feldgraus femma

FELDGRAUS FEMMA Den som förväntar sig några utdelade poäng en bit ner kan sluta med det nu. Den som förväntar sig någon skönt bitter text kan också sluta med det nu. Jag kommer bara att använda det här utrymmet till att skriva av mig, och det kommer inte vara någon underhållande läsning. Jag skulle kunna skriva en hel krönika om hur oerhört besviken jag är på Blåvitt, men jag har varken ork eller tid. Istället tänkte jag skriva om Ljungskile. Ljungskile är en tätort med runt 3 500 invånare. Fotbollslaget heter Ljungskile SK och spelar i år i Allsvenskan. Man har överlägset sämst förutsättningar av alla sexton allsvenska lag och måste därmed vara fulländade i det man kan bra. Och Ljungskile har verkligen dragit allt till sin spets. Att ha runt tio bollkallar utplacerade runt planen som alla andra lag har verkar inte vara några problem för en liten klubb som LSK. Att däremot förse alla dessa bollkallar med bollar är dock inget man bekymrat sig om. Jag blev stum av förundran över att notera att ingen av de två bollkallar som stod bakom Ljungskiles mål i första halvlek hade någon boll. Det var inte så att de förlorat några. Nej, de hade bara inga, och hade aldrig haft några. Fantastiskt. Jag kan inte se någon annan förklaring än att LSK faktiskt var fullt medvetna om att det skulle ge ett antal tillfällen för målvakten att maska utan att åka dit för maskning. Ljungskile var även fulländade i icke-fotbollens ädla konst. Inte för att Blåvitt var speciellt mycket bättre, men den stora skillnaden är att Ljungskile inte ens vill försöka spela fotboll. Och de gör det oerhört bra. Antalet passningar i rad mellan LSK-spelare kan inte överstigit tre under hela matchen. Det handlar om att slå bort bollen så långt som möjligt, bara det, inget annat. I bästa fall kan man få ett inkast en bit upp i planen om motståndarna slarvar lite. Och då får man chans att kombinera två andra delar som man fulländat. Dels kan det gärna ta gott om tid för spelaren som ska ta inkastet att gå till sidlinjen. Dels kan man det där med att böka i straffområdet till fulländning. Sen ska man inte glömma bort att man har en gräsmatta som i minsta detalj är odlad för att passa taktiken. Eftersom Ljungskile inte har någon som helst fördel av att hålla bollen längs backen finns det ingen som helst anledning till att hålla mattan i ett skick som underlättar passningsspel. Det här är inget gnäll, det är inga bortförklaringar och det är ingen bitterhet. Det är bara ett konstaterande. Ljungskile gör precis det man behöver för att ta sina poäng. Det är sorgligt att se men det är fullt förståeligt. Grattis.

Ljungskile SK, borta
Utgår.

Totalt efter 7 omgångar
1. Kim Christensen - 22 poäng
2. Ragnar Sigurdsson - 10 poäng
3. Niclas Alexandersson - 7 poäng
4. Mattias Bjärsmyr - 6 poäng
5. Tobias Hysén - 5 poäng
6. Hjalmar Jonsson - 4 poäng
7. Thomas Olsson - 3 poäng
7. Martin Smedberg - 3 poäng
9. Klacken - 2 poäng
9. Pontus Wernbloom - 2 poäng
11. Nicklas Carlsson - 1 poäng
11. Gustav Svensson - 1 poäng