Revansch. Idag är
dagen då den där dagen ska sopas under mattan och bytas ut mot underbara dagar. Det
är dagen då Poseidon ska göra sig redo för fest i november. Det är dagen då IFK Göteborg ska
göra allt för att plåstra om sina egna sår och tala om för sin motståndare att årets party är inställt.
Vi pratar fortfarande inte om det för att det smärtar för
mycket. Vi pratar inte om det för att guldet blev till sand. Men när vi idag
tar oss an dem gör vi det med högt huvud och tro på att den där veckan i
November var en engångsföreteelse. Där förlorare har blivit vinnare och där
andraplatser och sjundeplatser tillhör en förgången tid.
När Poseidon sjunger och Gamla Ullevi exploderar talar vi i
samma sekund om att vi har ett hopp och en tilltro till vår förening. Vi
tröstar i motgång och vi för fram dem till framgång. Dagen har så mycket mer än
en guldstrid på agendan. Vi har möjlighet att spela bort dem, som de en gång, på
samma plats spelade bort oss från det ädlaste. Men framförallt har vi ett övertag när vi går
ut på planen. För alla spelare, ledare och supportrar runt föreningen vet att
vi är Sveriges i särklass största förening. Det höjer våra huvuden av stolthet och vi agerar utifrån det.
Aikarna påstår att de är överallt. Men jag har inte sett det
i sportsliga framgånger och det är det som räknas. Jag tänker ofta på de framgångar som gjort att vi i framtiden kommer pryda vårt bröst med två gyllene stjärnor. Dit kan vi komma betydligt närmare vid en seger idag.
När vi kastar våra glas gör vi det av glädje till skillnad
mot aik som gör det av sorg. Ikväll händer det som vi längtat efter i fyra år, så gör din del. För inga spelare, ledare eller supporter ska gå hem och tänka ”vi
kunde gjort mer” för idag ska vi ge allt.