”Vi är ett stort fuck you till kvällspressen”

AVBYTARBÄNKEN I en serie av intervjuer kommer Baraben.com:s Markus Hankins att träffa nyckelpersoner inom Göteborgs fotbolls-, medie- och supportervärld. I dessa möten kommer allt från läktarkultur, spelsystem och sportjournalistik att ventileras. Först ut på "Avbytarbänken" är veckotidningen Göteborgs Fria Tidnings Sportredaktör John Pettersson.

Göteborgs Fria tidning är ett radikalt alternativ till dagspressen i Göteborg. På sporten pågår en kamp mot den traditionella sportjournalistiken.
– Vilken dag man än slår upp en kvällstidning så hittar man så mycket svineri med noll moral, säger GFT:s sportredaktör John Pettersson.

Med bara en hundradel av största konkurrentens läsare, begränsade resurser och en enda sidas utrymme i veckan tar Göteborgs Fria Tidning ställning mot normens sportbevakning.
Expressens göteborgska dottertidning GT producerar fler sidor sport på två dagar än vad GFT gör på ett helt år.
– Vi har mellan 16-32 sidor i bilagan varje dag. På sporten här i Göteborg är vi cirka tio journalister som arbetar heltid, säger GT-sportens ansvariga.
Det blir förstås svårt för John Pettersson att jämföra sig med de stora ”drakarna”.
– Att jag skulle göra det GP-sporten gör utrymmes- och tidsmässigt är som att en habil division fem-spelare jämför sitt spel med en landslagsspelare som Niclas Alexandersson, säger han.
På GP syns resursskillnaderna gentemot GFT extremt tydligt.
– Vi har tjugo personer som arbetar heltid med sporten. Sidantalet varierar mellan 12-20 sidor, lite beroende på vad som hänt, är budskapet från GP:s sportredaktion.
På Göteborgs Fria finns det tre heltidsanställda journalister. På hela tidningen.
Han säger att det handlar om att se saker ur ett annat perspektiv, att ställa sig frågan om man ska fungera som ett alternativ eller ett komplement.
– Vi frågar oss om vi ska täcka samma saker som GP eller om vi ska hitta nya perspektiv på ämnen som det redan skrivs mycket om.

Kvällstidningspopulism inget för GFT
Rent journalistiskt så tror John Pettersson sig ha potentialen och kapaciteten att producera material i klass med de stora tidningarna.
– Då är det klart som fan jag kan spela i ”Allsvenskan”. Jag kan nog lira i Premier League, motherfuckers, säger han med ett skratt.
– Men sen är det ju det där med att våra resurser är mycket mindre än konkurrenternas.
John Pettersson tycker inte att man måste skapa något provocerande eller radikalt för att fånga läsarens intresse, tvärtom anser han att det räcker med att skriva intressant.
– Den rosa pesten (Sportbladet) gör rätt ofta bra grejer i sin genre, oavsett vad jag tycker om
genren som helhet. Men vi ska inte driva en kvällstidningspopulism. I sport-sammanhang är det ju oftast ingen problematiserande eller ifrågasättande journalistik.
– Jag kan inte tänka mig att kalla en idrottare för ”frälsare” och tror att vi kan få läsare att välja oss just för att vi är ett tydligt alternativ till den här typen av journalistik.

Som att leda ett helt lag
När John Pettersson ser på sitt arbete i förhållande till GP:s och GT:s sportredaktioner så återkommer jämförelsen till att leda ett fotbollslag.
– Just nu är jag som tio av elva spelare, tränare, manager och materialförvaltare samtidigt. En av mina frilansskribenter är inte ens speciellt intresserad av sport eller att skriva om sport.
Är inte det som att värva dåliga spelare till din ”klubb”?
– Jo, men han "spelar" bra och som division fem-klubb har jag ju inga pengar att värva dyrt med, säger han och skrattar.
De många rollerna på planen kan liknas vid att han behöver ha en ganska bred kompetens.
– Jag är tvungen att kunna lite om allting. Jag har ju ingen som sitter och täcker fotboll åt mig, utan jag måste kunna allt själv. I den här veckan var jag tvungen att kunna lite om bowling, innebandy och bågskytte.
John Pettersson tror inte att han skulle ändra sin innehållsmässiga inriktning om han så skulle få jobb på Expressen eller Aftonbladet.
– När vi på GFT ägnar ett stort reportage på fyra tusen tecken åt fridykning på Valhallabadet så är det ju egentligen ett ganska stort ”fuck you” till kvällstidningarnas elitserietabeller i hockey.

Kvällspressen saknar moral
John Pettersson återkommer till sitt missnöje med kvällstidningarnas sport-bevakning.
– Det är ett problem att machoideal förknippas med just sporten. Att ha porrannonser, som exempelvis GT, är en låg väg att tjäna pengar på. Det fungerar inte för oss, trovärdigheten skulle rasa rakt neråt.
– Normen kring machoideal och sport är ju för jävliga. Men samtidigt så gör ju kvällstidningarna så mycket äckliga grejer.
– Vilken dag man än slår upp en kvällstidning så hittar man så mycket svineri med noll moral, jag tycker de går över gränsen hela tiden. Varje enskilt våldsdåd eller självmord blir snaskigheter som inte är av den här världen.

Han menar på att lågkvalitativ nöjesjournalistik smittar av sig till sportsidorna. Det går att skönja en viss bitterhet mot kändisjournalistiken som enligt John Pettersson sätter normerna för stora delar av journalistikens utseende idag.
– Allt det här med superchocker och hatattacker om enskilda incidenter som ger fyra helsidor är på sätt och vis något som spiller över från andra sektioner av kvällstidningarna, in i sportjournalistiken.

Enligt Tidningsstatistiken över 2006 har GFT idag en upplaga på 2000 per utgivningsdag att jämföra med GP:s 242 700.
– Men vi växer snabbt och om några år så kan vi vi där på "superettan" och nosa. Man måste ha höga ambitioner, säger John Pettersson.

Markus Hankins och Mikael Berg