Att välja att finna stolthet i de arton SM-guld och framgångar vi har bakom oss är det inget fel på, men det är väl ändå med blicken mot framtiden som vi vinner titlar och framför allt är det framtiden vi kan påverka. Vår uppgift som supportrar måste i större utsträckning vara att skrika våra idoler på planen "uppåt, framåt" än att som idag låta dem höra på vårt många gånger trötta resonemang om hur stolta vi är över deras företrädare, eller?
"Bebben" i all ära, men att minnas honom "i alla våra dar", och låta det vara mantrat som präglar vår verksamhet idag, som supportrar, känns ibland lite skrämmande. Vi är väl inte mätta? Vi är väl inte nöjda? Vi kan inte påverka vår historia, och vi väljer med all rätt att vara stolta över stora delar av den. Men vad gör vi med vår framtid? Inte verkar vi tro på den i alla fall. Jag skall här försöka att bevisa något för er:
"En dag i oktober..."
"Vi ska minnas Bebben Johansson i alla våra dar..."
"Vi har vunnit Svenska Cupen, vi har arton SM-guld..."
"...så många år av stolthet...shalalala..."
"Här är mesta mästarna från Götet...*klapp, klapp, klapp.."
Här kommer det senaste tillskottet:
"Sen första dan i våra liv, fram tills idag på Ullevi..."
Var är alla visionärer? Var är de som skriker om nya guld, om att vi vill göra mål, om att vi vill vinna alla matcher, om en framtid där bättre resultat är en effekt av att vi tror på bättre resultat? Här kommer mitt förslag till ny ramsa(melodin känner ni förhoppningsvis igen):
Vi ska vinna Svenska Cupen
Vill ha nya SM-guld
Och Europa ska vi till,
där vi göra som vi vill
Här är nästa mästarna från Göteborg
Ta mig inte på orden vad gäller texten i ramsan. Utan försök snarare förstå vad det innebär att ha 18 000 skrikande änglar, som i stället för att sjunga om hur bra dina företrädare var, faktiskt vill ge dig sitt stöd att prestera bättre och sträva efter att prestera mer. Det är framåt vi vill. 2013 är vårt år!
Jag kan dessutom utöka mina tankar kring vilken ramsa jag själv tycker är bäst och skapar det bästa trycket. Förutom alla ramsor som faktiskt är skrivna i presens och på ett eller annat sätt berör vår nutid och de förehavanden vi har på planen idag så gillar jag skarpt t.ex. följande ramsa(de mäktiga växelsångerna mellan LS och Kommandobryggan exkluderat):
"Framåt Blåvitt, gör ett mål..." - och svårare än så behöver det inte vara. Jag säger inte att melodin i denna ramsan är den bästa, men budskapet går inte av för hackor.
Med ett evigt malande med andemeningen i nämnd ramsa, i kombination med mäktig växelsång som vi idag är ensamma om, tror jag att vi skapar den bästa ljudkulissen. Jag tror dessutom att man anstränger sig mer verbalt och tar i lite extra om man siktar på framtiden med innebörden av sin ramsa. Jag kan bara gå till mig själv. Idag är det "Snart skiner Poseidon", "Jajamensan, fattas bara" och "Framåt Blåvitt, gör ett mål" som gäller för mig, resten är helt enkelt lite för lamt och lite för "historiskt" för att intressera mig. Det är i de allra flesta fall mer eftersträvansvärt att vilja ha mer än att vara nöjd med det man har - tyvärr ej idag när det kommer till de tuggande, blåvita ramsorna.
Framåt kamrater! Vi ses på Valhalla på lördag!