På gång


lördag 30 juni 2012

Efter 6,5 år lämnar jag BaraBen.com

AVSKED. Det har blivit dags att säga adjö efter över sex långa år med BaraBen.com. Det känns lite vemodigt men samtidigt helt rätt med tanke på vad jag behöver göra och fokusera på framöver. Egentligen kan det tyckas lite fånigt med denna text då jag knappt skrivit något senaste tiden, och inte synts särskilt frekvent i Kanal Glenn sedan vårt lyckade läger i mars. Jag vill ändå passa på att säga ett par ord innan jag kastar in handduken.

Först och främst vill jag tacka hetsmästaren själv, Markus "Frankie" Hankins, för att han plockade in mig en gång i tiden. Hankins är en maskin som får alltid har hundra olika idéer och brukar se till att få några av dem genomförda. Utan hans insatser som grundare och driven bloggchef hade aldrig bloggen blivit vad den blivit idag. Ibland, eller rätt ofta, har vi haft olika åsikter om saker och ting, men vi har alltid haft respekten för varandras åsikter. Det kan vara nog så viktigt att komma ihåg. Till exempel i vardagliga livet när man håller på olika fotbollslag eller när man har olika åsikter om vilket lag som spelar bra, dåligt, tråkigt eller roligt. Kanske också när man spelar match och vinner eller förlorar. Ha olika åsikter, var sur när du förlorar eller glad när du vinner stort - men ha alltid kvar respekten för din motståndare. Nåväl.

Min tid här på bloggen har varit fantastisk och jag säger som Bebben - jag har njutit av varje sekund med Blåvitt. Likväl har jag också, precis som många läsare, sett hur bloggen har tappat i tempo stundtals de sista åren. Detta beror självklart mycket på att Frankie själv inte haft tid att leverera hets i både stor mängd och ofta med väldigt hög kvalité. Sen om man skall vara ärlig har vi väl inte lyckas med att föryngra laget med talanger heller. Många av oss som varit med länge gör helt andra saker idag än för några år sen och känner att tiden inte räcker till. Har man dessutom skrivit och gjort intervjuer i ett par år så kommer man till slut till en punkt där man känner att man gjort det mesta. Åtminstone känns det så för mig.


Första Kanal Glenn Studio-sändningen 2009
Jag hade älskat att se bloggen leva vidare och att det kommer in nya skribenter som bidrar med både kvantitativa och kvalitativa texter och bloggposter. Helst både och såklart. BaraBen behöver det, och Blåvitt behöver det. Tänk att vi har postat 6340 poster fram till dagens datum, på de över sju år som bloggen funnits. Vilket jävla drag ändå, och vilken enorm marknadsföring för Blåvitt! Den kärnan som alltid läst BaraBen behövs också, för hur hade det varit att gå till ett Gamla Ullevi när Blåvitt spelar med bara "evenemangssupportrar"? Utan folk som är engagerade, utan klacken... Det hade inte varit roligt alls. Föreningen IFK Göteborg gör ett bra jobb med att locka ny publik men dom kan inte göra det som vi supportrar kan.

Med risk för att låta dryg så kanske det är så att vi varit lite för bra på BaraBen. Kanske har vi skrämt bort folk från att bli skribenter då man inte tror att man kan tillföra något till de många gånger fantastiska texter, bilder & videos som publicerats. Eller så har folk blivit för bekväma helt enkelt. Jag vet att ALLA som sitter där ute och följer Blåvitt i vårt och torrt har åsikter. Stora som små, supporters såsom spelare. Det är tråkigt att inte fler vågat eller velat skriva genom åren för tänk vilket drag vi hade kunnat få kring IFK då. Ni som känner att ni har något att bidra med, maila kontakt(at)baraben.com och sätt igång! Sitt inte där hemma och alltid förvänta er att någon annan skall göra jobbet. Vad vore en klack om bara ett par personer sjöng? Vad vore en arbetsplats på 25 personer om bara 5 personer arbetade? Vad vore ett fotbollslag på 11 personer om bara 3 personer kämpar och resten står still och tittar på?

Många med mig är det såklart som vill att Gamla Ullevi skall vara en arena som alltid är fylld när IFK spelar, för mig har det alltid varit något slags "mål" med det jag gör. Jag ville hjälpa till att skapa hets, att få folk sugna på fotboll och gå och se Blåvitt på plats. På så sett hjälper jag också föreningen att må bättre ekonomiskt och få större möjligheter att skapa ett bättre lag. Det har alltid varit mina tankar med det skrivande, fotande och de intervjuer jag gjort. 

Robin Söder uppmanar alla att ta med halsduk till premiären på Gamla Ullevi 2009.
I viss mån vet jag att jag lyckats, då det många gånger kommit fram folk och tackat för de intervjuer man gjort och den tid man lagt ner. Det värmer väldigt mycket, speciellt som jag aldrig fått en krona för nånting under de år jag varit med på bloggen. Det spelar ingen roll heller egentligen, för det är ju inte därför man gjort det. Det är för kärleken till IFK och för att man nånstans är en människa som gillar att engagera sig i saker. Dessutom har jag träffat väldigt många nya vänner i samband med skrivandet och allt runtomkring bloggen och det är jag mer tacksam för än vad jag skulle varit om jag fått betalt.

Men nu är det alltså över och det finns framförallt två anledningar till det. Tid och engagemang. Jag har andra projekt som tar mig tid, bland annat ett eget fotbollslag på lägre nivå som jag sköter till stor del på egen hand. Jag har också ett företag, tro det eller ej, som tar mer tid än vad jag önskar. Jag brinner dock fortfarande för IFK och det kommer jag alltid göra. Någon gång i framtiden hoppas jag kunna komma "tillbaka" till föreningen fast i en annan roll. Det har jag aldrig hymlat med men jag vet också vad jag skulle kunna tillföra.

Fram till den dagen kommer jag givetvis fortsätta följa laget så gott det går. Min plats på läktaren har jag kvar och jag kommer kolla U21, träningar och juniorallsvenskan i mån av tid. Jag har alltid älskat att kolla u-lagets matcher och njutit av det spel, den fart och det engagemang killarna visat. Dessutom är det ett härligt gäng med mycket driv även utanför planen vilket jag märkt då jag träffat några av dom i andra sammanhang än fotbollen.

Sam Larsson & Lawal Ismail intervjuas efter DM-segern hösten 2010. Båda två har idag allsvenska a-lagskontrakt.

Att träffa killarna och ledarna kring a-truppen har alltid också varit en stor förmån för mig. Det är härliga människor allihop och glädjen som finns i föreningen är fantastisk. Hoppas man alltid behåller den oavsett resultat. Kanske har killarna inte alltid haft ett gott öga till mig, vad vet jag, men jag hoppas de iallafall förstår att allt jag gjort varit för föreningens bästa. Med det menar jag att jag aldrig varit ute efter att jaga rubriker i mina intervjuer, samt visat en respekt och låtit killarna prata till punkt i intervjuer. I och med det hoppas jag att resultatet blivit bra och att spelarna och ledarna tyckt det blivit okej också. Överlag har vi dock haft en väldigt bra relation och att lära känna några av dom lite grann utanför plan har varit intressant. Det är trots allt helt vanliga människor de också, även om de råkar vara fotbollsproffs i IFK Göteborg.

Samtidigt har man fått kämpa för att inte komma för nära. Det har aldrig varit något mål för mig och det hade nog inte blivit bra för inslagen heller. När vi började göra Kanal Glenn tog jag det mest för att ingen annan ville. När folk uppskattade det blev det en boost att fortsätta. Jag har också alltid försökt ta åt mig av den kritik som givits och med facit i hand tycker jag helt klart vi avslutade på topp med årets Turkiet-läger.

Spelarna är otroligt uppspelta efter att Stefan Remner vunnit årets ledarlopp på träningslägret i Turkiet.

Nu skall det bli skönt att släppa "monstret" Erling och bara vara mig själv. Om någon skulle vilja något så går det bra att maila på erling(at)baraben.com så kommer jag få det även i fortsättningen. Jag kommer avveckla min Twitter efter helgen och lägga alla åsikter åt sidan ett tag, även om jag fortfarande kommer bära dom med mig. Det har alltid varit roligt när folk har kommit fram till mig på stan eller vid Gamla Ullevi för att ge beröm eller bara snacka. Jag har dock aldrig eftersträvat något slags "kändisskap" eller liknande, det var mest något som blev när jag började synas i bild. På det sättet har jag dock märkt vilket engagemang det finns kring Blåvitt och hur många olika åsikter det finns. Ha alltid kvar detta!

Tänk på vad Bebben sa - Blåvitt får aldrig dö! - och helst får aldrig BaraBen göra det heller. 

Det är verkligen pateiskt att man lägger så mycket tid på fotbollen men det är ju verkligen det roligaste som finns, inget snack om det. Trots det så är det alltså slut med bloggande och intervjuande för min del. Jag vill avslutningsvis rikta ett stort tack till alla läsare kom kommit med grym feedback genom åren. Utan alla ni som läst, tittat och tyckt till hade inte BaraBen överhuvudtaget funnit kvar idag. Var glada för det andra gör - och engagera er själva! En kan inte göra allt men alla kan göra något.

Och för sista gången... det är jag som är Erling, och det är du som är Glenn!

Tack för mig.