Håkan Milds Silly Season

SILLY SEASON. Förra säsongen var ytterligare ett bottennapp, men trots det var det inte utan ljusglimtar. För det hände trots allt en hel del under säsongen som gick. Vi fick uppleva den sämsta säsongsinledningen sedan 50-talet, det ryktades om en AIKare som huvudtränare och IFK Göteborg blev det göteborgslag som placerade sig sämst i Allsvenskan. Någonstans mellan dessa händelser var det nog så att Blåvitts ledning fick nog och ansåg att något skulle förändras. Något som vi supportrar tyckt sedan länge!

Som samtliga fotbollsintresserade i detta land uppmärksammat så har det varit en minst sagt hektisk tid för Håkan Mild om man jämför med tidigare år. I alla fall vad det gäller värvningar som slutförts. Jag har tänkt gå igenom lite av mina spontana tankar kring de värvningar vi fått in. En annan anledning till att jag skriver detta är för att försöka stilla min egen abstinens efter riktig fotboll något!


Philip Haglund

Den satsning som vi blåvita just nu kan beskåda påbörjades egentligen redan i somras, om man ser till spelarfronten, där föreningen valde att värva Philip Haglund som hade ledsnat på livet nere i Holland. Redan när Haglund stack iväg till Holland var Blåvitt intresserade av att knyta honom till sig, den gången lockade proffslivet mer än vad Göteborg gjorden.

Haglund anlände till laget redan i slutet av juni men fick vänta fram tills det att transferfönstret öppnade den förste augusti. Av det man fick se av Haglund under hösten 2011 lovar det väldigt gott inför kommande säsong! Hans, enligt mig, bästa match gjorde han redan i debuten mot AIK. Han såg inte ut att kunna förlora en närkamp på hela matchen och lyckades även få med sig en assist från matchen efter ett inlägg till Sebastian Eriksson. Enda misstaget Haglund såg ut att göra under matchen var väl egentligen att han inte lyckades göra mål efter att ha haft fritt nickläge i straffområdet.

Efter matchen var jag nästintill euforisk över värvningen av Haglund. Styrkorna som jag lyckats läsa mig till var att vi fått in en bollvinnande mittfältare som ofta kom i en andravåg där ett starkt huvudspel ofta visades. Det var just dessa styrkor man såg prov på under debuten. Man hoppades givetvis att det var så här bra han faktiskt var, att han skulle in och tokdominera i allsvenskan.

Tyvärr var ju så inte fallet, enligt mitt tycke gick han ner sig liksom resten av laget, men trots det såg man att det är en spelare av hög allsvensk klass. När laget gjorde bra matcher var även Haglund bra. Under den nyligen avslutade turneringen Copa del Sol var Haglund en av Blåvitts bästa spelare och visar redan nu god form. Om Haglund stannar hos oss i Blåvitt under ett par säsonger tror jag mycket väl att vi har en potentiell lagkapten i honom!

Tobbe é klar!Enligt många var den viktigaste förändringen som skedde inom spelartruppen inte ett nyförvärv utan det faktum att Tobias Hysén förlängde sitt kontrakt och därmed avskrev samtliga rykten om en eventuell flytt. För intresse fanns, främst från Club Brügge. Det faktum att Tobbe nu sitter på ett kontrakt till och med 2015 gör att om någon klubb skulle vilja lösa honom får Blåvitt med största sannolikhet en stor säck med pengar. För något bosmanfall lär det inte vara tal om, dels på grund av Tobbes blåvita hjärta men också det faktum att han skall fylla 33 vid tidpunkten då hans kontrakt går ut.

Att lyckas behålla en spelare som Tobias Hysén i Allsvenskan sågs av många som ett styrkebesked och ett bevis på att någonting var på väg att hända inom föreningen. Det började spekuleras i om det var en riktig storsatsning på gång, först värvningen av Haglund och sedan en kontraktsförlängning med en av allsvenskans bästa spelare.

Emil Salomonsson

Nästa spelare att komma in i spelartruppen var Emil Salomonsson. En spelare som var aktuell för Blåvitt redan ett par år innan han blev klar. Han provspelade hos Blåvitt när det var dags för honom att lämna Ängelholm men den gången blev det Halmstad istället. Men nu ett par år senare blev det Blåvitt till slut. När värvningen offentliggjordes hade det inte surrats speciellt mycket om det innan. En morgon utlystes det en presskonferens och först då kom det fram att Salomonsson var klar för Blåvitt. I vanliga fall brukar det snackas en hel del innan värvningar är klara. Att en högerback skulle in i truppen var det nog aldrig något snack om när det var klart att Adam skulle försvinna. Att ha Erik Lund som enda naturliga högerbacken i truppen en hel säsong skulle helt enkelt inte hålla. När då Halmstads BK var på väg ur såg Mild sin chans att knyta åt sig Salomonsson för en inte allt för stor slant.

Men för att övergå lite mer till Salomonssons prestation hittills i den blåvita tröjan så kan man nog sammanfatta att vi har fått in en riktigt rivig spelare på högerkanten. En spelare som dessutom kan användas på flera positioner. Han har under säsongen spelat högerback, högermittfältare och anfallare och har gjort det bra på samtliga positioner. För att jämföra lite med Adam Johansson känns det som att vi i Emil fått in en något offensivare spelare som försöker utmana sin spelare lite oftare.

När en spelare blir aktuell eller klar för Blåvitt brukar jag roa mig med att kolla Youtube-klipp på spelarna för att försöka skapa en bild av vad spelaren är bra på. En av de grejer jag såg på dessa klipp med Emil var att han verkar ha ett riktigt bra klipp i dojan. Detta var något vi fick se prov på under säsongens sista match mot Norrköping där han smällde av en ordentlig frispark. Förhoppningsvis är det något vi får se mer av under säsongen som kommer. Allt som allt tycker jag att vi gjort en intressant värvning i Salomonsson och förhoppningsvis kan han utvecklas ytterligare och bli en riktigt bra fotbollsspelare.

Blåvitts första brasse

I Daniel Sobralense har Blåvitt plockat in sin första brasse och för att vara helt ärlig är det ingen spelare jag har någon direkt koll på. Vad jag har förstått är han en

spelare som tenderar att falla ur matcher men när han är på humör håller riktigt hög klass. Förhoppningsvis är det den höga klassen vi får se i Blåvitt.

Efter att han blivit klar för oss var det fortfarande ett kvar matcher kvar och jag försökte se så mycket av Kalmar som möjligt för att skapa mig en bild av Sobralense. Tydligast bild fick jag av honom i cupsemifinalen på Gamla Ullevi där det stämde ganska väl med den beskrivning jag fått. Han föll ur matchen under långa stunder, men blixtrade till vid ett par tillfällen. Jag var väl inte direkt såld och bland Kalmar-fansen snackades det en hel del om hans beteende och att han ska ha lätt för att ställa till med problem.

Det tog inte lång tid innan det var något även vi Blåvita fick se prov på då Sportbladet gjorde flertalet intervjuer där Sobralense hävdade att han borde få ut sin sign-on-bonus i en klumpsumma, något som inte är normen för hur det brukar se ut. Det tystnade dock snabbt och förhoppningsvis är det ur världen. Under Copa del Sol startade Sobralense samtliga matcher, två till vänster och en i positionen bakom Tobbe. Det jag kommer ihåg bäst därifrån är naturligtvis framspelningen till Tobbes 1-0 mot Spartak Moskva där han klackar fram bollen till Tobbe. I övriga matcher tycker jag man kunnat se att det verkar finnas en bra grund för ett riktigt bra samarbete mellan Sobralense och Tobbe.

Det är trots allt bara försäsong än så länge och efter ytterligare ett par matcher kan det nog bli riktigt bra. Är dock lite orolig för att han även i fortsättningen kommer falla ur matcher och vad händer om han skulle bli bänkad? Tjurar han ihop totalt eller kommer han jobba på och bevisa att han skall spela? Detta är nog den värvning jag är mest skeptisk till men han får mer än gärna motbevisa mig!

Ett nytt försök

För John Alvbåge blir det ett andra försök att ta en ordinarie plats i laget i hans hjärta. När han gjorde sin första sejour hos oss fanns en då

39-årig Bengt Andersson i truppen och det blev bänken för Alvbåge som sedan lämnade för danska Viborg. Nu har han en roll där han förväntas bli förstamålvakt men han lär få jobba hårt för att nå dit då Erik Dahlin gjorde en riktigt fin höstsäsong förra året.

Alvbåge blev något av en favorit hos mig redan när han kom till Blåvitt första gången och sedan dess har jag försökt hålla koll på honom genom åren. Föregående säsong var nog den sämsta jag sett Alvbåge göra under de år jag följt honom. Förhoppningsvis kan han få en nytändning för det är fortfarande en riktigt bra målvakt med allsvenska mått mätt. En Alvbåge i toppform håller enligt mig samma klass som Kim gjorde, även om kvalitéerna ligger på andra saker. Så lugn jag var när Kim hade bollen vid fötterna kommer jag nog aldrig bli med Alvbåge, eller någon annan målvakt för den delen…

Under Copa del Sol blev det två matcher, två insläppta och en hållen nolla som resultatet med Alvbåge i målet. Matchen mot Spartak Moskva var knappast den bästa match han gjort och ingripandet vid 1-1 målet är knappast hundraprocentigt. Men man får kanske skylla på att det tar tid även för en rutinerad målvakt att spela in sig med en ny backlinje, som även den är nykomponerad. Värvningen av Alvbåge tror jag blir riktigt bra och att få in en rutinerad målvakt som kan styra sin backlinje ordentligt tror jag är en av delarna som saknats sedan Kim försvann.

En rutinerad bagge

När nyheten om att Blåvitt värvat en ny mittback blev jag förvånad på flera sätt. Inte över att det värvades en mittback, för det var minst sagt väntat utan vem som värvades. In kom en 35-årig (som hinner fylla 36 innan Allsvenskan drar igång) norrman jag aldrig hört talas om innan. Det pratades inte något nämnvärt om honom innan det blev klart vilket även det förvånade mig. Kjetil Wæhler var alltså klar för Blåvitt. Värvningen förklarades med att man ville ha in en ny mittback med rutin och rutin finns det gott om, men att plocka in en 35-åring var något jag var ganska skeptisk till. Det borde ju funnits någon yngre förmåga att plocka in, för pengar finns det ju uppenbarligen.

Men efter att ha läst rapporter från träningar och sett matcherna från Copa del Sol är jag övertygad om att det är en riktigt bra värvning. Främst matchen mot Rosenborg fick man se en mittback som verkar styra och ställa i backlinjen med pondus. Man fick även se prov på ett par riktigt bra brytningar och ett par riktigt bra uppspel. Förhoppningsvis har fått in den ledare i backlinjen som inte riktigt funnits sedan Mattias Bjärsmyr försvann. Ragnar Sigurdsson i alla ära, en av dem bättre mittbackarna i blåvitt på länge, men han var inte den ledare som Bjärsmyr var och fick inte med sig de övriga i backlinjen på samma sätt. Förhoppningsvis kan Wæhler ”ta flagga” som Magnus Edlund uttryckte det efter första träningspasset med norrmannen.


"Jag har aldrig gillat Göteborg, kommer aldrig göra det"

Efter att, enligt Aftonbladet, varit klar i nån månad så blev då alltså Nordin Gerzic till slut klar för IFK Göteborg. Av de värvningar Blåvitt gjort inför kommande säsong är det den värvning som är överlägset dyrast. Summorna som diskuterats har legat någonstans mellan 5,5 och 8,5 miljoner kronor. Oavsett om det är fem, sju eller åtta miljoner han har kostat så är det stora pengar för att vara en övergång mellan två svenska klubbar och det medför en viss press. Likt Alvbåge kommer Gerzic från en svag säsong i Örebro SK där han trots det skrev på ett lukrativt 5-årskontrakt i somras. Detta likt Hyséns fall handlade det mest största sannolikhet om att skapa en trygghet för sig själv och sin familj samtidigt som klubben skulle få sin beskärda del.

Under säsongen 2010 gästade Gerzic Patrick Ekwall och Olof Lundh i studioprogrammet Ekwall vs Lundh. Under intervjun framkom en hel del av hans åsikter kring IFK Göteborg fram. Han valde att plocka fram stora sågen och klämde ur sig citat så som "Jag har aldrig gillat Göteborg, kommer aldrig göra det." och "Det där med pengar spelar ingen roll och de får vara hur trevliga som helst. [...] Jag har bara aldrig tyckt om dem." När väl checkhäftet kom fram verkade det inte som att det stämde längre. Under presskonferensen där han presenterades var han därmed tvungen att göra en pudel och förklara att det var på grund av den fotboll Blåvitt spelat under de senaste säsongerna. Om så verkligen var fallet så var det en oerhört klumpig formulering och många med mig ser det som en efterkonstruktion. Utan att ha sett Gerzic varken i match eller träning är det oerhört svårt att veta var han egentligen står. Under säsongen 2010 var han likt resten av Örebro riktigt bra. Håller han den nivån har vi gjort en riktigt bra värvning. Skulle det däremot visa sig att han håller den kvalitén han höll under 2011 är det en ordentlig flopp.

Förhoppningen är givetvis att vi nu fått in den centrala spelmotor vi länge saknat. Jag är själv inte helt säker på vad jag faktiskt tycker om värvningen av Gerzic. Att en spelare uttalat sig negativt om Blåvitt är naturligtvis inget jag välkomnar. Samtidigt kommer jag inte börja skrika efter att någon ska avgå för att man nu värvat honom. I många fall där spelare uttalar sig handlar det enligt min mening om ett bekräftelsebehov. Nu valde Gerzic att gå ut och såga Blåvitt samtidigt som han på så vis blir älskad i sitt dåvarande lag. Människor söker ofta bekräftelse och tänker inte alltid på konsekvenserna och även fotbollsspelare är människor. Jag tänker därför inte döma ut Nordin på grunda av det. Att spela i Blåvitt innebär en stor press! Att spela i Blåvitt när man värvats för stora pengar innebär en stor press! Att spela i Blåvitt när man sagt att man aldrig kommer gilla Göteborg innebär en stor press! Lägger man då ihop dessa faktorer får man då fram vilken enorm press det kommer att vara på Gerzic att prestera.

Färdigvärvat?

När Gerzic till slut blev klar var jag tämligen säker på att det var färdig värvat för IFK Göteborgs del, men icke sa Nicke! Bara två dagar efter att Gerzic blivit klar presenterades även Pontus Farnerud. Efter att enligt rykten varit mer eller mindre klar för AIK var det något förvånande att det trots allt blev Blåvitt. I efterhand har det dock visat sig att Blåvitt var förstaalternativet i Sverige och att hustrun trots allt inte hade så mycket att sägs till om (hon ryktas ha haft önskemål om att få bo i Stockholm). Pontus Farnerud valde alltså Blåvitt och en spelare som under de senaste åren spekulerats vara på väg till Allsvenskan under samtliga silly seasons hamnade här till slut. Ser man bara till vilka namn som nu finns på Blåvitts innermittfält går det ju inte annat än att säga att det ser intressant ut.

Ett innermittfält bestående av Gerzic, Haglund och Farnerud känns tämligen komplett där man i Gerzic och Farnerud har två bollskickliga herrar samtidigt som Haglund bidrar med tyngd och löpstyrka. Tanken som dök upp i mitt huvud när man gjorde klart med även Farnerud var helt klart att det skulle bli trångt på Blåvitts innermittfält. Med en uttalad ambition att spela 4-4-2 blev det än trängre. Jag tror de flesta har insett att så inte kommer vara fallet, i de flesta matcher lär vi nog se ett spel med tre centrala mittfältare.

Ytterligare en tanke som dök upp var givetvis vad som händer med unga mittfältare som Joel Allansson och Jakob Johansson. Även om många tycker det är skönt att slippa se Johansson på planen är det ändå en spelare som föreningen trott på under en längre tid och det tror jag fortfarande att de gör. Däremot är jag lite orolig för att Allansson kan bli mer lidande av konkurrensen, men jag har ändå en känsla av att han kommer få spela en hel del på kanten. Med största sannolikhet blir det nog så att Stefan Selakovic inte lär vara lika given i år som han varit tidigare, trots att han varit en stabil poängspelare de senaste åren med strax under 15 poäng de senaste åren.

Att placera Allansson på kanten behöver absolut inte vara fel. När han fick spela där under förra året gjorde han det riktigt bra. Det viktiga i hans situation är att få speltid och det tror jag han kommer få! Det optimala hade ju naturligtvis varit om han hade fått spela på sin naturliga position i mitten, men att ha en 19-årig kille i mitten under en hel säsong hos ett tilltänkt topplag känns inte direkt optimalt enligt mig. Däremot är jag tämligen säker på att han kommer få sina chanser även i mitten. Skador och avstängningar kommer alltid dyka upp och då känns det skönt att ha Allansson där bakom som absolut inte gör bort sig där! Men det viktiga är som sagt att han får speltid och samlar på sig ordentligt med allsvensk rutin, för en dag kommer Joel Allansson att bli en riktigt bra spelare!

Vad gäller Jakob Johansson tror jag inte vi kommer se honom i mitten alltför många matcher. I alla fall inte på mittfältet, däremot i backlinjen! Jag tror att han gör sig bättre som mittback än vad han gör som innermittfältare där han allt om oftast ses som långsam och tungfotad. Jag tror att han kan komma att bli en duktig, spelskicklig mittback om han får ett par chanser. För jag tycker att det han visat under sina allsvenska år är att det är en smart spelare som inte alltid får ut det han tänker. Så Johansson som mittback är nog det vi kommer få se under året, det är vad jag hoppas i alla fall.

En intressant sak jag kom och tänka på när jag satt och skrev ner detta är att fyra av dessa sju värvningar varit aktuella för Blåvitt tidigare. Alvbåge har varit kontrakterad tidigare, Salomonsson har varit på provspel, Haglund var aktuell innan han stack till Holland och Farnerud har som bekant vara sommarproffs i kubben under två somrar. Bara som lite kuriosa, sisådär.

Hur mycket du som läsare fått ut av detta vet jag inte, men jag känner att jag fått skriva av mig en hel del och lite av min abstinens har minskat. Förhoppningsvis kan även din ha gjort det.

Alla till Valhalla!