Vägen till SM-guldet

OPTIMISM. Det är ett tag sedan jag skrev något här på bloggen. Jag minns inte exakt, men det var nog någon gång i början av förra säsongen, back when May kysste klubbmärket och vi inte var bäst i Sverige. Jag vet faktiskt inte riktigt varför det har blivit så heller. Svårt att hitta inspiration, antar jag. Svårt att hitta saker att skriva om. Men så idag, efter tafatta och klåpiga 0–0 mot IFK Norrköping, så kom den bara. Rastlösheten. Galenskapen. Den omättliga hungern efter gnäll.

Jag hade tänkt gnälla på Ankersen. För visst, missa en straff kan typ vilken spelare som helst göra. En felträff, en riktig superräddning eller bara lite taskiga marginaler. Sådant händer. Men sättet han gör det på. Egentligen är det en perfekt kopia av det ofattbara klanteri och slarv som Seb ägnade sig åt i den där andra toppmatchen mot Djurgården för någon månad sedan. Man kan tycka att både en och annan borde ha fått sig en tankeställare efter det. Det är liksom lite utav en lektion 1A för en professionell fotbollsspelare som ska slå en straff, att inte bredsida den tafatt på exakt samma ställe som han slog sin senaste. För självklart, förutsatt att Mitov-Nilsson har gjort sitt jobb som målvakt, så har han redan gått igenom det här scenariot i huvudet. Han har sett Ankersens straff mot Gefle under uppehållet och vet precis var den gick. Och således är det väldigt sannolikt att det är precis dit han kommer att chansa. Som han gjorde.

Jag hade tänkt gnälla på fler saker också: Lennartssons val av straffskytt, Vibes tendens att alltid göra det enkla svårt just nu (Hallå, vad sägs om att rulla in gratisfriläget i bortre?) och truppens allt mer uppenbara brister. Och så vidare. På det mesta, helt enkelt. Vad som än dök upp i huvudet.

Framför allt hade jag tänkt gnälla på hur vi, som ett resultat av två helt olika sorters klantarselinsatser de senaste omgångarna, helt plötsligt inte är i en så komfortabelt serieledning längre. Och det här som såg så bra ut. Sju poängs marginal ner till tvåan med halva serien spelad var liksom inte ens en drömsk utopi – det var en fullkomlig rimlighet – i halvtid uppe i Sundsvall för en vecka sedan. Att vi skulle lyckas stänga den där matchen och ta de där tre poängen och sedan slå Peking av bara farten inför ett fullsatt Gamla Ullevi. Klart det hade kunnat och till och med borde ha blivit så. Och fatta sitsen då! Hur vi mer eller mindre hade tvingat de jagande lagen under oss till bragder i match efter match för att de inte skulle riskera att tappa kontakten helt. Den pressen, liksom. Den obeskrivligt underbara situationen, där vi hade kunnat åka till Norrköping nästa helg och kryssa och känna att vaddå då, vi är ju fortfarande helt ensamma här uppe i toppen.  

Ja, så där hade jag tänkt hålla på. Gnäll, gnäll, gnäll. Usch och fy. Men sedan ändrade jag mig. För ärligt talat, vad skulle det göra för gott? Det hade knappast gett oss de där "förlorade" poängen tillbaka. Det hade knappast genererat hopp och framåtanda hos varken straffmissande spelare eller misströstande supportrar. Och i den mån gnället ändå behövs, kanske framför allt i egenskap av mental smärtlindrare, så fyller ju självutnämnde gnällprofessor emeritus Henrik V (som i ”Viktig”) Svensson redan ut den terapifåtöljen med den äran här. Nej, det fick bli något annat. Något lite mer uppfriskande. Så jag bestämde mig för att kasta mig ut i unchartered territory och ge mig på en lite mer birgerstamsk (för att köra vidare på inslaget interreferensspår) approach. Jag bestämde mig för att testa optimism.

För visst fan är allt inte nattsvart. Vi (jag) får inte glömma att vi faktiskt mötte ett av Allsvenskans bästa och mest formstarka lag igår, som imponerade stort hemma mot Malmö så sent som förra omgången. Och på tal om Malmö så var det ju inte direkt som att vi fick 3–0 i röva av rövgänget Röva på hemmagräs. Inte alls, faktiskt. Vi har fortfarande seriens överlägset bästa försvar. Vi har fortfarande kvalitéer och intentioner. Och viktigast av allt: Trots att det nu lutar åt att det kommer vara vi snarare än våra rivaler som kommer att tvingas till en och annan halvbragd under hösten – som kommer att spela med kniven mot strupen och allt att förlora – så leder vi trots allt Allsvenskan, och även om hindren växt en aning de senaste två omgångarna så ser återstoden av vägen till guldet fortfarande relativt framkomlig ut. Eller vad säger ni? Bara för att exemplifiera, så skulle följande resultatprotetia gott kunna räcka för att vi ska ligga kvar på första plats i tabellen när säsongen summeras i höst:

IFK Norrköping (B): 0 poäng
Plast, EL-fokus och en skicklig motståndare. Torsk här.

Falkenbergs FF (B): 3 poäng
Den berömda tillbakastudsen. 8–0, minst, trots Falkenbergs nypumpade muskler i och med Allsvenskans fnissroligaste sponsorkontrakt med Falcon Alkoholfri.

Örebro SK (H): 3 poäng
Gerzic och Logi gör än en gång (lex Elfsborg borta och Malmö borta) sitt för att guldet ska hamna i Göteborg.

Malmö FF (B): 0 poäng
Vid ställningen 0–0 i 89:e får Malmö en feldömd straff, som Rosenberg lyckas snubbla i famnen på Alvbåge. Så kan vi ju inte ha det, tänker [insert valfri allsvensk domare] och tar bollen från John och lägger in den i mål. Noll poäng och hem igen. Men Rosenberg, han är jätteglad!

BK Häcken (H): 3 poäng
Myth busting, i vanlig ordning.

Åtvidaberg (B): 1 poäng
Höstens Sundsvall borta.

Gefle IF (H): 3 poäng
Japp.

Helsingborgs IF (B): 3 poäng
Okej, den här är lurig. Men ett Helsingborg i ingenmansland ska man allt klara av om man ska ta guld, även om det är på bortaplan och deras Guild Master Darijan skulle ha lyckats levela upp formen några snäpp.

Hammarby IF (H): 3 poäng
Se "BK Häcken (H)".

IF Elfsborg (B): 1 poäng
Betydelsen av den här matchen kan verkligen inte överskattas. Mycket kommer att avgöras på Borås Rusta-fyndade balkongmatta. Framför allt om något av lagen lyckas vinna, vilket de enligt klassisk allsvensk logik i kombination med ovan nämnda förutsättningar då så klart inte gör. Alltså kryss.

Halmstads BK (H): 3 poäng
Självklart.

Djurgårdens IF (B): 0 poäng
Plast. Panik. Pissmatch.

GIF Sundsvall (H): 3 poäng
Nu gör vi två förstahalvlekar, och vinner med rimliga 4–0.

AIK Solna (B): 0 poäng
Det skiter sig på något sätt. Etuhu gör väl hattrick eller något.

Kalmar FF (H): 3 poäng
Klassisk 2–1-vinst efter en sen (och betydelselös) Kalmar-reducering. Typ.

Självklart är jag inte så övermodig att jag tror mig kunna förutspå utgången i varenda match. Det kan ju inte ens Nordin, uppenbarligen. Men det här ger ändå en ganska bra överblick av vad som kommer att krävas av oss i höst för att vi ska lyckas vinna det där förbannade guldet och återställa ordningen i leden. Och även om alla resultat inte stämmer: Skulle vi inte ta den beräknade trean mot, säg Helsingborg, så får de poängen helt enkelt hämtas in någon annanstans. Gärna mot Elfsborg. Men nog om dessa eventualiteter. Resultaten ovan skulle innebära ytterligare 29 poäng att addera till de 34 vi redan har. 63 totalt alltså. Tack vare Malmös och AIK:s (som båda lär vara starka under hösten) återkommande sjabbel under våren, Norrköpings förmodade uppvaknande ur vårens superformdröm och Elfsborgs baneplanta Poaceae AKA naturgräs AKA gräs så kan det mycket väl vara tillräckligt. Titta bara här:

Elfsborg, 31 poäng
Om vi förutsätter att vi inte klår pannbandsmusketörerna från Boureause (eller något annat lag i toppen) på målskillnad, trots våra 8–0 på Falkenberg, så får de högst dubbla sin poängskörd om mästarplanen ska gå i lås. 14 tappade poäng är alltså vad som krävs. Och det kommer att lösa sig i följande matcher: AIK borta (-3 poäng), Hammarby borta (-2), Kalmar borta (-2), Malmö borta (-3), oss hemma (-2), Helsingborg borta (-2) och kanske till och med något litet extra poängtapp mot Häcken borta eller så bara för att götta till det lite extra. 

Norrköping, 31 poäng
Norrköping ligger i nuläget på samma poäng som Elfsborg och behöver alltså även de tappa 14 poäng. Voilà: AIK hemma (-3 poäng), Åtvidaberg borta (-2), Kalmar borta (-2), Djurgården hemma (-2), Elfsborg borta (-3) och Malmö borta (-3).

Djurgården, 29 poäng
Tänker faktiskt inte ens unna kisarna från söder om Söder en analys. Är övertygad om att de kommer göra sig till åtlöje på ett eller annat sätt under hösten och ramla ur guldstriden.

AIK, 27 poäng
Om vi gör vårt enligt ovan så behöver AIK, med sina 27 inspelade poäng, bara tappa tio till. Det kommer de säkerligen att göra, förslagsvis i följande matcher: Helsingborg borta (-3 poäng), Djurgården hemma (-2), Gefle borta (-2), Hammarby borta (-3) och Malmö hemma (-2).

Malmö, 26 poäng
Sist men inte minst, tvåstjärnegossarna från Malmö. 26 patetiska poäng har det blivit för #stackarsallsvenskan-gänget under våren, med poängtapp mot Falkenberg borta, Örebro hemma samt en riktig knock av öagänget Häcken som givna höjdpunkter. Förutsatt de kalkylerade resultaten ovan behöver Malmö alltså bara tappa futtiga nio poäng under hösten för att IFK Göteborg ska stå som segrare av Allsvenskan 2015. En vanlig säsong hade Nordens och världens bästa fotbollslag självklart tappat noll. Men som tur är för oss är det här inte en vanlig säsong. Malmö har nämligen inte tid att åka land och rike runt och spöa skiten ur oss andra korpgäng i jakt på någon futtig SM-buckla, för de har viktigare saker för sig. De ska nämligen spela Champions League. Igen! Och då kan det lätt bli så här: Örebro borta (-2), Häcken borta (-3), Helsingborg borta (-2), AIK borta (-2) och Hammarby borta (-3).

Så där ja. Nu vet jag hur optimism känns. Och ni, ni vet hur guldet ska lyckas leta sig hela vägen tillbaka dit det hör hemma i höst. Något att skriva ut, sätta upp på kylskåpet och bara bocka av omgång efter omgång. Men kanske framför allt något för både mig och er att plocka fram om en vecka, när den snöpliga förlusten mot Norrköping är ett faktum och behovet av att tapetsera internet med poänglöst gnäll återigen tränger sig på.

Tack för ordet och ses på guldfesten!

/ @johannerman