För tre år sedan när Ellos joggade hem guldet med Jögge vid rodret stod dom på 15 poäng och hade 11-5 i målskillnad efter sex omgångar. Cynism, sena mål, lagkaptensråd för halva laget och i princip två elvor som roterade och spelade varannan match präglade den årgångens bönder. Det såg inte alltid vackert ut, men till skillnad från tidigare år lyckades Elfsborg, med Jögge i täten, vinna dom där jämna matcherna som man tidigare kryssat. Efter guldet och EL-avancemanget gick det förvisso utför och efter att Taco gnällt bra länge om att tråkigt och cyniskt spel inte var något för tiki-taka-laget Elfsborg så fick Jögge sparken.
Även om mitt hjärta i grund och botten klappar lite extra för brunkarfotboll på gräsplaner utan gräs, så anser jag det vara av mindre vikt hur spelet ser ut så länge som trepoängarna trillar in. Av den anledningen är jag positiv till årets allsvenska inledning. 13 poäng på sex matcher är bra. Tre insläppta mål på sex matcher är också bra. Åtta mål på sex matcher är inte lika bra, men att målfabrikationen kommer öka är jag tämligen säker på. Dock är det en annan sak som är desto mer oroande, för att inte säga jävligt oroande rentav.
I Engvalls skadefrånvaro har Mads blivit tredjeforward och fått spela i samtliga matcher (1+5). Att dansk nummer fyra i truppen blivit en naturlig inhoppare i slutskedet av matcherna säger jag ingenting om. Det finns inte så många andra alternativ och med de kvalitéer som Mads besitter i mottagningsspelet så känns det helt rätt att slänga in honom i slutet oavsett siffror på resultattavlan och hur matchbilden ser ut. Och när Engvall är tillbaka så består anfallsbesättningen både av spets och bredd. All good there.
Däremot börjar de ständiga bytena mellan Rieks (ut) och Smedberg (in) samt Gurra/Sebban (ut) och Tom (in) oavsett matchbild oroa mig en aning. Såväl Smedberg som Tom har varit perfekta att slänga in när vi haft ledningen och velat få in två hårt arbetande mittfältare för att stänga till eventuella ytor. Där säger jag ingenting heller. Men när det står 0-0 borta mot Gefle och den enda ”förändring” vi kan göra utöver Mads sedvanliga inhopp är att slänga in Smedberg, då börjar jag fundera på om det verkligen finns någon substans i Jögges inledande snack om att stärka banden mellan junior- och A-lagsverksamhet.
Jag kan förstå att den horribelt usla plasten i går fick vår tränare att ge upp allt hopp om att kunna spela fotboll längs med backen, men samtidigt är det inte första gången som yrvädret Karl Bohm, som spelat i klubben sedan elvaårsåldern, tvingas sitta kvar på bänken och bevittna hur krampaktig vår offensiv är. Jag är väl medveten om att Karl har brister och förmodligen inte är en färdig allsvensk spelare, men samtidigt är jag av åsikten att man bör ge sina talanger chansen i ett läge som detta. På vilket sätt hade det skadat att förflytta Smedberg till en central roll och låta Bohm få tio-femton minuter på kanten i slutskedet av matchen? Inte hade det nog blivit sämre i alla fall.
Säga vad man vill om iff iff, men trots deras framgångar så har dom fortsatt att ge sina talanger chansen. Spelare som Rakip, Cibicki, Helander, Kroon och Pa Konate har alla fått gott om speltid och gjorde flera framträdanden vardera i förra höstens CL-spel. På samma sätt har Ellos gett upp mångmiljonsinvesteringarna som de sysslade med för ett par år sedan och gett talangerna chansen. Nu tror jag förvisso inte att guldet lär hamna i Borås i år, men det är hur som haver imponerade att dom kan prestera på en såpass hög nivå med en majoritet egna produkter. Jag kräver inte att vi skall göra som Ellos, men när det finns skador på tongivande spelare och vi behöver få in kreativitet för att kunna skapa någonting framtå, då tycker jag det är en självklarhet att ge en spelare som Bohm chansen.
Även om han inte hade åstadkommit ett skit under sitt inhopp, så hade han i alla fall känt att man kan få chansen om övriga konkurrenter inte presterar. Varken Ankersen, Rieks eller Smedberg har gjort en enda poäng i år och ingen av dom har egentligen visat framfötterna. Rieks är alldeles för tafflig i första, andra och tredje tredjedelen och Ankersen verkar behöva samma halvår som Vibe fick för att komma igång med poängfabrikationen. Smedberg är förvisso en poängspelare i grund och botten, men så mycket mer än inlägget till Tom senast har han inte åstadkommit under sina inhopp så här långt.
Om man inte får chansen i en 3-0-ledning hemma mot HIV eller i en uddlös, torftig bortamatch mot Gefle, när skall man då få chansen?
Den primära skillnaden mellan Ellos anno 2012 och IFK Göteborg 2015 är bredden. Och förmodligen lär det bli skillnaden mellan guld och inte guld. Det kommer bli ohållbart i längden att byta in Smedberg och Tom i varje match oavsett matchbild och resultat. Om inte Jörgen visar att han - åtminstone så länge som vi inte har andra fullgoda ersättare med mer rutin - faktiskt tror på vår akademi och ger spelare som Bohm och Billy chansen i liknande lägen, så kommer pytten med redan utgånget datum få vänta i frysen ytterligare minst ett år.