Doften av smørrebrød?

Danmark. Ett litet land i norra Europa med drygt 5,5 miljoner invånare. När inlandsisen smält bort tog sig jägare med tiden in på landmassan och när klimatet blev behagligare och tundran försvann började man jaga rådjur, vildsvin och man fiskade. Man brände skog och sådde i askan. Det var ett rejält folk helt enkelt.

Några från detta rejäla folk kom jag att träffa på långt senare under en tågluff i slutet av 80-talet. Vi slog följe från Köpenhamns central, med Elefantöl, vitt bröd och en sjuhelvetes massa historier om allt och ingenting. Vi förstod inte varandra hela tiden, men vi förstod så pass mycket att vi anade att det som sades var roligt, och vi skrattade oss genom Tyskland, Österrike och Italien, drack ännu mera Elefantöl och hade armhävningstävlingar i Brindisi i takt med att vi betade av krogarna från stationen ner mot hamnen. Och vi pratade fotboll. Fotboll var på den tiden liktydigt med IFK Göteborg, precis som det är idag. Jag kunde se längtan i deras ögon. De ville ju vara som oss. Och ingen kunde klandra dem. Samtidigt hade Danmark och mina nyfunna vänner för alltid tagit en plats i mitt hjärta.

Men för att knyta an till Danmarks historia igen så kan man nämna Harald Blåtand, Sven Tveskägg, Knut den store, Margareta, Kristian IV med flera som härjade vilt över haven under många och långa år. Men det lugnade ner sig. Ett tag. Ett ganska långt tag också. Men nu har det börjat att röra på sig igen.

Det sker en förflyttning av trupper. Över sundet och in i Sverige. Närmare bestämt till Göteborg. Fyra unga män från detta folk har inom loppet av ett par år intagit staden. Deras namn är Lasse Vibe, Sören Rieks, Jakob Ankersen och Thomas Mikkelsen. Det ryktas dessutom om en man vid namn Kim Christensen, som skulle vara den som rekat och lagt grunden för hela operationen. Deras vapen är höger- och vänsterfot, pannan och en utomordentligt väl utvecklad hjärna. Programmerad för att manövrera ut gnagare och annan ohyra som huserar i det stoltaste Sverige har att erbjuda inom ramen för att mäta krafter på bästa tänkbara sätt, nämligen Allsvenskan.

Deras dominans har gått så långt att Blåvitt har blivit Rödvitt, och man har nyligen fått en alldeles egen vecka instiftad till sin ära; #SUPERUGEN. Och en man, förvillande lik Sören Rieks, sågs häromdagen döpa om paradgatan Avenyn till Ströget. Man kan säga att staden har fallit i deras händer. Och som folk älskar det!

De hänger ut från fönsterna i stadens boningar, de står i bilars takluckor, hänger med en hand efter spårvagnarna, de sjunger, hånglar, kramar om varandra, gapar och skriker och låter sig översköljas av den danska gemytligheten. De må vara få våra danska vänner, men de är effektiva i sin totala dominans. Målbilden är fastnaglad till senhösten, och den glimmar som från ett mjukt grundämne med en klar och gul nyans.

Och det doftar gott, men är svåridentifierat. Är det av Pytt, eller möjligen smørrebrød?

Änglarnas film från Halmstad

Young Fellows on tour!

Förvirringen är stor i vårt avlånga land

Detta är roligt av episka mått! "Det är en styggelse..."

Highlights: Halmstads BK - IFK Göteborg

Matchtankar - hbk borta, 24/5

ANALYS. Det var inte många sekunder från att en helvetesmotorsågskrönika (den första på mycket länge, bör poängteras) skulle filas ihop och kastas ut på world wibe web. Tio sekunder ifrån, för att vara exakt. Allting blev och blir lite bakvänt nu. Jag hade i min domedagstext tänkt att börja med en kollektiv sågning av den planlöshet och ickegenomtänkta desperation som fanns från det att hbk gjorde sitt ett ett-mål. Jag hade även tänkt att trycka ur mig löpmeter efter löpmeter kring den ineffektivitet och oskärpa vi kunde se i avslutningslägena. Jag hade därefter tänkt att dra upp att spelet inte riktigt satt och att det var en hel del felpassningar från många men i synnerhet vår gode Seb.

Istället skiter jag i att inleda så och drar en extrem lättnadssuck över tre grovt sköna pinnar jämfört med en sketen krysspinne. SUPERUGEN är igång. Superdansken Ankersen gör samma som duperdrengen Søren gjorde mot Falkenberg. Två mål! Och vilka mål sen? Jag hade samtidigt i min andra parallella krönika tänkt att avsluta med de positiva orden att en pinne minsann inte var någon jätteko på isen och att vi minsann fortfarande är med i rejset och bör plocka med oss att vi skapar lägen och att det var väntat med en baksmälla på föregående supervecka.

Som sagt, man hade kunnat skriva en analys på det sättet, men, som jävla tur(?) är behöver vi ju inte göra det. Poängen är med i bussen igen. Slå och ta, smash and grab. Eller iallafall spela brötigt och spurta hem tre danska dejliga jävla pinnar till Kamratgården och till Text-TV sida 343.

För att samla ihop någon form av kronologi och sans då måste man väl ändå komma tillbaka till det givna scenariot i att vi återigen står emot en tabelljumbo och allt länkat till det. Krampmatch. Måhända att det inte var cupspel, men spelet och David vs. Goliat-stuket gör ju sig påmint från förra söndagen. Likaså hade man väl i alla försnack och twitterranter försökt sålla hybrisen och det überneggiga och ställt in sig någorlunda på att det sannerligen inte skulle bli promenad i parken. Det blir ju sällan det mot hbk.

Då är det svårt att bli förvånad över att det såg ut som det gjorde ändå. För, första fem, tio var det lite snurrigt där kortpassningsspel och placeringar inte riktigt lirade. Tyvärr, får man väl säga, så var Hjalmar väldigt lik sig från sina sämre dagar. Skulle bli bättre dock.

Seb har ju ett fint skottläge där resultatet var värt ett bättre öde än ribban. Speciellt med tanke på smörskottet mot ösk som blev bortdömt. Emil, Tom, Emil och Ankersen lattjar boll på bekant och känt manér och ettan är sedan ett faktum. Var dock helt säker på att Glenn skulle blåsa av där bara för att hbkaren låg och var halvdöd. Samtidigt, OM han skulle blåst av, då skulle det ju ha varit för att han blockerade bollen. Vill minnas att vi fått ett gäng sådana domslut emot oss, som både lett till straffar och skit, under de senaste tio åren. Glenn ja. Att inte deras gubbe Silverholt får ett solklart rött när Emil armbågstacklas brutalt i mitten av första är märkligt det också. Men, som den gode Nerman poängterade på Twitter, våra motståndare verkar vara outvisningsbara. Lite som Bojanic. Allihop.

Andra rullar på och den uppenbara  känslan av att "gör vi inte ett till snart och slutar missa alla dessa lägena (okej, det var inte SÅ många) så kommer de pilla in en jävla boll snart. Logiken i baksmällan. Ångest i kvadrat. Svordomar inför barnöron. Givetvis sitter deras kvittering i 80e och vi är tillbaka där vi började. Med en viss desperation, känslomässig hiss och dejavu från andra år. Men, inget verkar vara riktigt som andra år. Åtminstone inte än. När de får hörnan i 92a känns det som att nu får vi glömma den här skiten och fokusera på smørrebrø och faxe kondi i en vecka. Med en poäng från Örjans vall. Ankersen hade tänkt att fokusera på just dessa saker den kommande veckan, men fanimej med tre poäng på kontot. Omställningen är magnifik. Att vi orkar dra sådana fullfartslöp i 92a är imponerande. Att Emil gör det har man nästan vant sig vid, men att Ankersen också gör det, och dessutom har sådan kyla att hänga den efter den löpningen, det kan jag vänja mig vid. Lätt.

Några korta från matchen då:

+ Ankersen. Secka baljor! Secket driv! Nu kör vi superugen!
+ Emil. Går inte att sluta kredda honom. Älskar fan allt.
+ Gurra. Kan inte kreddas nog.
+ Tre pinnar.

- Baksmällan är tydlig. Det är ingen höjdarmatch någonstans med många felpass och lågt tempo. Tycker inte det funkar med med Seb som ytter och Tom faller in i något oklart utrymme där det varken blir hackat eller malet. Visst, fint ingripande vid ett noll, men annars inte superbra. Är det han som går bort sig vid deras mål? Skit samma. Förhoppningsvis är det en 'sån' säsong i år.
- Kan tycka att Boman visade sin gamla klubb lite väl mycket respekt. Var ingen höjdare idag.

Nu kör vi SUPERUGEN!

Highlights: IFK Göteborg - AIK

SÄ film från 3-0 segern över AIK

Film från gårdagens 3-0 seger över AIK. Trycket från läktarna låg precis som för cupfinalen på en god nivå, men vi vet att vi kan ännu bättre! Vi ses i Halmstad på söndag!

Matchtankar - ajk hemma, 21/5

ANALYS. Det är alltid gött att leva, andas och vara blåvitt. Denna veckan är det dock extremt jävla gött att leva, andas och vara blåvitt. Cupguld och ajkkross inom 5 dagar. Inte dåligt. Inte dåligt alls. Var ska man påbörja att peppra ner superlativen från dagens match? Inledningsvis måste jag erkänna att jag, i vanlig ordning, var lite orolig för Hjalmar istället för Bjärs. I synnerhet med tanke på den ramstarka defensiv vi haft hittills och det på pappret eviga dravlet om sitt ajk är så jävla bra. Att ÅTERIGEN få äta upp de där farhågorna är inget annat än hur gött som helst. Nu behövde ju inte Hjalle göra allt för många superingripanden, men det han gjorde, de gjorde han ordentligt. Okej, deras offsidemål var kanske hans markering, men vafan gör det? Han ställde ju dom offside.

Första 15-20 hade väl ingen kopplat något direkt grepp om matchen. Mestadels var det idel vidriga ingripanden och närkamper från han Etuhu. Fy fan, har inte sett ett sådant jävla grisbeteende sedan Gashi lämnade helsingborg. Fullkomligt avskyvärd. Stämplingen på Seb som "kronan på verket". Efter tjugo kopplar vi dock ett hårdare grepp och det känns helt klart som att det givetvis är tack vare den solida laginsatsen och det kollektivt hårda arbetet, men, att inte lyfta fram Gustav Svensson här vore rentav tjänstefel. Fy fan. Inte alltid helt med i förstaläget, men de få gångerna han kanske misstajmar, tro fan att motståndaren är uppjagad i nästa andetag. Könglig hjälteinsats.

Jag störde mig lite på precisionen i Sebs fasta situationer och att det kastades bort någon boll här och där, men insåg rätt snart att han stör sig själv än mer än alla vi som kollar. Man vill, hoppas och är rätt säker på att han kommer att göra ett bättre ingripande i nästa situation. Det blir ju oftast så också, och på något sätt känns det som att han behöver kuka ur lite både humör- och insatsmässigt för att komma igång. När ribban satt sig lite på matchen, då var Seb med. Det är ju han som bryter ajks anfallsförsök och driver upp bollen på högerkanten, slår en fin passning till Emil som så många gånger förr hänger på upp. Tempot i aktionen och släppet till Ankersen som löser en ett smörinlägg (Alex-klass!) på Vibe är klass. Nicken är klass. Målet är ett jävla skolboksexempel, direkt från Torbjörn Nilssons bibel.

Där och då känns det som att det "momentum" (sicket sjukt löjligt ord egentligen) som skapas kommer att ta oss hur långt som helst. Kanske inte bara i matchen, utan även under den kommande veckan, och månaden? Harmonin, glädjen, kontrollen, kämpaglöden kombinerat med ett extremt välutfört och noggrant arbete är en fröjd att se. Det känns verkligen som att det vi ser ÄR blåvitt. Hårt jobb, rätt jobb, harmoniskt jobb, kul jobb och vinnande jobb. Fröjd!

Andra halvlek. Kontroll. Det genuina arbetet från samtliga på plan, med den offensiva defensiven i synnerhet, den banar väg för Bomans tvånolla. Även om han kanske inte får målet, statistiskt, är det ju hans mål. Eller ja, hajtands också. Kanske mest? Förarbetet på vänsterkanten där är fjärran det vi skådade under Luddes tid. Det måste man ändå säga, även om vi bara fått se hajtand under en inte jättelång tid. Han är frejdig och idag behöver vi ju inte ens 'snu' runt matchen, ajk är inte där.

Emils frispark. Äntligen! Äntligen får vi se det där hästaskottet som man spanat in på träning ganska många gånger. Äntligen går den på kassen och deras målvakt har extrema problem att göra nåt vettigt. Eller ja, han gör ju det vettigaste, serverar Boman som kontrollerat dunkar upp den i taket. Däremellan har vi ju haft mängder med lägen och bollvinster högt upp i banan. Press med understöd? Jojatackarja. Kort och gott. Ingen faller ur ramen. Alla verkar ha sköj. Självförtroendet växer. Resultaten kommer. En positiv spiral som man inte annat än älskar att få vara en del av.

Några korta från matchen då:
+ Gustav Svensson. Monster!
+ Hajtand Alessi. Frejdig!
+ Emil Salomonsson. Maskin igen. Landslagsklass.
+ Vibe. Spetskvalitet.
+ Coachning. Att spara Ankersen när Søren fick sitt tredje är smart.
+ Harmoni. Älskar det.
+ fcrealbarcelonamffhäcken. Äntligen kan vi ha er till nåt.

- Nej, inte mycket att sätta på minussidan. Kanske bättre precision i vissa fasta. Å andra sidan, Emils gav ett mål så... Nej, att vara fortsatt ödmjuka i det långa maratonloppet, det är det som gäller.

Inga jävla baksmällor mot hbk borta nu bara. Inte jätteorolig för det dock, men, you never know. Fokus. Framåt. Serieledare.

Supporterklubben Änglarnas film från Cupfinalen

Tack till alla som skapade ett magiskt tryck i söndags, ni är grymma! Att se hela arenan stämma upp i en och samma sång var inget annat än helt fantastiskt! På torsdag är det ny stormatch och vi förväntar oss en lika bra prestation då. Mot ett nytt guld!

Highlights: IFK Göteborg - Örebro SK Cupfinal 2015

Investera i din egen framtid

 

Visa färg. Alla har hört det. Vi i twittergenerationen är extremt duktiga på att just visa färg, på internet. Det finns många som är väldigt, nej extremt duktiga på att ta med sig sitt engagemang utanför sina smarta telefoner och tangentbord.

Men vi behöver bli fler!
Varför frågar kanske någon?

Ja, egentligen så behöver ju inte det berättas för er som läser det här. Ni är inbitna och engagerade så det räcker och blir över.

Men ni, precis som jag vet att lågor lyser starkt ibland och svagare ibland genom livet.

Jag har en vän som såg nästan varje match live med Blåvitt som gick att se under ca: 5 år. För att en dag helt plötsligt sluta åka på bortamatcher, senare börja se även hemmamatcher på TV och har nu inte varit inne på en match på över två år. Intresset finns där, men är inte lika starkt som förr. Och även om kanske du och jag inte kan förstå sig på honom idag, så har vi säkert intressen som slocknat i våra liv som vi en gång har haft, som vi kan relatera till.

Nu menar jag inte att vi måste starta fler bloggar, forum eller poddar.
Vad jag vill är att vi går ut och är bra blåvita förebilder i vår vardag.
Nästan alla i livet har någon vi kan påverka. Stort eller smått.

Toll berättade i #BBpodd om när han var uppe i Solna för en bortamatch.

Mer och mer, allt eftersom andra vågade, så ställde sig folk upp och visade sin glädje mitt i fiendeland för vilket lag deras hjärta klappade.

Våga ta det där första steget. Änglar finns överallt runt oss. Jag lovar.

Vem vet vad en liten push i rätt riktning kan göra?

Se på Toll´s #FullFredag i förra året.
Eller Rasmus Forsströms publikdragande i år.

Jocke och Patriks #BBpodd.

Guld-Alex, Jakebox, Semmler, Bobban osv osv. Det finns hur många ”moderna” supportrar som helst vi kan nämna, som gör massor för att dra mer publik och publicitet i klubbens färger.

Just den personen du påverkar i rätt rikting i livet kan vara vår nästa klackledare, monsterbloggare eller varför inte Tom Pettersson eller Micke Boman.

Min vän Emil som jobbar på en lågstadieskola är en förebild för sina elever.

Han började lägga in små läxor där man skulle ta ut Blåvitts startelva från den senaste matchen.

När eleverna som spelade fotboll på rasterna ville vara United eller Barcelona på rasterna så berättade han att det var mycket coolare att vara lag i sin närhet.

Idag är dem inte Rooney eller Messi på rasterna, utan Alvbåge och Salomonsson. Idag målar dem inte porträtt av One Direction, idag läggs det pärlplattor föreställandes Lasse Vibe.  

Jag själv som tränar ett fotbollslag lägger in småtävlingar genom året. Priset är alltid två biljetter till en Blåvittmatch.

Numera så finns det fotbollsövningar som heter saker som tex ”Arsenal”.

Vem har kommit på det!?
Det tar jag bort när jag tränar kids på fotbollsskolor.
Numera heter våra övningar, Lennartsson, Stahre och Rehn.

Du kan ha yngre syskon, kamrater i din klass eller på ditt jobb.

Prata om Allsvenskan istället för om Champions League vid lunchbordet. Ta på dig din Blåvita halsduk när det är kallt. Visa vem du är. Var en god förebild. Sprid vår religion.

Kan du påverka blott en person i din omgivning så kan du mycket väl ha skapat ett intresse som den personen smittar av sig på andra med och intresset kan leva vidare i generationer.

Idag med ett minskat intresse för hockey bland ungdomar. Gais och Öis i de lägre serierna. Häcken som inte når över 1500 supportrar utan att dela ut runt 5000 gratisbiljetter så ligger det största hotet från Premier League, La Liga och Serie A. En lätt match kan man tro och tycka.

Men det är farligt!

Utan bra konkurens i staden tappas allt gnabb som rör Allsvenskan på arbetsplatser. Rivaliteten på skolgårdar byts sakta ut mot Barcelona vs Real Madrid istället för att skoja om skinnvästar eller sambafotboll.
Om inget drastiskt sker ibland de lägre lagen i Göteborg(FC Gothia) så kommer generation för generation sakta men säkert glömma bort våra gamla derbyn och kanske tillslut även föreningarna vi mötte?

Det är upp till oss Blåvita att hålla den Allsvenska lågan i stan vid liv. Göra den starkare än aldrig förr.

Gör vi det så finns det inga gränser för hur bra det kan bli. Sponsorer har färre föreningar att gå in i. Framtida företagare växer upp som Blåvita supportrar. Unga fans kommer aldrig att välja ÖIS, Utsikten, GAIS eller Häcken framför Blåvitt utan påverkan från andra. Kan vi få ihop Göteborgs- publiken och företagen, likt en mindre stad som tex Borås gör/har möjlighet till, så kommer vi få en framtid som knappast kan gå förlorande ur.

Vi måste få framtida generationer att förstå hur underbart och vilket privilegium det är att vinna ett SM-Guld på plats.

Att en match i tv-soffan när City, PSG eller vad som nu kan vara trendigt att hålla på inte är i närheten av en halvtaskig match på Gamla Ullevi när vi gör 1-0 på Falkenberg i slutet av matchen.

Varför döper jag den här texten till ” Investera i din egen framtid”?

Jo. För att när jag är pensionär och kanske inte kan leva mig in i matcherna på samma sätt, hänga med i den tidens sociala medier osv så vill jag att de personerna som växer upp idag skall stå för den goda stämningen som jag och alla vi andra blåvita supportrar förtjänar.

Mitt hjärta kommer alltid klappa för Göteborg.

Hjälp dig själv till att investera i en livskvalitet som inte går att köpa för pengar. Se det som ett pensionssparande för ett bättre liv om du så vill. Och om du är en person som enbart lever i nuet.
Kom till Gamla Ullevi, ta med en vän, skrik er hesa. Gör det för Räven, för Mesken, gör det för Bebben, gör det för alla våra äldre supportrar, spelare och ledare som vigt sina liv till det vi brinner för idag. Som format klubben vi älskar. Men framförallt gör det för Blåvitt.

Blåvitt får aldrig dö.

Matchbilder: Guldmatchen.

Årets första titel inhämtad. Emelie Hübner (@EmzaansFoto) var på Gamla Ullevi med sin kamera och förevigade händelserna kring bärgandet av sjunde cupguldet.

Bilderna får inte spridas utan BaraBens och Emelies tillåtelse.

Matchtankar - ösk cupfinal hemma 17/5

ANALYS. Så var vi äntligen där. Vårens elddop. Mesta mästarna mot titellösa plastgnellarna. Det skulle bli en kamp mot tandvärk, svordomar, spruckna röster och en av bröderna Strömbergsson. Men, med facit i hand, blodsockertopp i systemet, segersötman på diabetesnivå och 90 minuter kamp på kontot, då summerar vi finalmatchen på vårt kokande jävla gamla ullevi med ett, fan va gött.

Det började ju precis som all logik, allt givet manuskript och alla siare (inklusive undertecknad) pekade på. Ett ösk som spelade med nästintill preussisk perfektion i att följa sin game plan, ett blåvitt som agerande spänt och med känslorna utanför tröjorna. Motivation mot klass och allt det där dravlades säkert på mer än femton bänkrader och media, motståndarlag (inte AIK, inte AIK och några av de andra "topplagen", förutom ellos då) gnuggade sina händer i det givna scenariot under första halvlek. Som sagt, att deras kompakta försvar och enstaka anfall ledde till ledning i paus var inget annat än hur väntat som helst.

Om man vill vara extremt uppstudsig kan man kanske påtala att scenförändringen och vändningen i andra halvan av matchen var lika given och väntad som deras ledning i första. Riktigt så enkelt kanske det inte går att sno åt sig "vad var det jag sa"-poäng, men om sanningen ska fram var man tämligen säker på att Guds ord, i form av "de kommer inte att orka springa på gräs", skulle visa sig gällande. Åtminstone att vi skulle jobba oss fram till lägen som skulle bli farliga och rendera i mål. Även om man hann bli frustrerad både fem och sex gånger innan kvitteringen, i synnerhet på den i särklass sämsta jävla domaren som någonsin dömt på Gamla Ullevi (igen), så skulle "facit" från den allsvenska tabellen visa sin rätt.

Ett helt annat lag i andra jämfört med första, även om det fortsatt såg ängsligt ut emellanåt, dock inte lika ofta som i första, där passningstempot åtminstone stundtals drogs upp, kraften vann emot taktiken och gnetandet tillslut gav lösgodis. Och så gött det var. Det är inte mycket som slår att få fira ett mål tillsammans med 17000 andra på en kokande och brinnande läktare.

Samtidigt måste det ändå nämnas att det inte för fem öre är en bra match från vår sida. Okej inte dålig, men inte på långa vägar ösk borta, eller kalmar borta-klass. Samtidigt, det är det som är lite sådär 2007-vibbgött, att vinna matcher som inte är 100%. Det är väl givet dock att sådant skiljer ett lag med 18-7-2 på raden vs. ett lag som spelar på plast med en nolla i alla protokoll.

Återigen blir det problem att pinpointa speciella händelser eftersom jag ikväll antingen var för inne i't, eller att jag har glömt av specifika aktioner på grund av segereufori och folkölsfylla uppblandat med träspån och blöjpåsar. Det som verkligen är värt att nämna dock är ju helt klart vårt ytterbacksspel. Det är ju tämligen givet att ösk och deras game plan som sagt innebar att stänga kantspel och cementera mitten. Vad som är glädjande då är givetvis den LANDSLAGSKLASS som både Hajtand och Emil visar på sina respektive kanter. Hajtand skapar många gånger helt egna anfall i sin finurlighet och explosivitet, även om det kanske tenderar att bli farligt ibland, men det hänger nog mer ihop med att han har Sören framför sig. Men, som sagt, drivet och viljan att gå framåt är en fröjd att se. Kamrat Emil på andra kanten. Halebale. Se bara den aktionen han gör i första, då fullfartsdraget, med boll, mynnar ut i en bakom stödjebenetfint som till och med Ölme kan imponeras av, och ett finfint inlägg till Boman som närapå gör ett drömmål utom denna värld. Det är gött att vi har Emil och Hajtand. Att aftonbladet belönar Emil med fyra plus (helt rätt) och Hajtand med ett är dock en jävla skymf mot allt som finns, men det är en annan story.

Några korta från matchen då:
+ Salomonsson. Maskin. Bäst idag.
+ Hajtand. Finurlig. Pådrivare. Köng.
+ Alla andra. Ett cupguld är en laginsats, även om Sören och Vibe sticker ut med sina avgörande mål.
+ Gamla Ullevis publik. Fy fan så stolt man är över att vi kan leverera från läktarplats. Och gör det. Ut med bröstet alla änglar. Vi är blåvitt.

- Strömbergsson. Orkar inte ens dra all skit igen. Se tidigare inlägg om vad jag tycker om honom (valfri bror).
- Ångesten. Men, det hör väl till.

Nu är det snart dags för match igen. Ajk hemma. På en fin matta. Det ska bli jävligt sköj! Kom du också! Framåt.

Hur man firar ett CupGuld 2015

Cup winners!

Half special, Bud Light och hagelgevärsfanfar på en åker...

Så firar vi cupguld i det andra Göteborg!

BaraBen avslöjar!

CUPEN/EUROPA. Har du redan bokat in semester från jobbet för att kunna se Blåvitt spela ute i Europa i kvalomgång 1 av sommarens Europa League-spel? Tycker du att cupfinalen på söndag är meningslös då en vinst egentligen inte betyder något? Jobbar du på Kamratgården och har börjat planera för träningar, flyg och fan och hans moster under den speltäta sommaren? Se hit!

Efter gårdagens Europa League-semifinaler står det nämligen så gott som klart att vinnaren av Svenska Cupen 2014–15 inte alls kommer att gå in i kvalomgång 1 i Europa League 2015–16 som tidigare kommunicerats, utan istället gå in först i kvalomgång 2. Hur fasen har detta kunnat hända, och varför kommer detta fram så sent, kan man ju fråga sig.

För att svara på den frågan behöver vi förklara lite hur komplicerat Uefas system är.

UEFA Country Ranking

Klicka på bilden för att förstora.

Landsrankingen rangordnar ligorna efter hur många poäng lagen från ligorna spelat in gemensamt under de fem senaste åren. Inför Europaspelet 2015–16 ligger Sverige på en inte allt för smickrande 24:e-plats. Denna ranking ligger till grund för hur många platser varje liga har i de olika turneringarna, samt i vilka skeden av turneringarna som dessa platser får gå in. Detta varierar från år till år.

UEFA Access list del 1
Accesslistan definierar exakt vilka ligor som har rätt till hur många platser och var de går in, utifrån landsrankingen. För Sverige innebär detta ett lag i CL:s andra kvalomgång, samt tre lag i EL:s första kvalomgång (en cupvinnare och två från ligan). Det 23:e-rankade landet har lika många lag, men det där hacket upp på rankingen innebär att cupvinnaren (som internt rankas högre än bästa ligaplatsen) går in i EL:s andra kvalomgång utifrån accesslistan.

Men accesslistan är inte spikad förrän väldigt sent inför sommaren, eftersom vissa specialregler existerar som kan ändra på ordningen. Till exempel att Europa League-vinnaren från och med i år får en direktplats i kommande Champions League-gruppspel. På bilden till höger syns den nuvarande accesslistan. Där som synes samtliga svenska lag går in i första kvalomgången i Europa League.

Europa League 2014–15
I går blev spanska Sevilla och ukrainska Dnipro klara för Europa League-final. Vilket alltså innebär att ett av de lagen kommer att få en plats direkt i Champions Leagues gruppspel 2015–16. Både Sevilla och Dnipro är genom sina ligor – som håller på att avslutas – redan kvalificerade för Europaspel. Detta innebär alltså att accesslistan kan stuvas om om det blir en vakant plats någonstans.

En vakant plats blir det om EL-vinnaren genom ligan skulle kvalificera sig för Europa League eller för en kvalomgång i Champions League (men ju istället tar en CL-gruppspelsplats). Skulle EL-vinnaren ändå kvalificera sig för Champions Leagues gruppspel genom ligan blir ingen plats vakant, eftersom det varken gör till eller från.

Sevilla kan i bästa fall nå en CL-kvalplats genom ligan. Vinner Sevilla Europa League kommer det alltså att bli en vakant plats accesslistan oavsett var de slutar i ligan.

Dnipro har 9 poäng och 21 mål upp till en CL-gruppspelsplats genom ligan med tre omgångar kvar, vilket så klart är teoretiskt möjligt att hämta ikapp. Vinner Dnipro Europa League och klarar den historiska bragden i ligan blir det ingen vakant plats accesslistan. Vinner Dnipro EL utan att hämta ikapp detta så blir det en vakant plats i accesslistan.

UEFA Access list del 2
Låt oss anta att att Dnipro inte klarar bragden. Det innebär, oavsett vinnare i Europa League, att det någonstans i accesslistan blir en vakant plats. Den kan bli vakant i CL-kvalomgång 3 eller 4, eller i EL-gruppspelet eller EL-kvalomgång 3 beroende på hur EL-vinnaren slutar i sin liga.

Eftersom alla nivåer kräver ett jämnt antal lag för att fungera kommer vakanta platser alltså innebära att ett eller flera lag som i nuvarande accesslista går in i en tidigare omgång flyttas upp en omgång. Om det blir en vakant plats i EL-kvalomgång 3 får ett lag från EL-kvalomgång 2 istället gå in där. Och för att då kunna fylla upp så att tillräckligt många lag spelar i EL-kvalomgång 2 flyttas två lag upp från EL-kvalomgång 1.

Och eftersom de lag som förlorar i CL-kvalomgång 3 och 4 flyttas över till EL-kvalomgång 4 och EL-gruppspel innebär dominoeffekten att en vakant plats i CL-kvalet – därmed färre lag som går över till EL – också ger en vakant plats i EL-kvalet.

Vilka lag som flyttas upp beror av accesslistan. Som synes i listan finns det en mängd brytpunkter där en högre landsranking innebär att till exempel ett ytterligare lag får spela i CL-kval, eller att cupvinnare och/eller ligaplaceringar innebär att man går in i en högre kvalomgång.

Svenska Cupen 2014–15
Som nämnt ligger Sverige precis under en brytpunkt i landsrankingen. Och som nämnt är cupvinnaren – internt av Uefa – rankad som ett prioriterat lag. Allt detta tillsammans innebär att så länge Dnipro inte tar ikapp 9 poäng och 21 mål i sin liga och samtidigt vinner Europa League, kommer det att bli en vakant plats i accesslistan, vilket i sin tur spiller över på samtliga underliggande kvalomgångar, och i slutändan ploppar detta ut:

Vinnaren av Svenska Cupen 2014–15, alltså IFK Göteborg eller Örebro SK, kommer att gå in i Europa Leagues kvalomgång 2 istället för kvalomgång 1.

Så alla ni som bokat semester, alla ni som undrat vad cupfinalen är värd, alla ni som planerar träningar och flyg – tänk på att en vinst på söndag innebär helt andra förutsättningar i sommarens Europaspel!

Staden där solen alltid skiner.

Uppsala i sol och Uppsala i regn är två olika städer. Det är som om det regntunga stänger ner, låser om sig och samlar mod till sig att åter öppna dörrarna först när solen återvänder. Och på stationen nere i centrum kommer och lämnar tågen. I regndimmorna som dystra stålkonstruktioner, i sol som bländande jättereflexer. De kommer och de lämnar, om och om igen.

07.11 söndag 17 maj lämnar tåg 813 stationen och rullar mot Stockholm. Just den avgången är speciell, för den avgången bryr sig varken om väder eller vind. Bara en sak spelar någon roll. Att det kommer fram till Stockholm, ger oss tid att byta till tåg 10425 med destination Göteborg.

Att lämna Stockholm för Göteborg, det är en av de vackraste känslorna man kan ha i kroppen. Ut från staden, genom landskapen, genom Sverige, genom timmar av förväntan. Från baksidan till framsidan, från skuggsidan till solsidan. Vare sig det regnar eller ej. En man sa till mig en gång att solen alltid skiner över Göteborg, men att det ibland är moln i vägen. Jag har burit med mig detta som en medalj runt halsen sedan dess. Göteborg, staden där solen alltid skiner.

Sedan de första stegen på perrongen, dofterna, vinden, ljuden, rösterna. Man känner allt det där i kroppen redan på vägen in mot centralen. Likadant om man kommer med bil eller med flyg. Man känner det i kroppen. Pulsen låg, och man landar. Känslan. Ni som varit där vet. Inga ord behövs.

Och Blåvitt. Änglarna, IFK Göteborg. Ett äktenskap. En tatuering rakt in i själen. Gamla Ullevi. Helig mark. 17 maj skådeplats för finalen i Svenska cupen. Alltid Änglarnas plats på jorden.

Avspark 15.30. Ett blåvitt hav som ramar in det hela. Spelarna som ger allt de har, vi på läktarna som ger allt vi har. Det är därför vi är där. Tillsammans för att bärga titel Nr.7. Som en enhet. Och solen kommer att skina över Gamla Ullevi, det kommer att vara vackert och det kommer att vara magiskt.

Hur mycket moln som än är i vägen, hur mycket regn som än faller.

Highlights: Kalmar FF - IFK Göteborg

KFF Away

Supporterklubben Änglarnas video från fredagens otroligt sköna seger mot Kalmar.

Dresscode Blåvitt!

Söndag 17 maj. Platsen är Gamla Ullevi, och matchen som ska spelas är finalen i Svenska Cupen 2015. En match som är i det närmaste slutsåld, och som ingen egentligen vill missa. En titel står på spel, och att Örebro står som motståndare är väl mest en formsak.

Det är för Blåvitt vi är där. Det är därför vi har köpt biljetter, det är därför vi viger en eftermiddag i maj åt någonting annat än slöfockande eller Viasat-matcher framför TV:n. Det är känslan vi vill åt. Den känslan som bara går att komma åt på  Gamla Ullevi. Den känslan som gör att vi också återvänder. Gång på gång.

För mitt inre ser jag ett blått och vitt Gamla Ullevi. Som en levande mosaik, som ett böljande hav. Som ett mästerverk i visuell läktarkonst. Och jag tror att vi kan göra det. Att tillsammans och plagg för plagg bygga upp det hela.

Så följ uppmaningen från Sektion031 och ta på dig av det blå och vita som du kan uppbringa i närmaste garderob; tröja, halsduk, mössa, keps, pyjamas, nattlinne, kavaj, blus, smurfdräkt, våtdräkt, brottarlinne, OnePiece, baddräkt eller vilket tygstycke du nu än kan uppbringa. Tänk er själva, vilken magnifik syn. Och känslan att vara en del av det hela. Den känslan kan du sedan bära med dig ut på stan, när det är dags att fira nummer 7. Norge får ursäkta dagen till ära, men en titel är en titel och Blåvitt är Blåvitt. Jag tycker det låter alldeles för vackert för att inte göra ett försök.

Så bidra med vad du kan, var med och gör Gamla Ullevi till en blåvit mosaik. Var med och gör Gamla Ullevi till ett blåvitt hav den 17:e maj. Och glöm inte att prata om detta med dina vänner, kompisar, kollegor och att sprida kampanjen i sociala medier. Chansen finns att de hakar på! Dresscode Blåvitt var det.

Highlights: IFK Göteborg - Falkenbergs FF

Matchtankar - kälmäh borta, 8/5

ANALYS. Fredagsmys. Fredagsmatch. Två saker som kanske inte riktigt är synonyma i gemene mans eller kvinnas hem. I synnerhet inte mamma Elms. Speciellt inte fredagkvällen den åttonde maj, tjugohundrafemton. Egentligen hade jag på tok för dåligt fokus under matchen idag för att kunna prestera några nämnvärda skarpsinta analyser och vinklar. Det måste bero på fredagsmyset, eller kanske mest på allt därikring som typ pottdebut nummer två. Om man säger. Skit samma, det kändes aldrig riktigt som att man behövde bita på naglar, djupstudera var i helvete han den nyaste Elmgubben in tog vägen eller skrika för att vi spelar nån uppenbar jävla idélös tjongfotboll. Inte alls. Istället kunde man bara imponeras å det grövsta över en av de i särklass tyngsta bortaskalperna på väldigt, väldigt länge.

Statistiken visade nåt i stil med 20 avslut, tio av dem på mål och ett allmänt övertag i alla de andra positiva posterna. Det är fan mer än fcrealbarcelonamffhäcken löser i en "hemmamatch" mot storlag som typ IFK Norrköping.

Nu är väl det viktigaste i vanlig ordning att hålla fötterna på jorden, inte sväva iväg och skrika SERIELEDARE till höger och vänster, eller för den delen fortsätta att frossa i heeeelt ovidkommande statistik kring att det minsann är bästa poängskörden och säsongsinledningen sedan 94. Släpp det. Bara släpp det. Visst, kul kuriosa kanske, men det är precis som kvällens match visade, ett jävla jobb. Ett hjärtfyllt, resolut, gediget och i detta fallet kul och jävligt vackert jobb som ska göras. Hela vägen under maratonloppet.

Och självfallet ska man passa på att njuta, unna sig socker från segerns karamell, absolut. Men ödmjukheten och kunskapen i att skölja ordentligt med flour innan läggdags ikväll, den kan bli viktig under denna fantastiska resa.

Återigen blir det kanske inga pinpoints från matchminut si eller så, till många tyckares förtret kanske? Så, än en gång får ni kära läsare stå ut med känslomässiga uppsteg och utfall även denna gång.

Det finns ju givetvis ingenting att lyfta fram till motorsågens ylande gnällklinga idag. Inte alls faktiskt. Jag tycker fanimej att matchen är genomförd till 100% punkt och prick. Den enorma pressen ger ju resultat från minut ett. Och fortsätter så matchen igenom. Inte heller verkar vi nämnvärt trötta när klockan närmar sig 89, så länkat till all positiv kritik kommer ytterligare en skopa glass till Lennartsson i och med hans ökade träningsdos och stringens i fokuset på att springa mer, jobba hårdare och göra jobbet. Dessutom, vi har inte behövt lida av särdeles många floskler alls under fotbollsdoktor Jögges tid på KG. Det länder honom till heder.

Visst, man kanske kan wajna lite om missarna och ett visst mått av ineffektivitet, men ändå känns det lite onödigt med tanke på att lägena verkligen skapas, vi gnuggar på och inte bryter ihop pga skott som blockas eller sniker stolpen. Istället ser det ut som att många missar tas med en klackspark (höhö) och man trycker ner huvudet och dönar på i nästa anfall igen. Och visst, det är lätt att studsa tillbaka i medgång. Annat är det när det går åt helvete. Det är det.

Nej, den kollektiva insatsen spetsat med extremt hög kvalitet i Gurra, Hajtand, Ronken, Bjärs och resten av gänget, det är en fröjd att se.

Några korta från matchen då:
+ En av de mest gedigna bortamatcherna på jag vet inte hur länge. Plus till det.
+ Gurra Swede. Hans krig med Viktor Elm spetsat med en jävla massa fina bollar och passningar. Gurra är het nu.
+ Backlinjen. Som nämndes i #bbpodd, det känns fan inte som att man inte kan släppa in en balja. Sällan farligt. Ronken gjorde nåt misstag i första, men fullföljer och är prickfri efter det. Bjärs är en fröjd. Målet är första kandidat till årets mål. DJ Alessi ska givetvis ha kredd, även denna match. Klarhet till klarhet till klarhet till klarhet. Han gillar att spela boll nu. Det syns. Vi gillar Alessi!
+ Anfallskombinationer. Omställningar och sättet att spela ur situationer. Köng.

- Inget riktigt minus egentligen kanske, men tycker Boman och Vibe är lite trubbiga tillsammans idag, och det känns främst som att det är Boman som inte alltid hänger med och tänker likt Vibe. Men fullt dugligt ändå. Inget kraftigt minus. Inte alls.

Nu ska det bli jävligt sköj med cupfinal. Kom du också! Framåt!

För min norrbagge är bättre än din

Jakten på Mister X drog ut på tiden. Mister Green nobbade spelare som Essien, Kongo-Kim, Makoun och Ulven och dom tre heltidsanställda som arbetade med att förbereda den stora presskonferensen i tre månader fick samtliga stora ryggbesvär och diverse andra slitskador efter alla tunga ramlösaburkslyft fram och tillbaka från det uppställda podiet på Kamratgården. Oron spred sig bland oss supportrar. När skulle vår kräsne sportchef hitta någon som dög? Fanns det ens någon på spelarmarknaden som höll tillräckligt hög klass? Ett tag såg det ut som så inte var fallet - men några dagar innan årets hemmapremiär på Gamla började det ryktas om att Mister X blivit till Mister Y och att årets största (i mer än en bemärkelse) spelarrekrytering var i hamn. Hurra, precis vad jag önskat mig, tänkte jag. 

Skämt å sido. Jag skall villigt erkänna att jag undrade vad vår sportchef hade rökt för någonting när det stod klart att Rogne skrivit på ett treårskontrakt värt 120 papp i månaden och med 3,5 mille i sign on-bonus mindre än två veckor efter att Blåvitt tillkännagivit en förlust på över tio miljoner. Inte nödvändigtvis för att vi inte var i behov av ytterligare en försvarsspelare (även om Bjärs, Tom, Hjalle och ”Lill”-Dyre inte var en oädel backuppsättning för den delen heller), utan snarare för att det nu definitivt inte skulle finnas möjlighet att värva en spelare till den position som vi faktiskt var i behov av att rekrytera till. 

Även om Gurra, Sebban och Tom gjort det riktigt bra så här långt så står jag fast vid att det inte är en mittfältsuppsättning värd ett aspirerande guldlag. Det finns ingenting vackrare än defensiva mittfältare som springer tre marathon varje match och river upp halvmeterslånga grästuvor med Glenn Hysén-tajmade glidtacklingar och två meter långa ben á la Tom (Mohamed Sissoko kan slänga sig i väggen), men till och med jag inser att det måste finnas komplement till spelartyper som Gurra och Tom. Jag tycker att det blev väldigt tydligt senast mot Gävle när Sebban var magsjuk att vi är för tunna på mitten. Det går inte att spela med Gurra och Tom samtidigt när man jagar mål mot ett uppställt försvar. Ett visst uns av kreativitet kan i alla fall vara nödvändigt. Men vi skiter i mittfältet i dag. Det är inte för att kritisera vår centrala mittfältstrio som jag sitter här och skriver i dag. Nej, det är för att hylla han som kom istället för den kreativa mittfältare som jag egentligen önskade mig. 

Thomas Rogne har utan att överdriva fullkomligt ätit upp samtliga forwards han ställts emot. Falkenbergs monsterlike filmstjärna flög som en vante senast (måhända att han prövade sina skådespelartalanger inför nästa storfilm, men ändå) och av dom 26 skott som hittills i år nått fram till Johns mål så har vår nya norrman sett till att en stor andel av dessa blivit från i stort sett omöjliga vinklar och lägen. Förutom att han vinner i princip samtliga dueller, så är han dessutom mycket följsam, placeringssäker (vilket bara det är egenskap som kan göra dig till en allsvensk stjärna, lex Samuel Holméns lillebror) samt lugn och trygg med bollen. Och som om inte det vore nog är han utan tvekan en starkt bidragande faktor till att Bjärsa tagit både ett och två och tre steg framåt i år. 

Med all respekt för gamla legendarer som Cannavaro, Ayala och Mascherano, som alla förmodligen tvingades bjuda ut korta tjejer till balen i nionde klass, så är det någonting speciellt med resliga mittbackar med stor pondus. Utöver fördelen i duell- och huvudspel så inger Rognes 193 centimeter…respekt. Och trygghet. Kanske är det som så att jag överskattar vikten av hans längd, då det redan finns några långa träben för mycket i Allsvenskan som när dom möter en Lasse Vibe-typ endast fungerar som rundningmärken, men kombinationen stor och bolltrygg går i alla fall hem jävligt bra hos mig. 

För att summera upp det här en aning så kan man bara konstatera att vad det nu än må varit som  Mister Green rökte tidigare i våras, så blev utfallet ganska bra till slut ändå. Förhoppningsvis dyker Mister X upp senare i sommar och frälser oss om ekonomin tillåter och det finns någon bättre mittfältare än Essien och Kongo-Kim att tillgå, men tills dess tänker jag njuta å fullaste av Mister Y och dennes alla färdigheter. För min norrbagge är bättre än din (PS ja, jag menar iff iffs norrbaggar DS). 

Matchtankar - fffffff hemma, 4/5

ANALYS. Jag var inte den tolfte spelaren idag. Får börja där med att ursäkta min absens, men ibland blir det inte alltid som man tänkt sig. Nog om mig. En lirare vars insatser allt som oftast inte heller verka bli som man tänkt sig är givetvis någon av bröderna Strömbergsson. Jag vet inte hur mycket man kan, bör och ska wajna om domarens insats i en segermatch, men när det gäller den (insert valfritt förnamn Martin/Markus) pajasen måste det ändå dryftas. Hur är det möjligt att vara så innihelvete mycket sämre än en sådan som tex Al Hakim, eller Glenn? Seriöst, till och med Lerjeus framstår ju som Collina i jämförelse.

Det pratas om att klassen på allsvenskan är för låg. Mycket möjligt. Spelarna, lagen och klubbarna, för att inte glömma oss, fansen, gör ju det yttersta för att höja statusen. På något märkligt sätt känns det som att vissa, nämner inga namn eller organisationer, gör sitt maximala för att istället sänka ligan till den nivå som La-Liga-ronkarna älskar att häckla.

På tok för mycket har redan pipits om domarinsatsen, men det är svårt att släppa som sagt. Ta första målet till exempel. Målet som inte var ett mål alltså. Vad hände där? Jag fick som sagt se matchen på tv ikväll och kunde med lätthet konstatera att ingen var offside. Inte en chans. Inte heller verkade bollen vara över linjen, men ändå blåstes målet bort. Oklart varför dock. Inte heller några repriser visades i cmore. Inte heller i "highlightsen" från första halvlek. Varför då? För att det är en komplott såklart. Riggat! Strömbergssons såg till att vi inte fick se vad som tydligen var regelvidrigt i det så annars urläckra och frejdiga anfallet.

Ankersen var ju inte direkt på topp i resten av matchen efter att ha blivit berövad ett tjusigt mål där. Strömbergssons fel.

Generellt kan man ju då ändå konstatera att första halvlek ändå var rätt okej. Inte superbra och inte usel. Stundtals fina kombinationer, även om det tenderade att bli lite väl kladdigt när i synnerhet Ankersen fick bollen. Sökte lite väl ofta en för svår pass som antingen var för lös, eller bröts enkelt. Var något läge där Ankersen tofflade en för dålig pass till Emil som satte fffffff i ett farligt omställningsläge. Tur var att avslutet med enkelhet kunde räddas av Alvbåge som för dagen gjorde en bra match.

Övriga i försvarsdelen av elvan, gjorde även de att bra jobb. Främst DJ Alessi som tidigare nämnts går från klarhet till klarhet. Jävlar så bra han var idag.

Framför backlinjen var det fröjd att se Tom husera tillsammans med Gurra. Båda två såg ut att trivas på riktigt gräs där glidtacklingar men även skönlir var ingredienser som i slutänden visade sig viktiga i mittfältsmatchen.

I andra halvlek kändes det nästan direkt att vi skulle mala på och få det där ledningsmålet. Många lägen skapas, men skärpa, resoluthet och jävla skött utifrån verkade inte komma av sig själv idag heller. Tur att en "otippad" gubbe som Sören då tar ner och lägger dit den i målvaktens bortre. Han hade ju en aktion, rätt lik målet, tidigare i matchen där skottet gick över. Meget dejligt att se.

Vi maler på som sagt och ser jävligt tunga ut att möta. Vibe springer och springer och springer och springer framför målvakt och försvarslinje. Boman springer lite mindre, köttar desto mer och ramlar emellanåt. Här är saknaden av Engvall rätt stor ändå måste man medge i matcher som dessa där vi för spelet, förväntas att äga bollen i majoritet och sätts på prov i att låsa upp kompakta försvar. Nu spelar det som sagt ingen roll just nu, när tre poäng är på kontot, jobbet är gjort. Vi är med och gör det vi ska. Även om allt inte sitter. Allt är både på gott och ont på samma gång alltså. På nåt konstigt sätt.

Det rullas vidare i andra, DJ Alessi serverar Sören som ser ut att träbena bort bollen i sin förstatouch, men lyckas ta en touch till och oerhört läckert lobba in tvånollan. Nu lossnar det för en av danskarna i alla fall. Fan va gött! Efter målet hoppas man givetvis på stängning av matchen och att man för en gång skull kanske kan slappna av och hämta poängen utan att behöva slita varken blod eller hår. Nej, så ska vi inte ha det tycker Strömbergssons. Allvarligt? Var? Var i helvete ska Aleesami ta vägen i den situationen? Inte gör han något mer för att dra ner eller hindra motståndaren. Han är i vägen. Ja. Men hur ofta borde det inte bli straff då? Eller frispark på plan? Med den konsekvensen borde vi haft fem mot Helsingborg hemma, men nej, det funkar inte så. Strömbergssons.

Inte nämnvärt dramatiskt i slutet ändå som tur är och poängen är där de ska vara. Araba var stor, men sådär geggantiskt bra tyckte jag ändå inte att han var. Föll på tok för lätt i dueller med Bjärs, för att vara så stor alltså. Som sagt,  tre poäng är tre poäng. Vi är med. Birgerstam måste stå kvar på KB!

Några korta från matchen då:

+ Sören. Två mål är plus och plats ett på listan inget snack. Hårdare. Rakare. Jävlaranamma idag. Gött.
+ Tom. Äntligen en hjärta-/hjärna-/kvalitetsinsats. Brytningen innan tvånollan är mömma.
+ DJ Alessi. Bra framåt och bakåt. Bjuder på socker i anfallsspelet.
+ Gurra. Alla lag vill nog ha en Gurra. Tur att det bara finns en.

- Ankersen. Tyvärr för kladdig och långa tillslag idag. Kan mycket mer. Måste träffa mål i sina bra lägen.
- Effektivitet och kvalitet i avslut. Lite häckensyndrom ibland med många touch och världens vackraste och bästa fotboll i fokus. Det är inte disco de. Okej, ibland kanske om det blir nåt av det. Inte som häcken alltså.
- Behöver man ens nämna Strömbergssons?

Om inte cupen är slutsåld än får vi se till att den är det. Tills dess. Kälmäh away. Svår bortamatch, men gött med gräs och förhoppningsvis en fin domare. Framåt!

Du är inte där för att se motståndarna

Biljetter köper du här

#alltiddär

Du är inte där för att se motståndarna

Biljetter köper du här

#alltiddär

Du är inte där för att se motståndarna

Bara en dag kvar till nästa hemmamatch, poängtapp senast skall revanscheras med tre poäng och ett gungande Gamla Ullevi.

Biljetter köper du här

#alltiddär

Highlights: Gefle IF FF - IFK Göteborg

Du är inte där för att se motståndarna

Efter bara en poäng borta mot Gefle är det dags för revansch mot Falkenberg på måndag. Över 10 000 har redan köpt biljett till matchen, gör det du också!

Biljett köper du här

#alltiddär

Hur tänker du egentligen, Jögge?

För tre år sedan när Ellos joggade hem guldet med Jögge vid rodret stod dom på 15 poäng och hade 11-5 i målskillnad efter sex omgångar. Cynism, sena mål, lagkaptensråd för halva laget och i princip två elvor som roterade och spelade varannan match präglade den årgångens bönder. Det såg inte alltid vackert ut, men till skillnad från tidigare år lyckades Elfsborg, med Jögge i täten, vinna dom där jämna matcherna som man tidigare kryssat. Efter guldet och EL-avancemanget gick det förvisso utför och efter att Taco gnällt bra länge om att tråkigt och cyniskt spel inte var något för tiki-taka-laget Elfsborg så fick Jögge sparken. 

Även om mitt hjärta i grund och botten klappar lite extra för brunkarfotboll på gräsplaner utan gräs, så anser jag det vara av mindre vikt hur spelet ser ut så länge som trepoängarna trillar in. Av den anledningen är jag positiv till årets allsvenska inledning. 13 poäng på sex matcher är bra. Tre insläppta mål på sex matcher är också bra. Åtta mål på sex matcher är inte lika bra, men att målfabrikationen kommer öka är jag tämligen säker på. Dock är det en annan sak som är desto mer oroande, för att inte säga jävligt oroande rentav. 

I Engvalls skadefrånvaro har Mads blivit tredjeforward och fått spela i samtliga matcher (1+5). Att dansk nummer fyra i truppen blivit en naturlig inhoppare i slutskedet av matcherna säger jag ingenting om. Det finns inte så många andra alternativ och med de kvalitéer som Mads besitter i mottagningsspelet så känns det helt rätt att slänga in honom i slutet oavsett siffror på resultattavlan  och hur matchbilden ser ut. Och när Engvall är tillbaka så består anfallsbesättningen både av spets och bredd. All good there. 

Däremot börjar de ständiga bytena mellan Rieks (ut) och Smedberg (in) samt Gurra/Sebban (ut) och Tom (in) oavsett matchbild oroa mig en aning. Såväl Smedberg som Tom har varit perfekta att slänga in när vi haft ledningen och velat få in två hårt arbetande mittfältare för att stänga till eventuella ytor. Där säger jag ingenting heller. Men när det står 0-0 borta mot Gefle och den enda ”förändring” vi kan göra utöver Mads sedvanliga inhopp är att slänga in Smedberg, då börjar jag fundera på om det verkligen finns någon substans i Jögges inledande snack om att stärka banden mellan junior- och A-lagsverksamhet.

Jag kan förstå att den horribelt usla plasten i går fick vår tränare att ge upp allt hopp om att kunna spela fotboll längs med backen, men samtidigt är det inte första gången som yrvädret Karl Bohm, som spelat i klubben sedan elvaårsåldern, tvingas sitta kvar på bänken och bevittna hur krampaktig vår offensiv är. Jag är väl medveten om att Karl har brister och förmodligen inte är en färdig allsvensk spelare, men samtidigt är jag av åsikten att man bör ge sina talanger chansen i ett läge som detta. På vilket sätt hade det skadat att förflytta Smedberg till en central roll och låta Bohm få tio-femton minuter på kanten i slutskedet av matchen? Inte hade det nog blivit sämre i alla fall. 

Säga vad man vill om iff iff, men trots deras framgångar så har dom fortsatt att ge sina talanger chansen. Spelare som Rakip, Cibicki, Helander, Kroon och Pa Konate har alla fått gott om speltid och gjorde flera framträdanden vardera i förra höstens CL-spel. På samma sätt har Ellos gett upp mångmiljonsinvesteringarna som de sysslade med för ett par år sedan och gett talangerna chansen. Nu tror jag förvisso inte att guldet lär hamna i Borås i år, men det är hur som haver imponerade att dom kan prestera på en såpass hög nivå med en majoritet egna produkter. Jag kräver inte att vi skall göra som Ellos, men när det finns skador på tongivande spelare och vi behöver få in kreativitet för att kunna skapa någonting framtå, då tycker jag det är en självklarhet att ge en spelare som Bohm chansen. 

Även om han inte hade åstadkommit ett skit under sitt inhopp, så hade han i alla fall känt att man kan få chansen om övriga konkurrenter inte presterar. Varken Ankersen, Rieks eller Smedberg har gjort en enda poäng i år och ingen av dom har egentligen visat framfötterna. Rieks är alldeles för tafflig i första, andra och tredje tredjedelen och Ankersen verkar behöva samma halvår som Vibe fick för att komma igång med poängfabrikationen. Smedberg är förvisso en poängspelare i grund och botten, men så mycket mer än inlägget till Tom senast har han inte åstadkommit under sina inhopp så här långt. 

Om man inte får chansen i en 3-0-ledning hemma mot HIV eller i en uddlös, torftig bortamatch mot Gefle, när skall man då få chansen? 

Den primära skillnaden mellan Ellos anno 2012 och IFK Göteborg 2015 är bredden. Och förmodligen lär det bli skillnaden mellan guld och inte guld. Det kommer bli ohållbart i längden att byta in Smedberg och Tom i varje match oavsett matchbild och resultat. Om inte Jörgen visar att han - åtminstone så länge som vi inte har andra fullgoda ersättare med mer rutin - faktiskt tror på vår akademi och ger spelare som Bohm och Billy chansen i liknande lägen, så kommer pytten med redan utgånget datum få vänta i frysen ytterligare minst ett år. 

Du är inte där för att se motståndarna

Köp dina biljetter här