Det primära problemet idag - precis som det varit i allt för många år nu - är att det inte finns någon tydlig spelidé. Spelare har värvats på grund av att de är "bra spelare". Inte för att de passar in i laget eller för att vi under en längre tid varit i behov av att införskaffa ett nyförvärv till en enskild position, då det inte redan finns tillräckligt bra alternativ där. Inte heller har vi använt oss av en värvningsstrategi där specifika egenskaper vi varit ute efter prioriterats. Nä, istället har Håkan Mild (som förutom alla innermittfältare han har på sitt samvete gjort ett oerhört bra jobb som sportchef för vår förening) gett förklaringen "Bra spelare behövs alltid i ett lag" när ännu en central mittfältare checkat in på Kamratgården.
Hur skall tekniskt skickliga spelare som Sam, Söder, Joel, Bojan, May, Sobralense och Mané (nåja) någonsin kunna prestera, när allt de får att jobba med är luftpastejer från eget straffområde? Inte ens Messi skulle lyckas i Blåvitt. Varför? För det finns inga förutsättningar att lyckas.
Vi är oerhört felbalanserade och som det ser ut nu kommer det också förbli så. Jag förstår bara inte varför det skall vara så svårt att välja ett spelsätt, och sedan följa det fullt ut, med allt vad det innebär (däribland nya rekryteringar). Antingen så värvar du in en David Elm-typ längst fram som faktiskt har en rimlig möjlighet att göra någonting konkret av en långboll, eller så satsar du fullt ut på bollskickliga spelartyper (som vi ju faktiskt har ganska många av) och hotar dina mittbackar med tjära och fjädrar om de slår långt. För min del kvittar det vilket alternativ av de båda vi väljer, då brottarfotboll och köttarspel kan vara minst lika vackert som Barca-lir i min värld, bara så länge vi väljer något av dem. För som det ser ut just nu så befinner vi oss i något grisigt mellanträsk, där långbollar skickas iväg gång efter annan mot spelare som inte har några som helst förutsättningar att behärska ett sådant typ av spel. Det fungerar inte. Och det skrämmer mig att det inte är någon där uppe på Kamratgården som insett samma sak. Du behöver inte vara ett geni för att kunna inse att långbollar på korta, tekniska spelare inte är en ekvation som går ihop.
Så vad skulle man då kunna göra rent konkret, sett ur ett mer realistiskt perspektiv? Bygga vidare. Bygga vidare på det spel vi fick se häromsistens mot Gefle.
Säga vad man vill om utfallet. 1-1 mot ett bottenlag är aldrig tillräckligt bra, även om matchen spelas på ett regnruskigt Strömvallen mot ett lag som vi rent generellt sett har svårt för. Men till skillnad från tidigare matcher i år (med två undantag), så fanns det åtminstone en tydlig spelidé. Det fanns lovande tendenser. För ovanlighetens skull fördelades ofta bollen vidare via fötter från Kjetil och Bjärs. Spelare som Sam, May och Jakob (!) började allt eftersom matchen gick ta för sig allt mer. När dessutom Mahlangu och Jakob bytte plats, så den förstnämnde för första gången den här säsongen fick ta sig an sina ursprungliga position som bollhämtare och fördelare lite längre bakåt i banan, ja då började det hända grejer. Jakobs insats påminde mycket om en Sebastian Eriksson i storform precis innan skadan borta mot Elfsborg 2011. Det fanns många goda intentioner från hans sida och enligt mitt tycke tog han sig an den något ovanliga positionen på ett mycket bra sätt. Med Jakob som släpande bakom Söder, eller som offensiv mittfältare i ett 4231 om ni hellre vill det, fick vi en annan tyngd. Han är duktig med boll (hade någon sagt det för tre år sedan hade nog de flesta vikt sig av skrattanfall), skicklig på att hålla fast den och invänta medspelare samt har ett bra skott som han antagligen kommer kunna nyttja på ett helt annat sätt om han tillåts ha en högre utgångsposition. Det såg lovande ut.
Även Salo stod för en gedigen insats. Hans eviga djupledslöpningar ger ytterligare en dimension i spelet, och i det långa loppet tror jag det är ultimat att ha en sådan spelartyp på ena kanten. Att han inte håller samma kvalitet som vår käre dansk gör är en annan femma, men det är i alla fall klokt att bestämma sig för en typ av spelare som skall husera på kanten, oavsett om förstaalternativet går sönder. Därför bör han få ytterligare en chans i nästkommande match mot gnällebro. Hade bara Salo varit lite giftigare när det kommer till sista tredjedelen, ja då hade han haft potential att bli en riktigt vass poängspelare. Vi får hoppas det släpper för honom framöver.
Uppdatering efter 2-1-segern mot Örebro
Eftersom jobb och lite annat kom emellan, så hann jag tyvärr inte färdigställa det här inlägget i tid innan matchen igår. Så därför blir det lite mer matchanalys på köpet.
Tre poäng! Tack för det.
Jag måste säga att jag är mer än nöjd med gårdagens match. Kritiken väller - av någon underlig anledning - fullkomligt över oss på diverse forum och liknande. Jag förstår inte varför. För närvarande känns det som det kvittar om vi spelar possesion-spel eller tjongar långt - klagomålen kommer oavsett.
Malmö hyllas till varje pris och lovordas match efter match. Detta utan att egentligen prestera någon vidare kvalitativ fotboll. Visst, de har ett utpräglat spelsätt, som emellanåt lyser igenom, och förs fram av en riktigt stark trio längst fram. Men så mycket mer än så är det inte. Nog för att de är skickliga och tar sina poäng, men även när spelet hackar och de inte alls presterar speciellt bra, så hyllas dem. Senaste gången de vann med mer än ett mål var i den andra omgången mot oss.
Det handlar inte om att jag vill trycka ned Malmö och förflytta fokus till irrelevanta grejer, utan snarare ge lite perspektiv på saker och ting. Vårt spel har under årets inledning varit allt annat än bra, men skall vi vara ärliga så har det inte varit så jävla dåligt. Hade vi gjort mål på frilägena i slutet mot Gefle och Elfsborg, ja då hade poängskörden sett helt annorlunda ut och vi hade för närvarande legat på en första plats i tabellen. Och detta trots att vi inte har spelat bra.
Lite perspektiv är viktigt.
Och matchen mot Örebro då? Jo, det såg ju riktigt bra ut. May tog för sig allt mer och briljerade som motor bredvid en hårt arbetande och passningssäker Gurra. Jakob gjorde mål för andra matchen i rad, och detta till följd av en av Salos alla hotande djupledningslöpningar. Sam Larsson, som förvisso fick kliva av tidigt i den andra halvleken, hade lekstuga med motståndarnas genomusla högerback medan Söder fortsatte visa sin skicklighet i bollmottagningsfasen och det tekniska spelet ute på banan. Att han sedan har en bit kvar när det kommer till avslutningsfasen (en bit är väl en ganska rejäl underdrift) är naturligtvis oroväckande, men å andra sidan har jag hellre en forward längst fram som är delaktig i spelet på ett bra sätt och som spelar bra, än någon som är helt osynlig men som pillar in lite bollar ibland. Förr eller senare lär det släppa för honom även denna säsong, och då kommer han redan ha farten uppe. För även om hans målfabrikation hittills inte varit på långa vägar tillräckligt bra, så går det inte enbart att beskylla honom för den magra målskörden. Det krävs att fler än en spelare i laget tar ansvar och gör mål när det behövs och därför vill jag inte - som många av er andra - hugga av fotknölarna på Robin. Sedan får man inte heller glömma att han faktiskt gör en fin assist idag och är den som skapar straffen.
Att han dessutom tidigare under säsongen bara fått långbollar att jobba med gör ju inte det hela enklare. För hur skicklig han än är vad gäller spelet på backen, så spelar det ingen roll när han tidigare bara fått försöka stångas mot femton centimeter längre mittbackar hela tiden. Det är som jag var inne på tidigare orimligt att förvänta sig någonting av honom i ett sådant typ av spel. Men nu, när bollen börjat rullas på backen och spelet förflyttats till motståndarens planhalva istället, så är jag fullt övertygad om att även målen kommer börja trilla in. Han har det i sig och med lite arbetsro och hjälp från övriga medspelare så kommer han inom en snar framtid börja näta mer regelbundet.
Sedan vill jag även passa på att hylla Mackan. Om man bortser från hans osäkerhet vid fasta situationer, så finns det ingenting man kan anmärka på. Han har verkligen gått in och tagit chansen och med ett gäng fina parader samt en fin blick för spelet (läs alla snabba utkast, något man saknat sedan John tog över), så har han bevisat att han på riktigt kan konkurrera med Alvbåge framöver. Skönt värre!
Nä, jag börjar på tillbaka hoppet nu. Tänk vad mycket två skapliga fotbollsmatcher kan göra för en supporter. Det är bara att hoppas att Stahre vågar fortsätta på den inslagna vägen och ge det här spelet en vettig chans. Nu får dessutom Salo och gubbarna en möjlighet att vila upp sig ett tiotal dagar innan det är dags för Jyrgården på Tele 2. Tre viktiga poäng står på spel och för att inte tappa mark mot övriga toppkandidater krävs det en vinst. Förhoppningsvis är dessutom Vibe tillbaka tills dess och i sådant fall lär det minst sagt bli hård konkurrens om de offensiva positionerna.
Ha d. gött alla och njut nu av tre goa poäng ett tag. Det är vi väl värda.