GÄSTKRÖNIKA. I dag välkomnar vi återigen Markus Dahlström som serverar oss en gästkrönika om sin syn på den Blåvita truppen. Vill du delge dina åsikter eller tankar i form av ett kåseri, en krönika eller en analys? Maila oss din text eller din bild till kontakt@baraben.com så kan den bli publicerad här - på Fotbollsgöteborgs största och bästa blogg!
I början av året 2014 skrev jag en krönika om IFK Göteborgs anfallssituation. Nu, cirka två och en halv månad senare ska jag göra ett litet försök att följa upp detta. Min drömvärvning i januari hette Mikael Boman. Även om jag fortfarande påstår att Boman hade bidragit med bra spel i anfallet måste jag säga att till skillnad från i januari är jag mycket positiv till vår forwardsuppsättning. Man kanske inte ska sticka ut hakan för tidigt, men Malick Mané känns onekligen spännande.
Jag tycker att Lasse Vibe har visat att även han är att räkna med framåt. Gällande Robin Söder är han i mina ögon den av anfallarna som imponerat minst under försäsongen, trots de fem målen mot Hudiksvall i Svenska Cupen. Även om jag är besviken på Söders prestationer hitills tycker jag att han i sina bästa stunder är en bra anfallare som säkerligen sett över hela säsongen kommer att bidra med en del bra prestationer. Gustav Engvall forstätter att imponera stort i U21-Serien och det är förhoppningsvis bara en fråga om tid innan han tar det sista klivet och kan hålla liknande nivå även i A-laget. Det finns helt klart talang hos Gustav. För att sammanfatta anfallet tycker jag definitivt att det finns tillräckligt med kvalitet för att kunna tro på en ljus säsong.
Jag tänkte dessutom ta mig friheten att framföra mina tankar om de övriga lagdelarna. Jag går vidare till mittfältet som jag rankar som vår absolut starkaste lagdel. I mitt tycke ska Blåvitt använda sig av Jakob Johansson samt May Mahlangu (om han håller den nivå som förväntas) som ”vanliga” centrala mittfältare. Framför dem vill jag se Philip Haglund i någon slags "nummer 10-roll". Detta delvis för att utnyttja Smedberg Dalences inläggsfot bättre då Philip Haglund skulle bli ett större hot med en högre utgångsposition. Men också för att jag tror att det skulle vara slöseri att använda May Mahlangu i rollen som nummer 10 då jag tror att han i alla fall i vissa matcher skulle ”försvinna”, främst i de matcher där Blåvitt inte har kommandot och bollinnehavet. Jag inbillar mig också att en av Mahlangus styrkor är att hämta boll relativt långt ner i banan och sätta igång ett högt bolltempo. Vilket gör att han skulle passa bra bredvid Jakob centralt på mitten.
Jag skulle alltså gärna se att Blåvitt spelar med en 4-4-1-1-uppställning. Yttermittfältet tycker jag ser riktigt bra ut även det. Sam Larsson känns som en av de allra mest givna i dagens IFK Göteborg. Till höger däremot är konkurrensen tuffare. Martin Smedberg Dalence har sett mycket bra ut på försäsongen men eftersom jag hoppas att Malick Mané ska visa sig vara tillräckligt bra för att vara självskriven på anfallsplatsen hoppas jag att Lasse Vibe i första hand ska konkurrera till höger på mittfältet. Om så blir fallet har vi en tuff kamp mellan Lasse och MSD om högermittfältsplatsen. Att det är tuff konkurrens ser jag dock inte som något negativt då spelarna som slåss om platserna måste höja sig lite extra och prestera riktigt bra, vilket är bra för IFK Göteborg. De spelare som jag nämnt ser jag som de som i första hand ska spela. För den sakens skull ska man inte glömma spelare som Allansson, Bojanic och Nordin Gerzic som också är riktigt bra fotbollsspelare. Vi har minst sagt en spännande uppsättning på mittfältet. Det är upp till Micke att få ut max av dessa förutsättningar. Precis som jag sa om anfallet, kvalitet finns det onekligen.
Jag fortsätter med försvaret där jag anser att det inte ser riktigt lika ljust ut. De finns tillräckligt med kvalitet för att komma till spel med en riktigt bra fyrbackslinje. Jag och Stahre är väl överens om tre av dessa i alla fall. Ludde, kjetil och Bjärs kommer spela, inget snack. På högerbacksplatsen tycker jag dock att Emil Salomonsson borde vara given! Men Stahre tycks märkligt nog satsa på Adam Johansson. Jag har inte mycket mer att säga om det än att i mina ögon ska Emil gå före Adam alla dagar i veckan. Jag är inte orolig över de fyra som kommer spela i ett första läge. Det som oroar är att det ser sämre ut bakom dessa 4-5 försvarare. Med all respekt för Hjalmar. Det bara att säga som det är, han har sett sina bästa dagar. Jonathan Azulay kommer vad det verkar hålla till på Östersunds mittfält i år dit han kan komma att lånas ut. Det finns anledning att tycka att ett nyförvärv är behövligt för att spetsa till konkurrensen. Gustav Svensson kanske?
På målvaktsfronten tycker jag inte att det finns speciellt mycket att säga. John Alvbåge är en av seriens bästa målvakter, kanske den bästa. Stabil, trygg och säker. En målvakt som gott och väl räcker för att ta guld. Bakom honom har vi Marcus Sandberg som inte är en fantastisk målvakt, men i Allsvenskan är det svårt att ha en mycket bättre målvakt än så som tydlig andramålvakt. Jag ser hellre att vi har en förstamålvakt och en tydliga tvåa än två jämnbra målvakter som får förtroende båda två med jämna mellanrum. En skadefri John Alvbåge står i Blåvitts mål 30 matcher vilket känns mycket tryggt.
Visa färg!
Markus Dahlström
