På gång


måndag 15 september 2014

Matchtankar - ellos borta, 14/9

ANALYS. En rejäl baksmälla. En måndag med grusiga ögon och ett ego kantat av smärtsamt påtaliga vibrationer. En brun sörja i ett extremt oorganiserat kaos. En man och hans team som återigen ställer (fotbolls-)sverige i ett mörkt mörker. En tunnhårig pajsare med röda kläder signerat Stefan. Johannesson. Vi såg en match utspelas på det värsta av underlag, med en badboll som rekvisita. Plastiga skarvar ej värdiga en liga som ska representera det högsta skiktet av svensk fotboll. Pinsamt är ordet.

Riktigt, riktigt trevliga första 45 med ett extremt kontrollerat aggresivt offensivt försvar där vi pressar högt på bollhållare och får fram misstag av postorderreklampelarna gång efter annan. Ett resolut och unisont kollektivt arbete som visar på att blåvitt är extremt tunga att möta, även på ett balkongräs från Cellbes senaste katalog. Första halvlek innhöll mycket trevligt, förutom ett, eller flera mål från vårt håll. Det rasande spelet, ackompanjerat av ~1500 extremt röststarka rättrogna, borde helt klart ha belönats med åtminstone en balja från antingen Engvall eller vår danska skytteligaledare.

Jag satt (dessvärre) hemma framför teven och funderade hur jag skulle kunna uttrycka ett resolut gnäll, men kunde i halvlek inte trycka på några speciella punkter som gjorde mig mer förbannad än i tidigare matcher. Det skulle ju dock ändras i andra. Tycka vad man vill om viss ineffektivitet från några spelare, några sämre närkamper eller mindre väldistribuerade inlägg, men gnället nådde inga gränser i 67:e när Stahre bytte ut en anfallare och slängde in Gurra (S) för att satsa på 0-0. För att "säkra" och spela på ett nytt kryss.

Visst, det kanske inte var ett helt värdelöst drag såhär med facit i hand, däremot stör jag mig på så innihelvete mycket på själva grejen. Inget ont emot Pumas grabb, inte alls. Däremot, fegheten, medelmåttigheten, känslan, signalerna och rädslan för att förlora. Återigen, det föreföll sig ändå, till slut, som ett rätt okej byte, men där och då, då kändes det återigen som: "vad i hela jävla helvete sysslar karljäveln med? Inte nu igen!".

Ska man då koka ner matchens sista beståndsdelar i den horribla avblåsningen på Emils (jävlar så bra han är idag också) genomstickare på Vibes fina passning eller kapningen av May på övertid hamnar ändå mitt fokus på mannen i rött. Visst, hellre fria än fälla om man inte är säker (ej då applicerbart på offsideavblåsningen, såklart), men när, jag undrar NÄR ska detta någon gång gagna oss? Ska inte skylla resultatet 0-0 på domarteamet fullt ut, det vore kanske direkt felaktigt och exeptionellt lipigt, men, i situationen på May kan Johannesson (eller någon av hans kamrater på linjen) KNAPPAST se att ellosspelaren är två millimeter på bollen innan May flyger i polymergranulatet. Aldrig någonsin. Den var ju fan till och med tveksam på reprisbilderna.

Han vågar helt enkelt inte avgöra matchen. Eller åtminstone bli den liraren som på något sätt påverkar matchens utgång. Noll noll är mer fair i en match som bytte chanser med varandra. Det är åtminstone min högst personliga partiska och subjektiva reflektion av Johannessons tillkortakommanden. Tycka vad man vill, men när i helvete ska idiotin få ett slut? NÄR ska vi få något "gratis" eller åtminstone billigt med oss? Kanske nästa säsong. Då jävlar.

Några korta från matchen då:

+ Emil. Jävligt bra insats igen.
+ Adam. Faktiskt. Trodde att vi skulle få en ickevänsterkant med konstig balans. Icke. Adam var grym.
+ John. Visst, blandar och ger lite luriga grejer, men jävlar vilken enhandsparad. Vår målmand ska tacka bestefar för inkasserad nolla.
+ May. Den gubben med boll (även med badboll på balkonggräs!). Sjukt.
+ Trycket. Publiken. Blåvita fans. Underbart.

- Ett. Kryss. Till.
- Fortsatt 4p upp till ellos.
- VARFÖR byta ut en anfallare? Våga vinna. Släpp medelmåttigheten.
- Våga skjuta! Våga avgöra. Släpp missarna Lasse och tänk bara mål, mål, mål!
- Plast.

Nu finns det inget annat än att vi, tillsammans, sluter upp till ett unisont jävla herrejössesstöd på #fullfredag mot Gefle. Det finns inte många ursäkter som godtas för att inte vara på plats. På fredag krossar vi gefle. På fredag vågar vi vinna. På fredag visar vi att vi är folkets lag. Våra färger är blåa och vita. Inga andra. Och, på fredag spelar vi fotboll på gräs.