Motgångsbloggare i medvind!

KÅSERI. Efter att ha skrivit nåt tramsigt blajinlägg för någon vecka sedan inser jag att klagomursventilen behöver lättas igen. Det finns så mycket att säga om gårdagens fadäs, samtidigt som det känns som att inget mer behöver sägas. Man både vill ställa sig och skrika, agera, prestera, knyta näven, förena sig, mobilisera sig och inse att det fan inte är kört. Men på samma gång vill man även krypa ner, lägga sig i fosterställning på dörrmattan (inte i borås dock), blunda och sova ända till vi har joggat hem en jävla allsvenska, ett annat år.

Som jag skrev på twitter igår. Min bi-polära sida visar sig rätt stark nu. Jag vill säga till mig själv att hålla käft, sluta wajna och lipa över hur jävligt allt är. Ta mig i kragen, bitchslappa mig själv hårt, gaska upp mig, kamma mig, slicka sår och se till att göra allt som krävs för att lösa 9 pinnar i de sista matcherna för denna säsong. Men det är svårt. Extremt svårt. Samtidigt slog det mig, i samband med att jag råkade läsa Balkanders "krönika" från gårdagens plattmatch, att jag tänker fan inte resa mig upp och gå därifrån, lägga ner allt, kliva av och logga ut. Det ger inget.

Angående huruvida en "seriös" journalist kan göra sådär, det kanske kräver ett eget blogginlägg och en analys i sig självt, vilket jag inte pallar med just nu, och kanske dessutom bör överlåta till "dagens media" eller något sådant forum. Saken är den, att återigen lägga sig ner och dö, koppla ner, stoppa huvudet i sanden och "stejta" nåt jävla populistiskt och med det, förbehållslöst hylla stadens andra lag, när de återigen viker ner sig och visar vilken jävla pajasförening det är (ivrigt påhejad av inga fans och en mängd fåntrattar ur "etablissemanget"), det är frapperande.

Kanske skit samma avseende bruset runtomkring.

Matchen? Makalöst najs tifo (lägger ingen värdering i vad som stod, och vem som kreddar vem när det är föreningens och/eller Ultras födelsedag) i rätta färger och magisk inramning. Allt enligt boken. Nästan för varmt på ståplats i oktobersolens starka strålar. Fullt med folk. "Bring a friend-kampanj" från min sida där 3 tyska Bayernsupporters bjöds med till KB. Allt upplagt för fest. Men, då bjuds vi på säsongens i särklass sämsta jävla halvlekar. Hatar att dra fram "vad var det jag sa"-kortet, men det uppenbara i såsigheten och kladdet från "Sundsvall var minsann en engångsföreteelse" och att "vi har gjort läxan" är ju lika säkert som "amen i kyrkan", "heja häcken från GP" och 1,001 i odds från random spelbolag. Väntat. Men icke dess förty. Precis lika hemskt.

Jag förstår mig verkligen inte på psykologi (kanske både på grund av att jag tycker det är sjukt ointressant och för att jag är ingenjör). Inte det minsta, men det uppenbara i att guldfrossan ackompanjerat av en märklig coachning (Seb som ytter?) påverkar spelarna märkbart mycket, även det är ledsamt att se. Jag försöker förstå varför, VARFÖR föreningen (för det spelar uppenbarligen ingen roll vem som spelar, vilken tränare, styrelse, organisation eller veckodag det är) återigen är som mest chockad och blockerad av stundens allvar när det gäller som mest, det är oerhört märkligt. Vi har sett det 2009. Vi har sett det i otaliga matcher i EL-kvalspel. Vi har sett det i "givna matcher" mot Gefle, Falkenberg, Sundsvall, och nu då mot HBK. Vi har garanterat inte sett det för sista gången heller. Tyvärr.

När det då coachas lite i andra, Ankersen kommer in på sin position och kantspelet (det som varit det mest effektiva i år) kommer igång igen (om än för sent, med facit i hand), då manglar vi ju ner motståndet. Även om marginalerna är emot oss i Engvalls kryssträff, felaktiga (?) avblåsningar och Toms hemska miss, så får vi väl minnas att de i tidigare matcher varit med oss.

Lika osammanhängande som detta inlägg nu formeras, lika märkligt är det att förbundet slänger in nån jävla flöjt i Kristoffer Karlsson som ska blåsa denna match. Nu avgjorde han ju inget över huvud taget, det gjorde vi så bra själva, men att det finns utrymme att kasta in en helt oprövad (jag hade åtminstone aldrig sett eller hört talas om denna domare innan) i en brinnande (!) guldstrid, det är sjukt märkligt det också.

Nej, det finns inget annat än 3 raka vinstmatcher nu för att ha någon som helst chans på guldet.
Om det är möjligt? Såklart.
Om jag tror på det? Inte just nu (fråga mig igenom om någon vecka).
Om spelarna tror på det? Det utgår jag ifrån.
Om Andess gör sin förbannade plikt och stoppar peking på dörrmattan? Förhoppningsvis.
Om vi sålde guldet med Vibe? För tidigt att säga, men högst sannolikt.
Om mycket kan lastas på Håkan i rötna dyra värvningar som blockat lite av Grens budget? Ja.
Om vi läst det sista kring att FC realbarcelonamffhäcken är världens bästa lag? Haha.
Om vi törstar efter det förbannade jävla guldet tillräckligt mycket? Hoppas det.