(YTTERLIGARE EN) AVSKEDSKRÖNIKA. Robin Söder gjorde mål i den berömda matchen mot Basel 2008. 31 minuter senare hittade domaren en straff och skickade in Basel i Champions League. 6 säsonger har Robin gjort i IFK Göteborg, 6 säsonger där Robins öde på ett väldigt speciellt sätt varit förbundet med klubbens: när Robin spelar och gör mål går säsongen bra för IFK Göteborg. Han behöver inte nödvändigtvis vara på plan i de viktigaste matcherna eller ens spela bra alla gånger, men om Robin har en bra säsong har IFK Göteborg det, och det finns nog ingen annan som på sätt och vis så personifierat IFK Göteborg de senaste 6 åren.
Robin Söder kom till mästarna Blåvitt 2007 som en av Sveriges mest lovande talanger. Under 2008 fick han chansen och hade det inte varit för en domare som säkrade segern för Basel hade han varit mannen som skjutit Blåvitt till Champions League. Även om det i slutänden bara blev en tredjeplats för Blåvitt var det ett år av framgångar för det unga laget som var närmare än någon svensk klubb sedan dess att nå den finaste av Europaturneringar. Yngst av alla var Robin som utsågs till årets nykomling i Allsvenskan. Han är än idag den yngste som någonsin fått priset.
Säsongen 2009 stannade Robin i klubben trots buden från Milan och Bayern München och under våren spelade han återigen som en Torbjörn i bland annat den legendariska matchen mot Djurgården. Målen blev relativt få, men han var en viktig del i IFK:s framgångsrika anfall och Robin blev 18 år gammal uttagen till U21-EM som enda spelare under 20. Säsongen 2009 var också ett år då såväl IFK Göteborg som Robin Söder fick svåra sår som satte sig djupt i själen och som skulle ta lång tid att läka - om de ens kan sägas ha gjort så idag.
De tre åren som följde på nederlaget på Ullevi 2009 (både lagets och Robins) blev allihop misslyckade år då olika experiment följde på varandra i en desperat jakt på såväl mental som spelmässig styrka och återkomst till det där som vi lovat oss själva att vi skulle vara. Vi var rädda och trasiga och desperata, och många av oss hatade och gav upp om Robin därför att vi egentligen hatade och gav upp oss själva, för det vi varit och som vi fruktar att vi ska bli när det går dåligt. Robins mellanår var våra egna mellanår och försöken att på en gång bryta förväntningarna och överstiga dem var våra egna försök att bli något annat än klubben som en gång varit stor.
Det var först förra året som det verkligen lossnade. Under säsongen Robin Söder tangerade det svenska rekordet i mål i flest matcher i rad och vi var återigen ett topplag. Den mörka hösten för både oss själva och Robin döljer lätt att vi faktiskt var ett topplag igen, inte minst som mörkret fortsatt in i denna säsong, men Söder och hans nio mål förra säsongen är en del av varför besvikelsen är så stark nu: vi vet vad vi och Robin egentligen kan åstadkomma och vart vi egentligen hör hemma.
Robin hör hemma som anfallare i en klubb med hopp och tilltro till såväl sin egen som hans framtid. IFK Göteborg kan i nuläget tyvärr inte erbjuda det sistnämnda, sorgligt illustrerat av hur vissa griper till desperationens och syndabockandets vapen och buar ut honom innan han ens fått en minut på planen. (Jag är förresten inte den ende som ogillar det greppet.)
När Robin nu lämnar oss är det ett tillfälle till nystart för både honom och oss. Vi kan bli något mer än våra egna syndabockar och lägga hetsjakten åt sidan. Vi kommer aldrig kunna förändra skadorna och smällarna vi tagit, och så länge vårt mål i nuet och framtiden är att besegra våra gamla tillkortakommanden kommer det i sig att vara vår främsta svaghet. Vi är vad vi är och när Robin nu till sist faktiskt går utomlands kan både Robin och Blåvitt få utrymme att se oss själva i spegeln för vad vi verkligen är och vart vi kan ta oss med det.
Robin, du är en förbannat duktig spelare som nu också är utlandsproffs, och jag önskar dig allt gott i det du tar dig för. Du har varit, är och förblir blåvit in i ryggmärgen, och du har varit, är och förblir en del av Blåvitts ryggmärg. Din kämpaglöd i motgång och laglojalitet i framgång tillhör Blåvitts främsta personlighetsdrag. Må vi ses igen på Ullevi, och må segrar och mål följa både dig och Blåvitt för lång tid framöver.
