Brunkande bekväma Blåvitt ställer ut skorna

KRÖNIKA Det är inget bra tecken när man vaknar 03:39 av egentligen ingen anledning och kommer på sig själv med att först av allt tänka på den nesliga förlusten. Var det därför jag sov så pass dåligt att jag helt sonika vaknade, enbart på grund av matchen och läget i laget? Och plötsligt så går pessimistens tankar igång i mig. För det går väl knappast att vara annat en sådan här dag. Varför förlorar vi? Varför har vi inte spelat bättre i år? Varför kommer vi inte att vinna guld i år? Varför, varför, varför…

Det finns en sak i spelet som man sett tydligt i år, som gjort att det sett väldigt mycket sämre ut nu än i höstas. Det är helt enkelt så att hungern är som bortblåst. Vi är mästare och vi har blivit bekväma i vårt spel. Det spelar ingen roll hur mycket Rehn/Olsson och spelarna inte tycker det, det är ett faktum. Vi ställer helt enkelt ut skorna på plan i vissa lägen och tror att det skall lösa sig, omedvetet för att vi är svenska mästare. För vi är ju så ”tunga” att möta, motståndarna darrar bara vi kommer ut på plan. Riktigt så enkelt är det ju inte.

Det märks speciellt på en liten ”detalj”. Vi fyller inte på ordentligt i anfallen. Det har märkts hela säsongen men framförallt igår och även väldigt mycket mot Halmstad. Främst våra ytterbackar men också våra innermittfältare fyller inte på ordentligt och kommer inte tillräckligt långt upp i banan för att vi ska vara tillräckligt farliga i spelet långt upp i banan, tillräckligt farliga för att skapa målchanser och en andravåg i anfallen. Man vågar helt enkelt inte längre. Och då vinner man inte heller.

Man tar helt enkelt inte den där extra löpningen ett par meter upp i banan för att man är så säker på att ”någon annan skall göra jobbet”. Efter att ha tjongat en höjdboll eller ett tidigt inlägg mot två nickstarka anfallare så litar man på att de ska stångas tillräckligt för att bollen ska gå in i mål. Det har lyckats ett par gånger i år, men framförallt har vi varit bra på fasta situationer och haft en målvakt som räddat oss ett antal gånger i år redan. Det är orsakerna till att vi ändå kunnat hänga med så högt upp i tabellen. Men har man inte spelet, för att man inte gör det lilla extra jobbet på plan, ja då blir det svårt att fortsätta vinna matcher enbart på grund av att ha en bra målvakt och ibland göra mål på fasta situationer. Det håller liksom inte för ett lag som skall vara med i toppen. Möjligen är det en taktik för ett bottenlag, men absolut inte för ett guldlag.

Vidare kan man faktiskt fundera över hur laget är komponerat. När vi står med en högermittfältare som högerback, en anfallare som högerytter, en vänsterytter som anfallare, och en Jonas Wallerstedt som vänstermittfältare. Och dessutom när vi byter in kanske Sveriges genom tiderna bästa högerytter, ja då byts han in som innermittfältare! Då bör man kanske fundera över om det är något som inte stämmer.

Det blir ett lag som allt för sällan kommer runt med fart längst med kanterna, som var vårt adelsmärke förra året. Ett lag som tillförlitar sig alltför mycket på ett par brunkande bulldozers på topp, som skall nicka in bollar och ta emot bollar i omöjliga lägen. När den ene dessutom som är stor som ett hus men ändå väljer att lägga sig – filma helt enkelt – för att desperat få till frisparkar, och inte vilja fortsätta spela, vad säger det då om självförtroendet i spelet?

Nu måste det till bättring. Nu måste tränarna få in självförtroendet i anfallsspelet igen. Man måste våga fylla på med folk i anfallen, komma till senare inlägg, komma till mer skott utanför boxen och mer raka inspel in i boxen. Klyschor måhända, men nu är det verkligen sanning. Kanske måste tränarna möblera om i laget för att få till mer rörelse och fantasi i spelet, kanske måste man gå igenom om det finns någon ungdom man kan lyfta upp eller om sportchefen bör göra något nyförvärv som kan lyfta spelet.

Om det inte sker förbättring tämligen snart är jag rätt övertygad om att vi blir förpassade tillbaka till mittenträsket i år. Där vi fortsätter plocka ”tunga” poäng en hel del, men där det samtidigt saknas en del för att vi skall vara ett topplag. Och vem vill vara ett mittenlag? Inte jag i alla fall. Och knappast ni fans, spelare och ledare som läser det här heller. Så skärpning tack, på alla punkter.

Nu ser vi för fan till att lyfta det här skeppet igen, innan det är för sent.