideellt producerat, som den här texten...
Anledningen till att jag personligen inte kommenterat saken ännu beror dels på brist på tid och lust, men även för att jag inte läst skiten. Det har jag fortfarande inte gjort. Vad jag hört handlar det dock om ett tresidigt reportage som berättar det revolutionerande att IFK Göteborg numera skall spela 4-4-2, och att man kallar det en AIK-taktik. Jag har ingen aning om vem som skrivit det bottenskrapet men det vet ju vilken vettig människa som helst att det inte är någon "AIK-taktik" över det. Därmed blir också bildmontaget enbart patetiskt, provocernade och helt utan verklighetsförankring. Precis på samma sätt som montaget i samband med "skandalen" med Prioritet Finans, där IFK Göteborg kopplades ihop med Bandidos på extremt långa vägar.
Två bottennapp av GT på kort med andra ord och man kan undra vad som ligger bakom. Att tidningen har haft ekonomiska bekymmer är knappast någon hemlighet och det är väl här en del av problematiken ligger. Det skall sägas att förstasidan och artiklarna i fredagens tidning var Expressens verk, som Leman skriver bra om här, vilket inte var särskilt överraskande. Det är ju nämligen Expressen som är de som bestämmer över GT och utan att veta exakt vad som försiggår på redaktionen så är känslan att Expressen gör allt för att sänka det redan sjunkande skeppet som kallas GöteborgsTidningen.
Bland annat har man förflyttat klassiska nöjesreportern Kai Martin till sporten, vilket är ungefär som att jag skulle skriva om... biologi? Denne är inte så lite bitter över detta på sin blogg, vilket gör att man verkligen undrar hur det ligger till med de som fattar ett sådant beslut.
"Mellan 1980 och 1986 var Lars ”Laban” Arnesson förbundskapten i fotboll för Sverige. En mörk tid för landslagsfotbollen enär han vägrade att ta ut det bästa laget och matcha de bästa spelarna. En mörk tid, landslagsmässigt, men en period då IFK Göteborg firade oväntade och allt mer stegrande triumfer, bland annat med UEFA-cupsegern 1982.Kai Martin, 27 novemberNu går ”Laban” igen, styr i en annan bransch, men med samma brist på takt och fason nästa lagbygge mot haveri.
En målvakt ska bli forward, men tyvärr, det kommer inte bli många mål gjorda och poängen kommer sakta utebli.
Tragiskt tänk, så var och är ju ”Laban” ingen visionär att hålla i handen när det blåser i motvind mot framtiden."
Själv köper jag väldigt sällan papperstidningen GT. Eller Aftonbladet heller för den delen. GP hade jag prenumeration på för ett par år sedan, som jag fått av en släkting i julklapp. Det blev knappast en förlängning efter det med tanke på de "profiler" som sitter på den redaktionen. Och Aftonblaskan kan man ju läsa gratis, de få artiklar som är läsvärda. Det skall förvisso sägas att GP blivit bättre på senare tid, när Balkander fått mer utrymme och firma Härd/Stenberg fått mindre. Och Aftonbladets reporter i Göteborg, Marcus Wulcan, är duktig på det han gör.
Men för att återkomma till GTs förstasida och den bojkott det snackas om på sina håll. Jag vet inte om jag kommer bojkotta GT själv, mer än vad jag redan gör. Eller om Expressen hinner sänka tidningen innan den sänker sig själv. Men jag kan ju alltid ge ett tips om nu Thomas Mattson eller nån annan läser det här... Höj kvalitén för fan om ni vill ha fler läsare. Så enkelt är det. Det gäller för BaraBen, det gäller för SvenskaFans, för GP, GT, Aftonbladet och så vidare.
Dagens läsare är vana vid att ha allt serverat på ett silverfat. Man kan läsa det mesta gratis på nätet och skall man betala för det så skall det vara bra. Annars kan man läsa något som är ideellt producerat, som den här texten...
2011/12/16
Snart skiner Poseidon i rikssänd tv och radio!
Under natten mellan torsdag och fredag hände det många av oss väntat på. Klockan 00:50 spelades Snart Skiner Poseidon i rikssänd radio och tv. SVT2, P3, P4 och även på SVTPlay kunde man beskåda detta! Oerhört sorglig historia från Johan som berättar om sin vän som omkom för ett år sedan och passade då på att önska Snart skiner Poseidon.
P3's låtlista finner du här
2011/12/15
Mikael Stahre hos Musikhjälpen
Är endast radiointervjun då den för närvarande inte finns tillgänglig på SVTPlay.
2011/12/14
Istanbul - Europas riktiga derbystad...
GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com tar med jämna och ojämna mellanrum in gästkrönikor från er supportrar. Ibland är det ett okänt namn som får säga sitt, ibland en stor blåvit profil. I dag skriver Sören Rooth om turkisk fotboll, med anledning av att BaraBen skickar ner ett tremannateam till Turkiet för att bevaka Blåvitts träningsläger där efter nyår... Har du en gästkrönika? Mejla oss på BaraBen!
I den Turkiska Süper Lig så finns det egentligen bara ett derby som räknas och det är mellan Istanbulrivalerna Fenerbache och Galatasaray. Dessa två giganter är och har alltid varit de ”riktiga” superklubbarna i Turkiet. Man kan säga att detta derby skiljer sig från andra derbyn runt om i världen och det beror på att här är en kamp mellan det Asiatiska Fenerbache och det Europeiska Galatasaray.
Att säga att Turkiet och turkarna är fotbollstokiga är en kliché. Man säger att ”Football Madness” har ökat betydligt efter att Turkiet vann Brons i VM 2002 i Japan/Sydkorea. Turkarnas stora passion för fotbollen är känd över hela världen och trots den enorma kärleken och passionen till Landslaget så är detta ändå ingenting i jämförelse med detta Istanbulderby. Dessa två klubbar är överlägset dom två mest framgångsrika i Turkisk fotboll. Att vinna ett derby kan i dom flesta fall vara mycket viktigare än att vinna Súper Lig och det säger en hel del. Detta är vad fansen anser vara det viktigaste.
Fenerbache är grundat 1907 och Galatasaray två år tidigare 1905. I derbyn så har klubbarna mötts 360 gånger t o m 2010. Atmosfären och stämningen är magisk en matchdag oavsett om man spelar på Ali Sami Yen Stadion som är Galatasaray´s hemmaplan eller på Sükrü Saracoglu Stadion som är hemmaplan för Fenerbache. Galatasaray´s före detta Manager Belgaren Eric Gerets har sagt att ”Under ett derby har du gåshud över hela kroppen från början till slut”.
Fenerbaches och landslagets målvakt Volkan Demirel har sagt att”Om vi åker till Ali Sami Yen och spelar vårt eget spel sä har vi inget att frukta, då är vi både mentalt och fysiskt förberedda att möte Galatasaray”. Det är alltid svårt att vara till 100% förberedd på ett derby, men vi har så många duktiga spelare som är kapabla till att kunna avgöra sådana matcher, säger Volkan i en intervju. CimBom som Galatasaray brukar kallas av sina fans lever för sin klubb och sin älskade fotboll. CimBom har vunnit Süper Lig 17 gånger medan Fenerbache har nu 18 stycken titlar sedan man vann Süper Lig säsongen 2010/11. Detta är något som Galatasaray´s fans har svårt att smälta.
Som jag nämnde förut så är dessa matcher inte bara Istanbul-derbyn utan matcher där båda lagen kommer från två världsdelar, Europa och Asien. Det enda som dom har gemensamt är sin passion för fotboll. Istanbul är just den perfekta platsen för gammaldags rivalitet, kärlek och glöd. Galatasaray SK grundes på den Europeiska sidan av Istanbul av franska studemter på högskolan för Politik. Dom ville starta en klubb som skulle spela mot dom Grekiska och Engelska klubbar som fanns representerade i Istanbul. Den person som stödde förslaget var studenten Ali Sami Yen som var son till en Albansk författare. Genom grundandet av klubben skulle han sedermera bli en legend som också skulle få en egen stadion uppkallad efter sig. Från och med 2011 så spelar Galatasaray sin hemmamatcher på den hupermoderna Türk Telekom Arena.
I en stad på mer än 13 miljoner invånare så är det omöjligt att riktigt kunna få fram hur många supporters klubbarna har. Fenerbache SK grundades i Kadiköy som man kan säga är en stadsdel i Istanbul 1907 på den motsatta sidan av Bosporen, i Asien. Klubben var grundad i största hemlighet och förblev så under dom första åren. Detta gjorde att grundaren Sultan Habdullamid 2:e ficj möjligheten att skaffa fram ungdomar till klubben.
Den geografiska indelningen gjorde snart att Fenerbache utsågs till ”Folkets klubb” medan Galatasaray tillhörde Aristokratin. 100 år senare har dessa klasstillhörigheter så gott som försvunnit och det finns nu alla samhällsklasser representerade på båda lagens arenor. Fenerbache som våren 2011 tog sin 18:e ligatitel har vunnit 135 matcher, 109 oavgjorda och 115 förlorade derbyn.
Galatasaray som har 17 ligatitlar har haft stora framgångar ute i Europa. Det stora året var 2000 då man vann UEFA-cupen för att sedan slå Real Madrid i den Europeiska Supercupen.
Fenerbache däremot har inte så mycket att komma med på den Europeiska fotbollscenen. Legendariska matcher mellan dessa storheter tog sig ytterligare en nivå i Februari 1934, vad som egentligen skulle bli en vänskaplig match slutade med ett ”krig” ute på planen där både spelare och supporters slogs med varandra. Relationerna mellan klubbarna har aldrig varit dom samma efter detta. Detta gör att derbyna gäller bara en sak ”att vinna till varje pris”.
I ett land där fotbollen är religion så har media kommit att spela en allt större roll än förrut. Dagstidningar som är mycket sport-orienterade trissar upp stämningen efter men framför allt före derbyna, där man påpekar hela tiden hur viktiga dessa matcher är. Matcher som innehåller både fult spel och flera gula och röda kort är viktigare än spel med dribblingar och fina mål. Den förre Fenerbachespelaren och stjärnan Ridvan Dilmen har sagt att ”Även om du slår Barcelona i Europa-cupen (nuvarande Champions League) så är det ingenting mot att vinna ett derby mot Galatasaray, denna match är speciell”.
Som sagt, resultat är det enda som räknas. Spännande och underhållande fotboll, det är vad dom andra 32 matcherna står för. Det är en hårfin linje mellan kärlek och hat och oavsett den rivalitet mellan klubbarna så är Istanbul en kärleksaffär mellan klubbarna och dess lojala fans. Undertecknad själv hade privilegiet att se ett Istanbul-derby live i Mars 2008, men det var mellan Galatasaray och den tredje stora klubben i Istanbul Besiktas JK. Matchen spelades på Fiyapi Inönü Stadi som är Besiktas hemmaarena. I samband med matchen fick jag också se hur den Turkiska polisen tar hand om huliganer, men det är en annan hisoria.
/Sören Rooth
I den Turkiska Süper Lig så finns det egentligen bara ett derby som räknas och det är mellan Istanbulrivalerna Fenerbache och Galatasaray. Dessa två giganter är och har alltid varit de ”riktiga” superklubbarna i Turkiet. Man kan säga att detta derby skiljer sig från andra derbyn runt om i världen och det beror på att här är en kamp mellan det Asiatiska Fenerbache och det Europeiska Galatasaray.
Att säga att Turkiet och turkarna är fotbollstokiga är en kliché. Man säger att ”Football Madness” har ökat betydligt efter att Turkiet vann Brons i VM 2002 i Japan/Sydkorea. Turkarnas stora passion för fotbollen är känd över hela världen och trots den enorma kärleken och passionen till Landslaget så är detta ändå ingenting i jämförelse med detta Istanbulderby. Dessa två klubbar är överlägset dom två mest framgångsrika i Turkisk fotboll. Att vinna ett derby kan i dom flesta fall vara mycket viktigare än att vinna Súper Lig och det säger en hel del. Detta är vad fansen anser vara det viktigaste.
Fenerbache är grundat 1907 och Galatasaray två år tidigare 1905. I derbyn så har klubbarna mötts 360 gånger t o m 2010. Atmosfären och stämningen är magisk en matchdag oavsett om man spelar på Ali Sami Yen Stadion som är Galatasaray´s hemmaplan eller på Sükrü Saracoglu Stadion som är hemmaplan för Fenerbache. Galatasaray´s före detta Manager Belgaren Eric Gerets har sagt att ”Under ett derby har du gåshud över hela kroppen från början till slut”.
Fenerbaches och landslagets målvakt Volkan Demirel har sagt att”Om vi åker till Ali Sami Yen och spelar vårt eget spel sä har vi inget att frukta, då är vi både mentalt och fysiskt förberedda att möte Galatasaray”. Det är alltid svårt att vara till 100% förberedd på ett derby, men vi har så många duktiga spelare som är kapabla till att kunna avgöra sådana matcher, säger Volkan i en intervju. CimBom som Galatasaray brukar kallas av sina fans lever för sin klubb och sin älskade fotboll. CimBom har vunnit Süper Lig 17 gånger medan Fenerbache har nu 18 stycken titlar sedan man vann Süper Lig säsongen 2010/11. Detta är något som Galatasaray´s fans har svårt att smälta.
Som jag nämnde förut så är dessa matcher inte bara Istanbul-derbyn utan matcher där båda lagen kommer från två världsdelar, Europa och Asien. Det enda som dom har gemensamt är sin passion för fotboll. Istanbul är just den perfekta platsen för gammaldags rivalitet, kärlek och glöd. Galatasaray SK grundes på den Europeiska sidan av Istanbul av franska studemter på högskolan för Politik. Dom ville starta en klubb som skulle spela mot dom Grekiska och Engelska klubbar som fanns representerade i Istanbul. Den person som stödde förslaget var studenten Ali Sami Yen som var son till en Albansk författare. Genom grundandet av klubben skulle han sedermera bli en legend som också skulle få en egen stadion uppkallad efter sig. Från och med 2011 så spelar Galatasaray sin hemmamatcher på den hupermoderna Türk Telekom Arena.
I en stad på mer än 13 miljoner invånare så är det omöjligt att riktigt kunna få fram hur många supporters klubbarna har. Fenerbache SK grundades i Kadiköy som man kan säga är en stadsdel i Istanbul 1907 på den motsatta sidan av Bosporen, i Asien. Klubben var grundad i största hemlighet och förblev så under dom första åren. Detta gjorde att grundaren Sultan Habdullamid 2:e ficj möjligheten att skaffa fram ungdomar till klubben.
Den geografiska indelningen gjorde snart att Fenerbache utsågs till ”Folkets klubb” medan Galatasaray tillhörde Aristokratin. 100 år senare har dessa klasstillhörigheter så gott som försvunnit och det finns nu alla samhällsklasser representerade på båda lagens arenor. Fenerbache som våren 2011 tog sin 18:e ligatitel har vunnit 135 matcher, 109 oavgjorda och 115 förlorade derbyn.
Galatasaray som har 17 ligatitlar har haft stora framgångar ute i Europa. Det stora året var 2000 då man vann UEFA-cupen för att sedan slå Real Madrid i den Europeiska Supercupen.
Fenerbache däremot har inte så mycket att komma med på den Europeiska fotbollscenen. Legendariska matcher mellan dessa storheter tog sig ytterligare en nivå i Februari 1934, vad som egentligen skulle bli en vänskaplig match slutade med ett ”krig” ute på planen där både spelare och supporters slogs med varandra. Relationerna mellan klubbarna har aldrig varit dom samma efter detta. Detta gör att derbyna gäller bara en sak ”att vinna till varje pris”.
I ett land där fotbollen är religion så har media kommit att spela en allt större roll än förrut. Dagstidningar som är mycket sport-orienterade trissar upp stämningen efter men framför allt före derbyna, där man påpekar hela tiden hur viktiga dessa matcher är. Matcher som innehåller både fult spel och flera gula och röda kort är viktigare än spel med dribblingar och fina mål. Den förre Fenerbachespelaren och stjärnan Ridvan Dilmen har sagt att ”Även om du slår Barcelona i Europa-cupen (nuvarande Champions League) så är det ingenting mot att vinna ett derby mot Galatasaray, denna match är speciell”.
Som sagt, resultat är det enda som räknas. Spännande och underhållande fotboll, det är vad dom andra 32 matcherna står för. Det är en hårfin linje mellan kärlek och hat och oavsett den rivalitet mellan klubbarna så är Istanbul en kärleksaffär mellan klubbarna och dess lojala fans. Undertecknad själv hade privilegiet att se ett Istanbul-derby live i Mars 2008, men det var mellan Galatasaray och den tredje stora klubben i Istanbul Besiktas JK. Matchen spelades på Fiyapi Inönü Stadi som är Besiktas hemmaarena. I samband med matchen fick jag också se hur den Turkiska polisen tar hand om huliganer, men det är en annan hisoria.
/Sören Rooth
Tre blåvita gör Hysén sällskap i landslaget
LANDSLAG. Årets januariturné går till Qatar där Sverige kommer att möta värdlandet i den första av två matcher. Match nummer två är ännu inte färdigspikad.
Fyra blåvita spelare togs ut av Erik Hamrén och får byta vinterkylan i Sverige mot värmen i Qatar. Ännu ett lite halvskumt land som landslaget åker till på januariturné.
Tobias Hysén var given i truppen men att Mikael Dyrestam, Emil Salomonsson och Adam Johansson skulle göra honom sällskap var mindre väntat.
Målvakter
Johan Dahlin, Malmö FF
Pär Hansson, Helsingborgs IF
Karl-Johan Johnsson, Halmstad BK
Backar
Niklas Backmann, AIK
Erdin Demir, Trelleborgs FF
Mikael Dyrestam, IFK Göteborg
Marcus Holgersson, Helsingborgs IF
Pontus Jansson, Malmö FF
Adam Johansson, IFK Göteborg
Emil Salomonsson, IFK Göteborg
Forward
Victor Claesson, Elfsborg
Jimmy Durmaz, Malmö FF
Jiloan Hamad, Malmö FF
Oscar Hiljemark, IF Elfsborg
Niklas Hult, IF Elfsborg
Tobias Hysén, IFK Göteborg
Stefan Ishizaki, IF Elfsborg
Marcus Olsson, Halmstad BK
Ivo Pekalski, Malmö FF
Mathias Ranégie, Malmö FF
Anders Svensson, IF Elfsborg
Fyra blåvita spelare togs ut av Erik Hamrén och får byta vinterkylan i Sverige mot värmen i Qatar. Ännu ett lite halvskumt land som landslaget åker till på januariturné.
Tobias Hysén var given i truppen men att Mikael Dyrestam, Emil Salomonsson och Adam Johansson skulle göra honom sällskap var mindre väntat.
 |
| Faksimil: Fotbollsexpressen |
Målvakter
Johan Dahlin, Malmö FF
Pär Hansson, Helsingborgs IF
Karl-Johan Johnsson, Halmstad BK
Backar
Niklas Backmann, AIK
Erdin Demir, Trelleborgs FF
Mikael Dyrestam, IFK Göteborg
Marcus Holgersson, Helsingborgs IF
Pontus Jansson, Malmö FF
Adam Johansson, IFK Göteborg
Emil Salomonsson, IFK Göteborg
Forward
Victor Claesson, Elfsborg
Jimmy Durmaz, Malmö FF
Jiloan Hamad, Malmö FF
Oscar Hiljemark, IF Elfsborg
Niklas Hult, IF Elfsborg
Tobias Hysén, IFK Göteborg
Stefan Ishizaki, IF Elfsborg
Marcus Olsson, Halmstad BK
Ivo Pekalski, Malmö FF
Mathias Ranégie, Malmö FF
Anders Svensson, IF Elfsborg
2011/12/13
Säsongens bästa souvenirerbjudande
PUBLIKFRÅGOR. Matchen MFF-HIF avbröts sedan en dåre rusat in på plan. MFF erbjöd efter det kompensation till publiken. Nu har en man som löst biljett fått rätt hos Allmänna reklamationsnämnden (ARN), som rekommenderar Malmö FF att betala tillbaka gästens biljettinköpspris 400 kronor. Mannen ville nämligen inte ha en ny match gratis, som kompensation.
Ett beslut av ARN är dock endast rådgivande. Så med all sannolikhet kommer MFF vägra att betala tillbaka de 400 kronorna till mannen, inte för att de inte vill kompensera just honom - utan för att det kan sätta ett "prejudikat" för tiotusentals andra att börja kräva tillbaka sina pengar vid avbrutna matcher. Matchstopp som förbundets representanter på arenan tar beslut om. En principiellt högst intressant situation, således.
Men det roliga i kråksvängen är inte bråket om dessa 400 kronor och vad de kan innebära för svensk fotboll i ett större perspektiv. Jag fastnade för det erbjudande om kompensation som Helsingborgsfansen fick från MFF...
Ett beslut av ARN är dock endast rådgivande. Så med all sannolikhet kommer MFF vägra att betala tillbaka de 400 kronorna till mannen, inte för att de inte vill kompensera just honom - utan för att det kan sätta ett "prejudikat" för tiotusentals andra att börja kräva tillbaka sina pengar vid avbrutna matcher. Matchstopp som förbundets representanter på arenan tar beslut om. En principiellt högst intressant situation, således.
Men det roliga i kråksvängen är inte bråket om dessa 400 kronor och vad de kan innebära för svensk fotboll i ett större perspektiv. Jag fastnade för det erbjudande om kompensation som Helsingborgsfansen fick från MFF...
- Vi har försökt att med påtryckningar få MFF att betala tillbaka då vi inte fick hela den match vi betalt för. Men det var för döva öron... Vi blev erbjudna rabatt på MFF-souvenirer. Vad fan ska vi med det till, säger Kärnans ordförande Niklas Persson till Helsingborgs Dagblad.Om detta inte är någon slags kommunikationsmiss - så är det klockrent.
Några tips till Mild och Stahre?
Det du behöver göra för att få möjlighet till detta är att se till att vinna Musikhjälpens auktion som du finner HÄR
Milds värvningar?
VÄRVNINGAR Andreas Drugge lämnar alltså IFK Göteborg efter endast en säsong. Ännu en i raden av spelare som floppat i den blåvita tröjan på senaste år. Håkan Mild har inte imponerat med sina värvningar på ett tag. Visst, Haglund, Salomonsson och Sobra lär ju göra bra ifrån sig, men det hade alla räknat ut.
När kom den senaste bra värvningen från Mild som inte var självklar? Dags för sportchefen att börja prestera på den nivå han kräver av sina värvningar.
När kom den senaste bra värvningen från Mild som inte var självklar? Dags för sportchefen att börja prestera på den nivå han kräver av sina värvningar.
2011/12/12
2011/12/10
Thomas Olsson given Ärkeängel
ÄRKEÄNGELN. Röstningen till "Årets Ärkeängel" är i full gång på Supporterklubben Änglarnas hemsida. Många kanske tycker att det blir svårare och svårare att rösta fram detta pris, spelarna är ju ofta inte kvar i föreningen i lika många år som tidigare.
För det är ju så att Ärkeängeln är ett pris som går till den som man förtjänar på följande sätt, enligt Änglarnas hemsida:
Tyvärr förstår inte alla denna motivering och här vet jag inte om Supporterklubben har missat att informera tillräckligt eller om man helt enkelt inte vill lägga sig i för att påverka röstandet för mycket. Men en rådande uppfattning bland flera som debatterar saken på diverse forum verkar vara att priset skall gå till en spelare som gjort bra insatser på planen det innevarande året. Det är förvisso inte helt fel, men det är bara en liten del av vad priset.
Visst Sebban visade bra takter emellanåt, och Dahlin kom in och gjorde det bra... Men det är ju liksom inte vad det handlar om.
Ärkeängeln är för lång och trogen tjänst, samtidigt som det skall handla om någon med hjärta för föreningen. Adam visst, men TO har alltid stått rakryggad, aldrig gnällt, alltid kört järnet när han fått chansen, varit grymt viktig (och ofta gjort mål) i de absolut viktigaste matcherna. Dessutom lämnar han inte föreningen som bosman, utan fortsätter som ungdomstränare. Det säger också en del om hans känslor till föreningen, att han verkligen vill vara kvar.
Många säger att det är ett svårt val i år, men för mig har det aldrig varit enklare.
Tomas Olsson är utan tvekan årets Ärkeängel.
För det är ju så att Ärkeängeln är ett pris som går till den som man förtjänar på följande sätt, enligt Änglarnas hemsida:
"Årets Ärkeängel är Supporterklubben Änglarnas tradionella hederspris delas ut till en spelare i dagens trupp som anses visa särskilt stor lojalitet mot IFK Göteborg"Det är ett viktigt pris, och det är viktigt att visa att det fortfarande finns de spelare som faktiskt visar lojalitet och hjärta för föreningen. Även i dessa bosmantider där spelare försvinner innan de ens hunnit slå igenom.
Tyvärr förstår inte alla denna motivering och här vet jag inte om Supporterklubben har missat att informera tillräckligt eller om man helt enkelt inte vill lägga sig i för att påverka röstandet för mycket. Men en rådande uppfattning bland flera som debatterar saken på diverse forum verkar vara att priset skall gå till en spelare som gjort bra insatser på planen det innevarande året. Det är förvisso inte helt fel, men det är bara en liten del av vad priset.
Visst Sebban visade bra takter emellanåt, och Dahlin kom in och gjorde det bra... Men det är ju liksom inte vad det handlar om.
Ärkeängeln är för lång och trogen tjänst, samtidigt som det skall handla om någon med hjärta för föreningen. Adam visst, men TO har alltid stått rakryggad, aldrig gnällt, alltid kört järnet när han fått chansen, varit grymt viktig (och ofta gjort mål) i de absolut viktigaste matcherna. Dessutom lämnar han inte föreningen som bosman, utan fortsätter som ungdomstränare. Det säger också en del om hans känslor till föreningen, att han verkligen vill vara kvar.
Många säger att det är ett svårt val i år, men för mig har det aldrig varit enklare.
Tomas Olsson är utan tvekan årets Ärkeängel.
2011/12/08
Preliminärt spelschema 2012
Nedan följer det preliminära spelschemat för IFK Göteborg säsongen 2012. Med största sannolikhet blir det, som i vanlig ordning, en del ändringar.
Omgång 1: (31 mars-2 april)
Syrianska FC – IFK Göteborg
Omgång 2: (6-9 april)
IFK Göteborg – IFK Norrköping
Omgång 3: (10-13 april)
AIK – IFK Göteborg
Omgång 4: (14-16 april)
IFK Göteborg – Örebro
Omgång 5: (20-23 april)
BK Häcken – IFK Göteborg
Omgång 6: (27-30 april)
IFK Göteborg – Åtvidabergs FF
Omgång 7: (1-4 maj)
IFK Göteborg – GIF Sundsvall
Omgång 8: (5-10 maj)
IF Elfsborg – IFK Göteborg
Omgång 9 (11-14 maj)
IFK Göteborg – Malmö FF
Omgång 10: (16-17 maj)
Mjällby AIF – IFK Göteborg
Omgång 11: (10-21 maj)
GAIS – IFK Göteborg
Omgång 12: (23-24 maj)
IFK Göteborg – Kalmar FF
Omgång 13: (30 juni-4 juli)
Djurgården – IFK Göteborg
Omgång 14: (7-9 juli)
IFK Göteborg – Helsingborgs IF
Omgång 15: (14-16 juli)
IFK Göteborg – Gefle IF FF
Omgång 16: (21-23 juli)
Gefle IF FF – IFK Göteborg
Omgång 17: (27-30 juli)
IFK Göteborg – Syrianska FC
Omgång 18: (3-6 augusti)
IFK Norrköping – IFK Göteborg
Omgång 19: (10-12 augusti)
IFK Göteborg – Mjällby AIF
Omgång 20: (26 augusti)
Kalmar FF – IFK Göteborg
Omgång 21 (2 september)
GIF Sundsvall – IFK Göteborg
Omgång 22: (16 september)
IFK Göteborg – IF Elfsborg
Omgång 23 (23 september)
IFK Göteborg – GAIS
Omgång 24: (26 september)
Malmö FF – IFK Göteborg
Omgång 25: (30 september)
IFK Göteborg – BK Häcken
Omgång 26: (7 oktober)
Åtvidabergs FF – IFK Göteborg
Omgång 27: (21 oktober)
IFK Göteborg – AIK
Omgång 28: (28 oktober)
Örebro – IFK Göteborg
Omgång 29: (31 oktober)
Helsingborgs IF – IFK Göteborg
Omgång 30: (4 november)
IFK Göteborg - Djurgården
Omgång 1: (31 mars-2 april)
Syrianska FC – IFK Göteborg
Omgång 2: (6-9 april)
IFK Göteborg – IFK Norrköping
Omgång 3: (10-13 april)
AIK – IFK Göteborg
Omgång 4: (14-16 april)
IFK Göteborg – Örebro
Omgång 5: (20-23 april)
BK Häcken – IFK Göteborg
Omgång 6: (27-30 april)
IFK Göteborg – Åtvidabergs FF
Omgång 7: (1-4 maj)
IFK Göteborg – GIF Sundsvall
Omgång 8: (5-10 maj)
IF Elfsborg – IFK Göteborg
Omgång 9 (11-14 maj)
IFK Göteborg – Malmö FF
Omgång 10: (16-17 maj)
Mjällby AIF – IFK Göteborg
Omgång 11: (10-21 maj)
GAIS – IFK Göteborg
Omgång 12: (23-24 maj)
IFK Göteborg – Kalmar FF
Omgång 13: (30 juni-4 juli)
Djurgården – IFK Göteborg
Omgång 14: (7-9 juli)
IFK Göteborg – Helsingborgs IF
Omgång 15: (14-16 juli)
IFK Göteborg – Gefle IF FF
Omgång 16: (21-23 juli)
Gefle IF FF – IFK Göteborg
Omgång 17: (27-30 juli)
IFK Göteborg – Syrianska FC
Omgång 18: (3-6 augusti)
IFK Norrköping – IFK Göteborg
Omgång 19: (10-12 augusti)
IFK Göteborg – Mjällby AIF
Omgång 20: (26 augusti)
Kalmar FF – IFK Göteborg
Omgång 21 (2 september)
GIF Sundsvall – IFK Göteborg
Omgång 22: (16 september)
IFK Göteborg – IF Elfsborg
Omgång 23 (23 september)
IFK Göteborg – GAIS
Omgång 24: (26 september)
Malmö FF – IFK Göteborg
Omgång 25: (30 september)
IFK Göteborg – BK Häcken
Omgång 26: (7 oktober)
Åtvidabergs FF – IFK Göteborg
Omgång 27: (21 oktober)
IFK Göteborg – AIK
Omgång 28: (28 oktober)
Örebro – IFK Göteborg
Omgång 29: (31 oktober)
Helsingborgs IF – IFK Göteborg
Omgång 30: (4 november)
IFK Göteborg - Djurgården
2011/12/07
Tobias Hysén ny lagkapten i IFK Göteborg
FÖRÄNDRINGAR. Tobias Hysén har utsetts till ny lagkapten för IFK Göteborg. Mikael Stahre meddelade förändringarna på mötet som spelarna hade i måndags.
Vad tycker ni om valet?
Vad tycker ni om valet?
2011/12/05
Stefan Selakovic "Vi behövde energi i laget"
INTERVJU. Försäsongen startade på allvar idag när det var dags för första bollpasset under Mikael Stahres ledning. En som varit med många gånger förr är Stefan Selakovic som börjar vänja sig vid kalla vinterträningar.
– Jag börjar bli van nu, det har blivit några år nu. Nej, men det känns bra. Det är första gången på två år som jag inte är nyopererad i det här läget så det känns bra att kunna vara med från början.
Hur känns det att kunna vara med från början i år?
– Det är klart det är en fördel. Innan har jag kommit igång sent i januari kanske som bäst. Här har vi däremot en som har blivit tjock, säger Selakovic till Hysén som går förbi.
Skönt att slippa Hysén under träningarna?
– Haha, det är rätt gött faktiskt. Så länge han är med i mitt lag får han gärna vara med annars kan han hålla sig på sidan.
Mikael Stahre höll som sagt sitt första pass med boll idag. Tränaren var hett villebråd bland massmedia och hade innan träningen börjat redan gjort två intervjuer. Att det är en helt ny röst och personlighet som nu tränar IFK Göteborg blev helt klart under dagens träning.
Men hur har spelarna märkt av förändringen?
– Det blir alltid, nja inte en övertändning skulle jag säga men det märks att alla är på tårna och på hugget. Det brukar vara så, sedan brukar det lugna ner sig. Det är bara bra, vi har saknat energi och den här farten både på match och träning.
Ditt första intryck av Stahre?
– Det första intrycket man fick var att han var väldigt energisk. Nu får man ge honom lite tid och se. Han verkar verkligen köra med mycket engagemang och inlevelse. Det är jättebra tycker jag, det har varit lite trögt och tyst innan. Vi behöver detta.
Tobias Hysén är inte med i full träning efter sin operation. Men munhuggandet mellan Selakovic och Hysén är redan i full gång.
– Jag har inte sett honom på försäsongen innan. Jag har ju mest kört själv hittills. Han har säkert sett bra ut men det kommer la någon skada snart det får vi hoppas, garvar Hysén.
– Jag börjar bli van nu, det har blivit några år nu. Nej, men det känns bra. Det är första gången på två år som jag inte är nyopererad i det här läget så det känns bra att kunna vara med från början.
Hur känns det att kunna vara med från början i år?
– Det är klart det är en fördel. Innan har jag kommit igång sent i januari kanske som bäst. Här har vi däremot en som har blivit tjock, säger Selakovic till Hysén som går förbi.
Skönt att slippa Hysén under träningarna?
– Haha, det är rätt gött faktiskt. Så länge han är med i mitt lag får han gärna vara med annars kan han hålla sig på sidan.
Mikael Stahre höll som sagt sitt första pass med boll idag. Tränaren var hett villebråd bland massmedia och hade innan träningen börjat redan gjort två intervjuer. Att det är en helt ny röst och personlighet som nu tränar IFK Göteborg blev helt klart under dagens träning.
Men hur har spelarna märkt av förändringen?
– Det blir alltid, nja inte en övertändning skulle jag säga men det märks att alla är på tårna och på hugget. Det brukar vara så, sedan brukar det lugna ner sig. Det är bara bra, vi har saknat energi och den här farten både på match och träning.
Ditt första intryck av Stahre?
– Det första intrycket man fick var att han var väldigt energisk. Nu får man ge honom lite tid och se. Han verkar verkligen köra med mycket engagemang och inlevelse. Det är jättebra tycker jag, det har varit lite trögt och tyst innan. Vi behöver detta.
Tobias Hysén är inte med i full träning efter sin operation. Men munhuggandet mellan Selakovic och Hysén är redan i full gång.
– Jag har inte sett honom på försäsongen innan. Jag har ju mest kört själv hittills. Han har säkert sett bra ut men det kommer la någon skada snart det får vi hoppas, garvar Hysén.
2011/12/04
Den avgörande sekunden
SMALL TALK. 1996 köptes Alan Shearer av Newcastle United från Blackburn Rovers för 15 miljoner pund. Det var världens dyraste spelarövergång då. Världens dyraste någonsin! En ny etta på listan. Jag var nio år och besatt av att läsa resultatbörsen längst bak i sportdelen, ingen tabell var viktigare än någon annan, det var själva tabellen som var det viktiga. Med ett finger tryckt mot tidningssidan läste jag de långa spalterna av fotbollsinformation. Särskilt söndagarna då det tycktes finnas hur många resultat som helst att suga på. Premier League, Serie A, La liga, Division 2 Västra Götaland.
Det var just information, fakta, ingen beskrivande text om snygga mål och minnesvärda insatser av spelare. Det var bara alla dessa siffror. Och jag älskade det. De bästa målskyttarna lärde man känna eftersom de alltid stod redovisade, vecka efter vecka. Inzaghi, Del Piero, Ronaldo. Det var innan jag kunde se lika mycket fotboll på tv som i dag. Så målskyttarna blev idolerna. Namnen man kände igen. Och så publiksiffran. En Bundesligamatch med 60.0000 åskådare! Fantasin började skena. Jag kunde se det framför mig, jag kunde nästan höra siffran sjunga. Resultatet, målskyttarna, publiksiffran, allt vävdes samman till en otydlig bild som gav oändligt med utrymme till att hitta på själv.
Det var nog därför jag älskade resultatbörsen. Man fick det viktigaste, men resten var upp till en själv att föreställa sig. Manchester United – Crystal Palace 1-0. Mer behövde jag inte. Fotbollen var det enda intressanta. Bandytabellerna kunde ta sig i röven. Jag läste såklart matchreferaten också, jag läste allt som var skrivet om fotboll i Göteborgs Posten. Men i slutändan var det ändå alltid siffrorna och tabellerna som lockade. En ost- och gurkmacka, flingor som blev blaskiga och blöta eftersom jag glömde av att äta, oboy som jag alltid lät stå länge länge för att det skulle samlas chokladkräm i botten som jag sedan kunde äta med sked. Mina föräldrar tyckte jag var galen men lät mig hållas. Det syntes väl att det var angeläget.
Det var därför jag uppmärksammade rekordet när Alan Shearer gick till Newcastle. Han var världens dyraste spelare. En ny etta på en av alla intressanta listor. Så jag började hålla på Newcastle. Svårare än så var det inte. De hade ju världens dyraste spelare i laget! Jag var visserligen ett ganska halvhjärtat Newcastle-fan, men alla höll på något lag i England, så då behövde även jag ett. För de flesta var det Man United eller Liverpool som gällde, så de lagen var helt enkelt uteslutna av den anledningen. Newcastle hade jag helt för mig själv i klassrummet. Och vad de andra än sa om Cantona och Beckham, om underbarnet Michael Owen, så kunde jag alltid säga att Newcastle hade världens dyraste spelare Alan Shearer. Han som alltid bara sprang med en öppen hand i luften när han gjort mål. En klassisk hjälte. Och han förblev för mig världens dyraste spelare även efter det att rekordet hade slagits och sedan slagits på nytt. För mig är han fortfarande världens dyraste spelare.
Jag funderar kring det här eftersom jag ställt mig frågan varför man håller på ett fotbollslag. Varför JAG håller på ett fotbollslag. Varför jag håller på Blåvitt. Det är ofta svårt att svara på frågan varför man håller på ett fotbollslag då anledningarna är så irrationella och suddiga. Jag håller på Blåvitt för att jag inte vet något annat! Men om man försöker kringgå detta så måste man ju nånstans hitta ett svar, om man bara letar lite. Jag söker den där avgörande sekunden. När jag första gången läste om Alan Shearers övergång till Newcastle blev det den avgörande sekunden i det fallet. Stunden då jag blev ett Newcastle-fan. Men när inföll den med Blåvitt? För den måste finnas.
Jag var inte den som fick ett livstidsmedlemskap i IFK Göteborg när jag föddes eller som blev släpad på matcher i ur och skur av någon hängiven förälder, tvärtom, min farsa som bodde i Borås höll på Elfsborg (och Norrby), min styvfarsa höll på Öis men utan någon större entusiasm, mamma var oklar men brukade påstå att hon höll på Häcken (och var allt annat än hängiven) av anledningar jag fortfarande inte riktigt förstått. Så någon input från familjen var det inte fråga om. Men där finns en avgörande sak. Vi snackar 90-tal. Jag menar: Champions League, vad står sig mot det egentligen?
Jag minns en morgon när Blåvitt hade blivit utslagna av Bayern München. Och med det minnet tror jag att jag är något på spåren. Det var på lågstadiet och vi barn var varje morgon uppställda i ett led utanför dörren till skolan innan fröken kom och släppte in oss. Hon släppte inte in oss om vi inte stod rakt och ordentligt. Så där stod vi prydligt och pratade om vad fan man nu pratar om när man går i lågstadiet. Just den här morgonen pratade alla killar om matchen som hade varit kvällen innan. Blåvitt - Bayern München. Man pratade om hur konstigt det var att man kunde bli utslagen även om matchen slutade oavgjort. Vi var så små att Bayern förknippades mer med avföring än något annat.
Så alla var upprörda över att Blåvitt blivit utslagna med ett oavgjort resultat mot ett bajslag! Det pinsamma för min egen del vara bara det att jag inte hade sett matchen. Jag fick inte vara uppe så sent och ingen i familjen var så insatt att de tyckte att man kunde rucka lite på reglerna när Blåvitt spelade Champions League-slutspel. Jag hade så klart sett hur det gick i matchen i resultatbörsen den morgonen, men jag visste ingenting mer, jag kunde inte vara med och prata. Jag kände mig utanför. Det här var innan jag började hålla på Newcastle eller något annat lag, så det där var nytt för mig. Jag var helt blank. Och jag tror att det måste ha varit den morgonen jag började hålla på IFK Göteborg.
Bara för att jag inte ville känna mig utanför mer. Bara för att ha en anledning till att få stanna uppe och se matcherna på TV 3. Bara för att också kunna vara med och prata. I ledet strax innan fröken Birgitta klockan åtta skulle släppa in oss i skolan den där morgonen blev min avgörande sekund. Där och då blev jag Blåvitt-supporter. Att ingen annan där hemma höll på Blåvitt gjorde nog detsamma, det var min skolklass som var min grupp, den jag identifierade mig med och den grupp där jag ville få status. Gliringar vid frukostbordet var ingenting mot utanförskap i skolan. Så om jag måste finna en anledning till varför, så är det svaret. Jag ville tillhöra en grupp. Och i slutändan är det nog där de flesta finner svaret. Grupptillhörigheten.
Det är det som är kärnan i allt föreningsliv. Och om man undrar varför man orkar utsätta sig för all den stress och all den förnedring man kan tvingas utstå som fotbollssupporter så är alltid svaret att man gör det i grupp. Vi uthärdar tillsammans. Svårare än så är det inte. Och det är det som är skönheten i fotbollen. Det magiska med resultatbörsen och publiksiffran är att man nånstans förstår hur betydelsefullt det är. För en annan grupp, någon annanstans. Och en gång varannan vecka under säsongen är vi själva en liten del av en publiksiffra som någon annan någon annanstans läser och begrundar. För siffrorna vore inte magiska om det inte vore för alla dessa människor som är där bakom och ger liv åt dem. Supportrarna. Det är vi det. Så jag avslutar texten med två frågor. Hur började du hålla på Blåvitt? När inträffade din avgörande sekund?
Vi ses på träningen i morgon!
Det var just information, fakta, ingen beskrivande text om snygga mål och minnesvärda insatser av spelare. Det var bara alla dessa siffror. Och jag älskade det. De bästa målskyttarna lärde man känna eftersom de alltid stod redovisade, vecka efter vecka. Inzaghi, Del Piero, Ronaldo. Det var innan jag kunde se lika mycket fotboll på tv som i dag. Så målskyttarna blev idolerna. Namnen man kände igen. Och så publiksiffran. En Bundesligamatch med 60.0000 åskådare! Fantasin började skena. Jag kunde se det framför mig, jag kunde nästan höra siffran sjunga. Resultatet, målskyttarna, publiksiffran, allt vävdes samman till en otydlig bild som gav oändligt med utrymme till att hitta på själv.
Det var nog därför jag älskade resultatbörsen. Man fick det viktigaste, men resten var upp till en själv att föreställa sig. Manchester United – Crystal Palace 1-0. Mer behövde jag inte. Fotbollen var det enda intressanta. Bandytabellerna kunde ta sig i röven. Jag läste såklart matchreferaten också, jag läste allt som var skrivet om fotboll i Göteborgs Posten. Men i slutändan var det ändå alltid siffrorna och tabellerna som lockade. En ost- och gurkmacka, flingor som blev blaskiga och blöta eftersom jag glömde av att äta, oboy som jag alltid lät stå länge länge för att det skulle samlas chokladkräm i botten som jag sedan kunde äta med sked. Mina föräldrar tyckte jag var galen men lät mig hållas. Det syntes väl att det var angeläget.
Det var därför jag uppmärksammade rekordet när Alan Shearer gick till Newcastle. Han var världens dyraste spelare. En ny etta på en av alla intressanta listor. Så jag började hålla på Newcastle. Svårare än så var det inte. De hade ju världens dyraste spelare i laget! Jag var visserligen ett ganska halvhjärtat Newcastle-fan, men alla höll på något lag i England, så då behövde även jag ett. För de flesta var det Man United eller Liverpool som gällde, så de lagen var helt enkelt uteslutna av den anledningen. Newcastle hade jag helt för mig själv i klassrummet. Och vad de andra än sa om Cantona och Beckham, om underbarnet Michael Owen, så kunde jag alltid säga att Newcastle hade världens dyraste spelare Alan Shearer. Han som alltid bara sprang med en öppen hand i luften när han gjort mål. En klassisk hjälte. Och han förblev för mig världens dyraste spelare även efter det att rekordet hade slagits och sedan slagits på nytt. För mig är han fortfarande världens dyraste spelare.
Jag funderar kring det här eftersom jag ställt mig frågan varför man håller på ett fotbollslag. Varför JAG håller på ett fotbollslag. Varför jag håller på Blåvitt. Det är ofta svårt att svara på frågan varför man håller på ett fotbollslag då anledningarna är så irrationella och suddiga. Jag håller på Blåvitt för att jag inte vet något annat! Men om man försöker kringgå detta så måste man ju nånstans hitta ett svar, om man bara letar lite. Jag söker den där avgörande sekunden. När jag första gången läste om Alan Shearers övergång till Newcastle blev det den avgörande sekunden i det fallet. Stunden då jag blev ett Newcastle-fan. Men när inföll den med Blåvitt? För den måste finnas.
Jag var inte den som fick ett livstidsmedlemskap i IFK Göteborg när jag föddes eller som blev släpad på matcher i ur och skur av någon hängiven förälder, tvärtom, min farsa som bodde i Borås höll på Elfsborg (och Norrby), min styvfarsa höll på Öis men utan någon större entusiasm, mamma var oklar men brukade påstå att hon höll på Häcken (och var allt annat än hängiven) av anledningar jag fortfarande inte riktigt förstått. Så någon input från familjen var det inte fråga om. Men där finns en avgörande sak. Vi snackar 90-tal. Jag menar: Champions League, vad står sig mot det egentligen?
Jag minns en morgon när Blåvitt hade blivit utslagna av Bayern München. Och med det minnet tror jag att jag är något på spåren. Det var på lågstadiet och vi barn var varje morgon uppställda i ett led utanför dörren till skolan innan fröken kom och släppte in oss. Hon släppte inte in oss om vi inte stod rakt och ordentligt. Så där stod vi prydligt och pratade om vad fan man nu pratar om när man går i lågstadiet. Just den här morgonen pratade alla killar om matchen som hade varit kvällen innan. Blåvitt - Bayern München. Man pratade om hur konstigt det var att man kunde bli utslagen även om matchen slutade oavgjort. Vi var så små att Bayern förknippades mer med avföring än något annat.
Så alla var upprörda över att Blåvitt blivit utslagna med ett oavgjort resultat mot ett bajslag! Det pinsamma för min egen del vara bara det att jag inte hade sett matchen. Jag fick inte vara uppe så sent och ingen i familjen var så insatt att de tyckte att man kunde rucka lite på reglerna när Blåvitt spelade Champions League-slutspel. Jag hade så klart sett hur det gick i matchen i resultatbörsen den morgonen, men jag visste ingenting mer, jag kunde inte vara med och prata. Jag kände mig utanför. Det här var innan jag började hålla på Newcastle eller något annat lag, så det där var nytt för mig. Jag var helt blank. Och jag tror att det måste ha varit den morgonen jag började hålla på IFK Göteborg.
Bara för att jag inte ville känna mig utanför mer. Bara för att ha en anledning till att få stanna uppe och se matcherna på TV 3. Bara för att också kunna vara med och prata. I ledet strax innan fröken Birgitta klockan åtta skulle släppa in oss i skolan den där morgonen blev min avgörande sekund. Där och då blev jag Blåvitt-supporter. Att ingen annan där hemma höll på Blåvitt gjorde nog detsamma, det var min skolklass som var min grupp, den jag identifierade mig med och den grupp där jag ville få status. Gliringar vid frukostbordet var ingenting mot utanförskap i skolan. Så om jag måste finna en anledning till varför, så är det svaret. Jag ville tillhöra en grupp. Och i slutändan är det nog där de flesta finner svaret. Grupptillhörigheten.
Det är det som är kärnan i allt föreningsliv. Och om man undrar varför man orkar utsätta sig för all den stress och all den förnedring man kan tvingas utstå som fotbollssupporter så är alltid svaret att man gör det i grupp. Vi uthärdar tillsammans. Svårare än så är det inte. Och det är det som är skönheten i fotbollen. Det magiska med resultatbörsen och publiksiffran är att man nånstans förstår hur betydelsefullt det är. För en annan grupp, någon annanstans. Och en gång varannan vecka under säsongen är vi själva en liten del av en publiksiffra som någon annan någon annanstans läser och begrundar. För siffrorna vore inte magiska om det inte vore för alla dessa människor som är där bakom och ger liv åt dem. Supportrarna. Det är vi det. Så jag avslutar texten med två frågor. Hur började du hålla på Blåvitt? När inträffade din avgörande sekund?
Vi ses på träningen i morgon!
2011/12/01
Barabens blåvita rimstuga
SÅ HÄR i jultider börjar det bli dags att inhandla julklappar till nära och kära. Vad passar då bättre än att ge bort lite prylar i de vackraste av färger? Om man dessutom lyckas få till ett rim till klappen kan det inte slå fel! Har du tips på fler rim till blåvita klappar, skriv ditt bästa blåvita julklappsrim i en kommentar så tar vi med dom bästa!
Sparkdräkt
Man måste börja tidigt, ja innan man kan stå
För till att spela fotboll vi lär väl oss att gå?
Hos farsan är nog proffsdrömmen för länge sedan släckt
Men här har Micke Stahre en blivande adept!
Whiskyglas
En förlust kan man sörja på olika sätt
Leo-nalle
Med monster under sängen så vet väl alla att
det brukar bli rätt ensamt när mamma sagt gonatt
Men om du ligger vaken så ska du tänka på
att med Blåvitts lejon Leo så är man alltid två!
Nyckelknippa
Om du tappar din nyckel och inte vet var
Så ska du nu få höra en sak som är klar:
Om nycklarna vakas av blåvita ränder
Så hamnar dom aldrig i orätta händer!
Mössa
Förföljd utav skator du är må du tro!
Men dom tror bara det att dom följer sitt bo
Så här ska jag ge dig ett tips hur man klär sig
När man är född i en evig bad hair day!
Halsduk
När spelarna står där i Ullevis gång
till dom första ackorden i änglarnas sång
Vi reser oss upp och tillsammans vi stå
Och du lyfter min gåva mot himmelen blå
Fotboll
Du sträcker på vristen och pendlar från höften
Men hur jäkla kul är det att sparka i luften?
Du tar sats och sen klämmer i allt vad då tål
Men du saknar ju något att skjuta i mål!
Årskort
En fågel som kommer från mörkrets makter
har 2012 lovat helt andra takter
Ta på dig en tröja med blåvita ränder,
ta med dig det här och var med när det händer
Tipstack till Muddy!
Sparkdräkt
Man måste börja tidigt, ja innan man kan stå
För till att spela fotboll vi lär väl oss att gå?
Hos farsan är nog proffsdrömmen för länge sedan släckt
Men här har Micke Stahre en blivande adept!
Whiskyglas
En förlust kan man sörja på olika sätt
Och för mig tycks det bäst om jag fråntas mitt vett
Då är måttlighet fan inte längre nån dygdSå fyll detta glas med en gyllene brygd!
Leo-nalle
Med monster under sängen så vet väl alla att
det brukar bli rätt ensamt när mamma sagt gonatt
Men om du ligger vaken så ska du tänka på
att med Blåvitts lejon Leo så är man alltid två!
Nyckelknippa
Om du tappar din nyckel och inte vet var
Så ska du nu få höra en sak som är klar:
Om nycklarna vakas av blåvita ränder
Så hamnar dom aldrig i orätta händer!
MössaFörföljd utav skator du är må du tro!
Men dom tror bara det att dom följer sitt bo
Så här ska jag ge dig ett tips hur man klär sig
När man är född i en evig bad hair day!
Halsduk
När spelarna står där i Ullevis gång
till dom första ackorden i änglarnas sång
Vi reser oss upp och tillsammans vi stå
Och du lyfter min gåva mot himmelen blå
Fotboll
Du sträcker på vristen och pendlar från höften
Men hur jäkla kul är det att sparka i luften?
Du tar sats och sen klämmer i allt vad då tål
Men du saknar ju något att skjuta i mål!
Årskort
En fågel som kommer från mörkrets makter
har 2012 lovat helt andra takter
Ta på dig en tröja med blåvita ränder,
ta med dig det här och var med när det händer
Tipstack till Muddy!