2013/12/16

Ett öppet brev

Hej Tobias!

Jag vet att det är kallt i Sverige, i dubbel bemärkelse, så här års och att solen knappt har tagit sig upp förrän den återigen är på väg ner. Men med det sagt, så vill jag påminna dig om att det kommer nya tider – och jag vill att du påverkar den till det bättre.

Vi förstår alla, vilket du själv påtalar, att Kina lockar med en sak – pengar. Med de summorna som florerat kan du säkra upp din framtid för dig själv och din familj. Men å andra sidan så vet du samtidigt att de pengar du har idag tar dig långt materialistiskt. Och när din spelarkarriär är över är jag säker på att du kommer ha en lastbil full med erbjudande, där du kan välja och vraka. Du kommer kunna vara avlönad som tränare, sportchef, agent, kommentator eller någonting utanför fotbollen där du trivs. Du kommer inte behöva besöka någon arbetsförmedling och du kommer kunna leva som du gör idag. Och jag tror att du trivs med ditt liv idag. Att du till och med är lycklig. 

Och med det sagt så tvivlar jag på att din lycka kan gro på grund av mer pengar. Istället tror jag att du kan äventyra den. 

Bortsett ifrån pengarna så kanske du är sugen på att bo kring alla skyskraporna för en stund eller testa på Shanghais spårvagnslinje Zhangjiang Tram. Men när det kommer till fotbollen, som du älskar, så kommer du lida. För den kinesiska liganian är ingenting som ger dig den glädjen, hungern och stoltheten som när du springer ut på Gamla Ullevi. Det kan jag nog ändå lova.

Du vill påverka, du vill göra skillnad. Du vill beklädda de vackraste av färger, göra mål, springa fram till publiken och skrika ut din glädje. Du vill ta poäng, vinna matcher och lyfta bucklor. Kanske är det tvivlet på det senaste som får dig att överväga sportsliga möjligheter mot pengarna. För hur jag än vrider och vänder på det, trots att du kan skrapa fram en rejäl trissvinst, så tror jag att guldet som vi alla eftersträvar är så mycket mer värt än Kinesiska Yuan. Jag vill tro att det är anledningen till att du valde sporten. 

Men det är kanske jag.

Klubbar möjliggör sina förutsättningar genom att sälja ut sina själar och spelare byter sida likt legoknektar när pengarna dyker upp.  Kvar på läktaren står dess supportrar kvar och bedrövas. Du är en sådan supporter, men till skillnad mot mig så finns du även nere på planen där du i allra högsta grad kan påverka historiens gång.

Den moderna fotbollen är dopad. Kapitalister pumpar in miljarder för att förändra sportens förutsättningar. De tar över klubbarnas DNA och genmodifierar dem för att generera mer pengar genom bland annat klubbnamns- och emblembyte. Spelare kysser klubbmärken för att bli älskade och inte för att de är de älskande. De är välavlönade marionettdockor som styrs in i en industri som för länge sedan tappat fotfästet i sportens absoluta grund. Utifrån ett supporteröga, så är de individerna som ställer sig emot detta trots möjligheter att berika sig på pengar de verkliga hjältarna. De som värdesätter någonting annat, som går emot sporten förändrade norm. De spelarna som betraktas som självständiga individer och ingen skapad produkt.

Jag hoppas du kommer vara kvar där – och att du i framtiden kan säga: ”Jag köptes inte för pengar – jag stannade på grund av kärlek”. 

En kärlek som var för stark för att negligeras.