På gång


måndag 31 mars 2014

Fotbollens änglar och demoner

UPPLADDNINGSKRÖNIKA. Gårdagkvällen kastade långa skuggor över den allsvenska premiären, och fortsätter att göra så idag, dagen efter mordet, då vi ska påbörja en ny säsong med att färdas in i vad som brukat benämnas som mörkrets och hatets plats. Men gårdagen bevisade att mörkret och hatet inte har en enskild plats, utan går med oss och visar sig de ögonblick vi ger upp vår mänsklighet. Flaskor och andra tillhyggen har kastats av många människor, människor i vår närhet, och även om vi hittills varit utan olyckor så är den springande punkten att liv har riskerats, och i går riskerades det en gång för mycket.

Hur reser vi oss från det här? Vad kan vi göra av premiärmatchen på Vänskapens Arena i kväll? Utöver tre poäng, vad finns av värde att hämta och behålla? Jag tror att svaret är detsamma som har hållit fotbollen flytande trots år av våldsamheter i relation till sporten. Jag tror att svaret finns i vad fotbollen kan ge oss, och utmanar oss till inför varenda match. Det är en utmaning gammal som Nya Ullevi, gammal som Älvsborgs fästning och som uttrycks gång på gång i den två tusen år gamla Bibeln, varje gång en ängel dyker upp:

Var inte rädd.

Att gripa till våld och hot om våld är vad som sker inom en rädd människa, en människa på flykt undan yttre situationer, eller kanske ytterst sig själv. Fotbollen ställer upp ett motståndarlag, men precis som vi sett under de senaste fyra säsongerna, med ett klimax under guldjakten i höstas, så bor den största motståndaren alltid inom oss själva. Osäkerheten, rädslan, tvånget till våld eller flykt som följer av det, passiviteten och reaktionskravet som ersätter den egna handlingskraften, är alla del av att vika ner sig. I Helsingborg under helgen vek människor ner sig för sitt inre. I kväll, på den arenan där det betyder mer än någon annanstans, så måste vi stå upp gentemot oss själva. Men vi gör det tillsammans.

När Jakob Johansson går ut i kväll kommer vi sjunga och jubla. Vi gör det inte för att ersätta våldet mot motståndarsidan, utan för att ge kraft och stöd och mod och styrka åt både hans kamp och vår egen. I kväll löper Lasse Vibe rakt mot rädslans käftar, utan andra vapen än sin inre spelglädje, segervittring och ett aldrig utdöende hopp. Det är där passionen ska bo. Det är där vårt slagfält är. I kväll ska vi möta rädslan och osäkerheten, och de ska ge vika. I kväll ska inte ett föremål flyga och inte en människa vara rädd, för i kväll är vi änglar, och i kväll ska vi segra.

// John

Fotnot: Vår skribent John befinner sig för närvarande i Kina för studier. Då Kinas version av internet inte tillåter åtkomst till bloggverktyget publiceras hans blogginlägg från redaktionens gemensamma konto.