Waris Majeed. Kom till Häcken 2010. Upptäckt på deras egna lilla fotbollscup året innan. Sökte sig till Sverige som så många andra för att söka lyckan, för att mellanlanda och få ett avstamp. Helst under så kort tid som möjligt.
Häcken gjorde 67 mål år 2012. Waris 23 av dem. Det lag som gjorde näst flest mål var Helsingborg. 52 stycken.
Nu är denna text inte ämnad att hamna om Waris Majeed, men han är ett ganska bra exempel på vad som sker när en spelare presterar för mycket.
Han blir såld. Direkt. För stora pengar - Med Allsvenska mått mätt.
Det är någonstans här problemet dyker upp. Just de orden; "Med Allsvenska mått mätt".
Med Allsvenska mått mätt är vår liga ingenting. Vi kan skratta åt BP som tvingas sälja sin supertalang till backstjärna åt oss pga deras plats i näringskedjan, likväl som FC Köpenhamn skrattar tillbaka när han för en spottstyver senare hamnar i deras spelarbank.
Vi kan glädjas åt 18 stora miljoner för DMK, samtidigt som Sunderland värvar honom till sin ungdomsakademi för sin spetskvalité. Vi kan skryta mot andra Allsvenska lag att vår egen dansk, Lasse Vibe, leder skytteligan, samtidigt som vi nästan ber på våra bara knän att han inte skall vinna den.
Fast så kan man ju inte tänka?!
Nej, det är just det. The circle of Allsvenskan. Någon blir bra. Säljs för rimlig summa (med Allsvenska mått mätt), någon ny kommer in. Antingen på dekis, hemvändare eller talang - Säljs. Någon ny kommer... ja ni förstår.
Det är en av de stora anledningarna till varför Sverige aldrig lyckas i Europaspel. Spelarna som tog sitt lag dit finns inte längre där. Kvar står de övriga med en omöjlig uppgift framför sig.
När lönekuvertet tredubblas bara genom att åka över Öresundsbron förstår jag dock att folk gärna tar sitt pick och pack. Hur sorgligt det än låter.
Vi kan i alla fall konstatera en sak; Inget lag har vunnit Allsvenskan två år i rad sedan Djurgården 2002-2003. Det var samtidigt som den här låten var listetta i Sverige;
@_PatrikG