FRAMÅT. Från att
allsvenskan i perioder gått trögt som ett intercitytåg har vi nu gått i en fas
där det går lika snabbt som ett japanskt magnettåg. Matcherna denna veckan
avlöser varandra och champagnen får vänta och omvandlas till energidryck. För
på torsdag ska vi spela fotboll igen.
Det är en match som precis som alla andra matcher ger tre poäng. Tre oerhört viktiga poäng. Tre
poäng som tas på precis samma sätt som gårdagens. Med kamp, spets, kramp och
långa inkast. Kanske är det jag, men denna matchen är jag livrädd för. Det är
ett av två lag vi har kvar att möta som har någonting oerhört viktigt att slåss
för: Sin överlevnad i allsvenskan.
Om spelarna på torsdag kommer ut till ett halvtomt Gamla
Ullevi sänder det en tydlig signal, att vi tycker att de ska fixa det utan vår hjälp. Det kan
vara en psykologisk effekt som kan vara avgörande för vinst eller annat
resultat. När all press ligger på våra axlar kan ett Gefle jävlas. För om ett
redan utraderat syrianska kan skrälla borta mot Helsingborg med en man mindre i
24 minuter så kan Gefle gör detsamma.
Om vi inte ser på matchen på precis samma sätt som vi såg på matchen igår.
Se till att skapa en inramning på torsdag som inte
talar om att det är Gefle som står på andra sidan. Tala om för våra spelare att
motståndarlaget är oviktigt. Att antalet åskådare och ljudvolymen bär laget till att färdas i flera hundra kilometer i timmen mot den buss som kommer stå utplacerad.
Att hela arenan kommer leva igen.
Denna gången har vi
inga antagonister att sjunga mot. Men vi har ett SM-guld att sjunga för och då
är matchen på torsdag exakt lika viktig som den vi igår bevittnade. Ge mig en anledning till att det inte ska bli fullsatt på torsdag efter tre säsonger utan chans. En enda anledning. Nej, just det. Nu satsar vi på #FullsattMotGefle