Drugge behöver Blåvitt mer än Blåvitt behöver Drugge

BaraBen om Drugge-ryktet i maj 2010.

SILLY SEASON. Drugge-ryktet is back. Jag förstår det lika lite just nu som när vi på BaraBen avslöjade vårens rykten om att "Drugge är klar" som falska. Att han skulle vara på väg till Kamratgården är svårt för mig att förstå, då Håkan Mild oftast brukar ha ett rätt så tydligt mantra när det kommer till vår trupp:

"Den är komplett."

Till nästa säsong får vi förhoppningsvis tillbaka långtidsskadade killar som Dyrestam, Söder, Atashkadeh och Pärlan. Men om Mild trots detta inte anser att vår trupp "är komplett", vore det väldigt intressant att få höra vad Andreas Drugge kan tillföra den här truppen. Det resonemanget vore extremt välkommet om han nu åter är aktuell för en flytt till Kamratgården. Är detta verkligen en ersättare för Gustav Svensson? Really? Det här är en spelare som vår krönikör Erling redan hösten 2006 rankade som en "otroligt överskattad" spelare i en passus om hans mål för Elfsborg mot Blåvitt, 2001.

Ja, ni förstår själva. Vi pratar inte direkt om framtiden i svensk fotboll.

Spontant reagerade jag negativt när ryktet från i våras återvände, vilket framgår rätt väl i min videokrönika på Frankie's GBG. Inte för att jag har något emot Andreas Drugge som person eller som fotbollsspelare, tvärtom så verkar han vara en skön snubbe rent allmänt och helt ok på fotbollsplanen. Min invändning är snarare att problemet vid en värvning av Drugge är att amitionsnivån hos Blåvitt har sänkts. För att bygga ett storlag måste lägstagränsen för vad som är acceptabelt ligga mycket högre hos ett lag som IFK Göteborg. Ska Blåvitt värva spelare bör de vara stora talanger eller spelare som går rakt in i vår startelva och förstärker densamma.

Men Drugge tillhör inget av alternativen.

Killen är 27 år gammal, har gått från Elfsborg till Falkenberg (2003) och Degerfors (2006-2007) i Superettan  innan han fick chansen att återvända till högstaligan och Sveriges sydligaste lag Trelleborg. Där har han spelat rätt så bra efter förutsättningarna och blivit helt ordinarie, under de senaste tre säsongerna har det totalt blivit 81 matcher (varav 79 varit från start). Möjligtvis kan det vara det faktum att Drugge gjorde sitt första allsvenska straffmål i år som väckt intresse från Blåvitt. Vi har ju vid tidigare tillfällen fått höra rätt så intressanta förklaringar från tränarstaben kring det där ("Han slog bra straffar i juniorlaget i Trollhättan", var det va?) så nu kanske tränarstaben letar efter en ny elvametersspecialist. Drugge har ju trots allt gjort ett mål på fem allsvenska säsonger, från straffpunkten.

Men tydligen så går det inte att förstå hur Blåvitt resonerar kring spelarköp. Vi var väldigt få som förstod hur Pär Ericsson kunde anses vara värd sina sex miljoner kronor, vi var ännu färre som förstod varför Faltsetas värvades och vi är nog rätt så få som tror att Drugge är en spelare som skulle lyfta Blåvitt i dag. Den typen av värvningar kan en klubbledning komma undan med om spelarna samtidigt presterar, tillför laget viktiga element och som vi når framgångar. Men just nu är situationen den motsatta. Spelarna som värvats de senaste två säsongerna är med något eventuellt undantag (Elmar?) knappast vad som kan räknas som succéförvärv.

Men Drugge är ju ingift i familjen Hysén. Så all bets are off?

Samtidigt tisslas och tasslas det om att Mats "Skattebrott" Persson är sugen på att värva Drugge till Gais. Jag tycker gott han kan få den "drömvärvningen" som en start på sitt nya engagemang i KRIS. Och som om ödets ironi inte är tillräckligt omfattande toppar Syrianska just nu Superettan. Med Peter Ijeh som skyttekung. Historien är tillbaka för att spöka på Kamratgården. 2011 lär bli ett intressant år, med eller utan Drugge i Göteborg.