IFK går en modig och progressiv väg i avstängningsfrågan

IFK GÖTEBORG När samhällets allmäna vind kräver "hårdare tag" och ökande straffskalor som enda svar på alla problem man ser så är det svårt att välja en annan väg. Det är till och med så att det krävs ett enormt mod att stå emot det offentliga grupptryck som bildas i en politiskt korrekt hybris som inte skulle tveka om att börja ropa efter dödsstraff i Sverige.
Detta mod visar IFK Göteborg.

Supporterklubben Änglarna har tillsammans med IFK Göteborg arbetat fram en plan där man ska tvinga bråkmakare och "problem"-supportrar till en slags Blåvit samhällstjänst istället för att direkt stänga av dem från all fotboll. Man upplever att avstängningarna skapar ett problematiskt förhållande mellan vissa supportrar och föreningen, ett motståndsförhållande som inte gynnar föreningens arbete utan för varje år försvårar förhållandet mellan läktarens röst och IFK:s vilja.
- Vi vill få dem - du kan kalla dem huliganer - med oss, i stället för emot oss, säger ordförande Stig till GP.

I Stockholm har AIK och Djurgården på ett framgångsrikt sätt genomfört liknande satsningar. Här har man kanaliserat den våldsamhet och ilska som finns in i föreningens verksamhet så att avstängningar omvandlats till ideellt arbete för föreningen. Det kan innebära allt från arbete med försäljning av souvenirer, matchvärdsarbete och reseförsäljning till supporterklubbens resor. Med ett fall till fall bedömande kring vilket arbete som kan passa just den avstängda individ man för tillfället vill sätta i arbete för föreningen så kan metoden falla extremt väl ut.

Det är väldigt glädjande att se det mod som IFK Göteborg visar upp när man väljer en väg av samförstående istället för att (urbota dumt) tro att allt löser sig med en utökning av våldsapparaten kring fotbollen. Ett intressant steg ett vore att successivt byta ut en del av dagens matchvärdar mot före detta kategori c grabbar som har intresse av att jobba kring matcherna för Blåvitt. Jag vill gärna se någon pajas slänga in en bengal på vår plan eller köra en enmans pitch invasion om det är ett par före detta "huliganer" som ansvarar för delar av säkerheten på valfri match istället för de medelålders lönnfeta tjommar till matchvärdar som finns kring IFK Göteborg idag.

Om Blåvitt lyckas med att ta in en del supportrar som man idag har emot sig som "problemsupportrar" i föreningens gemenskap och ge dem arbete kring föreningens verksamhet på olika vis så bygger man inte bara broar över problemen- man dödar en viss del av den alienation mot föreningen som uppstår av avstängningar till höger och vänster. Man motverkar de procent av våldet som uppstår just på grund av att andra supportrar stängts av.

Premiärelvan börjar ta form!

LAGET I början av försäsongen så såg IFK Göteborg 2007 inte alls ut som ett allsvenskt topplag. Man gör det kanske fortfarande inte sett till resultaten, men nu börjar åtminstone platserna i startelvan bli klara inför premiären i Trelleborg om mindre än två veckor. Här kommer därför en gissning på hur vi tror startelvan i premiären ser ut idag - och vad som kan komma att förändras de närmsta veckorna. Observera att läget gäller om skadeläget är som idag, alltså att alla utom George Mourad är aktuella för en allsvensk premiärelva.


Målvakt
Målvaktposten blir helt klart mer utsatt för konkurrans än vad man kunde ana bara för några månader sen. Unge Erik Dahlin, som fyller 18 år först om en månad, ser ut att ge gamle Bengt Andersson rejäl konkurrens om förstaplatsen redan i år. Dock är gissningen att Bengan trots allt får förtroendet från start i premiären, men att Dahlin sedan kommer vara oerhört nära att ta hans plats mellan stolparna vid minsta misstag från gamle Bengan.

Chans till plats i premiärelvan:
Bengt Andersson: 80%
Erik Dahlin: 20%


Backlinje
I backlinjen har det blivit väldigt klart på ganska kort tid vilka som är tänkta att spela och vilka som inte är det. Adam och Bjärsa var givna sedan innan, och som tur är verkar även nu Ragnar visat att han håller som mittback av god klass och tar med största sannolikhet platsen bredvid Bjärsmyr. Till vänster är frågetecknet, och det är även där vi är svagast. Ska vi se till hur tränarna formerat laget senaste tiden så verkar dock den platsen vara vigd åt Hjalmar Jonsson, före José Schaffer. Avbytare i backlinjen är i första hand Gustav Svensson och Magnus "Ölme" Johansson. Här är nog Gustav förste avbytare som mittback och Ölme förste subsitut åt den ofta skadedrabbade Adam. Dock är antagligen ingen av dem aktuella för en allsvensk premiärelva.

Chans till start i premiärelvan:
Adam Johansson: 100%
Matthias Bjärsmyr: 100%
Ragnar Sigurdsson: 100%
Hjalmar Jonsson: 95%
Jose Schaffer: 5%


Mittfält
Mittens rike har öppnats något på högerkanten mot vad man kunde tro innan försäsongen började. Det verkar nu stå helt klart att Alex tar en av platserna centralt i banan vilket gör att högerkanten behöver fyllas ut. Antingen av Eldin Karisik eller av Jonatan Berg. Att döma av träningsmatcherna så är Eldin något högre rankad än Jonatan än så länge på denna position, men gissningsvis skiljer det inte mycket spelarna emellan.

Bredvid Alex står kampen centralt mellan i första hand Pontus Wernbloom och Tomas Olsson. En benhård kamp som säkert kommer att alterneras en del under säsongen. Vid flera skador kommer vi säkert så småningom också se en debut från unge Jakob Johansson. I dagsläget säger dock magkänslan att Tomas Olsson har ett litet försprång om platsen till den allsvenska premiären. Till vänster är Andres Vasquez given.

Chans till start i premiärelvan:
Jonatan Berg: 30%
Eldin Karisik: 70%
Niclas Alexandersson: 100%
Tomas Olsson: 70%
Pontus Wernbloom: 30%
Andres Vasquez: 100%

Anfall
Med George Mourads skada så lindrades den benhårda konkurrensen något i anfallet. Dock är den fortfarande skarp och mycket kommer nog att avgöras av dagsform. Stefan Selakovic sägs ha hittat flytet igen under försäsongen och är nog i stort sett given på en av startplatserna. Marcus Berg är talangen som alla väntar på skall börja ösa in mål, och Mathias Ranegie en outsider med stor potential. Wallerstedt den givna supersuben som dock visade senast med sina tre mål att han säkert vill blanda sig i kampen om en av platserna i premiärelvan.

Detta blir benhårt och väldigt svårt att gissa i dagsläget. En liten fördel till Markus Berg lämnas dock till en början men om Ranegie börjar hoppa in och ösa in i mål så kan det förändras snabbt.

Chans till plats i premiärelvan:
Stefan Selakovic: 80%
Jonas Wallerstedt: 20%
Markus Berg: 70%
Matthias Ranegie: 30%

Snart smäller det...

Bildsvep från Backavallen

Baraben.com var självklart på plats när Blåvitt genrepade mot Bryne på Backavallen. Bäst i blåvitt var Ragnar Sigurdsson och Marcus Berg. Pontus Wernbloom visade stor kämparglöd och Bastian Andersson växte efter det avgörande 3-0-målet.

Vårsolen lös över spelarna under uppvärmningen.

Avspänt på bänken inför avspark

Pontus Wernbloom har just nickat in 1-0 till Blåvitt


Teddy visar hur han vill ha det för Jonas och Stefan i halvtid

Avbytarna lekte med trasan...

... medan de andra fick instruktioner av tränarna vid sidan om.

Karisik med bra tempo på vänsterkanten

José Schaffer fick komma in i andra halvlek och var pigg

Hjalmar såg ut att ha tränat vändningsfinten hela vintern.

Ölme fick gå ut i slutet och tog sig åt höger lår.

Liverapport IFK-Bryne!

IFK GÖTEBORG - BRYNE 3-0

Matchen är slut. Barabens Kent Brockman liverapporterade från Backavallen där Blåvitt komfortabelt slog norska Bryne med 3-0 (3-0). IFK Göteborg fortsatte att dominera på försäsongen, förvisso mot svagt motstånd. Stefan Selakovic vilade, Niclas Alexandersson var borta på grund av EM-kvalet igår och i deras frånvaro var de dominanta spelarna Jonathan Berg och Pontus Wernbloom.

Målskyttar:
1-0 Pontus Wernbloom, minut 17
2-0 Jonas Wallerstedt, minut 22
3-0 Bastian Andersson, minut 35

Ordningsvakter eller psykfall?

Rehn: En islänning blir årets genombrott!

INTERVJU Baraben.com tog sig ett snack med en förkyld, stressad och barnapassande Stefan Rehn inför genrepet mot norska Bryne. Ni kan ikväll se laget spela sin sista träningsmatch, inför premiären mot Trelleborg, på Backavallen klockan 17:30. Slut upp och visa laget vilket stöd de har att förvänta sig under allsvenskan 2007.


Hur ser skadeläget ut i truppen?

- George Mourad har en knäskada som sammanlagt kommer att hålla honom borta från fotbollen i tre månader, han har en bra bit kvar. Jonatan Berg har en känning i foten och Adam Johansson fick en redig smäll mot huvudet senast mot Ålesund och springer fortfarande runt med ett stort plåster runt huvudet. Thomas Olsson fick avbryta senaste träningen så där väntar vi fortfarande på ett svar.

Vad hoppas du få för svar av matchen idag?

- Jag hoppas att vi ska börja synka det vi tränat på. Vi har länge jobbat på att få ett starkt försvarsspel och nu vill vi få det att stämma med anfallsträningen vi jobbat hårt på under de senaste veckorna. Vi lyckades bra på sista tredjedelen i senaste matchen mot Ålesund då vi gjorde fyra mål och jag hoppas att vi kan fortsätta så.

Vem får sitt genombrott i truppen i år?

- Ragnar Sigurdsson.

Vem ser du som nyckelspelare i truppen?

- Det är många men den absolut viktigaste spelaren är Niclas Alexandersson.

Vad har ni för målsättning med säsongen?

- Att vi ska utvecklas och komma så högt upp i tabellen som möjligt.

Hur tror du att det kommer att gå för de västsvenska lagen i år?

- Elfsborg kommer att vara med i den absoluta toppen, Halmstad kommer lätt att hålla sig kvar och Gais klarar nog kontraktet.

Sist av allt vad önskar du dig mest just nu?

- Att det ska gå bra för IFK Göteborg.

I skuggan av A-landslaget - JJ visar framfötterna...

LANDSLAG P90 spelade idag match i em-kvalet mot Spanien. Jakob Johansson spelade från start som en central pjäs i Sveriges 4-3-3 anfall, och tackade för förtroendet genom att göra 1-0 för Sverige i den femtonde minuten. Detta hjälpte dock inte, då Spanien gick ikapp och vann matchen med 3-1. Sverige är nu ohjälpligt sist i gruppen och har ingen chans att gå vidare till slutspelet i Belgien 2-17 maj.

Blåvit stad- Baraben.com style...

Originalet...

Förbättringen...

Förnekelse och naivitet

KRÖNIKA Det börjar dra ihop sig nu. Man borde kanske ha greppat det tidigare, men man lever ju på hoppet in i det sista. Det kommer ingen Mr X i år. IFK Göteborg är inte längre en betydande maktfaktor inom svensk fotboll.

Förnekelse. Man brukar säga att en spelberoende människa bara minns vinsterna, men han kopplar inte alla de gånger han förlorar, även om det kan röra sig om betydligt större summor än vinsterna. Lite så känns det just nu i mitt förhållande till IFK Göteborg. Förra säsongen avslutades pinsamt dåligt. Vi rasade från toppen till strax ovanför botten. Vad har vi gjort åt saken?

Jo, vi har knutit till oss en mycket intressant tränarstab. Vi har fått hem en hjälte i Stefan Rehn. Men räcker det med hjältestatus? Räcker det att vi har en gudaikon som sportchef pch tränare som varit framgångsrika i vår klubb som spelare? Förmodligen inte. Men mitt blåvita hjärta börjar förneka. Förneka förra säsongen. Förneka det faktum att Rehn & co är totalt oprövade som ytterst ansvariga tränare på denna nivån.

IFK Göteborg har inte värvat Mr X. Vi har värvat en isländsk U21-back. Vi har värvat en skadedrabbad mittfältare. Vi har skrivit lite kontrakt med killar från U-truppen. Vi har värvat en 14-åring. Vi har värvat JJ från Trollhättan. Men framförallt, vi har värvat en skyttekung från division 2 och pratar om hans stora genombrott som skall ge oss ett SM-guld.

När jag läser det jag just skrivit så känns det tämligen avlägset med ett SM-guld. Ett realistiskt mål är kanske att kämpa, kämpa, kämpa för sjundeplats. Men här kommer återigen förnekelsen in, och det är det fina med kråksången.

Jag må förneka, och jag må vara naiv, jag må vara dum i huvudet - men jag ser fortfarande ett topplag i Blåvitt. Namnet Selakovic bringar fortfarande hopp, alla vet ju att han är målfarlig. Får han bara göra ett par mål tidigt i serien så infinner sig ketchup-effekten snabbare än Hjalle kan slå en felpass. Ranegié har en enorm potential, visst kan han få sitt stora genombrott i år. Vasquez visade redan förra året att han är en av allsvenskans bästa, vi har Alex, vi har Adam, Bengan, Wernbloom, Bjärsa. Det är ju lungt. Vi är med.

Snart är det långfredag. Då vill jag se hets. Jag vill se bortaläktaren på Vångavallen fyllas av hoppfulla, naiva, sjungande Blåvita - som alla har en gemensam övertygelse. IFK Göteborg vinner SM-guld 2007.

Svennis, världens bäste?

KRÖNIKA Sven-Göran Eriksson eller Svennis som han kallas är en man som vi Blåvita har ett speciellt förhållande till. Man vet inte riktigt vart man skall börja med denna blåvita tränarlegend.
Hur beskriver man en sådan här storhet på den internationella fotbollsscenen i ett kort blogginlägg?

Man kan inte förstå hur denna 59-åriga herre, från lilla orten Torsby i Värmland (som även bröderna Berg kommer ifrån), har lyckats med att bli en av världens bästa fotbollstränare- om inte den bäste. Det är ingen tvekan att han är den bästa svenska tränaren just nu om inte den bäste svenska tränaren någonsin!? Även att hans tid som tränare i IFK Göteborg bara var några år innan jag ens hade fötts så förstår jag att han har betytt mycket för IFK under början av 80-talet. Att vinna Uefacupen 1982 med IFK Göteborg är ju minst sagt en stor bedrift och man kan bara drömma om att det skall hända igen.

Hans meritlista är ju inte dålig om jag säger så. Några av storlagen han tränat förutom IFK Göteborg är SL Benfica, AS Roma, AC Fiorentina, UC Sampdoria, SS Lazio och Engelska A-landslaget. Jag har själv träffat denna ikon och han gav ett imponerande intryck på mig. Det var när han var tränare för Lazio under hans framgångsår där nere i Italien. Om mitt minne inte sviker mig så måste det ha varit i februari eller mars 1999 som jag var nere med mitt fotbollslag i Italien på träningsläger. Som fjortonåring är det stort att med mitt dåvarande fotbollslag för första gången åka utomlands utan föräldrarna och sen att få chansen att träffa Svennis och se Lazio spela mot Milan, var obeskrivligt stort! Även om man nästan blev döv på köpet...

Vi var även och såg en träning innan matchen. Att se Svennis gå runt i sitt lugn och övervaka en träning med storspelare som Juan Sebastián Véron, Sérgio Conceição, Pavel Nedved, Marcelo Salas, Diego Pablo Simeone, Alessandro Nesta, Roberto Mancini och Christian Vieri (reserverar mig för att någon av dessa spelare kanske inte spelade i Lazio i februari 1999 utan bara 2000) var fantastiskt. Efter träningen var klar så kom han upp på läktaren på träningsanläggningen och gav alla i laget autografer. Jag har kvar hans autograf i någon låda någonstans hos mina föräldrar.

Något som bevisar hans storhet under Lazio-tiden var när vi var i Lazio-shopen i centrala Rom. När de som jobbade i butiken fick höra att vi var från Sverige så ringde de in till en Radiostation där de hade en pågående intervju med Svennis och de ville att vårat lag skulle sjunga för dem på svenska. För er som är nyfikna så sjöng vi ”bä bä vita lamm” i Italiensk radio, turligt nog för oss förstod de inte vad vi sjöng.

Han sa redan då att han någon gång skulle komma tillbaka till Sverige. Min tolkning var att han någon gång kommer tillbaka till Sverige och blir tränare. Att han blir tränare för blåvitt igen tror jag inte direkt på. Sven-Göran har en dröm och att fler inte har förstått var det är tycker jag är märkligt. Jag tror att han redan hade det som mål under tiden i Lazio, att bli tränare över svenska A-landslaget.

Han är inte den typen som tigger om ett jobb men i längre TV-intervjun i SVT svarade han på frågan: "Skulle du kunna tänka dig att träna ett landslag igen?" med ett:
- Ja, om rätt landslag dök upp.
Att det svenska A-landslaget är det som han menade. Det är jag övertygad om. Att han inte får i närheten av samma lön som i England tror jag inte är ett problem. Det är utmaningen han vill ha och att få chansen att visa den stolthet han känner för sitt land fastän han jobbat utomlands i så många år. Han är så rik så han skulle kunna köpa halva Värmland, där han byggt hus och någon gång kommer att dra sig tillbaka till, om han ville det.

All respekt till Lagerbäck, men varför har Lars-Åke Lagrell inte skrivit kontrakt med Svennis innan någon klubb i Europa hinner göra det? Att Lagrell uttalar sig så försiktigt om att värva Eriksson i framtiden tycker jag är tjänstefel! Att inte tala varmt om honom i media och säga att det vore en dröm att ha honom som landslagstränare finner jag väldigt märkligt.

City Göteborg sätter press på GP i IFK-bevakningen!

ALLSVENSKAN 11 DAGAR KVAR Tidigare i veckan lyfte vi diskussionen kring machoidealen inom fotbollen. Fotbollsspelarna själva är inte sena att säga sitt i den infekterade debatten, här hittat av HBK-bloggen i form av Halmias Afrin Shulemaja...

Från fotbollskanalen.se i morse:

"Till slut förlängde Dusan Djuric kontraktet till 2088. Kanske i utbyte mot att få flytta vid ett visst pris?"

Man redigerade dock snabbt det hela till 2008, men visst undrade man om inte Olof Lundh var sugen på att "avslöja Halmstads 80-åriga superchocksatsning"...

Baraben.com har under en längre tid oroat sig för vad som ska hända med trendmaffian i truppen nu när dess okrönte ledare Oscar Wendt inte längre finns kvar som gängets lekkamrat. Lite oväntat har nu Ragnar "Ragnarök" sugits med i det unga trendriktiga gänget i truppen som precis som tidigare har bröderna Berg som kärna och company Wernbloom/Bjärsa som hangarounds. Gänget syns på en allmän plats, uteservering eller nattklubb nära dig...

I medierna sätter Bonniersägda City Göteborg press på GP i Blåvittbevakningen. Först hade man stenkoll på Mourad-affären, man har följt Blåvita träningar, låtit fylle-Ralf analysera laget och rapporterat oerhört smakfullt från träningsmatcherna med Öis-rapporteringen av Henrik Leman som grädden på moset. Lemans liknelse mellan Blåvitt och Barcelona kom lägligt när Mats Härd samma dag totalsågade Blåvitt från spel till supportrarnas klädsel. Idag är City före storebrorsan GT på nyheten kring skadeläget i Blåvitt och samtidigt verkar GP ha hamnat i någon typ av bred radioskugga. När Balkander dragit på landslagsläger alternativt varit pappaledig så verkar övriga GP inte ha koll på, eller mer troligt- bry sig om vad IFK Göteborg sysslar med.

Dock har man stenkoll på att: "18.00: Gais testar albansk landslagspelare"...

För övrigt fick jag en uppenbarelse idag. Jag råkade vara på stan med ett par vänner när det liksom från ingenstans, det är svårt att förklara, gick upp för mig att vi vinner det här. Vi kommer på slutet, det är jag alldeles övertygad om. IFK Göteborg vinner SM-guld i höst. De andra lagen har ju inga ledare, det finns inget hos dem som kan ro det hela i land. Våra motståndare är ju så bleka, jag tycker nästan synd om dem. Vi kanske borde erbjuda dem att bli våra farmarlag, AIK och Malmö, de kommer ju inte kunna få några topplaceringar annars. Men det känns bra, det känns som att vi vinner i höst.

”Vi är ett stort fuck you till kvällspressen”

AVBYTARBÄNKEN I en serie av intervjuer kommer Baraben.com:s Markus Hankins att träffa nyckelpersoner inom Göteborgs fotbolls-, medie- och supportervärld. I dessa möten kommer allt från läktarkultur, spelsystem och sportjournalistik att ventileras. Först ut på "Avbytarbänken" är veckotidningen Göteborgs Fria Tidnings Sportredaktör John Pettersson.

Göteborgs Fria tidning är ett radikalt alternativ till dagspressen i Göteborg. På sporten pågår en kamp mot den traditionella sportjournalistiken.
– Vilken dag man än slår upp en kvällstidning så hittar man så mycket svineri med noll moral, säger GFT:s sportredaktör John Pettersson.

Med bara en hundradel av största konkurrentens läsare, begränsade resurser och en enda sidas utrymme i veckan tar Göteborgs Fria Tidning ställning mot normens sportbevakning.
Expressens göteborgska dottertidning GT producerar fler sidor sport på två dagar än vad GFT gör på ett helt år.
– Vi har mellan 16-32 sidor i bilagan varje dag. På sporten här i Göteborg är vi cirka tio journalister som arbetar heltid, säger GT-sportens ansvariga.
Det blir förstås svårt för John Pettersson att jämföra sig med de stora ”drakarna”.
– Att jag skulle göra det GP-sporten gör utrymmes- och tidsmässigt är som att en habil division fem-spelare jämför sitt spel med en landslagsspelare som Niclas Alexandersson, säger han.
På GP syns resursskillnaderna gentemot GFT extremt tydligt.
– Vi har tjugo personer som arbetar heltid med sporten. Sidantalet varierar mellan 12-20 sidor, lite beroende på vad som hänt, är budskapet från GP:s sportredaktion.
På Göteborgs Fria finns det tre heltidsanställda journalister. På hela tidningen.
Han säger att det handlar om att se saker ur ett annat perspektiv, att ställa sig frågan om man ska fungera som ett alternativ eller ett komplement.
– Vi frågar oss om vi ska täcka samma saker som GP eller om vi ska hitta nya perspektiv på ämnen som det redan skrivs mycket om.

Kvällstidningspopulism inget för GFT
Rent journalistiskt så tror John Pettersson sig ha potentialen och kapaciteten att producera material i klass med de stora tidningarna.
– Då är det klart som fan jag kan spela i ”Allsvenskan”. Jag kan nog lira i Premier League, motherfuckers, säger han med ett skratt.
– Men sen är det ju det där med att våra resurser är mycket mindre än konkurrenternas.
John Pettersson tycker inte att man måste skapa något provocerande eller radikalt för att fånga läsarens intresse, tvärtom anser han att det räcker med att skriva intressant.
– Den rosa pesten (Sportbladet) gör rätt ofta bra grejer i sin genre, oavsett vad jag tycker om
genren som helhet. Men vi ska inte driva en kvällstidningspopulism. I sport-sammanhang är det ju oftast ingen problematiserande eller ifrågasättande journalistik.
– Jag kan inte tänka mig att kalla en idrottare för ”frälsare” och tror att vi kan få läsare att välja oss just för att vi är ett tydligt alternativ till den här typen av journalistik.

Som att leda ett helt lag
När John Pettersson ser på sitt arbete i förhållande till GP:s och GT:s sportredaktioner så återkommer jämförelsen till att leda ett fotbollslag.
– Just nu är jag som tio av elva spelare, tränare, manager och materialförvaltare samtidigt. En av mina frilansskribenter är inte ens speciellt intresserad av sport eller att skriva om sport.
Är inte det som att värva dåliga spelare till din ”klubb”?
– Jo, men han "spelar" bra och som division fem-klubb har jag ju inga pengar att värva dyrt med, säger han och skrattar.
De många rollerna på planen kan liknas vid att han behöver ha en ganska bred kompetens.
– Jag är tvungen att kunna lite om allting. Jag har ju ingen som sitter och täcker fotboll åt mig, utan jag måste kunna allt själv. I den här veckan var jag tvungen att kunna lite om bowling, innebandy och bågskytte.
John Pettersson tror inte att han skulle ändra sin innehållsmässiga inriktning om han så skulle få jobb på Expressen eller Aftonbladet.
– När vi på GFT ägnar ett stort reportage på fyra tusen tecken åt fridykning på Valhallabadet så är det ju egentligen ett ganska stort ”fuck you” till kvällstidningarnas elitserietabeller i hockey.

Kvällspressen saknar moral
John Pettersson återkommer till sitt missnöje med kvällstidningarnas sport-bevakning.
– Det är ett problem att machoideal förknippas med just sporten. Att ha porrannonser, som exempelvis GT, är en låg väg att tjäna pengar på. Det fungerar inte för oss, trovärdigheten skulle rasa rakt neråt.
– Normen kring machoideal och sport är ju för jävliga. Men samtidigt så gör ju kvällstidningarna så mycket äckliga grejer.
– Vilken dag man än slår upp en kvällstidning så hittar man så mycket svineri med noll moral, jag tycker de går över gränsen hela tiden. Varje enskilt våldsdåd eller självmord blir snaskigheter som inte är av den här världen.

Han menar på att lågkvalitativ nöjesjournalistik smittar av sig till sportsidorna. Det går att skönja en viss bitterhet mot kändisjournalistiken som enligt John Pettersson sätter normerna för stora delar av journalistikens utseende idag.
– Allt det här med superchocker och hatattacker om enskilda incidenter som ger fyra helsidor är på sätt och vis något som spiller över från andra sektioner av kvällstidningarna, in i sportjournalistiken.

Enligt Tidningsstatistiken över 2006 har GFT idag en upplaga på 2000 per utgivningsdag att jämföra med GP:s 242 700.
– Men vi växer snabbt och om några år så kan vi vi där på "superettan" och nosa. Man måste ha höga ambitioner, säger John Pettersson.

Markus Hankins och Mikael Berg

IFK Göteborg - Örebro SK 2003

NOSTALGI Jag minns den här matchen väldigt väl. Jag hade fått mig med två bekanta som sällan går på Blåvit fotboll till den här matchen. Att de håller på gais och öis är väl möjligen en bidragande orsak till att de inte går med mig så ofta. Men de följde med och de var verkligen inte missnöjda med vad de fick se - av en enda anledning - en crowdpleaser. Kolla de sista sekunderna av klippet... Mannen, myten, legenden.

"Stockholm i mitt hjääääärta..."

ALLSVENSKAN 11 DAGAR KVAR Det finns problem med Skåne. Ett av dem ska övervinnas nästa fredag på Vångavallen. Men sen så finns det även extremt klarsynta människor i det danska området av Sverige, exempelvis arbetsgivaren som nekade en person arbete för att han var Stockholmare.

"Stockholmare jobbmobbas i Lund
Det var inte brist på meriter som gjorde att IT-konsulten Magnus Ahlin inte fick jobbet han sökte i Lund. Han hade fel födelseort. "Stockholmare här nere ses som ett skällsord av många", förklarade den ansvarige chefen. /TT"

Baraben.com vill ge AIK en enorm gratulationsfanfar till klubbens guld igår. Det är lika glädjande varje gång man ser en stolt fotbollsförening säkra sina positioner som landets ledande fotbollsmaskin. Efter en seger mot världsledande Segeltorps IF beskrevs matchen som en "orgie i målchanser". Övriga fotbollssverige står med häpnad, smått förundrade i chock över den idrottsliga prestation som det stora stolta AIK mäktat med. Hatten av för ert guld.

Svenskt, göteborgskt och historiskt fotbollsvåld

FOTBOLLSVÅLD De senaste åren har vi översvämmats av medias rapportering om spelarnas bristande disciplin, om huliganer och bengaler, om firmaslagsmål och om fotbollsvåld i allmänhet. Simon Bank har skanderat att "här dör fotbollen" och att "här brinner fotbollen upp", Johan Esk har beskrivit Stockholmsderbyt mellan Hammarby och Djurgården förra sensommaren som "svensk fotbolls svartaste kväll", och Lars Grimlund kallade det "det värsta som har hänt fotbollen i Sverige". Läser man medias rapportering så får man en bild av att vi går mot undergången. Att fotbollsvåldet eskalerar okontrollerat under 2000-talet. Är det verkligen så? Är medias bild den rätta? Är medias bild balanserad? Lägger media en proportionerlig bevakning på fotbollsvåldet? Om inte, hjälper eller stjälper då överdrifterna och överexponeringen? Och när uppstod egentligen våldskulturen kring fotbollen?

Naturligtvis är det helt befängt att försöka utröna när våldskulturen kring fotbollen uppstod med tanke på att det som idag kan kallas associationsfotboll genom åren evolverat från någon slags pöbelfotboll där det på sina ställen var tillåtet att med alla till hands stående medel—förutom dråp och mord—få in bollen i mål. Simon Bank glömde att fotbollen dog redan innan den skapats. Fotbollen har nämligen inte utvecklats till att bli en våldskultur. Det var istället en våldskultur som utvecklades till att bli fotboll. Men om man för ett ögonblick bortser från det internationella perspektivet och koncentrerar sig på Sverige, där fotbollen naturligtvis inte utvecklats från pöbelfotboll—även om den tidiga varianten "svensk fotboll" inte bara beskrevs som farlig och våldsam utan även till och med brutal—utan istället importerats från England och Skottland efter det att den förfinats till sin nuvarande form, när uppstod då det svenska fotbollsvåldet?

Torbjörn Andersson har i sin tegelstensbok och tillika doktorsavhandling Kung fotboll pekat på 1906 som det årtal då han hittar den första publikrelaterade våldsincidenten. Då ska man inte glömma att det enbart handlar om incidenter som rapporterats i press och media. Vad som hände just det året framgår inte av texten, men man behöver inte gå många år fram i tiden för att hitta nya incidenter. Göteborg, den svenska fotbollens centrum, var naturligtvis välrepresenterat i dessa sammanhang. Idrottstidningen Nordiskt Idrottslif rapporterade 1912 från ett derby mellan IFK och Öis och om de "5-600 personer, som skränade och hvisslade samt ville öfverfalla en del af Örgrytes spelare". Året därpå förvärrades situationen och inte bara supportrar utan även spelare slogs med varandra. Gatorna kring Walhalla fick spärras av, och tre Öis-spelare och en IFK-spelare dömdes i civil domstol för att ha eldat på publiken. När Gamla Ullevi sen invigdes 1916 så gjordes det med en match mellan Öis och det amerikanska landslaget. Skandalscener utspelades då publiken stormade plan och attackerade gästerna, vilket ledde till att USA prompt vägrade att spela den andra planerade invigningsmatchen mot IFK Göteborg.

Det här var inga isolerade incidenter. Mellan 1906 och 1950 räknades publikuppträdandena som Andersson väljer att kalla dem, till 156 stycken, i snitt 3,5 per år. Då ingår dessutom en lång period med relativt få matcher från början av 1900-talet till dess att fotbollen organiseras ordentligt i mitten av 1920-talet och matchantalet skjuter i höjden. Det var inte bara på själva arenan som det gick våldsamt till. I samband med en landskamp mot Danmark 1928 anordnades det tågresor—ett vanligt förekommande fenomen under mellankrigstiden—från Göteborg till Köpenhamn. 4 000 svenskar från främst Göteborg och Malmö hade efter matchen spridit sig i den danska huvudstaden, varvid "skrål, fylleriscener och slagsmål visade var svenskarna drogo fram". Det var inte heller bara de stora städernas supporterskaror som ställde till problem. Till exempel brukade Mustadfors IF från den lilla dalsländska orten med samma namn "åtföljas av en liten klick supporters, fanatiska bråkmakare, som bara ställa till oreda".

Fotbollsvåld förekom i Sverige långt innan Simon Bank, Johan Esk och Lars Grimlund ens var påtänkta. Och under mellankrigstiden var det supportrarna från Göteborg som var värst. När SJ—som anordnade många tågresor—tänkte göra en storsatsning på dessa, valde man så när att helt strunta i att ordna resor från just Göteborg. Både blåvita och gaisare var ständiga orosmoln när de reste till bortamatcher, trots att göteborgspubliken på hemmaplan var känd som de bästa och vänligaste supportrarna. När det grönsvarta laget spelade mot Helsingborg 1932 och 3 000 gaisare var på plats, fylldes snabbt polisens arrestlokaler inte bara på den svenska sidan sundet utan även i Helsingör. Och när 3 500 IFK:are besökte Borås—varav ca 1 600 åkt tåg dit—strax efter krigsutbrottet 1939 uppstod bråk med polisen, ett 20-tal supportrar anhölls, och när tåget återvände till Göteborg efter matchen saboterade de blåvita en mörkläggningsövning, vilket beskrevs i tidningarna som "ett bedrövligt kapitel i de svenska beredskapsövningarna".

Åren efter kriget blev läget lugnare runt och på arenorna, antalet våldshandlingar minskade avsevärt och våldsamheter under 50- och 60-talet var mycket sällsynta. Sen hände något i skiftet 60-tal–70-tal. Nu hämtade svenskarna ånyo något från andra sidan Nordsjön, men den här gången var det inte fotbollen i sig, det var nu istället supporterkulturen man importerade från England, mycket tack vare, eller på grund av, att SVT började sända Tipsextra. Den allra första matchen visades den 29 november 1969, och det dröjde inte länge förrän svensk fotbollskultur influerades både positivt och negativt av den engelska. Många sätter startdatumet för den moderna svenska fotbollshuliganismen till den 25 oktober 1970, när blåvita supportrar stormar planen på Eyravallen vid ställningen 0–1 för att förhindra den oundvikliga nedflyttningen. Därefter ökade återigen våldet i samband med fotbollen markant. 1979 utbröt slagsmål mellan IFK-supportrar och elfsborgare på Ryavallen vilket ledde till att tio personer fick föras till sjukhus.

Det är en gigantisk myt att påstå att fotbollshuliganism är en ny företeelse, även om det finns ett uns av sanning däri då just ordet "huliganism" inte började användas i sportsammanhang förrän i början av 1980-talet. Det första kända användandet av ordet i just den betydelsen skedde efter en match mellan Landskrona BoIS och Hammarby, då en supporter fått en ölflaska i huvudet och förts till sjukhus. Under 80-talet och 90-talet urartade våldet helt i samband med att supporterklubbar bildades och att de engelska planstormningarna och slagsmålen inspirerat svenska förmågor. Det är svårt att föreställa sig vad för rubriker som Simon Bank, Johan Esk och Lars Grimlund hade skapat om de hade varit ledande journalister när AIK-supportrar brände ner ett församlingshem 1992, som när bilar vältes utanför Ullevi efter förlusten mot Legia Warszawa i Champions League-kvalet 1995, eller när en polisman sköt skarpt på Råsunda under AIK-AEK Aten 1999. Hade dessa sensationsjournalister fått uttrycka sig då så hade fotbollen inte bara varit död, den hade dessutom varit ingjuten i betong, inkapslad i pansarplåt och nedsänkt i Marianergraven.

I vanlig ording har inte media förmågan att ge rätt bild. Det talar sitt tydliga språk, hur media väljer att skriva ragnarrök-rapporter som säljer lösnummer snarare än att ge en objektiv bild på vad som verkligen händer, när man kollar igenom den här filmen som en Hammarby-supporter lagt upp på Youtube. För visst tvingas Erkan Zengin fly i panik 2:15 in i filmen. Visst var det svensk fotbolls mörkaste dag för att ett par tre dårar tog sig in på plan och för att bengaler kastades in. Och visst var det alla blåvita supportrar på Råsunda under cupfinalen för 2004 som misskötte sig, även den 20-åriga tjej som slås så illa med batong i huvudet och över revbenen att hon får hjärtstillestånd och är nära att dö på läktaren. Men sånt skrivs det helst inte om i media, för inte kan väl våldet på läktarna någonsin vara någon annans fel än supportrarnas? Och vem skulle egentligen ens rycka på axlarna åt att vissa väljer att frivilligt slåss i en grusgrop i Bålsta om inte media hade rapporterat om det som om det vore en rematch mellan Ingo och Floyd Patterson? Man väljer alltid att slå på stora trumman när det gäller fotbollsvåld, trots att fotbollsarenorna förmodligen aldrig varit säkrare än vad de är idag.

En intressant skrift i sammanhanget är en rapport från Näringslivets Medieinstitut, "Mediernas dubbelmoral om huliganerna", som jämför rapporteringen kring fotbollshuliganismen kontra den politiska huliganismen, representerad av Reclaim the City samt Osynliga partiet. Medierapporteringen under veckan efter stöket på Söderstadion hösten 2006 gav upphov till ungefär samma mängd artiklar som de fem senaste årens relativt våldsamma Reclaim the City-demonstrationer gett upphov till sammanlagt under veckan efter dessa. Den förlåtande tonen mot politiska våldsverkare i media är än mer intressant. Gunder Andersson skrev efter en RtC-demonstration år 2000 att "nu kommer det att talas om vandalisering och förstörelse. Viss sådan förekom. Klotter på fasader, en del glaskrossning. Förbannat onödigt och dumt. För detta stod ett fåtal. Att koncentrera uppmärksamheten till detta är att göra bisak till huvudsak." Kommer en svensk sportjournalist någonsin skriva så förlåtande om ett mindre läktarbråk? Det är kanske inget jag hoppas kommer hända, men det är klart intressant att notera skillnaden i hur dessa våldshandlingar beskrivs beroende på om det sker på arenan eller under en politisk demonstration.

Och var har proportionerna tagit vägen när man villigt hänger ut fotbollsligister med bild på framsidan, personer som på sin höjd slagit någon på käften och möjligen skadat en gräsplan något, när man vägrar hänga ut pedofiler med bild överhuvudtaget, personer som jag personligen anser i princip har förbrukat sina mänskliga rättigheter? Var är proportionerna när man funderar på att slänga den personliga integriteten åt helvete, när man funderar på att införa lagar och förordningar som särskiljer våld som möjligen kan förknippas med fotboll från annat våld, när man på grund av en möjlig koppling till fotboll kan stänga av folk från arenorna för saker de gjort på annat håll? Samtidigt som det är med yttersta svårhet som Sahlgrenska lyckas stänga av en läkare som gjort sig skyldig till sexualbrott. Var är proportionerna?

Jag förespråkar inte fotbollsvåld, men om inte media börjar rapportera nyanserat, balanserat, sanningsenligt och proportionerligt, så gynnar de inte några andra än sig själva och huliganerna. Och om fotbollen mot all förmodan skulle dö, så kommer jag utan att tveka ställa mig upp och peka ut media som medskyldiga till mordet.

Rekommenderad läsning:

• Andersson, Torbjörn (2002). Kung fotboll: den svenska fotbollens kulturhistoria från 1800-talets slut till 1950. Eslöv: Brutus Östlings bokförlag Symposion. ISBN 91-7139-565-2.
• Andersson, Torbjörn & Radmann, Aage (1998). Från gentleman till huligan?: svensk fotbollskultur förr och nu. Eslöv: Brutus Östlings bokförlag Symposion. ISBN 91-7139-402-8.
• Zsiga, Erik (2006-11-07). "Mediernas dubbelmoral om huliganerna". Näringslivets medieinstitut.

Alternativa Shopen växer raskt...

ALTERNATIVA SHOPEN Med mer än 50 motiv på över 1200 olika plagg och prylar ger Alternativa Shopen supportrarnas egna motiv och souveniridéer. Av supportrar- för supportrar.

Alla är välkomna att lämna förslag på alternativa souvenirer, både texter, bilder och färdiga förslag på hur just du vill att en blåvit souvenir ska se ut! Skriv ditt förslag här i tråden eller maila Baraben.com så har du chansen att få just din souveniridé genomförd!

Värm dig i rätt färger i vår!

Varför vågar inte fotbollsspelare komma ut?

FOTBOLL & SEXUALITET Enligt den befolkningsbaserade undersökningen "Sex i Sverige" som genomfördes av RFSL 1998 så var cirka 5 procent av svenska män helt eller delvis homosexuella.

Året är nu 2007 och så vitt den allmäna opinionen vet så är 100 procent av spelarna i Allsvenskan heterosexuella. Eller är det så att det faktiskt finns ett par spelare som är homosexuella men inte vågar stå för det öppet för att det råder en machokultur inom elitidrotten, speciellt från läktarplats?

Skulle en öppet homosexuell spelare i fotbollsallsvenskan trackasseras?
Skulle hans framträdande som gay öppna dörrar för andra att kliva ur garderoben?
Finns det någon homosexuell spelare i IFK Göteborg?

Om den snittmässiga Allsvenska spelartruppen innehåller 22 spelare så bör det enligt RFSL:s siffror om svenska mäns sexualitet finnas minst 15 spelare i fotbollsallsvenskan som är bisexuella eller homosexuella. Även om det skulle vara så att antalet homosexuella inom fotbollen är ovanligt lågt på grund av den rådande machokulturen inom sporten så är det högst osannolikt att siffran ligger på noll. Det finns med all sannolikhet mellan (minst!) 1-15 homosexuella fotbollsspelare i Allsvenskan men det finns till dags datum inte en enda som öppet har vågat tala om det för sin omgivning, sina fans och medierna.

Vad är det för fel på svensk fotbollskultur om homofobin är så stark att allsvenska fotbollsstjärnor inte ens vågar träda fram ur garderoben? Är det acceptabelt att de enda områden där gaybefolkningen måste dölja sina personligheter är i Svenska kyrkan och på den Allsvenska fotbollsplanen?

Baraben tackar för sig för den här födelsedagen!

BARABEN.COM FYLLER ÅR 24 läsvärda, skrattframkallande och intressanta inlägg senare har Barabens tvåårsmaraton nu nått sitt slut när sommartiden slår igång. Baraben.com-redaktionen med skribenter hoppas att ni läsare har uppskattat den här superlördagen och tackar för sig för den här gången.

Under den kommande veckan kommer dessutom de bästa och mest intressanta maratoninläggen att dyka upp igen, för att ge dem den exponering de förtjänar och den tid för diskussion som både läsare och skribenter är i behov av. Dessutom kryddat med en hel del nytt. Vi hälsar alla läsare välkomna åter till ett fortsatt späckat schema framöver!

Fem mål som format Blåvitt

HISTORIK Blåvitt har gjort 3 252 allsvenska mål, 447 mål i Svenska Cupen, 203 europeiska cupmål och ett antal mål utöver det i Royal League, Intertotocupen, miniturneringar, träningsmatcher och jippomatcher. Alla säkerligen viktiga på sitt sätt, men det finns mål som mer än de flesta har etsat sig fast i våra minnen eller som påverkat oss starkt på något annat sätt. Jag har plockat ut fem sådana mål, ett urval som naturligtvis påverkas av tillgängligheten till information kring dessa men även mina egna personliga värderingar. Fem mål som format Blåvitt, utan inbördes rangordning:

Torbjörn Nilssons 2–0 mot Hamburger SV på Volkparkstadion 1982
Kanske är detta mål det som mer än något annat definierar vad Blåvitt varit, är, och kommer att vara. Unika, överlägsna och aldeles, aldeles underbara. Det är naturligtvis inte helt självklart att det just är 2–0-målet som är signifikativt för finalmatcherna mot HSV i Uefacupen 1982, det finns tre underbara mål till att välja på, men det är omständigheterna som gör det. Ursäkta Tord Holmgren, Dan Corneliusson och Stig Fredriksson, men det går inte att komma ifrån att det är Torbjörn Nilsson som på något vis stod för vad Blåvitt var under den här tidsperioden. Målet är dessutom ett riktigt Torbjörn-mål, och kommentatorsordväxlingen skulle jag vilja beteckna som klassisk:

—Och nu kommer en kontring med Torbjörn Nilsson i huvudrollen... Torbjörn Nilsson driver in i straffområdet och skjuter...
—I mål!
—...i mål!
—Mycket bra!
—Det visste du!
—Ja det kändes lång väg!

Det är svårt att så här i efterhand greppa att det där faktiskt hände. Att IFK Göteborg utklassade Hamburger SV–som året därefter vann Europacupen med ett i princip identiskt lag som det de ställde upp med mot Blåvitt–med 3–0 på Volkparkstadion och som första (och hittils enda) svenska lag vann en europeisk cuptitel. Och mitt i allt detta stod en Gud bland 10 änglar och 60 000 tyskar.

Patric 'Långås' Anderssons 1–0 mot Hammarby IF på Söderstadion 2002
Kanske inte det vackraste av mål. Inte heller var det en klassisk blåvittprofil som stod för det. Kanske borde folk tänka om när de ser tillbaka på Långås tid i Blåvitt. Numer näst intill hånad och utskrattad när han kommer på tal. Glöm hans mindre lyckade prestationer för en stund och tänk tillbaka till den 28 oktober 2002, på vad som skulle hänt den hösten om inte Långås varit där, just där bollen damp ner från Erlingmarks skalle. IFK var uträknat inför matchen, på god väg ner i Superettan, och signaturen Igge i Bajens programblad deklarerade stolt att:

I kväll kan en dröm gå i uppfyllelse... att sparka IFK ur högsta serien. Jag kan villigt erkänna att det skulle vara något av det största jag varit med om i fotbollssammanhang.

Långås mål krossade inte bara Igges dröm, det pusslade även ihop den krossade dröm om fortsatt allsvenskt spel som många dolde inom sig. Jag var inte där, men jag önskar att jag hade varit det. Långås räddade den Blåvita äran, låt inte det minnet dö.

Bertil 'Bebben' Johanssons himmelska frispark 1960
Det är svårt att skriva någonting om ett mål som det inte går att hitta någon information om. Bebben gjorde 17 allsvenska mål säsongen 1960, varav 12 på hemmaplan, fördelat på sju matcher, en av dessa matcher kan räkas bort då hans enda mål där var en straffspark. Återstår då Degersfors, MFF, Djurgården, Helsingborg, Norrköping och Sandviken. Under någon av dessa matcher föll det sig i alla fall så att Bebben gjorde ett frisparksmål, en underbar och till och med himmelsk frispark, som fick en tidningsförsäljare på Stigbergstorget att börja kalla det bästa av lag för Änglarna.

Vissa påstår att det var den frisparken som dessutom föranleddes av Bebbens lugna ord "Gubbar, det spelar la ingen roll var bollen ligger", när alla andra IFK-spelare ville ha straff, fast den matchen spelades 1961. Fotbollsmässigt var för övrigt 1960 ingen höjdarsäsong. IFK slutade på en medioker åttondeplats, men just den där frisparken det där året gav Blåvitt ännu ett smeknamn, som sedemera dessutom överförts till supportrar och supporterklubb. Något som är väl värt att uppmärksamma.

Magnus Erlingmarks 1–0 mot Galatasaray SK på Ali Sam Yen 1994
Egentligen går det att välja alla mål som IFK gjorde i Champions League under den säsongen, men det som står ut ur mängden av vackra och viktiga mål är ändå det helt osannolika 1–0 på världens kanske mest fruktade stadion, Ali Sam Yen i Istanbul. Efter att ha varit tillbakapressade av Galatasaray i 86 minutern under ett öronbedövande publiktryck, fick IFK sin första, och sista, hörna för matchen. Stefan Rehn slog den, och ur ingenstans dök allkonstnären Erlingmark upp och knoppade in det mest orättvisa mål som IFK gjorde det året.

Galatasaray avslutade matchen med tiotalet hörnor i rad mot en köttmur i form av elva Blåvita spelare, men lyckades inte göra något mål. Matchen slutade 1–0 trots turkarnas 22 hörnor och 59 % bollinnehav. Den första frågan som Roger Gustafsson fick på den efterföljande presskonferensen var "Do you believe in God?". Blåvitt hade seglat upp i ledning i sin Champions League-grupp, och det är inte fel att påstå att att det var tack vare Erlingmarks nick i Turkiet som IFK avancerade till kvartsfinal i världens mest prestigefyllda klubblagstävling.

Blåvittsupportrarnas försök att dra upp målet på Eyravallen 1970
Det får bli något negativt på listan också. Något negativt som, om man tänker långsiktigt, kanske format Blåvitt mer än något annat av de mål som redan presenterats. Det var efter det att IFK:s Håkan Eklund hade fått ett mål underkänt vid ställningen 0–1 mot Örebro som det brast. Blåvitt var oundvikligen på väg ner i Division 2, året efter att man vunnit Allsvenskan. Supportrarna stormade planen i hopp om att få till ett omspel. Målstolparna försökte lyftas ur position och målnätet försökte man trasa sönder. Inget hjälpte, och IFK trillade ur fotbollens finrum.

De första åren i Division 2 slutade i fiasko. Men kanske var det just därför som IFK reste sig ur askan som fågel Fenix, när man valde in Anders Bernmar i styrelsen och lade upp en treårsplan för återkomsten till Allsvenskan. Var det kanske därför som IFK kom att dominera svensk fotboll i mer än 20 år framöver, tack vare de där målstolparna i Örebro? Det kanske behövdes en kalldusch för att IFK skulle vända tillbaka, starkare än någonsin. Det är spekulationer på hög nivå, men hade IFK vunnit två Uefacupguld och ett antal SM-titlar om säsongen 1970 hade slutat annorlunda?

The Very Best of Baraben.com

BARABEN.COM På de två år som bloggen "Baraben på Glenn Hysén", sedemera känd som Baraben.com, varit igång så har det publicerats inte mindre än 1585 poster. Några har varit riktigt usla, de flesta godkända och så finns det några pärlor som verkligen stuckit ut bland mängden.

Vi gör nu här ett försök att lista dom mest uppmärksammade och mest upprörande artiklarna, dom roligaste posterna och de största avslöjanderna, från två års skrivande på Baraben.com.

Det allra första inlägget är självklart en klassiker. Vem kunde då ana att det som Markus Hankins startade skulle bli det som det utvecklats till idag? Sen dess har det rullat på med en hel del intressanta krönikor, debattartiklar, humorpublikationer och annat smått och gott. För ett år sen firade vi vårt första årsjubileum med pompa och ståt.

När det gäller just krönikor så levererade skribenten "Disco" något av det starkaste som publicerats på Baraben, krönikan Min Far, än idag är den tyvärr högaktuell. Känn på Håkan Mild är en annan krönika av hög klass. Vidare har vi Mattias Göransson gästkrönika om Blåvitts ambitioner, Ölme och det tråkigas estetik, de fyra största matcherna vi aldrig spelade, Han som aldrig fick bli bäst, om mästaren Zidane och många, många fler.

I kategorin rykten och avslöjanden finns det en hel del att välja mellan. Håkan Mild röker var ett, men det största var naturligtvis det om bråket i landslaget i somras. Ett avslöjande som även fick reaktioner internationellt. Något vi nog skall vara glada över är att det här ryktet om Kouakou visade sig stämma. Att Javier De Pedro skulle ansluta sig hade vi bra koll på. Mannen med många ansikten, festprisse, utvisad och så lämnade han till slut Göteborg för gott. Att Gerba skulle välja Göteborg, att Rehn var utses till vår nya tränare, unge Bärkroths enastående fysik och att John Alvbåge skulle lämna den blåvita truppen är också avslöjanden som Baraben varit först med.

Givetvis finns det även en del nyheter som är värda att nämna. Barabens framsteg i Rikets Änglar har väl knappast undgått någon - först 2005, följt av segern 2006. Marknadsavdelningens pinsamma uttalanden, Mats Persson tippar Blåvitt, Arnes uttåg ur föreningen, Dennis Jonsson skriver själv om att bli ärkeängel, kampen för en bättre ny arena och Nomineringen till Nöjesguidens mediapris. Vi har även sett Alternativa Shopens start, Supporterfondens start, och sett Baraben få en helt egen serie.

Humorsektionen har alltid varit ett fint inslag här på Baraben, främst under ledning av Stellham. Hans pajaslista och "Baraben Awards 2005" är riktiga klassiker. Stackars Agbar Barsom har nästan ett eget kapitel här på Baraben, Barsom dragen vid..., gissa sonen och direktrapport från Barsoms näsa är bara några av de gånger han har uppmärksammats här på Baraben. Gaisvästens historia, Gör livet surt för Lasse Anrell, Psykbryt av Röd Guling, Jonevrets bortförklaringar, Superbrassens debut, Anders bjuder på käk, MFF-fansens sista sång, Hjalle till Real Madrid? och en del lika som bär är också några av de mer eller mindre roliga inslag som publicerats här på bloggen genom åren.

Vi har även i tidigare skeden samlat ihop det mest läsvärda för den som inte kan få nog. Här är en sammanfattning av 2005.
Intervjuer har det också blivit en del, med både spelare och ledare. Werbloom, Dennis, Vasquez med flera.
I avdelningen fotbollsvetenskap har skribenten Kent Brockman levererat en hel del matnyttiga artiklar.

Det som rört upp mest och samlat flest kommentarer är några av dessa följande artiklar: Bilden av ett avskum, 2000-talets blåvita allstars, namnet på den nya arenan, idioten som kastade bengalen, Djurgårdarnas egen festival, ständigt omdebatterade Hjalmar, de snyggaste Blåvitt-killarna och inte minst inkomstligan bland spelarna.




Kort och gott kan man alltså ganska lugnt konstatera att dessa två år har innehållit enorma mängder av god läsning till alla blåvita fans - och övriga fotbollsälskare där ute. Vi har haft över 845 000 unika besökare, och nära 1 700 000 sidvisningar! Vår ambition är självklart att fortsätta i minst samma takt och fortsätta vara Sveriges största supporterblogg de närmsta åren. Håll till godo kära läsare, och fortsätt att reagera och kommentera artiklarna!

// Samtliga skribenter på Baraben.com

Baraben har nu funnits i 2 hela år

BARABEN Sedan Baraben skapades har en hel del saker skett i fotbollssverige, tänkte här lista dom under rubriken "Dom två senaste årens..."

... Flopp:
Även om detta skall röra sig om Blåvitt så är Mr Q svår att komma runt. 14 miljoner och ett mål, 8 matcher från start och 10 inhopp.

... Match:
Det har varit en del matcher under dessa två åren som jag skulle vilja utnämna till "dom två årens-match" Själv väljer jag 2005-09-26, IFK - MFF 2-1. Stora delar av laget skadade eller avstängda vilket gjorde att vi ställde upp med den för IFK "något" ovanliga uppställningen 3-4-3.

... Mål:
Skattemålet. Svårt att komma runt även för oss här.

... Värvning:
Mattias Bjärsmyr. Mittbacken som gick in och ersatte Risp när han försvann på proffsäventyr. Han vann även utmärkelsen "Årets nykomling" 2005

... Miss:
Sella. Välj en själva.

... Domare:
Magnus Sjöblom. Linjelöpare under IFK - Dif 2005. Om hans insats har jag inga kommentarer.

.... Arena:
Skolådan i Borås. Ett bygge som satte en boll i rullning och nu blir det fler över landet

... Gais:
Assyriska. Upp i Allsvenskan på Örebors bananskal, ut direkt på grund av brist i det mesta och sen vidare ner i systemet har nu intagit Gais-position, längre ner kan man inte sjunka.

... Passning:
Håkan Mild. I B-lagsmatchen mot Öis som skulle bli Javier De Pedros chans att visa upp sig för Blåvitt ledningen så stog Håkan för årens passningar när han löpte över hela banan med boll för att ge den till De Pedro.

... Märkligaste:
Javier De Pedro. Dök upp en höstmorgon på Kamratgården och började träna med IFK, var ur form och främst ur matchvikt. Han var nog nyttigare för stadens nattliv är för Blåvitts träningar men spännande det var det innan man visste om han skulle få kontrakt. Efter att han fått kontrakt försvann han dock lika fort som han kom.

... Förlust:
Royal Leauge-finalen 2005. Seb's strumprullare var talande, det året var vi dömda att komma tvåa.

... Raket:
Christer Fuglesang. Vem annars?

... Målvakt:
Bengt "Den attraktive" Andersson. Under den tiden Baraben.com har funnits har IFK Göteborg spela hela två tävlingsmatcher utan "Den Attraktive" i målet. Han har trots det hunnit med att bli den 4e äldsta spelaren i Allsvenskan genom tiderna. och är på god väg att ta 3e platsen.

... Back:
Oscar Wendt. Från innermittfältare på läktaren till vänsterback i landslaget. Det kan gå fort för en home-boy från Skövde ibland

... Mittfältare:
Niclas Alexandersson. Bäst i Allsvenskan.

... Anfallare:
Stefan Selakovic. Inte så bra som både han och vi vill att han skall vara, men ändå bäst dom här två åren.

... Bäst när det gäller:
Det har inte varit IFK, det är en sak som är säker.

... Blogg:
Baraben.com. Först, Störst, Bäst och Vackrast.

Barabens "Hall of Fame"

PAJASAR En mängd personer har under Barabens två första år bidragit med sina pajaskonster för att på alla upptänkliga sätt underhålla & roa oss. Det finns dock vissa som står i en klass för sig när det gäller att bidra till att lysa upp vår vardag med sina påhitt. För att hedra denna elit bland humorkällor presenterar vi ikväll vårt nya exklusiva sällskap, ”klubben” där bara de galnaste vildhjärnorna tar plats – nämligen Barabens ”Hall of Fame”:

Björn Runström
Redan vid tidig ålder häpnade omgivningen över den unge Runströms fantastiska talang. Han hade begåvats med förmågan att alltid kunna slänga sig platt till marken helt utan orsak. Det som gjorde honom helt unik var att han dessutom, hur absurd situationen än föreföll, alltid kunde hitta någon annan att beskylla för fallet.

De unika färdigheterna blev snabbt uppmärksammade i Italien, där förmågor av detta slag anses ha en närmast religiös betydelse. Björn fick resa runt i pastans hemland för att lära ut sina konster till storheter som tex Francesco Totti & Filippo Inzaghi.

Väl ”hemma” i Bajen lockade Björn stora publikmassor till Söderstadion, framförallt med hjälp av sitt långa vackra hårsvall. Många supportrar krävde att Runström skulle få chansen i landslaget, här blev det dock petning till förmån för Hanna Ljungberg & Victoria Svensson.

I sin senaste bravad visar Björn Runström upp ännu en av sina ”kvinnliga” sidor - nämligen att prata bakom ryggen på sina lagkamrater. I en underbar intervju på websidan bjornrunstromfans.com (bara en sån sak) sågar han laget, kallar tränarna för ”clowner” & staden för ”råtthål”. Ännu roligare blir det när sidan efter medias uppmärksammande plötsligt dementerar intervjun & påstår att ”någon annan” svarat på frågorna, varefter man helt sonika plockar bort hela texten.

Björn Runström är helt enkelt den enda riktiga fotbollstjejen i våra hjärtan…

Joseph Elanga
Den okrönte kungen av svensk fotbolls lustiga upptåg. Här väljer jag att citera mitt tidigare alster ”pajaslistan”:

Precis när man trodde att det inte kunde bli värre, slår han till med ännu galnare skandaler! ”President Elanga” är ohotad etta på listan över årets pajasar. Nedan följer en lista över ”godbitarna” ur Elangas kampanj.

Misshandlar sin fru (inte från i år, men bör ändå nämnas).

Åker till Galatasaray & provtränar utan tillåtelse från klubben.

Slår århundradets ”indianpassning” i den fantastiskt viktiga CL-kvalmatchen mot FC Thun.

Har mage att såga det egna laget & övriga backlinjen efter debaclet.

Är ute & ”partajar” till långt in på småtimmarna natten innan en viktig träning.

Missar ovan nämnda träning av ovan nämnda skäl.

Hotar, när det stormar som mest kring honom, att lämna klubben om han inte får en splitter ny Mercedes (trots att han saknar körkort), samt en lyxvåning i centrala Malmö.

Åker omkring med privatchaufför i sin nya, svarta Merca.

Blir, trots att han saknar körkort, fotograferad av Aftonbladet när han olovligt kör från Malmös träning i Mercedesen.

Blir fråntagen sin nya bil av MFF.

Talar ut i Expressen & försvarar sig med att han ”inte är någon Antonio Banderas”. Nähä?

Sedan pajaslistan publicerades har Elanga lyckats få sparken från både MFF & Bröndby – Still going strong!

Dulee Johnson
Efter Elanga har vi här kronprinsen i svensk fotbolls pajasliga. Likt sin stora förebild spöar han naturligtvis upp sin fru så ofta han kommer åt. Han kör sedan rattfull på Göteborgs mest kända ”horgata”. När Häcken ger honom kicken förbarmar sig AIK (vilka annars?) över Dulee & ger honom chansen. Efter att ha gjort ett par skapliga matcher i Solna tackar han för förtroendet genom att kräva fördubblad lön & gråta ut i media.
Dulees senaste ”mästerverk” är defenitivt den helt hysteriskt självokritiska hemsidan dulejohnson.com, där man absolut inte skall missa den underbara texten om Dulee & hans (enda?) kompis…

Stefan ”Hatten” Söderberg
Det var framför allt under förra årets silly-season som ”Hatten” värmde oss genom sina ständiga värvningskupper. Den ena ”storspelaren” efter den andra presenterades som ”klara” för AIK på klubbens officiella hemsida. Så långt var ”Hatten” kung i baren, det var bara det att ingen av de spelare som man ”värvat” i slutändan hamnade i Solna – utan allt som oftast hos klubbens stora antagonister…

Agbar Barsom
Agbar (& hans näsa) är mitt personliga ”wild card” i Hall of Fame. Hur man än vänder, vrider eller räknar finns det alltid minst en stor andledning att ta med honom i gänget.
Barsom är dessutom den ende spelaren som kan vara offside trots att han står i eget straffområde.

I Agbars fall väntar vi även med spänning på den ”stora premiären” för hemsidan barsom.com

Jag förstår om folk har invändningar mot utnämningen av Barsom, men beslutet är inte förhandlingsbart…

Publiktävlingen: Sverige- Paraguay

Personen på bilden har vunnit ett årskort till
IFK Göteborgs Allsvenska matcher 2007.

Erlings analys: Örebro

ALLSVENSKAN 2007 Inför den allsvenska starten så tar vi på Baraben.com tempen på samtliga allsvenska lag. Med hjälp av en motståndarsupporter till respektive lag lyfter vi ett antal frågor kring den allsvenska säsongen 2007. Turen har nu kommit till Örebro SK.

Örebros supporterprofil i "Erlings analys" är ingen mindre än den gamle blåvite hjälten Marino Ramberg. Han arbetar idag på marknadsavdelningen hos Örebro och här ger han sina åsikter om hur han tror att året 2007 kommer att utvecklas. På en fråga var "Marinho" egentligen har sina sympatier lämnar han ett öppet svar och låter meddela att de är utspridda över Sverige vid det här laget.

Vad är dina förväntningar på ditt lag för allsvenskan 2007, och vilken placering tror du ditt lag hamnar på till slut?
- Att vi ska bli ett stabilt Allsvenskt lag och vi kommer att hamna på plats nummer åtta.

Vilka är de mest spännande nyförvärven i år, och vad har du att säga om dessa?
- Rodevåg (Stefan, skyttekung från Falkenberg, reds. anm.) ser väldigt spännande ut och är stark i kroppen och snabb i vändningarna, Wikström är en stbil mittback som kommer tillföra en hel del styrka i mittförsvaret.

Skall vi hålla ögonen på någon speciell spelare i år? Kanske någon ung spelare som kan få sitt stora genombrott?
- Kristoffer Näfver kommer att bli ett problem för många lag och självklart även Nedim (Halilovic, ny bosnisk anfallare, reds. anm.) som kommer att göra ett och annat mål.

Vad är dina tankar kring IFK Göteborg i år?
- IFK är ett lag som jag tror väldigt mycket om, då de har sattsat mycket på framtiden, jag tror de kommer att vara topp fem och Marcus Berg kan mycket väl vara en blivande skyttekung. Jag vet även hur mycket Alex betyder med sitt engagemang och ledarskap.

Vilket lag vinner allsvenskan i år, och varför?
- Jag tror att Elfsborg kommer att försvara sitt guld, de har de rätta matchvinnarna, men jag höjer ett varningens finger för Kalmar FF som har en stabil defensiv och enormt duktiga brassar på topp.

ANALYS Inte mycket till matnyttig info från ”Marinho” där inte, det mesta får man ta reda på själv. Men så är det väl med allt här i livet, vill man ha något gjort så får man göra det själv. Hur som helst så är det inget som direkt får mig att höja på ögonbrynen när jag ser över Örebros trupp 2007.

Man har Kristoffer Näfver som IFK Göteborg var och ryckte i för ett par månader sen. Han valde dock att stanna och det skall nog ÖSK vara glada för. Näfver skall enligt rapporterna vara en teknisk och kreativ spelare. Tillsammans med gamle Seb Henriksson så är det nästan de profiler jag kan hitta hos närkingarna. Man har förvisso även Lars Larsen som rankades som supperettans bästa spelare förra året. Och så ska vi inte glömma målvakten Richard Richardsson som ju var hos oss så sent som förra året. Ska bli intressant att se vad Dubbel-Richard går för, om han bara får chansen.

Som alltid med nykomlingar så är det lätt att tippa dem i botten av tabellen, vilket är precis vad jag kommer att göra även här. Jag tror att ÖSK kan ta en del poäng av sina bottenkolleger, men att man får problem mot mer tyngre, etablerade allsvenska lag. Det blir en trettonde plats för Örebro i år.

Är du supporter till BP, Halmstad eller Gefle och vill komma med åsikter om ditt lag här i Erlings analys? Maila på erling@baraben.com

Fem fördömda namn

TVÅÅRSDAGEN Idag fyller Baraben.com två år. Det är vid födelsedagar lämpligt att tacka alla dem som arbetat med projektet, alla som hjälpt till, kommit med tips, skrivit gästkrönikor, läckt nyheter, sagt idiotgrejer i medierna och så vidare. Men jag tänker inte hålla ett tacktal som kronan på vår tvåårsdag. Istället så skulle jag vilja be ett antal personer att dra åt helvete som på olika sätt fått mig att bli spyfärdig under dessa två år.

Michael Wagner på Aftonbladet. Han påstod att jag hotade Mikael Antonsson genom att påpeka att Dennis skulle tackla skiten ur honom om han gick till Elfsborg. De två faktum att Dennis och Anton är nära vänner och att Dennis tidigare hade tacklat Jesper Blomqvist i hans svekcomeback valde Wagner att medvetet strunta i. Ett chockhot är ju ett chockhot. Kort sagt: Fuck off mister Wagner.

Dulee Johnson i AIK (dåvarande klubb BK Häcken). Drog stor skam över sin förening och hela den svenska fotbollen genom sitt svineri med misshandeln mot sin egen flickvän som lägsta punkt. Föga oväntat värvar patraskföreningen AIK den här kvinnomisshandlaren. Skönt att vi slipper se honom på kollektivtrafiken på Hisingen i alla fall. Kort sagt: Fuck off mister Johnson.

Mats Härd på Göteborgs-Posten. Den arrogans Härd visar mot det faktum att majoriteten av Göteborgarna faktiskt är blåvita och inte alls som i hans whiskeyframkallade dröm skinnvästprydda Gaisare gör honom förskräcklig. Under de senaste två åren har han systematiskt kastat skit på IFK Göteborg från första parkett i stadens största dagliga tidning. Han tillför sportjournalistiken ingenting och sprider en bild av göteborgaren som en arrogant, bitter och halucinerande individ. Kort sagt: Fuck off mister Härd.

Mats Persson, föredetting till klubbdirektör i Blåvitt. En person som aldrig borde ha värvats till föreningen men så gjordes det ändå. En person som aldrig borde fått leka fritt med Blåvitts ekonomi men gjorde det ändå. En person som öppet deklarerade att han saknade principer bör inte få en VD-roll, men fick det ändå. Get a grip? Du har ensam saboterat mer för Kamratandan, den blåvita supporterstoltheten och föreningens profil än spelarsveken av Andreas Andersson, Teddy Lucic och Jesper Blomqvist är tillsammans. Tiofalt. Kort sagt: Fuck off mister Persson.

Susanne Haby, moderat kommunalpolitiker. En kvinna som i debatten kring byggandet av nya arenan visade ett sällan skådat förakt mot folkligheten i sporten fotboll. Hon ville istället, på fullt allvar, att dessa drygt 250 miljoner skulle satsas på att bygga ett ridhus. Hon förstod inte varför fotboll som hade både Ullevi och Gamla Ullevi skulle få en ny "satsning". Vi övriga förstår inte varför Habys elitprojekt var nödvändigt när det finns en hel värld utomhus att rida i. Eller varför man inte kan göra pålägg av hästarna. Kort sagt: Fuck off fru Haby.